För många år sedan skötte jag en häst som blev min största själsfrände, vi hörde ihop som handen i handsken och var verkligen själsfränder. Efter ett sommarbete var jag på en seans, och där fick mediumet kontakt med en häst kopplad till mig, som helt enkelt bara ville visa sig och säga att allt var bra. Jag visste ingen häst som dött, men trodde det kunde vara någon från ridskolan kanske. Dagarna efter fick jag konakt med hästägaren till min sköthäst, som berättade att hon avlivats under sommaren, vilket jag inte visste om.

Ett par veckor senare satt jag och min mamma och mediterade på gräsmattan i kolonin, och jag hörde tydligt hur någon drog i gräset, gång på gång. Efteråt frågade jag varför hon gjort så, och hon svarade att hon trodde jag satt och drog i gräset! Då slog tanken mig, det lät precis som en betande häst! Och på något sätt kände jag på mig att det var Hettan.

Detta är något som påverkat mig otroligt mycket, just för att det var så mycket känslor inblandat med den hästen. Det var en sån bekräftelse på att det vi hade haft tidigare faktiskt varit äkta och att hästen även tyckt om mig. Definitivt det som varit min starkaste kontakt med andevärlden, och något jag aldrig glömmer.

Sen stöter jag nästan dagligen på spöken i vardagen, men det känns bara som vardagsmat och påverkar mig sällan mer än just under den korta stunden.

har lite olika minnen:

när jag blev omkul knuffad i fängelsehålan på citadelet i landskrona,det var bara jag och en annan inne vid det här tillfället,när jag kom in kände jag ett enormt tryck över bröstet och bara sekunder senare flyger jag som en vante genom rummet

vaknade en natt här hemma för ett par år sedan av känslan av att bli strypt,var lite röd på halsen på morgonen

första månskensmeditationen jag var på nere på ales stenar känner jag hur någon la sin hand på min axel

andra gången som var i juni 09 hör jag hur någon mässar lågt utanför stenarna,och det var en riktigt mäktig känsla att höra detta=)

för bara ett par veckor sedan vaknade jag en natt av att en stor karl stod vid fotänden på sängen,blev livrädd så jag sov på soffan i en vecka,sen var han här en gång till så jag tog mod till mig och kände av/in honom,och fick reda på att han kom från herrgården jag bor granne med,så jag skikade tillbaka honom dit,peppar peppar så kommer han förhoppningsviss inte tillbaka heller

jag har under hela mit liv kunat se,höra och känna andar/spöken så den här listan hade kunat bli lååång;)

ingen annan som har upplevt något ni vill dela med er av

En gång när jag var ute och körde med ett russ så kändes det genast som om att någon satt brevid mig. Eller ja, det VAR någon brevid mig. Känslan var så mysig och jag kan nästn lova att det var min mormors pappa! :)

Det jag minns allra mest är min katt som jag var tvungen att avliva pga av en tumör i magen, hon brukade ligga på min sida av sängen,
nu är det tyvärr så at vi hade en katt som brukade kissa inne, det blev värre efter att jag hade tagit bort Bebis som hon kallades, så vi började att stänga till sovrummet, det fick inte vara en endaste katt

därinne längre, en kväll när jag ska gå och lägga mig så ser jag i täcket på den bäddade sängen att de är konturer efter en liggande

katt och när jag lägger handen där så är det VARMT , varmt som efter en katt alltså, jag började faktist gråta för direkt så kände jag att det var Bebis osm fanns hos mig….

Jag kom ihåg när jag var 12år gammal jag och mina kusiner spelade anden i glaset och sedan dess har jag aldrig velat spela spelet. Det hela slutade med att glaset gick sönder och jag skulle tända en lampa, lampan fungerade inte o jag testade en annan och den fungerade inte, jag hade rätt mycket lampor för det var under jule tiden då ja hade så mycket dekoriation, men inte en enda lampa ville fungera. Då blev vi rädda o skulle öppna dörren, men den var låst (detkändes som långa minuter innan jag fick upp dörren) men det knasiga var är att ja inte ens hade någon nyckel till mitt rum.

