Det som jag tycker visar på att det var ett himlafenomen som ligger bakom dessa ristningar. Trots att de kommer från så vitt skilda ställen på jorden så har de alla en sak gemensamt. Dessa två fläckar på vardera sida i midjehöjd.

Som jag ser det finns det ingen anledning att teckna dem om det inte vore för att det var något man sett.

För vi snackar här om en tid då människan levde  primtivt och knappast kunde influeras av varandra annat än genom att man ser samma sak på himlen.

Ett annat alternativ vore att man var i kontakt med varandra - men det skulle kanske vara ännu otroligare.

Spännande Olaf! Det där har jag aldrig sett förut!

Särskilt det där med fläckarna kan man ju undra över….

Häftigt det där med gamla ristningar och tecken som återkommer….

""The inward rise on axis along with the upward folding OF the outer edges OF the carved lines and transition to edge curling, a phenomena [sic] recorded in intense electrical discharge radiographs, could not have been known to prehistoric man unless he witnessed the same event in the sky.""

Något skulle ha inträffat för mellan 4000 och 12 000 år sedan. Något som gav upphov till himlafenomen som varade ""for at least a few centuries if not millennia.""

Om det var så, klart att det avbildas i grottkonst av de förhistoriska människorna!

Andra talar också om någonting som inträffat, en katastrof, för en lång tid sedan….

Råkar av en slump slå upp i Barbara Hand Clow:

Det skedde en katastrof i vårt solsystem år 9500 f. Kr. Denna katastrof gjorde att jordaxeln tippade. Den var rak innan.

(Har för mig att den tippade jordaxeln är ganska unik för vår planet, men är inte säker)

Hmmm… en stor kataklysm som förändrade kartan och världen….9500 är mitt i denna tidsperiod du nämnde.

Kanske sitter dessa katastrofer inristade i våra cellminnen som ett kollektivt sår och underliggande ångest hand i hand med en längtan tillbaka till det som var innan - vårt eden.

edit: tog bort en nolla 9500 skulle det va inte 95000.

Jo, det är nog så hon menar, BHC, att vi jobbar med cellminnena sedan dess, rehabiliteringen och att vi liksom hämtar upp det som var innan….

Tidpunkten skulle ju stämma också.

Men hur stämmer Saturnus in i det hela?

Jag har knappt greppat teorin här än. Såg en dokumentär för ett år sedan som jag tyvärr inte kommer ihåg detaljerna ur..borde se den igen!

Teorin bygger på att himlen och planeterna hade andra positioner och att jorden var inblandad i en konfiguration med Venus, Mars och Saturnus och att Saturnus var fixerad vid polstjärnan. Saturnus skulle varit en brun dvärgstjärna vars plasmafält skulle omfamnat jorden.

Men så dök solen upp…

Tänker på myten om Kronos (saturnus) som blev besegrad av Zeus.

Jo, har också hört liknande myter, men då inte med Saturnus i den rollen har jag för mig….

Samt att Venus är en ny planet som flyttat in i solsystemet efter en katastrof.

Kanske är det fler katastrofer, fler upp- och nedgångar - universum är dynamiskt….ska kolla lite….

Jag fuskar lite och kopierar text om teorierna kring Saturnus

Sun-like Saturn, and nova-like

A number OF researchers have suggested that in mythology, Saturn is sometimes referred to as a night sun, and having gone through a nova-like phase:

• (1944) C. E. R. Bruce wrote:

"In fact it may well be that both Jupiter and Saturn were at one time minor stars and that their satellite systems were formed as the result OF minor or planetary nova outbursts."[1]

• (1973) William Mullen wrote:

"Velikovsky has suggested that as a result OF disruption Saturn went through a short nova-like phase in which its light would have obscured everything else visible from earth .."[2]

• (1975) Lewis M. Greenberg and Warner B. Sizemore wrote:

".. the planet Saturn was designated as Shamash or "sun" by the Assyro-Babylonian astrologers; and as far back as 1910 M. Jastrow (Revue d'Assyriologie, Vol. 70, p. 171)[3] proposed "the idea that Saturn was a 'steady' or 'permanent' mock-sun - performing the same function OF furnishing light at night that Sama's [Shamash - the Sun] performed during the day. [..] Furthermore, there is undeniable evidence that the concept OF a "night-sun" as well as a "day-sun" existed in ancient Babylonian astrological thought."[4]

• (1977) Dwardu Cardona wrote:

"Diodorus Siculus was not the only writer OF antiquity who stated that the Babylonians called Saturn the "sun star."(19) Hyginus also expressed his opinion that Saturn was called "the star OF the sun.(20) Among modern Assyriologists, it seems as if Thompson was one OF the first to notice that the Babylonians designated the planet Saturn as Shamash.(21) Yet Shamash, as a cursory glance through any work on Assyro-Babylonian mythology will show, was, very much like the Egyptian Ra, the usual Babylonian name for the Sun."[5]

• (1979) Immanuel Velikovsky wrote:

"My conclusion that, as a result OF its interplay with Jupiter, Saturn became a nova,(7) I found confirmed in many ancient sources, in which Saturn is regularly associated with brilliant light; but I was led to this idea first OF all by a certain clue contained in the Biblical account OF the Deluge."[6]

http://www.velikovsky.info/Saturn_Myth#Sun-like_Saturn.2C_and_nova-like

Intressant!