Ja alldeles för ofta för att det ska vara slumpen, det sker ju hela tiden…bara i förrgår då jag satt och tittade på kort på fb på min kompis döttrar och där var kompisen med på ett hörn… tänkte attd et är dags att prata med honom..det tog en stund så ringde han…hade inte pratat med honom på en månad…

Jaa, det där händer ofta och i rättan tid så att säga. Någon ringer, någon säger, jag läser eller hör något på radion 

Ofta är man i behov av det just då eller så kan det vara så att någon annan är i behov av det man har att ge dem.

Tack för att ni delar med er! Javisst är det roligt!

Ett ord man söker - och vips hör man det från radion eller ett samtal runt om, man behöver veta mer om något - och någon man knappt känner lånar en en bok, bara sådär……eller bilen havererar en kväll på en öde skogsväg och grannen "råkar" komma förbi - han skulle bara ut och testa en lagning han just gjort på sin bil….just bilar har, tacksamt nog, en benägenhet att dra till sig synk och hjälpsamma människor….

Händer då och då… För många år sedan så kunde jag vid ett antal tillfällen säga till mobilen "ring!" och den ringe…skumt… Samma sak med brödrosten, kunde knäppa med fingrarna och vips kom brödet upp, oxå med trakfikljus, "bli grönt" kude jag säga och det blev det…. Men detta kanske är nåt annat. Men nu funkar det inte alls..nästan.

Men att jag säger något och sekunden senare säger de samma sak på tvn… många gånger händer sånt, nästan skumt.

Ser 11:11 ofta oxå.. Vissa säger att hjärnan är intställd på se det, att det är den vetanskapliga förklaingen… ja jag vet inte.. varit så i 12år.

#5 det där med att de säger precis samma på tv:n händer mig också, hela tiden, nästan tjatigt, fast kul…….när precis samma ord kommer…och då menar jag förstås lite ovanligare ord eller ämnen….

Visst kan det vara att hjärnan gör vad den är inställd på, men det är intressant det också…

speciellt om du kan få brödrosten att knäppa på sig! Praktiskt!

Vi kan mycket mer än vi är lärda att tro…..obegränsat faktiskt…

#6 Vi har mkt att lära, tror mig;) Men vi måste vara öppna för varandras sinnen. TRO är starkare än att VETA.. Att ha tro för något är ju egentligen enormt. Om man ska citera bibeln då…inte alla tycker omd et:S "tro kan förflytta berg" Tror jag att berget kastar sig i sjön så gör det det…hmmm Ja, vet ju inte varaför man skulle vilja det hehe…

Men kanske handlade brödrosten om en tro. Hade starkare tro när jag var barn/ungdom…

Men det där med att tv.n eller vad som helst igentligen, reklam på en lastbil. Det kan ju nästan vara lite kusligt, men varför händer det??

Deja vu har jag haft mkt som ung oxå, inte så ofta i vuxen ålder… men vetenskapen har ju en förklaring till det oxå.;)

#7

Förklaringen är alltid utifrån ett paradigm som man har bestämt sig för stämmer. Frågan är om grunden är stabil……det tror ju inte jag. Men en förändring är på gång.

Att bara bortförklara det hittills oförklarade (eller förklarade men felaktigt) vidgar inte kunskapsfältet, det krymper det….

Det där med Tv:n…fast jag föredrar att betrakta det som kuligt, inte kusligt. Fast ibland är det så ofta så det blir  nästan tjatigt. Då säger jag, lite trött: jaja, jag HAR fattat….

Varför? Som krydda….en påminnelse om att det alltid finns något mer. Eller att man lever i flödet och då händer saker, bara så där. Eller att man uppmärksammat det och sedan är mer uppmärksam eftersom man vet att fenomenet finns, som en god cirkel….

En synkronicitet är det om det har ett meningsbärande samband för en själv…

Brödrosten måste man säkert ha "tro" till. Med tiden har vi lärt oss vad som är "möjligt" och inte. Det är nog därför vi kunde och i viss mån förstod mer, när vi var små….vi måste bli som barn igen, på det sättet…

Absolut.

Jag är övertygad om att saker, människor och händelser dras till en genom tankens och känslornas kraft. Det kan upplevas som slumpmässigt, men jag tror inte att det är det.

Ju mer du tänker och känner, bäde positiva och negaqtiva tankar och känslor över något/ någon desto säkrare är det att just det händer. Jag har läst så mycket om just detta, träffat så många människor som säger och upplever detsamma efter att själv ha blivit medveten om Kraftens betydelse och potential för hela skapelsen och allt däri för att kunna nonchalera den insikten.

