Har många gånger tänkt på att man gör så fula miner när man gråter. Nu har jag kommit fram till en ur mina ögon rimlig teori! När man gråter gör man ofta en min som påminner om skratt, dessutom har jag upplevt att man ofta börjar skratta när man gråter. När man ler (drar upp mungiporna) utsöndras väl nåt må bra hormon och jag tänker då att kroppen, när man gråter, försöker efterlikna ett leende för att må bra igen! Är det någon dom vet något om detta? Jag tycker att det är väldigt intressant varför vi för som vi gör! Vet inte om jag skriver under rätt kategori och så vidare, men ändå!