Oförklarade fenomen

Jag heter Linnéa, men kallas på internet 'Lin' eller 'PoiPoi' och är nyligen fyllda 18 år.

Nu så, till att börja med: Det här kommer att bli långt. Jag gillar att vara detaljerad och har lätt för att babbla. XD MEN! Jag ska försöka kategorisera, så det blir lätt att hitta det man vill veta.

Mina huvudintressen är:

Djur, speciellt mina egna förstås;

RPG-spel, Axel är gud, Sephi' är president x3;

Musik, jag sjunger, komponerar och lyssnar jämnt, har även sjungit i band ett tag och då spelat in 3 skivor;

Teckna och Skriva framför allt om karaktärerna i mitt eget fantasy/sci-fi universum;

Läsa, mest fanfiction nuförtiden och mest slash x3;

Harry Potter -_-;; *Gillar inte att erkänna det* -- men inte de usla filmerna!;

nästan allt som inkluderar nån slags slash/yaoi/shonen-ai/Boy Love ^_^

Ett annat allmänt intresse som jag egentligen inte gärna nämner, av samma anledning som mitt Harry Potter intresse, pga den enorma trenden och populariteten är mitt intresse för VISS anime och manga och Japansk kultur. Jag är en av de där griniga människorna som började långt innan det blev trendigt och nu klagar. ;P Men jag försöker att inte göra det.

Jag har diagnosen Asperger, sedan ett år tillbaka. Det gör mig detsamma och i min mening är det mer irriterande för att det gör mig en av många annorlunda än att det gör mig annorlunda punkt. Annorlunda var jag jämnt. Det är mest bara bra för att slippa soc (de är nog rätt glada att slippa mig också...), för att slippa undan jobbiga konflikter med ett bekvämt 'get off my back, jag har Asperger' och att få en bråkdel av den hjälp jag behöver och har rätt till enligt diagnosen (Beats nothing, though, right?). Jag har svårt för sociala situationer, det är väl det i diagnosen som egentligen spelar någon roll just på internet. Jag kan försvinna från en tråd, eller ett helt forum, om jag tycker att en konflikt blir för jobbig.

Jag gillar det ockulta, men har samma problem som mina ockult-älskande föräldrar - Vi är alldeles för jävla logiska! Min pappa och hela hans radhusområde såg på 60-talet ett UFO och han tror fortfarande inte på det. Han har ingen annan logisk förklaring med tanke på hur det såg ut osv., han bara tror inte på det. o_0

Så nej, jag är inte helflummig, men jag är inte helt inrutad heller. ;P Jag är en underbart schizofren blanding som kan argumentera både för och emot. Beroende bl.a på vad som är minst representerat i en diskussion, och även vad jag känner stämmer mest för ögonblicket. Jag brukar även diskutera med mig själv rätt ofta,när jag inte är säker på min sak. Men jag diskuterar numera helst inte, då människor har betydligt lättare för att överreagera och gräla än vad de själva vill erkänna. Det känns som när man var liten och vuxnas skrika var att 'höja rösten' medan ens eget fortfarande var skrika. Vuxna grälar inte... de diskuterar. Jag föredrar lugna konversationer där alla faktiskt lyssnar på varandra och tänker över vad som sagts, det är en diskussion för mig. Allt annat är idiotiskt. Varför ha en 'vem skriker högst' tävling där alla bara sitter och väntar på att den som just då pratar ska hålla käften så att de får säga sin sak, och lyssnar allra mest för att kunna konstruera ett bra motargument? Nej, det är inte min grej. En av orsakerna till att jag hållt mig ifrån forum mycket... för mycket barnsligt tjabbel.

Jag har precis börjat skolan, ska tenta av nian, efter ett års uppehåll. Jag gillar inte när det är mycket folk, stora lokaler eller att behöva jobba hemifrån. Inte dumma lärare med mindervärdeskomplex och brist på kunskap för den delen (såna är inte alls alla, nej då, men de är många) heller och därför har det blivit problem. Sen var det ju soc' också, just det... Gamla goda soc' och deras förkärlek för att komma in och bråka och göra små problem större.

Mina djur:

Vovven Domino, 1 år, Västgötaspets/Tibetansk Spaniel.

