Nej jag tror inte du är trög eller dum eller inbillar dig. Du kan mycket väl ha gåvan att känna av andar och kunna kommunicera med dom. Gå in på Övernaturligt iFokus och prata med folk om din rädsla över att ta kontakt. De kan säkert hjälpa dig komma över det. Ta vara på gåvan om du nu har den. =)

jag känner att min farfar är med mig överallt.

Jag kände så förr med min gammel morfar när han gick bort. Gick runt med hans gamla keps och till slut ville jag inte ha den på mig pga det.

Likaså kände jag när min bästa vän gick bort för ett år sedan. Alltid på högra sidan om axeln som en tröstande gistalt.

Det kan vara så, näras försök att underlätta sorgen eller låta dig tala till dem.

Var hos ett medium en gång, mest för jag liksom tyckte att ja.. ja.. intressant att prova på. Men hon sade något rätt intressant ändå. "Han säger att du gärna får prata med honom när du vill, han kanske inte alltid är där men ofta bara du pratar med honom."

Tycker det är en fin tanke ändå. Känner man närvaron så kan det ju vara värt ett försök.

Men som sagt. övernaturligt är nog ett bättre forum att fråga på.

Väldigt intressant, har aldrig varit med om sådant själv så jag vet inte om jag ska tro eller inte. Men det jag har hört är att dessa själar/andar har någonting kvar på Jorden som de känner inte är avklarade, oroliga över och därför håller de kvar i de levandes värld. Du kanske vet någonting som din morfar känner som han har lämnat oavklarat eller är orolig över som han känner han behöver vaka över? Du kanske kan hjälpa honom på något sätt så han kan gå vidare?

Såg nu att inlägget var för 1,5 år sedan nu =P

Han vill se till dej så att du har det bra.
Tycker absolut inte du är trög.

När han känner sej mogen och ser att du har det bra så kommer han att gå vidare.

Han försvinner nog inte för alltid..men kanske besöker dej mer sällan.

Kram till dej.

Var hos min mammas kompis igår, och hon brukar då få kontakt med min morfar. Enligt henne så bevakar han mig för att se till att jag har det bra, sitter vid min sida när jag sover och även i skolan känner jag att han är vid min sida och så. Och sen att min mammas kompis som vi känt i flera år som även kände min morfar, fick ett svar att han tyckte det var roligt att dem har kontakt med oss och så.
Sen var det året 2008 då jag startade i ponnytrav med min shettis och vann den gången. Det betydde verkligen mycket då vi kämpat för att få min shettis att stämma med travet och så.
Och då sa min mammas kompis även att han var hos mig den dagen då jag vann och var verkligen stolt över mig.
Detta gjorde att jag bröt i hop fullständigt och förstod att jag betydde verkligen mycket för morfar då han och jag var bästa kompisar och så.