Idag är detta en av byggstenarna i min livsfilosofi. Ju positivare tankar och känslor du "sänder ut" i universum desto gladare och lyckligare liv får du, enkelt förklarat. Och så tvärtom förstås.

Mvh

Florentyna

här är ett klassiskt exempel från Jung:

"En ung kvinna som jag behandlade hade, i ett kritiskt ögonblick, en dröm där hon fick en gyllene skarabé.

Medan hon berättade den drömmen för mig….hörde jag ett ljud bakom mig, som en försiktig knackning. Jag vände mig om och fick se en flygande insekt som slog emot fönsterrutan på utsidan. Jag öppnade fönstret och fångade den i luften när den flög in. Det var den närmaste motsvarigheten till en gyllene skarabé som man kan hitta på våra breddgrader…en guldbagge……

Det…tycks finnas en arketypbakgrund i det fallet. Det var ett oerhört svårt fall att behandla och fram till tiden för drömmen hade jag haft föga eller ingen framgång……Men när 'skarabén kom inflygande genom fönstret i verkligheten, kunde hennes naturliga jag bryta igenom skyddspansaret i hennes psyke och förvandlingsprocessen kunde äntligen komma igång. Varje väsentlig förändring i attityd betyder en psykisk förnyelse som vanligen åtföljs av symboler av återfödelse i patientens drömmar och fantasier. Skarabén är ett klassiskt exempel på en återfödelsesymbol."

ur "Myter och Mysterier"

Jag läste någonstans att människor, vänner kommer in i ens liv när man behöver dom och när dom fyllt det som skulle fyllas försvinner dom. Detta är en plan från något "högre" eller hur man ska beskriva det. Vi tror naturligtvis att det är slumpen att man tappar kontakten med vissa gamla vänner.

Jag har själv upplevt detta många gånger, trott att någon försvann / flyttade ut ur mitt liv av slump och kan känna att det var synd. Men i varje sådan situation har jag upptäckt att jag fått / hittat en ny vän jag börjat umgås lite med. Genom jobb, barn eller på annat sätt. Förstår nu att den gamla vännen var färdig med" sitt arbete" i mitt liv och att en ny kom istället. Detta låter helt säkert som svammel men det finns texter att läsa om detta och det stämmer förvånansvärt bra. Sen är det ju inte sagt att den gamla vännen försvinner helt men den intensiva täta kontakten ebbar ut lite och ersätts av ny energi från en ny vän.

Förstår ni mitt svammel

#11 det är lugnt Misty! Känn aldrig att du kommer med svammel på den här sajten! Tvärtom, jag tycker du har väldigt genomtänkta synpunkter och tackar dig för att du vill dela med dig!

Vad man än drar för slutsatser, som känns riktiga för en själv, är det en iakttagelse man gjort som är meningsfull - för en själv.

Jag kan också känna det där med vänner. Många känner sorg när vänner bara försvinner ur ens nära liv. Men det är så det är, brukar jag tänka. Själv förändras/utvecklas man, vännerna förändras, allt runt omkring en förändras. En viss tid passar vibrationerna ihop - för att inte passa en annan tid. Man ska ta emot nya vänner med glädje och tacksamhet, men låta gamla gå, med glädje och tacksamhet. (ibland lättare sagt än gjort) Ibland försöker man återknyta kontakten med någon jättegammal bästis, men det funkar liksom inte.

Sedan kan en ny kär vän komma in i ens liv, bara så där, som betyder mycket och då man berikar varandra.

Sedan finns de där vännerna som man har i vått och torrt, en lång period eller hela livet. Det är fantastiskt. Man behöver inte tycka lika eller synbarligen vara på samma plats i livet, men de är ändå där och är lika viktiga livet igenom. Jag har lyckan att ha några få sådana, de hänger med, fast vi är väldigt olika. Många säger att det är själsgrupper det handlar om, att man tillhör samma själsgrupp. En krydda i tillvaron, det också….

Jag vill verkligen tacka både misty9 och Magi-cat för era båda inlägg om vänner som kommer och går. Så har det varit i hela mitt liv, men det är inte förrän jag blev medveten om Kraften som jag förstod varför det var så. Trodde många gånger innan att det var något "fel" på mig som inte kunde behålla några vänner.

Nu har ju allt det där fått sin naturliga förklaring för länge sedan, men det känns ändå skönt att läsa och få det bekräftat ytterligare att det finns fler som inser att vi alla är varandras lärare och stannar hos varandra så länge vi behövs.

Må så gott!