Fullständigt namn: Toffe Domino Drake Roxas Voldemort Dumbledore Donghae Ruff

Den absolut snällaste, lojalaste, minst agressiva, mest lydiga minst katt-lika hund jag har haft. Eller som jag sa efter att ha haft honom en vecka: "Nej men asså- ni förstår inte! De'... De' e som å ha... som å ha en hund! En sån där hund man brukar höra om på TV, liksom! O_O" Ja... eh... min pappa gillar problemhundar och problembarn. ^.^;;

Kaninerna Ash och Osiris, 1 och 5 år, Dvärgvädur och Löwen/Lejonmanad kanin

Fullständiga namn: Ash 'Äsch' Silvermoon och Osiris 'Sirius Snuffe 'Korvbollen' II'

Ash är en jättetrevlig liten tjej som vi hade lös hos oss. Tyvärr tyckte Domino att kaninjakt var jättekul och nu bor hon in en stor bur istället. Hon är inte alls nöjd och kräver mycket ute-tid. Mamma döpte henne till 'Äsch' efter att jag helt struntat i hennes 'Nej' och köpt en kanin till. Osiris har aldrig varit en kelgris. Han står ut ett tag men vill helst vara i buren. Hans utetid spenderar han med att tjura i ett hörn och gnaga sladdar. Hans namn är baserat på att han var otroligt lik min tidigare löwen (konstigt, de är kusiner *sarkasm*) och Osiris var återfödelsens gudinna (om jag inte har helt fel x_x). Och ja, gudinna. Han var nämligen en tjej de tre första månaderna, enligt mig, uppfödare och resten av universum. Efter ett möte med en burdus hane som inget annat ville än att sätta på honom var det inte längre fallet. Anfall är bästa försvar? Pfft, inte mot en gigantisk brunstig vädurshane - då är könsbyte bästa försvar. Sen kan man kanske nämna att den hanen faktiskt totalt tappade intresset efter det. XD 'Vafan! Du är ju KILLE!'

Mössen!

Sammanlagt nio stycken.

Sju honor. Två 'beställda' från uppfödare i Skåne via djuraffär och tre av deras bebisar. Två nyligen köpta systrar från Boa's Zoo i Stockholm.

Leica Chaos, över 1,5 år, Tecknad svart-vit hona

En av Skåne-honorna och min älskling. Hon är störst av dem och får mig att misstänka att de är svensktyp/engelsktyp blandingar (eftersom de är så mycket mindre än henne, som är stor som de 'helt' engelsktypade). Jättelugn och tam, otroligt rar.

Pamu Chaos, över 1,5 år, Tecknad brun-vit hona.

En kaxig tjej. Hon gillar inte mig. Det är ett faktum. =/ Jag jinxade väl vårt förhållande genom att döpa henne till en mindre omtyckt spel-figur. XD Mutor, kel, allt är bortslösat på henne. Om jag ens sticker ner handen nära henne biter hon mig. Vi har väl helt enkelt inte rätt personkemi. Däremot gillar hon min mamma väldigt mycket. =)

Isadora 'Doris' Deye[Daj], runt 1,5 år, Tecknad svart-vit hona.

Hon är dvärgväxt, men är lika glad för det. =3 Hon gillar att klättra och är en av de möss som gillar att utforska nya saker mest. Hon hittas oftast på 'andra våningen' i buren med sin syster och partner i brott Sam. Hon är inte så social, utan vill mest ut ur buren för att utforska världen. Matte och kel kan vänta tills hon är trött. 'Efternamnet' är en blanding av 'Doris Day's och ordet 'eye', eftersom Isadora även är ett sminkmärke. Det låter som en skåning som säger 'day' ;p

Sam'mus Gamgee, runt 1,5 år, Tecknad brun-vit hona.

Den piggaste och mest äventyrslustande av mössen. Hon har ingen lust att varken sitta still i mattes hand eller överhuvudtaget stanna i buren. En riktig Indiana Jones-mus, som helst av allt skulle ha en stooor bur med mycket att utforska. Hon bor praktiskt taget på andra våningen i buren där hon leker i mini-lekparken och klättrar runt, och ses oftast där med sin syster Isadora. De fick nyligen egen matplats där och verkar väldigt nöjda med det. (För denna äventyrsmus passar ju namnet väldigt dåligt, men jag brukar ha sån "tur" att de möss jag döper tidigt slutar upp som 'Lille John'are. XD)

Nora, runt 1,5 år, tecknad brun-svart hona

Hon är tam men tystlåten och föredrar att gå runt och pula - gnaga lite och boa - än att springa i hjulet eller utforska. Hon skulle nog bli en riktigt bra mamma, synd att hon förmodligen inte ska avlas på. Eftersom hon är lite blyg, trots att hon inte springer eller är ovillig om man ska plocka upp henne, så har vi inte riktigt utvecklat en så stark vänskap. =/ Tyvärr. Men hon verkar rätt nöjd ändå. ;)

Nykomlingarna!

Sabina Lucifer Svartfot, 0,5 år, svart tan.

