Nu hamnade jag mer eller mindre utanför diskussionen. Jag skriver inte detta nu för att försöka få någon att tro på någonting annat än de redan gör.

Men jag vill bara säga att: hur kan någon av oss överhuvudtaget, veta att vi har rätt? Det handlar om tro, och ingenting annat. Alla parter anser sig ha sina bevis för just sin tro och en del har mer bevis än andra. Men det är väl inte mängden bevis som avgör vilken tro som är rätt eller inte? Det är väl snarare det egna personliga värdet man sätter i sin tro snarare. Jag anser att det handlar om vilken tro som är rätt för mig, inte vilken tro som är rätt och fel för hela mänskligheten och mer därtill. Jag är bara en enkel människa och kan inte bestämma vad andra ska tro, enbart vad jag ska tro och vad som får mig att må bra och var jag tar mig längst på.

Det är min åsikt i det hela.

#43: Jag förstår inte varför du blir så upprörd. Jag kan inte redogöra för någon andekontakt jag har haft eftersom jag inte har haft någon. Alla upplevelser jag har haft som skulle kunna tolkas som andekontakt har jag hittat mer rationella förklaringar på, och om det är någon upplevelse där jag inte hittat någon så antar jag att jag inte vet vad den orsakades av. Det är inte så att defaultalternativet när man inte vet är andekontakt

Nej, jag vet inte så mycket om andar och spöken, men det anser jag att ingen gör. Det finns ingen bekräftad kunskap, så allt som går att läsa är spekulationer baserade på anekdotisk bevisföring av känslotypen. Och som jag sa i mitt förra inlägg så är känslor inget bra instrument för att ta reda på hur omvärlden fungerar. Speciellt inte minnen av känslor. Det finns massor av psykologiska effekter som gör subjektiva minnen av händelser väldigt opålitliga. T.ex. Confirmation bias.

Jag försöker dessutom inte tala om för dig hur du upplever saker. Det är en missuppfattning. Vad jag säger är att allt inte är som man först tror och att man måste vara öppen för att man kan ha fel och att ens sinnen och känslor kan vara missledande. Har du aldrig kännt tillit till någon som sedan bedragit dig? Det har jag och jag kan säga dig, de tillitskänslorna var helt ute och cyklade!

Religionen var ett exempel för att visa en poäng.

Ni är ju härinne bara för att tala om för oss dumma "andeskådare" hur dumma vi är och hur kloka ni är..vem har påstått att mina energier är sanna för alla? var vänliga och håll er till det jag skrivit och säg inte sådant som jag aldrig har sagt. Jag överlåter till er att tramsa om ert nu orkar inte hålla på..ni kommer bara in här för en enda sak, och det är det jag skrev ovan, det går inte att diskutera med er, för ni kommer bara med era fysiska lagar…det funkar inte alltid kan jag säga..var inte rädda snälla ni, "spökena" är inte farliga!

Alla dessa känslor. De om något kan göra tillvaron outhärdlig. Se bara på svartsjuka. En svartsjuk person VET att sin partner är ute och "busar" trots att det oftast inte ligger någon sanning i detta, eller en psykotiskt person som bara VET att det är några som vill han illa. Eller varför inte en schizofren personlighet som lever med kraftiga vanföreställningar och bara VET att de den hör och ser är sant. Är alla de har sanningarna sanna? Jag hävdar att de är de. Illusionen är total. Gräset är inte grönt, gräset reflekterar bara tillbaka det gröna ljuset och vi uppfattar det som grönt. Det är en lika sann sanning som alla andras sanningar.
Felet som de flesta däremot gör att hävda att deras sanning är den enda sanningen. Trots att jag kanske är färgblind och min gräsmatta är RÖD. Vem har rätt?
För att lösa det däran så lägger man upp en normalitet. Det går att mäta vilken våglängd gräset sänder tillbaka och då definierar vi den våglägden som grön. Först då så vet vi att den färgblinde ser sin bakgård som röd.

