Kvantfysisk Pinsamhet
Kvantfysikprofessor Sean M Carroll (wiki) på fysikinstitutionen i Kalifornien redogör för fysikens pinsamhet.
Världens samlade fysiker kan inte enas om vad verkligheten är. Professor Carroll lägger ut texten i en intervju på Nottinghamuniversitet.
Den teori som har flest anhängare är Köpenhamnstolkningen som bara fastslår att du kan inget säga om verkligheten förrän du utfört en mätning, vilket gjorde livet farligt för Schrödingers olyckliga katt.
Professor Carroll är däremot anhängare av Många Världarteorin (MV), eng Many Worlds.
Fördelen med MV är att den inte behöver någon observatör eller specifik mätning, vilket gör att den stackars katten kan slippa ur lådan.
MV säger bara att varje gång det sker en kvantfysikalisk interaktion någonstans, delas hela universum upp i två olika universum som sedan fortsätter existera utan någon som helst påverkan av varandra. I det ena universumet sker kvanteffekten i den ena riktning och i det andra universumet sker kvanteffekten i den andra riktningen.
Anta att två elektroner eller två kvarkar i en atom interagerar med varandra och får till en kvantfysikeffekt, spinnändring eller hyperfinstrukturövergång.
KABOOM!
Ett nytt universum har skapats, identiskt med det ursprungliga universumet, så när som på förändringen i kvanteffekten. Det nya universumet är skapat ur ingenting med en exakt kopia av all materia som också finns i det gamla universumet. Det nya universumet existerar parallellt med det "ursprungliga" universumet. Dessa två universum delas sedan ytterliggare upp i nya universum för varje kvantfysikändring som sker i resp universum.
Det innebär att i varje mikrosekund skapas hela tiden fantasiljoners och åter fantasiljoners universum, då kvantfysikinteraktioner sker hela tiden, i planeter, månar, solar, asteroider, rymddamm etc.
Jag funderar.
Låt oss anta att en uranatom sönderfaller och sänder ut en gammapartikel. I vilken riktning kan gammapartikeln skickas? Troligen i alla möjliga riktningar.
KABOOM, KABOOM, KABOOM, KABOOM, KABOOM…!
Fantasiljoner nya universum skapas ur ett enda gammasönderfall. All materia med fantasiljoners fantasiljoners ton massa nyskapas ur ingenting i varje universum.
Professor Carroll förklarar hur det fungerar i verkligheten (YT/Sixty Symbols, 2013-01-22, 14 min). Professor Carroll har fullt stöd för MV i kvantekvationerna. Den intresserade kanske även vill kolla upp Presentiment.
Är Många Världar en briljant teori eller är MV bara beviset på att kvantfysikerna gett upp? Är MV kanske bara galenskap eller Illuminati som vill lura oss?
Hur kan någon tro att en elektron agerar efter observation? Eller att en katt skulle vara död eller levande enbart efter observation? Galenskap
Albert Einstein ogillade Köpenhamnstolkningen av bl a dubbelspaltexperimentet. Vid ett tillfälle i Köpenhamn, samtalade Einstein med Niels Bohr om tolkningen.
Einstein: "Tror du verkligen att månen inte existerar när ingen observerar månen?"
Bohr: "Kan du bevisa att månen existerar när ingen observerar den?"

#0 Du ska nog inte tänka på det som att materia nyskapas direkt. Att det finns fler universum är ju inte detsamma som att det finns mer materia.
#1 Observation betyder inte det man i vardagstal menar, tänk på det mer som interaktion, alltså att det på något sätt påverkar omvärlden. Men den slarviga och otydliga användningen av begreppet är absolut en nackdel med Köpenhamnstolkningen som man till viss del slipper med MW-tolkningen. Oftast används "measurement" (mätning) istället vilket är lite mindre missvisande, men fortfarande lämnar öppet för en del missförstånd.
#2 Det är osannolikt att den konversationen ägt rum, framförallt för att Einstein knappast hade så dålig koll på vad Köpenhamnstolkningen innebar att han skulle presentera en så uppenbart felaktig bild av den. Konversationen är nog påhittad av någon som inte förstår kvantfysik.
Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

För att utveckla den första punkten lite. Ett hjälpsamt sätt att förstå skillnaden mellan flera universum och mer materia är att tänka att parallella universum förhåller sig till varandra ungefär på samma sätt som sekventiella universum:
Universum som det var för en sekund sedan är lite annorlunda mot universum som det är nu, men vi skulle aldrig få för oss att tänka på de två som något man kan summera eller att materian som fanns för en sekund sedan har kopierats (med eller utan kaboom) till vårt nuvarande universum. Lika meningslöst är det att tänka att två parallella universum tillsammans utgör en större massa än var och ett av dem för sig.
Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism
En viktig aspekt på Köpenhamnstolkningen är, trots att det gått nästan 100 år, att det finns inte en enda tolkning. Det finns snarast flera olika Köpenhamnstolkningar.
Exakt vilken variant av Köpenhamnstolkningen, Bohr trodde på och om samtalet med Einsten var exakt som citerat, kan såklart vara en öppen fråga.
Och det verkar finnas ännu fler varianter på exakt vad som menas med Många Världar. T ex om alla universum hela tiden existerar och om dom flesta universum är identiska kopior, tills ett "kvantval" uppstår, hur kommer det sej då att alla dessa (förexisterande) universums enorma massor tillsammans, inte gör att allting drar ihop sej till en klump?
Om dessa oändligt många universum hela tiden existerar, hur lyckas så många av dessa universum vara exakta kopior av varandra över miljarder år?
Hur kommer det sej att vid "splitten" mellan två (förexisterande? nyskapade?) universum, interagerar dessa två universum endast i ögonblicket då kvanteffekten / kvantvalet uppstår/görs? För att sedan aldrig mera påverka varandra. Är svaret logiska kullerbyttor eller genialitet som aldrig tidigare skådad?
Variationerna på Många Världar är kanske lika talrika som teorins sagda nyskapade universum?
Professor Sean Carroll har själv en yt-kanal och podcast, ibland med hela samtalet utskrivet på hans hemsida för den som bara vill läsa. Videoklippen nedan är långdragna, pratsamma och i längsta laget, men man kan sätta upp hastigheten till 125 %, eller i fallet med professor Albert, 150 %.
Ett långt samtal mellan professor Sean Carroll och författaren Rob Reid (wiki). Samtalet är kanske i längsta laget för den som inte är jätteintresserad av Många Världar, men i början av intervjun, ungfär efter 12 minuter säger professor Carroll något intressant. (YT/Sean Carroll, 2019-07-15, 1 tim 26 min)
Carroll säger att i flera sammanhang, i vetenskapliga publikationer, och han nämner specifikt Physical Review (Letters?), är det förbjudet att publicera artiklar som studerar kvantfysikens grunder.
Låter som Illuminati har ett stort finger med i spelet.
Målsättningen är att bara upprepa vad andra forskare redan tidigare sagt.
Professor Carroll säger att bakgrunden är den 5:e Solvaykonferensen år 1927 (wiki), som fastslog vad som var kvantfysik. Därefter har det varit rättning i ledet och ingen har fått undersöka alternativa möjligheter. Professor Carroll säger att forskare som försökt undersöka varför kvantfysiken beter sej som den gör, har antingen uteslutits ur forskningen av sina universitet eller förlöjligats inför den samlade forskareliten.
Att avvika från den 5:e Solvaykonferensen betraktas som hädelse. Att ens publicera artiklar som studerar ståndpunkterna som fastslogs på den 5:e Solvaykonferensen kan leda till avsked från forskartjänsten.
Det intressanta är att även kvantfysikprofessor David Albert (wiki) nämner att han råkade ut för att han antingen lät bli att forska på kvantfysikens grunder (inspirerad av David Hume) och fick sparken från sitt doktorat eller så böjde han sitt huvud. Till slut fogade sej David Albert och tilldelades ett "karaktärsdanande" doktorat av Rockefeller University (läs: Illuminati). Bli avskedad var inte särskilt inbjudande.
Samtalet här, långt och pratigt om allt mellan klassisk fysik och Många Världar, professor Sean Carroll och professor David Albert (YT/Sean Carroll, 2019-03-04, 1 tim 43 min). Första 15 minuterna handlar om doktoratet.
Professor Carroll nämner även att han själv råkat ut för försök gjorts att stoppa honom. Carroll har blivit ombedd av universitetsledningen att inte nämna vad han forskar på. I synnerhet inte hans studier på kvantfysikens grunder.
Den officiella ståndpunkten är att kvantfysik ska ses som en svart låda som enbart förutsäger sannolikheter. Att ens fundera på att undersöka orsakerna, leder med nödvändighet till att ditt huvud rullar och din forskarkarriär kapas kort.
Inget av grunderna får ifrågasättas och inte ens publiceras som studie.
Du blir en död höna i forskarvärlden.
Inga studier på grunderna av kvantfysik som resulterar i artiklar är tillåtna. Enbart upprepning eller letande av nya partiklar, noggrannare mätningar är tillåtna.
Lågt i tak, är bara förnamnet.