* tavlor, torkade blommor på hyllor har rasat titt som tätt.

detta hände för ca 6-7 år sedan…min pappa har ärvt ett åretrunt hus från sin morbror för rätt så många år sedan. i norra finland. vi skulle dit och rensa lite o vinden då plötsligt kände jag hur det va nån som gav mig ett smekning i axel. det va bara jag där uppe på vinden, min syster stod i trappen nedanför och väntade på mig.. samtidigt som jag fick denna smekning/ klapp fick hon en på handen hon hade på trappräcket. vi har alltid haft nån som vakar över oss.. när jag va liten så såg jag ofta en skugga som typ gick förbi. och har alltid känt mig iaktagen.

en annan insident som jag kommer ihåg väl va första natten mina föräldrar och jag skulle sova över i våran /deras hus här i sverige, låg o tänkte mkt på skolan eftersom hade riktigt svårt just då.. helt plötsligt kände jag en hand. samma storlek som ett barn mot min rygg. ( låg ansiktet mot väggen)

När jag blev ombedd att undersöka ett Poltergeist hus är en händelse som sätter sig innanför pannbenet och biter sig fasst.

Bilden är på mig utanför poltegeisthuset.

#8 - Berätta om den händelsen?

#8 Ja man kanske inte behöver säga mer än ordet Poltergeist så förstår man nog ;). Men i alla fall…

Huset har stått tomt i många år och kommunen har det till salu för 1 kr till den som är villig att ha huset och rusta upp det. 1999 var det en familj som köpte huset från kommunen men olyckligtvis bodde de bara där tills klockan slog midnatt då, enligt kommunens rapporter där familjen berättat, saker började flyga omkring. De insåg att huset inte var beboeligt när stolar, tallrika, knivar, bord osv blev kasstade mot dem ur tomma intet.

Det har alltid varit känt att huset varit hemsökt men kommunen kan varken riva huset, rusta upp det eller sälja det utan lämnas enbart till valet av att låta det förfalla.

Hur som helst, 2003 var jag i den staden och fick då höra åvanstående händelse av släktingar jag har där samt byborna. En i kommunrådet jag samtalade med erbjöd mig sedan möjligheten att gå in i det huset och testa mina gränser i och med att hon fick reda på att jag sedan 6 års åldern haft ett sjätte sinne.

Jag tackade ja till erbjudandet och åkte dit med henne och en till samma dag. När dörren låstes upp till huset och jag klev in fick jag en kall kår rätt igenom ryggmärgen och magen vred sig totalt, jag blev så illamående av att vara där inne men fortsatte ändå längre in i huset.

En del dörrar var igenspikade, de områden man inte fick gå in i och där skador uppstått på familjer som ägt huset men inte kunnat bo kvar. Jag fick i alla fall tillgång till hallen på nedre plan och hela övervåningen. Hallen var inte mycket och se, det var tomt, skitigt och slitet. Övervåningen däremot var ren, fräsch och såg nystädat ut vilket för mig verkade konstigt hos ett hus som stått tomt i flera år.

På övervåningen hängde det hundratals nycklar på väggen varav alla gick till dörrarna på nedre plan dvs de dörrar som var igenbommade med plank och 2"4 spik annars var det totalt tomt.

Jag gick omkring på övervåningen i 30 min tills ena garderobsdörren smällde upp i ett av sovrummen, som fick mitt hjärta att slå höjder. De andra två kom med förklaringen "det måste vara vinden" medan min kommentar blev "vill du tro det?". Ytterligare 30 min går utan att jag känt av något mer än den kalla kåren och sätt dörren smälla upp. Just som jag skulle ge upp och lämna huset märker jag att nycklarna på väggen är borta.