Florentyna

Hejhejsan

Jaa, det är bra galet med synk. Sker inte bara då och då, utan rätt ofta får jag säga!
Kan uppleva som toppar av synkronicitet, och i dessa toppar går bara allt samman som en peakupplevelse, ungefär som att toppen på en våg möter en annan topp på en våg, och alla upplevelser stegrar i en enda punkt för att sedan lägga sig i en ny klarhet.

Jag har märkt att när Kraften arbetar i sin egen takt blir dessa toppar dels syncroniserade och inte så höga. Mer som böljorna på havet en lugn dag. Allt jag tar mig för, allt som händer, människor jag möter liksom gungar in och gungar ut i ett obesvärat kompromisslöst mönster av välbefinnande. Livet blir behagligt att leva.

Mvh

Florentyna

Kom in lite sent i tråden, så har tyvärr inte läst allt, och känner mig lite vilsen i den.
Men känner igen vad #13/15 beskriver om vänner som kommer, och går. Har inget där att tillägga, för känner på mig att det är så jag också upplever saker, på ett ungefär…

Tack för era fina reflektioner runt detta intressanta ämne

det är så det är….synkronicitet är ett meningsbärande samband för en själv….!

och vänner som finns där när vibrationerna samstämmer.

Tänker lite på vågor som interferensmönster när ni pratar om vågor och toppar.

Vågor som träffar varandra på samma ställe på höjden - en peak. Vågor med toppar och dalar där topp och dal möter varandra - stillhet. Välgörande det också.

Eller om man tänker musik (vibrationer): när tonerna "stämmer" upplevs harmoni och nya höjder. När de inte stämmer ihop vill man bara hålla för öronen och skynda därifrån.

Vissa ackord ska vara disharmoniska. Men då behöver acckordet innehålla de rätta tonerna. Fattas en låter det illa. Finns alla låter det utmanande men rätt i sammanhanget. Men det är känsligt.

De här vågorna/tonerna måste också ha en "fluid" att vistas i så deras uppkomst befrämjas. Det är många komponenter i universums musik. Och vi kan också välja vilka toner vi vill slå an…

Musik är egentligen inte så komplicerat. Faktiskt så är det enda som behövs någon som lyssnar, och om skaparen är harmonisk så blir musiken det samma.
Sedan kan man ju lära sig teori om musikskapande vilket kan vara befrämjande. Men kan man teorin, och är disharmonisk så är chansen stor att man inte kommer någon vart. Då kan man lätt trampa på fel noter, iom att den som trampar gör det med ilska = disharmoni.

#1 "Ja alldeles för ofta för att det ska vara slumpen, det sker ju hela tiden…"

Sådant där är ganska invecklat att räkna på. Hur ofta kan man statistiskt vänta sig att något sker av en slump? Jag tror det är stor skillnad på vad som instinktivt känns osannolikt och vad som är osannolikt rent matematiskt.

Säg till exempel att det är en chans på miljonen att du tänker på en person en dag och träffar densamme på bussen dagen efter (den bestäms av fler olika faktorer, främst individuella, till exempel hur ofta personen åker buss). Det kan låta fantastiskt, men om man vill räkna ut sannolikheten att det här händer till exempel en gång i månaden så måste man räkna in många viktiga faktorer som ökar sannolikheten rejält:

* Hur många personer tänker du på under en dag?

* Hur många bussresor och hur många medpassagerare under en dag?

* Hur många andra situationer hade man också räknat som en "träff", exmpelvis att mötas på andra platser osv.

Så även om det här händer två gånger i samma vecka (med olika eller samma person) så får man inte den förbluffande låga sannolikhet man kan tro, kanske är det en chans på hundra vilket betyder att det bör hända ungfär varannat år eller en chans på tusen vilket betyder ett par gånger per liv. I så fall är det snarare väldigt osannolikt att det INTE händer någon gång under ens liv!

Det här blev ett onödigt långt och invecklat inlägg (med ett exempel som jag inte är helt nöjd med), kontentan är att jag inte skulle utesluta slumpen som du verkar göra utan att först fundera över vad slumpen kan och inte kan åstadkomma. De grundläggande faktorerna är hur sannolikt det är att man får en träff vid något enskilt tillfälle och hur många tillfällen som uppstår varje dag.

#0 jag verkligen! och det blir bara mer och mer av den varan när man tonar in sig på flödet…fast jag tror inte synkot bara är av positiva skäl

det är saker som utifrån bekräftar den inre processen. så även negativa händelser och märkvärdigheter  kan manifesteras sig i synkronicitet

eftersom vår verklighet i alla högsta grad är subjektiv dvs avhängig av betraktaren så kan man påverka det yttre genom inre arbete eller genom magi…fast nu flummar jag iväg lite..