Otroligt vacker hona, en av de två köpta på Boa's Zoo, som tyvärr har en knöl på svansen som gör att min planerade avel på henne verkar ha gått i stöpet. =/ Hon är väldigt pigg och även om hon gärna kommer upp i mattes hand - vilket hon gjorde förvånansvärt snabbt efter att ha flyttat in - så är det mest för att få utforska världen och hon springer snabbt vidare. Hon inhandlades som sagt på Boa's Zoo, utvald på grund av hur vacker hon är - en dum sak att välja på, jag vet. -,- Hon skulle bara sitta i karantän ett tag, men då upptäckte jag att det istället var mina flickor som fått ohyra. =/ Så hon fick fortsätta bo själv ett tag. Men sen så var jag för att se på möss åt en annan medlem här i samma affär... och då... tittade jag ordentligt på alla de andra (som alla var mönstrade, till skillnad från Sabina) mössen... och blev störtkär i...

Napoleona Bonafläck, 0,5 år, tecknad svart-vit hona.

Otroligt söt liten tjej, som fick flytta in i det stora akvariumet med ensamma Sabina. Tyvärr var hon socialare i butiken än hemma (säkert för att hon var så understimulerad X[) och vi håller fortfarande på att bekanta oss med varandra. Jag hopapdes att Sabina skulle lugna henne... Men det har mest blivit så att hon har lärt Sabina att jag är farlig än tvärt om, verkar det som. x_x;;

Sen får vi inte glömma pojkarna!

Två hanar, ungar till de beställda Skåne-mössen.

Isadora 'Doris' Puff, runt 1,5 år, tecknad svart-vit pojke.

Nej, jag har inte skrivit fel. ;p Han och Isadora var tvillingar. Nästan helt exakt lika. Så de blev döpta till Isadora och Doris ... Men jag kunde aldrig skilja på dem, så det blev så här istället. Tjejnamn på pojkar och vise versa är nästan tradition här i huset, så det blev så nu också. X) Han är jättemysig, precis som alla mina pojkar varit. Som vanligt har jag haft tur och han går utmärkt ihop med sin bror, och de bor tillsammans. Han gillar att sitta på sitt hustak och speja ut över sitt territorium. Han är jättetam och det rör honom inte i ryggen var han sover. Mattes hand, huset, matskålen... 's all the same. (Sen måste jag skryta över hur impad veterinären var av hans lugn. ;3 Tyvärr var ju vet-assistenten idiot och slet brutalt i honom så han var helt skärrad resten av dagen. x[)

Bambino Bruno 'Oskar VIII', runt 1,5 år, tecknad brun-vit pojke.

Han är lika lugn som sin bror, men inte riktigt lika förtjust i att vara hemifrån. Helst boar han, äter eller sover. Eftersom han alltid såg så liten och bräcklig ut som liten så fick vi inte kontakt så tidigt, jag ville inte fästa mig ifall han skulle dö. Men nu är vi vänner, särskilt när matte har grädde. ;) Oskar är ett vanligt pojkmusnamn här hemma, som nästan alla de bruna mössen som står högt i rang i pojkflocken får heta. ... Sen så är det lätt för mamma att komma ihåg. -,-;; 'Oskar ser sjuk ut!' 'Okej... Vilken av dem?'

 

En lååång berättelse om mitt förhållande med djur genom tiderna. ;) Lin's Greatest Pets, lite grann. *rullar med ögonen*:

Jag har haft många djur i mina dar. Men det första djuret som var officiellt mitt var en mus - två egentligen. Då var jag sju år. Alldeles för ung egentligen, men jag älskade dem. Två hanar, med mer personlighet än många människor jag träffat. En brun, Oskar och en vit, albino, som jag inte minns namnet på. Jag vet bara ett det var ett vasst namn. Som 'Vincent', 'Blixten' eller 'Lucifer'. Oskar bodde i större delen av sitt liv i en blomkruka, eftersom han hatade att lämna den. Det var en stor, hög växt i den krukan som han klättrade på jämnt. Han brukade sätta sig i ögonhöjd och bara titta på en, eller i höjd med Schäferns ögon och så nosade de på varandra. Det jag minns bäst av den andra är hur pappa roat muttrade, "Alltså fan, den där jäveln är ju rymningsbenägen!" och det var han. Han fick sällan vara i samma kruka som Oskar eftersom han snabbt försvann, vilket han även lyckade med om man lämnade buren det minsta öppen osv. och vi letade ofta efter den musen. Något som roade pappa, som uppskattar busiga djur, väldigt. Sedan dess har jag haft möss av och till. 

