Den obehagligaste tanken för mig är om man gör någonting, lagar mat, borstar håret, sitter vid datorn eller vad som helst och så tittar man sig omkring och så står det någon precis brevid en som gnäller "hjälp mig, han kommer" eller någonting sånt och verkligen tar tar i ens arm och ser allmänt desperat ut.

Det är nog det läskigaste jag kan tänka mig. Tittat för mycket på skräckfilmer och sådant tror jag, haha! ^^

Jag vet inte vad som kan vara läskigast … (eller läskigGAST - hahaha)

Däremot har jag varit med om två obehagliga saker ….

Det ena var ett otrevligt varsel om död vid en vägkorsning. Samma natt, någon timme senare dog två unga killar i en kollision där.

Andra gången hamnade jag och några glada gossar vid en grotta, och jag fick en bra otäck känsla så vi gick raskt därifrån …. Ca tio år senare skedde det ett ouppklarat mord där. Händelsen var också med i "Förnimmelser om mord" …

Detta har jag förstått kallas för "Avtryck" ….

Tror du det finns något på youtube om just det avsnittet i förnimmelser av mord? hade varit väldigt intressant att se :)

#3# Hoppas det finns ett avsnitt om det. Jag ska titta efter själv ….

Mediet som var inkopplat på just denna händelse var Jill Pettersson.

Hon grät vid grottan … och det har jag full förståelse för …

Det kusligaste är att mordet fortfarande är ouppklarat, så vi får hoppas att Leif G V Person kan lösa det!

Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt att gå in i kolsvarta rum eller se ut genom mörka fönster. Jag har nästan lite av en fobi när det gäller att gå och lägga mig på kvällen. Jag är den enda i familjen som sover uppe på övervåingen i den gamla delen av huset, resten har sina sovrum på nedervåningen och i alla fall 20 meter bort (ja, vi har ett stort hus). Ibland när jag kommer upp på kvällen är det helt nedsläckt och endast den tomma, mörka dörröppningen väntar på mig (har ingen dörr T_T) . Sen ligger fönstret mittemot dörren dessutom, så när man klivit in i rummet gapar det tomma fönstret mot en också… och det är mörkt som i graven…

Det värsta jag kan tänka mig är att jag ser någon/något stå och betrakta mig i det där mörkret. USSSCH. Jag får rysningar bara jag tänker på det.  Tror det är för att jag såg en "dokumentär serie" (ni vet mainstream "hehe vi ska skrämma eeeeeer") och då var det om någon amerikan som sett ett par röda ögon + ett hårigt ansikte stirra in i hans badrumsfönster, på andra våningen. Blev aldrig mig själv igen efter det.

Min rädsla för att se något i mitt rum nattetid blir ju inte bättre då vi faktiskt har hört någon spatsera omkring där när ingen befann sig på övervåningen.

Jag upplever inte nåt paranormalt som nåt skrämmande. Visst har väl pulsen ökat en aning ibland, men annars är det bara spännande och intressant för mig!

jag tycker också ansikten är obehagliga! :S Men ljussken och mörker kan också kännas kusligt ibland…

Jag är nog bara mest rädd för mörker.

#0 Skojar du? Jag tycker han är söt ^-^

jag är också livrädd för ansikten :/ efter att jag har sett en film eller tv program om något sådant vågar jag inte släcka lampan^^

#8 SÖT?! Halleluja…

jag tycker det är riktigt obehagligt om jag inte har täcket över mina fötter  drömmer alltid hemska drömmar då…

finns inget som jag tycker är obehagligt igentligen längre,innan jag övade upp mig tyckte jag det var obehagligt när man fick känslor från djur och när någon tog kontakt och ville ha ens uppmärksamhet

kan stänga av nu om jag inte vill vid just sådana tillfällen

trollduva - Bra, men allt går väl egentligen inte stänga av? Det är ju mängder av fenomen som man kan uppleva utan att vara medial och det är nog svårt att bli av med

13#kan inte stänga av alltmen det som är mest påträngande går att stänga av eller hålla på avstånd

trollduva - ja, men det är ju bra Jag tänkte så här: man behöver ju inte vara medial för att uppleva spökerier, så då kanske man inte kan stänga av allt….

Håller med #11 det är lite läskit när fötterna är fria från täcket, känns som någon bara ska komma och kittla en då ^-^

#11 Håller verkligen med! :D

Något som kan vara "praktiskt" men väldigt trist, är när man får varsel om död, sjukdom eller andra tråkigheter ….

Senast det hände mig handlade det om en kamrats cancer ….

Jag upplever inte alls kontakten med andra sidan som obehaglig på något vis.