#19

Grejen var ju att jag tänkte att nu ringer nog kompisen eftersom jag har varit så fokuserad på honom en stund och då gjorde han det..det händer ofta…jag tror att vi inte är så separerade som det verkar…

Det är också märkligt att när man har träffat en person som man inte har sett på ett tag så dyker denna person upp några gånger efter det och sen tonas det bort…har ni lagt märke till det? Gäller även andra händelser t ex olyckor…samma typ av olycka sker nära inpå varandra några ggr…

Jag får också en aning om att en vän är på väg att dyka upp genom att jag ser någon som liknar denne strax innan, är det samma för er?

#21 Ja det kan verka märkligt men statistiskt sett så är det inte osannolikt att det händer då och då, även om det är slumpmässigt styrt. Att det verkar osannolikt är inte nödvändigtvis detsamma som att det är osannolikt, och även osannolika saker måste inträffa då och då. Det är först om de inträffar oftare än vad som är väntat som jag lyfter på ögonbrynen.

#21 ja hänt mig att jag sett någon som liknade nån jag känner..sen dök han/hon upp strax därefter…nån gång på stan bara nån timme senare…

en sak som hände mig häromveckan var att jag tog upp en påse med kläder från källaren som tillhör en som som jag helst inte vill träffa (en människa som lämnar kaos efter sig var han drar fram) jag tog fram kläderna och skulle tvätta dem i maskinen och tänkte usch nu dyker han bergis upp bara för att jag drar fram hans kläder ur källargömmet haha (precis som psykologi) och nästa dag kom en familjemedlem hem blossande,,,"gissa vem jag träffade på stan!!!"

vi har inte sett honom på väldigt länge…men han dök upp precis när jag drog fram hans kläder och när kläderna var rena så talade vi om honom vad ska vi göra med dessa kläder etc (killen är en luffare kan jag tillägga)

frågan är tog jag fram kläderna och därmed "lockade" fram honom eller var det för att han var på väg som jag fick en ingivelse att ta fram kläderna?

#22

Ja precis när de inträffar oftare än vad som är väntat..det är så jag har upplevt det..

#24 Hur ofta är det väntat att inträffa?

Jag som lever med den livsfilosofin att det finns en Kraft som dels har skapat universum och allt däri (och kanske fler världar än så) och dels har en plan både för oss som individer men även för universum självt kan inte låta bli att le när jag läser om statestikuträkningen.

Så mycket energi som läggs ner för att försöka göra det okontrollerbara kontrollerbart - det oförklarliga förklarbart.

För mig är det så enkelt; livet går ut på att må bra. Det är det enda ansvar vi har mot oss själva och varandra som individer - att leva lyckliga och må bra.

När vi är medvetna om Kraften och litar på den - då är det precis det vi gör. Vi lever "with the flow".

Mvh

Florentyna

Verkligen fint sagt, Florentyna!

#23 intressant berättelse, sökerskan! Så där har jag också undrat - vad är hönan och vad är ägget? Lockar man fram eller känner man på sig att…? Kanske båda, eller om tiden inte är linjär spelar det ingen roll, det går ihop, påverkar varandra.

Tills vidare tror jag i vardagslag att när vi tar fram något gammalt, rensar i röran (som man ju ska göra) så aktiverar man energier som varit i vila. De "rör" på sig och interagerar med oss och omvärlden. Detta kan manifesteras i att någon dyker upp.

Ett annat typiskt fenomen är när man tagit sig smman och slängt en grunka som man glömt att man hade och inte använt på flera år så uppstår "behov" någon dag senare. Man skulle behövt grunkan eller något frågar efter den! (Bäst är väl att inte samla gammalt bråte alls så det tillåter energier att stocka sig…feng shui…..)

#26 Så trevlig att jag roar dig, även om jag inte förstår varför du måste berätta det (en mer känslig individ skulle kanske ta illa vid sig).

Om jag förstår ditt inlägg rätt så säger du att det är onödigt att diskutera oförklarade fenomen och att man istället skall leva lyckligt. Själv försöker jag mig på båda delarna.

#28 det var säkert inget illa ment, Jonas! Hittar inget om att någon skulle "roa sig"?

Det är en fin tanke att man skall leva lyckligt. Sätten och vägarna är många.

När man lever i flödet brukar man känna den där - lyckan, eller närvaron….

#29 "Hittar inget om att någon skulle "roa sig"?"

