En stockholmsskröna

Det var en gång för flera hundra år sedan ett skepp som seglade utanför stockholm.skeppet hade stått stila i flera dagar för det var vindstilla och hett som i en ugn.En styrman som var söndagsbarn slängde sin lyckopeng i vattnet och då öppnade sig havet och ur vattnet steg en vacker jungfru fram.I handen höll hon ett brev.-Ta detta brev och lämna det till herr måns på västerlånggatan 24,sa hon.Gör inget annat före!jungfrun försvann och i samma ögonblick kom vinden tillbaka.

Samma dag som det där hände kraffsade det på dörren till västerlånggatan 24 i stockholm. kvinnan som bodde i huset öppnade dörren och där stog det en katt.kvinnan lät den komma in,och hon tog väl hand om den och gav den mat.Hon döpte den till Måns.

Skeppet hade nu seglat med god vind i några dagar och var nu inne i stockholms hamn.Styrmannen hade glömt bort sitt löfte och gick hem istället.efter några dagar kom han på att han måste gå och lämna det där brevet.Han knackade på dörren till nr 24 och frågade kvinnan i huset efter herr Måns.Då började kvinnan skratta och sa att hennes katt var den enda Måns som hon kände.Då började katten tala med en mansröst! -ge hit brevet,sa den.När katten läste brevet började den gråta.Stora,droppformade tårar rullade ner från kattens kinder och den började åter igen att tala. -det hade varit bättre för både dig och mig om du kommit genast,sa den.Så tog den ett språng och hoppade upp i styrmannens ansikte och klöste ihgäl honom.sedan hoppade den upp ovanför porten till huset och förvandlades till sten.

än idag sitter katten där och tittar på alla turister som vandrar västerlånggatan fram,och det sägs att den ibland hoppar ner och klöser ihgäl män som inte hållit vad dem lovat.

många forskare påstår dock att stenfiguren inte alls föreställer en katt utan en mård!