Tillsammans gick vi överallt och leta efter dem men de var väck. När de andra sedan gick ner för att se om någon unge vi inte lagt märket till jävlats och sprungit neråt med nycklarna händer det som blev min värsta mardröm.

Jag hör ett bank på taket och tittar då upp, åvanför mig har jag samtliga nycklar som i ett ögonblick kastas ner med en rejäl kraft. Strax efter det börjar kartonger med innehåll flyga ut ur garderoberna mot mig och jag lägger bena på ryggen och springer därifrån. De andra som är påväg upp hör mig komma springandes och skrikandes "ut för helvete ut" och ut bar det.

När vi sedan hoppat utför veranda trappen med glas saker efter oss smälls ytterdörren igen och man hör låset låsas och i samma ögonblick dras samtliga rullgardinner i hela huset ner och nu menar jag i vartenda jävla fönster som sitter på huset och det är ett 8 rums hus vi talar om.

Efter den händelsen har jag åkt förbi det huset mång gånger men jag sätter ALDRIG min fot på den tomten igen. Jag han aldrig se något av vad jag skulle kalla själ utan det var mer som att själen var huset och att det var huset som levde.

#10 Huu! vad obehagligt!

Finns ett till spökhus i samma stad som min släkt äger. jag har aldrig varit där för det är totalt förbjudet att äns gå på marken men jag vet vad som hänt där med dem som bott i huset.

Vad? :O

Enligt släktpapper från släktforskning tog min farfars farfars far livet av sig i det huset, ungefär i början av 1800-talet, han var också den som byggde huset. Efter det har många i släkten bott i det huset men saken är den att varrenda en som bodde i huset efter honom har tagit sina liv i huset eller på tomten på olika sätt, alla utom en nämligen min farfars bror som lyckades ta sig från tomten i det ögonblicket som han infann sig själv hålla en yxa framför huvudet på sig själv. Sedan dess har ingen fått gå på tomten och vi har en i släkten som bor på avstånd från huset som går ut med hagelgevär direkt när han ser någon närma sig. Det är också skyltat med "Förbjuden Mark" runt tomten.

Enligt min farfars bror som lever än idag och enligt släktforskningspapprena så skall det vara någon form av drivkrafft som får varrenda person att ta livet av sig i det huset dvs man gör det inte av egen vilja utan något eller någon styr kroppen till att göra det medan man mentalt kämpar emot.

I  många år har vi skyddat det huset från allmänheten eller man kanske skulle se det tvärtom, att vi skyddar allmänheten från huset och så länge någon i släkten finns kvar förblir huset obebott och isolerad.

Oj O.o

#14, ni har inte tagit ut ett medium eller likande som kan rena?

#16 Tar gärna inte den risken. ingen vill sätta sin fot på marken när man utan vidare blir driven till att ta livet av sig.

#17, förlåt om jag säger det, men det är ett korkat resonemang. Jag hade gjort allt för att rena upp platsen, för ni kommer inte kunna skydda hela världen från den platsen i all framtid. Det är oansvarigt att riskera att den platsen får vara kvar orena, för en dag finns inte er släkt kvar och då börjar det kanske om på nytt igen.

Det finns många duktiga medium, och man kan ju börja med inte stiga in på marken utan bara känna av runt om och sen arbeta utefter det.

håller med 18# det är bättre att rena platsen än att låta det som är där vara,som zadeira säger ta dit ett medium som kan känna av platsen utifrån=)

#19 - Jo, jag måste hålla med. Även om det kanske utsätter dom för "fara", men ändå. Precis som #18 säger

Mina starkaste upplevelser är att jag blivit väkt av olika varelser när jag sover. Ibland har jag tänkt " jaha, inte nu igen", men ibland har de verkligen gjort avtryck. Det händer mig då och då men tyvärr har jag insett att det bara handlar om Sömnparalys.