Jag antog att det var min statistikuträning som fick Florentyna att dra på smilbanden . Som sagt, inget som mitt ego tar allvarlig skada av .

bra 

#0 Vad säger ni - har ni varit med om något skenbart slumpartat som visat sig vara precis vad ni behövde just då?

Jag har funderat på detta några dagar, men jag kan inte dra mig till minnes att det skett någon gång i mitt 32-åriga liv. Antingen existerar inte fenomenet eller så har min övernaturliga "nisse" som har hand om det här tröttnat på mig 

#32 Eller så har du inte perfekt minne

#33 Det är också en möjlighet hehe

#0 #32

När jag håller på att fixa med grejer..typ laga något osv…så tänker jag att jag behöver det o det, jag tittar mig omkring och hittar grejen nästan meddetsamma, typ en pinne i en storlek jag behöver el så får jag en bild i skallen om hur jag ska göra, vad för grej jag kan lösa det med…det är så roligt för jag vet att saken kommer till mig vad jag behöver..det kan man väl kalla skenbara slumpen isf 

Slumpen är ingen tillfällighet!

#36 tack för det Sofiae!

Det påminner mig om en underbar bok som jag kan rekommendera:

"Slumpen är ingen tillfällighet" av Jan Cederquist

Kanske kan den ge lite perspektiv och infallsvinklar. Rolig är den också, med många exempel på väldigt speciella synkar.

#4 Något liknande händer för mig också, ofta. Jag får mina svar via böcker. Inte omedelbart, det kan ta några dagar, men sedan ramlar den ned, just den text jag behöver. Ibland också omedelbart, inom en minut.

På senare tid även att jag här precis det jag söker, via tv, radio eller annat.

Jag har varit med om det tillräckligt många gånger under lång tid och under så speciella omständigheter att jag har tillit till processen, VET att svaret kommer eller text i anknytning till frågan. (egentligen är jag mer intresserad av frågor än svar) När man har tillit fungerar det bättre….

Roligt är det också.

#19 Jonas, ang beräkningar av slumpen.

Ett mattesnille sade mig en gång att "det är meningslöst" att räkna ut sannolikheten för att sådana här meningsbärande samband. Antagligen är det så rent matematiskt. Beräkningarna är meningslösa, men själva sambandet är i högsta grad meningsfullt, för en själv.

Vi som arbetar med "slumpen" är inga mattetal eller statistiska formler med likvärdiga siffror och krumelurer. Jag tror ju att det är skillnad på teoretiserande på papper och den komplicerade, interagerande soppa av människor och vardagshändelser vi lever i och med. Lägger man därtill vad jag tror/är övertygad om, att vi alla interagerar i den meningsfulla universums väv som kallas Fältet blir det ännu mer "tillplattat" att reducera soppan så till den grad att man kan räkna på den. Eller snarare räkna bort som vissa föredrar att göra.

Man lär tänka i runda slängar 70 000 tankar per dag. Om man bland alla dessa tankar även tänker "moster Agda borde jag ringa" och hon verkligen ringer minuten senare, då kan man kalla det slump om det inte betyder något för mig och jag glömmer det nästa minut. Om jag däremot inte tänkt på moster Agda under en lång följd av år, men just då kom på att jag måste ringa henne för att fråga om receptet på de goda kakorna hon bakade för 20 pår sedan, och hon ringer just då och erbjuder mig sin gamla bakbok - ja då skulle jag kalla det ett Jungskt meningsbärande samband. Varför just då när hon aldrig ringt förut och just när jag behövde henne? (påhittat exempel eftersom de häftigaste synkarna jag upplevt är så personliga att jag inte vill berätta dem)

Skulle sådant förklaras av mängden tankar, att av alla dessa 70000 "måste" någon träffa rätt? Uppenbarligen inte, eftersom en del av er aldrig säger er uppleva det!

(De flesta av dessa tankar är inte heller epokgörande eller originella på något sätt  utan det går nog ganska runt i samma gamla banor.)

