Många vittnar om liknande saker som du så du är inte ensam. Jag tror inte att katten är olyckligt jordbunden eller så. Men vad jag har hört är att kära husdjur kan hänga kvar ett tag och trösta. Medier brukar ju mena att anhöriga också kan trösta utan att för den skull sitta fast. Jag fick själv påhälsning av en kär bortgången. Det kändes bara positivt.

Du behöver inte oroa dig för Shinta, han har det bra där han är och att han kommer och hälsar på är väl trevligt..han är inte fast någonstans utan rör sig hur han vill, du vet hur katter är 🐱

Min katt hälsar på mig ibland. 🌺 Har även en historia som jag omber skeptiker att helt enkelt ignorera. Detta är vad jag upplevt och om man inte tror på det så skulle jag uppskatta om man bara lät det vara. Orkar inte diskutera det helt enkelt. 

Jag har alltid varit känslig för det övernaturliga. Växte upp i ett hemsökt hus bland annat. En eftermiddag satt jag på bussen på väg hem från skolan. Klockan var 16 ungefär och det började mörkna men man hade ändå klar sikt på rätt långt avstånd. Det var sommar/sensommar och fortfarande lagom varmt ute. Jag slöt ögonen och försökte gissa vart vi var genom att känna vart vi svängde - en "lek" jag ofta roade mig med på bussen för att döda tiden. Jag kollade nu och då för att kolla om jag var rätt och denna dag när vi stannade vid en hållplats och jag tittade ut över en parkering så ser jag en grå raggig goldenstor hund travandes hoppfullt mot bussen. Jag började kolla mer intensivt på den för att lista ut vilken ras det var och för att se om den skulle se sin husse eller matte samt om någon skulle reagera på den lösa hunden. Hoppades att den inte skulle bli påkörd!

Så mitt i travet långsammar den ned, höjer blicken och…. falnar bort. 

Jag satt i chock resten av resan hem. Ifrågasatte om jag verkligen såg det. Men jo, jag var klarvaken och hade inte drömt. Jag vet vad jag såg! 

Så ja, djur finns absolut i andeform. :) Har sett fler spökhundar sen dess. En gammal polisschäfer som såg över barnen då en pedofil härjade i byn till exempel. Såg honom vid flera tillfällen - i fysisk form och i energiform.

Självklart spökar djuren….har själv mycket erfarenhet av en spökkatt hemma hos mig. Lita på dina känslor, SolidShinta🙂

#0 Välkommen som trådstartare, SolidShinta!🙂

Beklagar förlusten av din katt. Är det han på den fina bilden?

#3 Tack för den fina berättelsen, Cahira! 🌺🐶

Bra också att du talar om i förväg att du inte vill ha den omdiskuterad.

Tack för alla fina svar! Och tack för att ni berättar om era upplevelser! :) Det uppskattar jag verkligen!

Det enda jag skulle vara orolig för är som sagt att han på något sätt skulle sitta fast, men det tror jag väl kanske inte heller. Vill bara att han ska ha det bra och veta att han är älskad.

#3
Vilken häftig berättelse! Tack för att du berättade! ❤️ Hur upplever du att djurens förankring till vår värld är? Har du någon aning om varför de  inte gått vidare? Eller upplever du det som att de kan gå fritt?

#5
Tack Magi-cat. :) Ja, det är min fina lilla Shinta på bilden. Har en del bilder på honom i mitt fotoalbum här också.
På bilden här i tråden hade han kommit och tvångsgosat med mig när jag satt och försökte göra språk-läxor. När han inte fick den uppmärksamhet han ville ha så la han sig över mina böcker och la sig och höll om mitt ben. 😂 Han ville alltid vara med mig överallt..

#6 Min Garion kommer och går som han vill i riktig kattanda så att säga. :) Ibland går det ett par månader mellan gångerna, men varje gång jag håller i armbandet (jag gjorde ett armband till mig och ett halsband till honom i garn i matchande färger som han fick kremeras med, har kvar armbandet) och tänker på honom så känner jag honom gå på sängen strax efteråt - oftast. 

Han o jag hade rätt starka band. Då han var rädd och uppgiven så blev han alltid lugnare och började kattungemjaua då han hörde min röst. 

Första dagarna/veckan så hörde jag honom krafsa i kattlådan med. Väldigt högt och väldigt distinkt såsom han krafsade i lådan. Det gick inte att INTE höra, så högt var det. :) 

Det finns människoandar som "fastnar" och inte riktigt vet att de är döda eller inte vågar lämna sin trygghet. Sedan finns det de som "vandrar" för att hålla koll på sina nära och kära, lite som skyddsänglar. :) Skulle tro att detta är liknande med djuren som hälsar på. :)