Atomer, hälsa och sammanhang...
I tråden Huskurer fälldes en kommentar som jag bryter ut för en egen diskussionstråd:
De moderna läkemedlen är uppbyggda av precis samma atomer som allt annat på vår planet. Det är väl naturligt och bra? (Joppo)
Hur ser ni på den saken? edit: Skriv vad ni tycker och tror, utveckla gärna! (Det gör inget om det flyter iväg i den här tråden, kanske gjorde det själv ser jag…)
Det är naturligtvis inte något nytt eller uppseendeväckande att "allt" skulle bestå av samma atomer, samma byggstenar. Atomer som ett lego ungefär, samma utgångspunkt med olikfärgade bitar som fogas samman till något smått, begripligt eller obegripligt eller något stort och fantastiskt, t.o.m. - liv?. Nedbrutet blir allt till samma hög av ospecificerad mångfärgad bråte….
Lite som jag citerade i en annan tråd, fast…:
"Till vår förundran har vi fått veta att vi är gjorda av stjärnstoft"
**"Vi är frukten av detta universum och……hela den kosmiska koden är inpräglad i oss. Alldeles som våra gener innehåller minnet av våra biologiska förfäder bär vår logik med sig minnet av vår kosmologiska härkomst……vi är avkomlingar till detta kosmos och vår förmåga att förstå det är vår arvedel"
**
Detta förunderliga, att vi alla och allt är gjorda av samma stjärnstoft (visst låter det vackrare och mer fantasieggande än ursoppa?) stämmer till ödmjukhet, beundran, fascination och varsamhet med Naturens under och mirakler.
Även om vi är av samma stjärnstoft tycks dock den teknokratiska världen fokusera mer på de "hårda" byggbitarna utan sammanhang. Man kan - minsann - skapa något lika bra eller bättre än Naturen.
Vad som förvånar mig lite är att de som förfäktar enbart den "hårda" materiella verkligheten inte tar hänsyn till kvantverkligheten. Har vi inte passerat det stadium när allt var uppbyggt av legobitar (förlåt, atomer) och menar att det handlar om - frekvenser? Var finns frekvenssynen i den "moderna" biologin? I pillermedicinen?
"Naturen är dualistisk. Vågor är partiklar och partiklar är vågor, och den form de tar tycks bero på hur man iakttar föremålet i fråga."
"Åtminstone i vissa av sina aspekter tycks verkligheten vara beroende av iakttagaren."
"Vi ingår i systemet; hur stränga och kylig och objektiva vi än försöker vara i våra vetenskapliga undersökningar finns det en teoretisk gräns för hur exakt vi kan avlägsna oss från det vi undersöker. De frågor vi ställer avgör delvis svaren"
Om vi är "jordlandare" (Lipton) där våra cellreceptorer står i ständigt utbyte med omgivning och kosmos, borde det inte ha betydelse då, det sammanhang i vilken "atomen" "växer"?
Frågan är: atom som atom? Ämne som ämne, ingående i sammanhanget (t.ex. pilträdets bark) eller pillertrillat i laboratorium (t.ex. Treo)? Har det någon betydelse? Har KI, livskraften i det levande någon betydelse? Finns det ett större sammanhang vi bör ta hänsyn till?
Diskutera av hjärtans lust (försök dock att inte ta med Homeopati här, vi lämnar det till en egen tråd, senare. )
(citaten ur J. Levin, Hur universum fick sina fläckar)
Trevlig helg! Magi-cat
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Det omedelbara problemet är väl att vi inte ens behärskar legobitarna även om vi har kommit på att vi faktiskt kan bygga något nytt av dem. Men vi förstår inte egenskaperna hos det vi bygger.
Man får en legobyggsats i julklapp. Man bygger den enligt ritningen. Man ställer undan den på sin bokhylla. Man flyttar hemifrån och ett småsyskon får ärva allt.
Ett småsyskon bygger lego. Oj vad fint, det här kan man plocka isär och bygga om som man vill. Nu blev det en båt. Nu blev det ett flygplan. Nu blev det en krokofant. Inte så snyggt visserligen men fantasifullt. Om man bara använder lite fantasi och låtsas att kossan är en pilot så ser man ju vad det är. Bitar ramlar av och kommer bort. Man bygger en jättegrej men den faller hela tiden sönder och man blir mer och mer frustrerad. Underläppen skjuter ut och ögonbrynen rynkas. Det som var en så fin bondgård från början när jag fick den av brorsan. Nu är det bara en massa bitar som inte vill sitta som de ska och om de sitter där jag vill så ser det ändå inte bra ut. Längre.
Undrar om bygganvisningen finns kvar på vinden någonstans? Eller har mamma slängt den?
Det "naturliga" sitter i hur bitarna kombineras ihop, inte i själva bitarna.