”Futility” heter en bok av Morgan Robertson. Den handlar om det brittiska skeppet Titan, det största, lyxigaste och mest osänkbara passagerarfartyg som någonsin skådats på de sju haven!

En aprilnatt händer dock det otänkbara: Titan kolliderar med ett isberg. Katastrofen är ett faktum. Titan sjunker, trots sina vattentäta skott. De flesta passagerarna omkommer. Det fanns inte livbåtar till dem alla….

Låter det bekant?

Boken skrevs 1898. Fjorton år innan Titanic sjösattes och sjönk på sin första resa…

 Framtiden gör sig påmind innan den inträffar…..

 Titanic, den riktiga, var ett flytande palats, ett teknologiskt under av lyx och bekvämlighet, en vetenskapens triumf med sina vattentäta skott och toppmoderna maskiner.

Kapten på Titanic var Edward Smith. Han var omåttligt populär, en riktig kändiskapten. Så populär att många (som hade möjlighet att välja) vägrade korsa Atlanten om inte kapten Smith stod vid rodret. Han var miljonär och hade tänkt gå iland efter den prestigefyllda resan när han skulle föra det gigantiska fartyget till säker hamn.

Förstaklasspassagerarna har tillträde till förliga däcket, medan andraklasspassagerarna får hålla till på aktre däck. Det finns t.o.m. ett gym med roddapparater och motionscyklar, en modernitet som väl mest betraktas som en kuriositet och ett sätt att fördriva tiden

T.o.m. tredjeklasspassagerarna hade en egen matsal, vilket inte var vanligt på de flesta ångarna, utan de fick vanligen ta med sig egen mat inför den långa resan.

Billigt var det inte att ta sig över Atlanten i denna lyxångare. Motsvarande 200 000 kr kostade en förstaklassvit. ca 6000 kr en lite billigare, och enklare.

Onsdagen den 10 april 1912 började den första resan och den som skulle bli den sista. Titanic stävade ut från Southampton. Det började inte riktigt bra. Skeppet klarade sig nätt och jämnt ifrån att kollidera med en annan amerikaångare redan i hamnen.

I Cherbourg togs fler passagerare ombord. Sista anhalten var Queenstown på Irland där de sista passagerarna togs ombord. När Titanic sätter kurs mot New York är det totalt 2224 personer ombord, varav ca 900 besättningsmän.

Vädret är lugnt och passagerarna roar sig och njuter av resan. Kallt är det och varningarna för isberg börjar komma in. Men vem behöver bekymra sig om isberg i världens mest osänkbara och tekniskt fulländade skepp?

Kl. 23.40 slits ett hål upp i Titanics skrov efter närkontakt med ett isberg. Fartyget börjar ta in vatten.

Till att börja med är stämningen bland passagerarna god, inte uppsluppen kanske, men lugn och värdig. Fartygsorkestararna slår ihop sig till en. Den spelar gladjazz.

När skeppet börjar få alltmer slagsida och ta in mer och mer vatten ges order att gå i livbåtarna. Den första livbåten sätts i vattnet kl 0.45 med 28 personer ombord. Den hade plats för 65. Besättningen var rädd att linorna inte skulle hålla om livbåtarna proppades fulla. Många familjer vill heller inte skiljas åt eller ge sig ut i det kalla vattnet. De skulle väl snart bli räddade av något mer komfortabelt fartyg? Kvinnor och barn skulle först i båtarna. En del höll på den principen, andra inte.

Klockan 02.15 skruvar sig Titanics stäv mot djupet och aktern reser sig mot natthimlen. Det är kallt i vattnet, stjärnorna lyser. Kapten Smith följer fartyget till botten, liksom den tappra orkestern och de ca 1500 passagerare som aldrig kom med i någon livbåt.

Kl. 03.30 kom passagerarfartyget Carpathia till undsättning. Av den stolta Titanic syntes ingenting.

Besättningen på Carpathia räddar 712 överlevande utspridda på ett 6 km stort område.

Tre veckor efter katastrofen fick de efterlevande till musikerna i den berömda fartygsorkestern ett kravbrev från agenturen som anställt dem. Familjerna krävdes på ersättning för de omkomnas uniformer.

 Källa: Illustrerad Vetenskap 6 -12