Självklart kan deras känslor vara tunga eller sorgliga att känna. Men det är ju bara känslor. Våra vänner på andra sidan är inte farligare än du eller jag. Jag har svårt att tro på onska som något annat än det vi gör mot varandra. Demoner och besatthet… Ja, jag tror nog det handlar om något annat än andeformer.

// danda

Jag blir sällan rädd om betydelsen av rädd är att jag tror något farligt ska hända. Jag blir rädd som i överraskad och förvånad, och kan mycket väl hoppa till och få hjärtklappning av "det där var jag inte beredd på. Jag har nog blivit härdad. Om jag upplever något som obehagligt så säger jag bara högt och tydligt "Låt mig vara i fred. Jag vill inte ha dig här." Jag vet inte om det är som jag övertalar mig själv eller om spökena lyssnar, men då försvinner nästan alltid obehagskänslan.

Jag håller med dig Zandeira, nu för tiden då jag får uppleva saker blir jag mera överaskad och eller hoppar till då jag inte är beredd på att det ska hända.

Som barn, tonåring och lite senare var jag rädd för att se en ande, spöke, en anhörig som dött hur vi nu vill uttrycka det , men efter att ha bott i förra huste så är jag sååå nyfiken, jag vill se, den Lena jag berättade om i en av mina trådar sa att jag skulle få se Nisse (vårt spöke) jag fick tyvärr inte det . Jag har länge önskat och även bett mamma att visa sig, men hon gör inte det. Kanske just för att hon inte ville veta av fast hon ändå visste att det finns där bredvid oss.

Just det där att be dem lämna en om man tycker att det är obehagligt eller som toan… I Skärsking var vår toa Nisses kök, så när vi satt på huset kände jag ofta hur en kall vind for förbi mina ben. Då sa jag "Det här är vår toa och här vill jag vara ifred" och det lyckades, efter jag bad om att vara ifred kände jag mig aldrig iaktagen eller ens den kalla vinden om mina ben

# 21 Ja, att be dem lämna en om man blir skrämd eller bara vill vara i fred brukar faktiskt fungera utmärkt.

Om det är våra anförvanter som är här vill de ju med all sannolikhet inte skrämma oss.

Jag har haft ett samtal med en ehl bunt om mitt sovrum eftersom de var lite för ivriga innan. Efter samtalet är det alltid lungt där och jag blir aldrig kontaktad när jag valt att gå in dit.

//Danda

#22 skönt att du fått lugn i sovrumet efter samtal.

Vår lille Nisse kände jag inte och det finns inga släktband heller, men jag tror han bara ville visa att han fanns där. Blev barnen rädda var han lugn ett tag osv. Jag lärde mig fort att Nisse var en ofarlig ande, däremot vete katten vad det var vi hade i källaren om det var ont eller om vi kände dens känslor. Det var ren och skär skräck hjärtat slog i 320 trodde hjärtat skulle hoppa ur halsen. Barnen kände samma och för vår son var det så hemskt att det satt i ett år efter flytten, minst. Jag fick följa honom till duschen i huset vi flyttade till och bor i än. Där fick jag sitta och blunda till han sa att jag kunde öppna ögonen, samtidigt var jag tvungen att prata hela tiden. I förra huset var vi samlade vid duschen jämt, ingen av barnen skulle vara ensamma om jag inte klarade det hur skulle då barnen göra det? Den i källaren gav sig inte utan hur jag är bad honom att lämna oss så var han kvar.

Tycker det läskigaste är att dom ser på mig!! och att dom kan vara bakom mig! och när saker ramlar och att dom kan hålla i saker då kan jue dom döda mig kanske ngn dag??_:::(

Är nog väldigt känslig för jag är otroligt rädd för allt ni andra har kommenterat, haha!

kan börjar skrika och ropa på mamma bara av att jag hör vinden när fönstret är öppet mitt i natten :P

bara av att man säger ordet spöken/andar osv får jag upp jätteäckliga bilder och tankar i huvet

det jag är rädd för är att det ska vara någon anden inne i duschen eller i spegeln när man kollar i den!

ja, usch att se något i en spegel helt plötsligt är jag orolig över, typ när man borstar tänderna och böjer sig framåt för att spotta ut tandkrämen, sen när man rätar på sig så är det något i spegel  Fast har inte den blekaste aning om hur jag skulle reagera om något sådant skulle inträffa :o

Jag tycker inte heller om att titta ut genom fönster när det är mörkt. Om jag vet att jag kommer komma hem när det är mörkt, drar jag alltid ner persiennerna innan jag åker hemifrån. Klarar inte av att stå och dra ner dom när det är mörkt. Får rysningar och inbillar mig att någon iaktar mig eller kommer dyka upp precis framför rutan..

Något som också är obehagligt är som #27 säger, fast för mig är det när jag böjer mig ner och tvättar bort sminket i handfatet och sedan reser mig upp och tittar i spegeln. Då är jag "nere längre" än om jag bara spottar ut tandkrämen^^  Men då känns det alltid som att det kommer stå någon snett bakom mig när jag tittar upp.. he he.. 