När man vill beräkna "slumpen" tycker jag också att man missar det viktigaste, som i det klassiska exemplet med skarabén, se #10. Sambandet/synkroniciteten betydde något, den var meningsbärande och ledde till läkning. Det har alltså en poäng, en dignitet som inte alla vanliga händelser har. Eller beräkningar där allt är likvärdigt, för den delen…

En händelse på påskafton, ganska banal och enkel och kanske slumpen också hände mig. Men jag tyckte det var lite kul iallafall och ni som tycker att "det var väl inget" får väl ha överseende då

Jag skulle göra en ny maträtt till påskafton. I den skulle jag ha kryddan rosmarin. Har aldrig smakat, köpt, läst eller tänkt på rosmarin tidigare. Köpte färsk rosmarin. helt plötsligt var det rosmarin överallt…på tv, flera olika program, i tidningar på jobbet började dom prata om rosmarin……ja helt plötsligt var jag omgiven av denna krydda som jag aldrig tänkt på eller smakat på tidigare. T.o.m med min man frågade om kryddan när vi satt och tittade på TV, han som aldrig bryr sig om matlagning annars. Då kunde jag visa honom kryddan i köksfönstret.

Slumpen…ja säkert Men JAG tyckte det var konstigt att det helt plötsligt blev så mycket rosmarin i mitt liv bara för att jag skulle ha denna för mig nya krydda.

#40 ja visst är det kul!  Just så där funkar det!

Det är som vågor, ibland träffar vågen en med full kraft, nästan så man får säga, ja tack, jag har fattat nu, det räcker med rosmarin (eller vad det nu är…..)

Det är som lite med feng shui…..när man rensar i ett stagnerat område och för in det man vill tillföra, (symboliskt, i tankarna eller i hemmet) sprider det sig som ringar på vattnet….

ett exempel kan jag berätta:

det var för några år sedan när jag träffade på Jung och synkronicitet överallt, det fanns nämnt både här och där i allt jag läste, tyckte jag.

Tänkte då att jag måste bestämt läs någonting om detta. Bibliotekets böcker om och av Jung var lite för mossiga och inte i just det ämnet. Nåja, tänkte jag, det dyker nog upp någon….(tilliten)

Det gick ca två veckor och jag träffade en kvinna i ett helt vardagligt ärende, via dåvarande jobb. Vi pratade lite hund men kände inte varandra i övrigt.

Just när vi sagt hejdå och hon skulle gå, vänder hon sig om och säger: "Jo, förresten, jag läste en så intressant bok om Jung och synkronicitet. Vill du låna den?"

Ja det ville jag…. så - jag fick min helt perfekta Jung-bok, precis vad jag letade efter, nästa dag. Mission complete.

Det är som när man är med barn. Helt plötsligt är hela världen med barn. Ja, kanske inte riktig alla, men det är precis som om det som är viktigast i livet, det man fokuserar mest på just då omringar en, dyker på en, finns överaqllt.

En gång för många år sedan, när pojkarna var små, var vi ute på gården precis som vanligt. Jag tror den store cyklade och den lille lekte i sandlådan. Helt plötsligt fick jag en stark känsla av fara och jag hörde en röst inuti huvudet som allvarligt sa; "Gå in! Ta pojkarna och gå in!"

Jag gjorde som rösten eller känslan sa och precis när vi kommit in kom en smäll så kraftig att kaffégardinen ramlade ner i köksfönstret av att fönstren bågnade så mycket. Hade vi varit ute hade vi alla tre åkt iväg som vantar utav den krafiga vinden och slagit oss ordentligt. Kanske något ännu värre hade hänt?

Det var ett dynamit förråd som exploderat en bra bit bort. Utav trycket förstördes många bilar och hus som låg längre bort än var vi bodde. Det sägs att två gubbar gick in där och att den ene rökade. Kvar blev en krater stor som en fotbollsplan.

Det var första gången jag kom i kontakt med Kraften, men förstod inte riktigt vad det var då.

Att möta människor, saker och händelser som hela tiden lär mig nya saker, ger svar på frågor elle bara får mig att må bra möter jag dagligdags. Det har blivit en naturlig del av livet. Ta bara denna diskussion, till exempel. Vad var det som fick mig att ansluta mig till iFokus och delta i detta forum? Jag bryr mig inte längre fundera på det, jag bara njuter av att hänga på flödet.

Inget skratt är förnedrande, förlöjligande eller något annat negativt från mig. Alla har rätt att tycka vad de vill, lösa livets gåta på det sätt som passar var och en på bästa sätt. Kom ihåg, det finns inget som är rätt och fel här. Min önskan är att alla finner sin lycka och sätt att må bra. Det är min intention nu och för all tid.

Mvh

Florentyna

#43 härlig läsning här!

Änglavakt Florentyna!

alla dessa meningsfulla sammanträffanden, alla dessa märkligheter gör livet helt enkelt mer meningsfullt och intressant. och jag är glad och tacksam för att få uppleva det hela.

Jag måste få berätta en händelse som jag funderat över sedan dess.