Under ungefär 4 år hade jag även 'uppfödning', eftersom jag upptäckte att det gjorde mindre ont när en mus dog om den hade ättlingar - inte mycket mindre, men tillräckligt för att föredra det framför inget. Min gamla 'klan' hann tyvärr dö ut, då alla de tio honor som fanns kvar drabbades av samma sjukdom och dog inom två dar - innan jag hunnit ta mig till en veterinär med dem. Jag hade redan under flera månader letat frenetiskt efter en djuraffär - då jag inte var bekant med annan musuppfödning - som fortfarande sålde möss, för att köpa en hane, eftersom de honorna redan var nästan två år. Jag fick erbjudande om att köpa möss via den lokala djuraffären från en uppfödare i Skåne, och köpte då tre stycken. Men efter den långa väntan - nästan fem veckor - så fick då honorna av den gamla ätten en sjukdom och dog. Kvar var jag med tre nya möss och sorg. Eftersom det var tre honor och en hane och de blivit transporterade i samma bur så fick båda honorna ungar. Nu hade jag runt tio möss av den nya ätten, men samma tomhet och känsla av att 'ni är inte -rätt-' fanns kvar även när ungarna fötts. Så under flera månader blev det bara ett halvhjärtat försök till umgänge med dem. Sorligt nog dog även min hund av ålder - naturligt, men snabbt och tillsynes smärtfritt tack och lov - ett halvår senare och min entusiasm svalnade ytterligare. Nu har det gått nästan ett år sedan han dog, och ett och ett halvt sen den gamla ätten möss dog ut och det nya släktet möss är mig väldigt kärt. Alla, utom en av de två honorna som startade familjen, är tama och väldigt kärvänliga. (Just den honan tycker av någon anledning mycket illa om mig men mycket bra om min mor...)

Jag har även kaniner som jag även under ett tag födde upp. En Löwenpojke, en kusin till fadern som startade den tidigare uppfödningen, på 5 år och en vädurshona på lite över 1 år. Osiris och Ash.

Sen har jag en liten valp. Han köptes ganska omedelbart efter att den tidigare hunden avlidit. Jag var hysterisk i tre dagar efter att min tidigare hund dött och sökte maniskt och oavbrutet på nätet efter en hund som skulle fylla tomrummet. Självklart fanns inget som kunde göra det, och fortfarande sörjer jag honom. Men för att lugna mig och kanske lindra sorgen så följde en vän och min mamma med bara för att se på valparna jag hittat. Då hittade jag inte en ersättning på långa vägar utan en hund som bara... var min. De tre andra valparna var objektivt sett mycket vackrare, mycket piggare och 'bättre' och varken min mor eller vän såg ens den hundvalp som jag fått syn på. Han valde mig den dagen, såsom jag hört från andra att djur kan göra men aldrig upplevt själv. Och när jag gick så såg han på som "men, tänker du bara gå utan mig?" och uppfödaren log mot mig på ett sätt som sa att hon visste precis vad som hänt. Hon paxade honom åt oss utan att jag sagt någonting, och vi väntade en vecka - ett test för mig själv för att se om det jag känt bara var en impuls eller om det skulle finnas kvar. Det fanns ingen tvekan om saken i mina ögon och efter en vecka av sörjande så tog vi hem valpen, som omedelbart döpte sig själv till 'Domino'. Det bara var så, han lystrade omedelbart till det. Detta trots att han tidigare kallats 'Kalle', att jag insisterade på att "Du ska heta Sephiroth, Draco, Voldemort eller åtminstone Roxas!" och att min mamma i flera veckor helt plötsligt vände sig mot honom och glatt ropade "Pelle!" eller "Arne!" eller något annat namn, i hopp om att han skulle avslöja sig som en 'glad-röst-lystrande' hund. Så nu har jag min älskade vän Domino. *Host* Öh. Eller, ska jag säga "Toffe Domino Drake Roxas Voldemort Donghae Ruff"... 'per requests'. x) Han är en liten blandras mellan Västgötaspets och Tibetansk Spaniel, en väldigt lyckad sån också om jag får säga det själv. Trots en underligt stark jaktinstinkt som inte verkar komma naturligt från någan av raserna.

Förutom dem har jag en guldfisk vid namn 'Golden Heart of Burning Desire' (... döpt av min mor) och en halvtidshund som är min pappas. Han är en Rottweiler som heter 'Figo', eller som min fotbollsokunniga pappa skriver 'Figgo', som vi kom att köpa som fyraåring efter att han haft en tuff uppväxt i Rinkeby. Trots det är han en av de snällaste hundar jag vet, bara man inte råkar säga 'Sharon'...  Ja, Palestinier ni vet.

Detta blev väldigt omfattande, men det inkluderar väl nästan allt. XD Förutom dessa djur och flera av dess slag har jag tidigare även haft en Nymfparakit ("'Purdy' Birdie Peachy Peachy Peach") och en Schäfer vid namn Ganya, otroligt vacker och mycket mer Schäfer än många av de sönderavlade Schäfrar som finns nu.