Vi behöver ha definitioner på våran samtid och våran miljö för att göra den begriplig. Alltså. Man kallar inte att slakta ett djur för mord tillexempel. Mord finns i brottsbalken om resulterar i ett fängelsestraff och i fler länder med även avrättning. Skall man då sätta någon som avlivar råttor i sin källare på livstid i Kumla? Svaret är lika givet som frågan är onödig.
Vi måste normalisera våran tillvaro. Utifrån detta så hoppas jag att diskussionen lyfts upp på ett snäpp ovanför sandlådan. Sluta upp med att använda ord som energier då energi kräver massa och det kan man inte beskylla andar av att ha. Kalla en spade för en spade och inget annat PUNKT

//Acko

Jag säger inte emot dig Acko, men jag håller inte med dig heller totalt. Visst är det tänkvärda saker och någonting jag kan hålla med om. Men jag vet för min egen del också att det finns saker vi inte vet. Eller tror du att vi människor vet allt? Vet du allt? Är du rätt människa att säga hur allt ska vara och ske?

Jag säger som jag har sagt tidigare någon gång här: Det enda jag vet är att jag tror att jag inte vet allt, och att jag tror att jag får tro på det jag själv väljer att tro att jag vet! Hahaha vad psykat! Hängde ni med?

Det där blev så krångligt så det nästan lät smart bara för det!

Haha, det är tröttheten som gör det! =)

Välkommen till sajten förresten Acko! =)

pernilla: Det är flera punkter i ditt inlägg jag skulle vilja kommentera, så jag delar upp mitt lite. Men på det stora hela tycker jag det är bra att vi får en sånhär diskussion som mer generellt tar upp filosofiska och praktiska ståndpunkter över vad som går att veta och vad som är rimligt att anta. Själv tycker jag det är en väldigt intressant diskussion. :)

1. Att man ska hitta en tro på passa en själv stämmer till viss del anser jag. Det stämmer i etiska frågor t.ex, där det inte finns någon riktig referensram utom oss själva och de kontakter vi har med andra människor. Men vad gäller utsagot om världens beskaffenhet, som ett påstående om att andar existera är, så anser jag det är viktigt att man försöker se till att det finns någon sanning i det man påstår, och därmed tror. Har jag en korrekt uppfattning om hur världen fungerar kan jag också ta bra beslut som leder mig och andra i min omvärld till en bättre tillvaro.

2. Problemet är att ens egen tro inte bara påverkar en själv. Din tro påverkar dina handlingar som i sin tur påverkar andra. T.ex. har du startat det här forumet eftersom du tror på andar och andra övernaturliga väsen. Att forumet finns bekräftar i viss mån att det är en korrekt slutsats att det finns andar. Jag menar, uppenbarligen tror ju minst en annan att det gör det. Därför är det viktigt för mig vad andra tror. Jag känner att finns det för mycket desinformation så kommer andra ta felaktiga beslut (mer fel än de annars skulle. Ingen kan ta helt korrekta beslut, men man gör så gott man kan.) som leder till ett sämre samhälle för både dem och mig. T.ex. så tror vissa muslimer att kvinnlig könsstympning är helt korrekt och moraliskt försvarbart. Oavsett om det är deras tro och den passar dem, så påverkar den alltså andra. För att ta ett lite mer lokalt exempel så finns det de som tror att healing botar cancer och erbjuder hjälp till cancerpatienter. Om nu dessa patienter på grund av detta låter bli att söka vanlig vård, så påverkar det absolut samhället i en negativ riktning. ÄVEN om alla inblandade gör det de tror är bäst så blir det fel, eftersom de är felinformerade. Därför är det viktigt vad andra tror.

3. Vad går att veta, egentligen?

Det är en bra fråga. Strikt talat finns det bara EN sak du kan VETA, som i veta till 100% säkert.

- Jag tänker, alltså finns jag. sa Decartes en gång. Det är det enda vi kan veta säkert. För allt annat finns det en möjlighet att det bara är en illusion. Så vad kunskap om världen slutligen handlar om, är rimlighetsbedömningar och vad som är pragmatiskt att anta.