För länge sen var jag tillsammans med en kille. Det höll tyvärr inte så länge.
Bägge skaffade nya partners i livet men jag funderade på honom ibland. Och jag fick reda på att han pratade mycket om mej och min son, med en "gemensam" kompis vi hade.
Tyvärr lärde jag känna denna kompis lite för sent för att få veta detta innan det tragiska hände.

Men iallafall så träffade jag på honom på stan två gånger på samma vecka. Vi har inte setts på säkert över 12 år innan. Och helt plötsligt så finns han bara där där jag är vid dessa två tillfällen.

Några veckor senare så avlider han i en skogsolycka när han arbetade.
Han fick ett träd i huvudet och avled innan ambulans hann dit.

Men…jag har undrat. Varför sågs vi just då några veckor innan hans bortgång när vi inte setts på så lång tid innan?

Han hade berättat för vår gemensamma kompis…(om man nu kan kalla det för det eftersom jag lärde känna henne efter detta) att han skulle ta kontakt med mej igen.
Och så på samma dag som han sagt det till henne så dog han!!

Aj så ledsamt själarnas kontakt, men som inte skulle räcka längre i fysisk form…har du känt av honom?

#45

nämen oj det var som han ville ta kontakt en sista gång…så sorgligt men också vackert…

jag tror att själen kan veta när det är dags och därför "gör" vissa saker..som ser till att det blir ett möte med en viktig person som betytt mycket för en..

Ja jag tror med att det var ämnat så att vi skulle ses en sista gång.
Ta farväl fastän vi inte visste om det.

De som ser, ser att jag har en manlig gestalt på min vänstra sida. Denne man är med mej nästan hela tiden.

När pappa låg på sin dödsbädd så tittade han över min vänstra axel…precis som om han såg nån där.

Så jaa..jag tror han är med mej.

#48

Ja det är tufft när ni var glada för varann och inte fick mer tid men som sökerskan säger att det är vackert samtidigt att ni fick kontakt…

#48

det är så sorgligt..men ändå vackert

märkligt att din pappa såg…du känner nog på dig rätt

#44 och #47, sökerskan;

Jag tror också det var änglavakt vi hade den gången. Likaså är jag övertygad om att själen vet (även om inte hjärnan förstår) när det är dags att gå.

#45, mia-38;

Din berättelse övertygar mig om att Kraften gav er en chans att skiljas åt under de bästa förhållanden som kunde råda mellan er två. Eller… vem vet…..kanske den förbereder er två på att mötas igen i en annan inkarnation. Vem vet vilka planer den har för er….. Hur som helst är det en alldeles underbar berättelse som sätter fantasin i rörelse och övertygar mig om att det finns mer runt omkring oss än vad vi n ågonsin kommer att förstå.

Jag satt vak en gång vid en gammal dement kvinnas dödsbädd. Hon hade inte sagt något vettigt på många många år och den gången jag ska berätta om låg hon och halvsov när hon plötsligt spände upp sina kanonblå ögon, stirrade på mig och sa med klar röst; "Min mamma var här alldels nyss. Det var väl konstigt?"

"Nja" svarade jag som ju inte tyckte det, "det var inte så konstigt. Hon vet nog om att du är på väg nu."

Då blev hon så nöjd, lade sig ner igen och somnade.

Senare samma kväll satte kvinnan sig upp och stirrade glädjefyllt ner mot foltändan av sängen och gav ifrån sig några gutturala ljud. Jag förstod genast att hon såg någon som stod där och la lugnande armen om henne. Så sjönk hon ihop och dog strax efteråt.

Jag har alltid trott att det var sin mamma kvinnan såg som kom och hämtade sitt barn.

Jag tror också att jag fick uppleva detta bland annat för att jag skulle lära mig något om mig själv.

Mvh

Florentyna

Puttar upp en gammal tråd om synkronicitet. 🙂 🎈

Ganska intressant ämne. Har ni upplevt några roliga synk på senaste tiden?

Ett fåtal gånger har det hänt att "rätt" personer dykt upp när man behövt eller haft användning av dem, tyvärr har det hänt alltför sällan. Jag har nog upplevt att andra haft mer tur med synkronicitet än jag, dvs deras tankar och önskningar har blivit mer "bönhörda" än mina.

Att folk har ringt eller dykt upp när man tänkt på dem hände oftare när jag var yngre, men väldigt sällan numera.