Det riktigt skrämmande är verkligheten, inte det paranormala….

#29 Haha, ja, det har du ju faktiskt rätt i 

GH - Nu tog du poängen igen  hahahaha det har du helt rätt i

#28 - woooord! Du tog orden ur munnen på mig! Precis det där!

#28 haha exakt samma för mig med!

Hemma hos min pappa så har vi en sned sväng i trappan - och precis i svängen finns det en liten fönsterglugg. Jag är absolut livrädd varje gång jag ska gå ner eller upp för trappan. Först blev jag rädd för att jag såg en scen från den där gamla barnfilmen "Mästerdetektiven Basil Mus" När en fladdermus hoppade fram från och kidnappade en liten musflicka. Men sedan började fantasin flyga iväg och nu kan vilka vidunder som helst hoppa fram i gluggen. Så jag är rädd för att bli påhoppad eller betraktad. Skulle hoppa ur mitt eget skinn eller svimma skulle jag slå vad om.

Oj vilken rolig tråd! Jag skriver skräck och älskar att vara rädd, så jag försöker hitta så mycket läskigt som jag kan. Tyvärr är jag numera så härdad att jag vaknar med ett stort flin på munnen efter en läskig mardröm och bara "yay, inspiration!". Nu har jag två hundar, så jag tror inget kommer förbi dem ;) Men innan var jag alltid rädd för speglar när det var mörkt i rummet, att jag skulle se något lysa där som inte fanns i rummet. Och så monstret under sängen. När jag sover själv kollar jag alltid därunder.

Lite gammal tråd, men skit samma!

Jag är alltid rädd för att öppna dörrar när det är släckt i rummet. Tänker att någon ska stå där, så jag tittar ner i golvet och kan titta in i rummet när det är tänt, hahaha.

Jag tycker det är skitläskigt att kolla ut genom fönster när det är mörkt. Måste sova med persiennerna nere i mitt rum, för annars går det typ inte. Får för mig att jag ska se ett ansikte i fönstret, så jag föredrar att vara ovetande om det är ett ansikte där eller inte xd

Mörkrädd överhuvudtaget egentligen. Men ibland klarar jag vara ute själv. Nattcigg brukar funka, fast nu är min pojkvän alltid med, så jag slipper stå där ensam i mörkret :P

Att gå till vedbon och hugga stickor själv när det är mörk är nog det läskigaste tror jag, speciellt när det blåser och vinden viner utanför och gör konstiga ljud…

Jag har blivit lite av en själv plågare efter som jag under ett par år fotat mycket ödehus i dagsljus har jag nu tröttnat och börjat fota i mörker. Har vi upprepade gånger varit vid detta ödehuset när det varit kolsvart ute, senast igår. DET tycker jag är mycket obehagligt, men vad gör man inte för att få bra bilder!?

jag skulle tycka att det var läskigt om man tog kort på något och en människa synts till på bilden fast ingen människa var på platsen.

#39 Nu har jag varit och fotat detta huset flera gånger när det har varit mörkt och det är en av dom saker jag tycker är otäckast. Fast det mest skrämmande är att vara inne i huset och fotografera med blixt rakt ut i mörkret. Hemska tanke om man ser att det står någon nära i en bråkdel av en sekund innan det blir bäckmörkt igen!

Det läskigaste ha som hänt mig är att jag satt i min gamla lägehet  vid datan.  Datan var placerad rakt framför ballkong fönstret. Och så som alla vet om man har lampan tänd på natten så blir ju fönstret som en spegel.

I allafall tyckte jag som vanligt att någon eller något iakttog mig, mycket anklagande som vanligt. Typ som någon skulle sitta på min soffa och se på mig och undra när jag kommer och se på tvn med den.

Det åskade och blixtrade, och jag kände hur varelsen kom närmare mig, mittiallt kände jag en kall vindpust. Men hade inga fönster eller dörrar öppna men det var som om någon skulle ha stängt och öppnat en dörr.

I allafall så fortsätter jag med mitt på datan och mittiallt tycker jag att jag ser någonting. Sendanlös hela ballkongen upp av en blixt som försökrade mig om att ingen var där. Jag fortsatt surfa vidare och mittiallt…(är inte hundra prosent säker om fantasin for iväg eller) om jag faktist såg en man stå på min ballkong.

Kan tänka mig hur någon skulle ha skrattat om dom såg mig, Sköt ju mig ut från bordet, skrek och stolen ramlade på golvet med en hög duns.

Men som svar på frågan så har det läskigaste jag tänker annars att jag skulle kunna vara med om är att någon tittar på en genom fönster, människa, gast/vålnad ett djur osv.