Får fortsätta här senare. Det börjar bli långt.

# 6 Här bara måste jag fråga; vad är du? Om allt är en illusion..så ..vem är det du ser i spegeln?

#7: Jag sa inte att allt var en illusion. Jag sa att det finns en möjlighet att allt är en illusion, men såvitt jag vet är det inte det. Jag är en människa och jag sitter framför en dator.

Lite av anledningen till att jag avslutade det förra inlägget var att jag inte orkade dra en lång förklaring. Det är sent och jag kan inte riktigt tänka just nu. Lite seg i huvudet. Jag får återkomma på just den punkten imorgon.

Pernilla: Du är inne på rätt spår här! Vi vet INTE allt! Men vilka är det som egentligen erkänner det? Om jag ser en konstig bild med ljusfenomen jag inte kan förklara så säger jag att jag inte vet vad det är. Sen försöker jag ta reda på det! Jag slår vad om att mer än hälften här däremot skulle tro att det var en ande, en Orb eller något annat övernaturligt, istället för att erkänna att de inte vet och inte tro något förrän de har tagit reda på vad det är.

Så hur tar man reda på saker? Hur tar man reda på vad som är sant och vad som är falskt? Well, det var det man började komma på under upplysningen, och det kallas för den vetenskapliga metoden. (Chocklad kommer döda mig nu… :) ).

Om du verkligen är intresserad så föreslår jag att du läser den där boken jag rekomenderade. Det är inte bara guld och gröna skogar utan det finns en del probelm också. Som induktionsproblemet (som jag hatar…).

Jag är väldigt ödmjuk och öppen för andras syn på världen och tar gärna emot information, men jag vet inte hur mycket jag orkar ta till mig just nu åtminstone. Vet ni Björn och Acko, jag har tänkt precis som er förrut. Upp till jag var kanske 16-17 år eller så. Så mycket om ekvationer och sånt vet jag inte men jag har varit inne på hyfsat samma spår. Sen hände så mycket i mitt liv och jag orkade inte fundera på sånt där längre. Sen har så mycket hänt som har fått mig att börja fundera på om det finns någonting övernaturligt. Idag vet jag inte riktigt. Här på sajten tror jag på det övernaturliga men i verkligheten väljer jag idag att försöka tro någonting annat. Jag försöker trösta mig med information som ni har tagit upp här, för jag orkar helt enkelt inte med någonting övernaturligt just nu. Dumdristigt, det vet jag inte och det bryr jag mig inte om heller. Jag har en son som jag måste ta hand om och kamper att utkämpa i mitt liv och den största kampen är mot mina känslor. jag är bara en enkel människa och inser att jag faktiskt inte kan flyga ifrån mina problem, jag kan bara göra det bästa av det. jag diskuterar gärna vidare men om ni inte lyckas övertala mig att tro någonting annat eller vill att jag ska välja sida eller någonting sådant så får ni inte bli ledsna.

Jag älskar sånna här diskussioner och tycker det är väldigt intressant vad folk ser olika på saker och ting. =)

Visst, vi kan inte säkert veta någonting egentligen, och det accepterar jag. Men jag orkar inte fundera på huruvida allt bara är en illusion för sånna tankar får mig att må så dåligt då hela min värld har varit ut och in i så många år. Jag acepterar att jag inte kan uträtta några storverk och lösa världens alla stora gåtor idag.

Oavsett om känslor är en dålig informationskälla eller inte så har jag gott om känslor idag och tyvärr och måste leva så jag orkar med känslorna.

Ursäkta att jag bara pratar kring mig nu men jag kan ju bara utgå ifrån mig själv och jag vill samtidigt också förklara hur jag vill att ni ser på grunden till mina argument.

Just nu har jag min son här och han har sovit för lite inatt p.g.a. astma så det är hyper som gäller. Är lite stressad och själv för trött och har säkert skrivit någonting här som har blivit fel. Får rätta till det sen isf.