Vem som helst kan nog tveka på synkronicitets vara eller icke vara, men kan iaf lyssna till följande lilla episod:

En man befann sig på O’Hare flygplatsen på affärsresa. Kollegan till mannen gör ett besök på toalett, och själv väntar han utanför flygplatsbutiken. Plötsligt helt utan anledning går han in i butiken och plockar en bok från en hylla och betalar. Händelsen var över på några minuter.
(Boken om neurokirurgen som hamnade i koma, dödförklarades, men överlevde.)
Ett par av kollegorna hade några timmar över i Dallas. Och hamnar tillslut i en Targetbutik. Enda som var öppet. Allt mellan himmel och jord säljs i en sådan butik stor som ett par fotbollsplaner. Mannen går rakt igenom hela butikens gångar och står snart vid en oansenlig hylla, med neurokirurgens 2:a bok i sin hand.
När mannen slår upp sidan 76 får han gåshud över hela kroppen. Han finner sig själv läsande om sin egen händelse från butiken, men i en annan persons form. Denne 2:a person gick oxå in i en Targetbutik och hamnade med neurokirurgens bok i handen.

Episoden tar till sist en tredje vändning.
Nåt år därefter på resande fot igen, fick mannen en uppgift att presentera en främmande deltagare på ett evenemang. Mannen fick en fastighetsmäklare från San Diego på sin lott. Anledningen till att denne mäklare var på evenemanget, var för att förstå mer om verkligheten och medvetandet. Fastighetsmäklarens tankar kring ämnet hade nyligen börjat när han köpte en bok på en flygplats.
(Alla förstår nog fortsättningen på detta och vilken bok det gällde …)

Detta är ingen stor, omvälvande händelse, men tillräckligt märklig för att bli hågkommen.

Min sambo och jag tillbringade en helg i Köpenhamn, och vid ett tillfälle strosade vi runt, och lade märke till en exceptionellt lång rad cyklar som stod uppställda bredvid varandra, i ett till synes ändlöst led.
Inget konstigt med detta. Köpenhamn är ju känt för sin cykeltäthet, men raden parkerade cyklar var så lång att det väckte vår uppmärksamhet.

Min sambo säger:
-Tänk om en cykel ramlar, då kanske alla cyklar följer med i fallet.

Jag svarar:
-Ja, det skulle bli en rejäl dominoeffekt.

Vi går några steg till, och jag ser då något litet och svart som ligger på asfalten framför oss.
Jag plockade upp föremålet, och kan ni gissa vad det var…?
Just det….en dominobricka….🙂

#55 Vad kul! 🙂🍀 Ibland ser det verkligen ut som om det var meningen.
Tack för din berättelse!

#55, 56: Vi kan ju roa oss med att ställa upp några tolkningsalternativ:

1. Slumpen.
   Att hitta en dominobricka ute i offentlig miljö, har i sig själv en mycket låg sannolikhetsfaktor. Hur ofta gör men detta…?
   Att dessutom hitta den, just i den miljön, och just när man tänkt på dominobrickor, och nämnt det, mångdubblar osannolikhetsfaktorn nästan oändligt…
   Redan här blir det intressant…

2. Det övernaturliga.
   Någon kanske skulle tolka det som ett försök till kommunikation eller interaktion, från "något okänt"…?

3. Det svårfattbara.
   Eller så går tankarna till vetenskapens teorier kring "parallella universum", "Schrödingers Katt" m.m…?
   Det vill säga: Om jag inte tänkt på, och pratat om dominobrickor, skulle brickan ha legat där på gatan just då…? Eller inte….? Eller något annat…?

Själv är jag ganska nöjd med "1", men visst kan tankarna flyga iväg…..🙂

Intressant läsning om synkronicitet och "spöklik avståndsverkan"

#55: När sådana här saker inträffar, så talas det ibland om medvetande och tillstånd.
Samt att det existerar triggerpunkter.
Du var både en observatör. Samtidigt en slags illustratör (av en ev-cykel-händelse)

Frågan är vad som är väsentligt här: Ett allmänt tillstånd av inkännande fokus (mina ord av situationen).
Eller illustrationen av cykel-domino-effekt.

Några av oss kan relatera i likadana termer ang upphittade föremål. Kopplat till medvetna tankar som berör en händelse/scen, där ett föremål tycks som en sammanfattning. (Men dessutom, vid sidan av föremål, kan ren information lika gärna ersätta föremålet. Där Ting bara blir ett utbytbart tillstånd - mot tex Kommunikation. I praktiken hade alltså en vilt främmande dansk människa i det läget, kunnat stega fram till dig och upprepat dina eller sambons ord, alternativt ställt jobbiga frågor om dominobrickor 😊
Varianter på dessa kopieringar har visat sig multipla. Likt när barn härmar, härmar oxå koden universum i retur. Allmängiltigt.