Det jag vill säga är att jag trots allt bara är en människa precis som resten av er!

Choklad skrev […] "var inte rädda snälla ni, "spökena" är inte farliga!"[…] Det har du alldeles rätt i men jag vill hävda att spökerna är väldigt korkade. Jag har inte undgått att titta på Tv4+ och där följt diverse "andeskådare". Det som slår mig är hur ofta de använder uttryck som "de vet inte att de är döda". hur nu det är möjligt.

Från att ha legat dödssjuk efter att ha fått smaka på kallt stål, så blev jag osynlig. Folk i min närhet tog inte längre någon notis av mig, jag kunde förflytta mig igenom väggar och golv utan att anstränga mig speciellt mycket. Jag skaffar mig en ny hobby. Att rassla med kedjor.
Jag känner inte längre någon hunger eller törst ej heller om det är varmt eller kallt.

Plötsligt kan jag kommunicera med andra via tankar, och allt detta utan att jag fortfarande inte förstår att något är riktigt knas. Speciellt efter att åren går emedan min dödsruna bleknar i mina anhörigas byrålådor och mina ben blir vita.
Åren går. Nya flyttar in där jag en gång bodde, men jag fattade ingen ting.

Förundrad såg jag på skådespelet som pågick framför mig. Jag gick omkring i det som en gång var mitt hem och gjorde samma saker som jag en gång alltid hade gjort. Ibland stötte jag på en haltande karolin med puder i håret och sin sabel nedstucken i bältet. Han fattar heller ingen ting, trots att han har haltat fram på sin väg i flera hundra år. Han är även lite lomhörd för han stod lite för nära en 15 punds kanon när den exploderade. Det gör han inte så mycket för nu kommunicerar han via tankar så problemet med hörseln bekommer han inte alls.

En dag kommer några lymlar in i mitt hus med några kameror på axeln,  unga män med byxorna på halva rumpan rumstrerar med sladdar och lampor, ivrigt påhejande av en kvinna med något slags skrivblock i handen.
Där bland alla unga män med nedhasande byxor står en gråtande man med långt svart hår uppsatt i hästsvans och ena handen klapprandes på bröstet, som också han kan kommunicera via tankar. Nu skall här pratas ut tänker jag, det gäller att ta schansen när den kommer. Jag vill verkligen ha förklarat för mig vad som pågår här. Framförallt det där ljuset, Det har bländat mig i flera år nu och mitt i det så står mina -hör och häpna. Sedan länge döda släktingar och ropar på mig. Då jag inte är någon lättlurad person så går jag inte på det där. Åh no.

I min iver att få kommunicera med den gråtande manen i hästsvans så får jag bara ur mig mitt namn ett årtal och att en av de som har haft fräckheten att ha ockuperat mitt hus har problem med sin mage.
Fast det var nog inte så dumt i alla fall, jag har hört att andra i samma sits som jag som heller inte har presterat så mycket bättre i deras försök att tala med den gråtande manen i hästsvans.

Efter några timmar avlägsnar sig dom med de nedhasade byxorna och skriftställaren, tanten med blocket. Det ända som visar på att det har varit här är en blöt fläck på golvet från mannen i hästsvans.

//Acko

Fantastiskt bra skrivet! Det ska du då ha en eloge för i alla fall.

Men jag tycker också att det var väldigt onödigt!

Jag tycker att du är lite dum om du tror att allt på TV är äkta! Gör du det? 

Jag tror att man vet om att man har dött när man har gjort det. Jag tror däremot att man kanske har svårt att komma vidare. Att man inte törs släppa det som har varit, men det är mer ett medvetet val

Tack Pernilla. Jag är inte alls förvånad att du tycker att jag är dum för att jag reffererar till ett tv-program. Men det är på grund av nämda program som många här har fått upp ögonen för det där med det sk. övernatuliga, samt gör det de ser och läser till en okritisk sanning.

Ja ja. Sånt är livet.

Nu skall jag åka till Gotland och sola mig i glansen på Tofta. See you.

//Acka