Jag har försökt fånga övernaturliga saker på bild men inte lyckats.

Capo

Det jag vart med om är att dörrar slagits igen här hemma, katten har i samma veva rest rygg och fräst och då har det endast vart jag och pojkvännen hemma.

Samt att vi bor 100m ifrån ett spökhus där det sägs att en dött/blivit mördad. Det finns en kista i huset som det sägs att den mördade flickan, eller om hon bara dog/självmord, har legat i. Den är idag borta men man kan finna plastpåsar med hår i inne i huset. Brunt hår.
Jag har vid flera tillfällen fått gått och tagit in hästarna för att dem sprungit runt som galningar i hagen som ligger ganska precis bredvid huset, stängslet går runt 20m ifrån. När jag gått ut med grimmor och grimskaft har jags ett hur en liten flickgestalt sprungit bort ut ur hagen och mot huset.
Denne flicka har även gjort mig sällskap när jag sprungit i skogen i hagen, det är en mycket tunn skog med lite träd så man ser mycket. Hon har då sprungit 10-15m ifrån mig men i nästan samma takt. Gömt sig mellan träden och kikat fram.
Många många som gått i denna "skog" har känt sig otroligt iaktagen.

Sedan har jag vid flera tillfällen hört någon säga mitt namn och vid ett illfälle har jag riktigt hoppat till och fått en rejäl rysning genom hela kroppen.

När jag och min kille gått ifrån stallet, 10m ifrån huset men det är runt 15m till stalldörren, så har jag sprungit in (bara för att jag gillar att springa och inte av annan anledning), det var sent och killen gick efter. Han kollar då upp och ser en hand framför sig och tror det är jag. Sedan drogs den tillbaka och när han kollar så finns ingen där.

Det är nog bara det =)

Mannen i rock. I farsans rum.

Den där balkongdörren som började leva sitt eget lilla liv…

Ja, nog det.

det var nog när jag var ensam hemma, och satte mig för att göra mina läxor.
Då jag hör något nerifrån, som något som ramlade.

När jag kommer ner, ligger en vas mitt på golvet i det största rummet.
den vasen brukar annars stå uppe på en hylla, i ett annat rum.

och vi har inga djur inomhus så det kunde ju inte vara nått.

Men jag ställde tillbaka vasen, och satte mig i det rummet
för att se om det kom något mer.
Då hör jag hur kykskåpet började pipa i köket.
det är släckt överallt, och kykskåpet står öppet, och då, när jag står där och bara kollar, känner jag hur någon lägger sin hand på min axel, jag blev skiträdd.

jag började skrika och hoppa, och tände alla lampor.

NaimaG

Tror du missat detta ansikte..

MVH

Woozy

*putt*

Jag har haft ett antal olika upplevelser, både sådana som har upplevts som "onda", goda och de som bara varit neutrala. Ett av de första jag minns är när vi bodde i ett gammalt hus ute på landet, jag vet inte när det är byggt men renoverades iaf på 20talet eå ett bra tag innan det ändå. Där kunde man höra steg och dörrar stängas på övervåningen då ingen annan var hemma, det hände både mig, min mamma och min boro under separata tillfällen. Det vande man sig vid. Värre var den svarta riddarliknande gestalt man kunde se rätt ofta ståendes i en "öppning" i skogsbrynet. Ibland hade han en häst på sidan om, ibland ensam. Denna såg både jag och min bror, jag såg det dock mycket oftare.  Till slut tittade jag inte ens åt det håller eftersom energierna från denna varelse inte alls kändes speciellt trevliga. Jag ryser lite nu när jag skriver om det till och med…I skogen runt omkring fanns flera bronsåldersgravar, och många gånger har man gått omkring i skogen en solig sommardag när man helt plötsligt kommer till en glänta eller något där allt är mörkt, kallt och helt tyst. Inte en fågel hörs på långt håll. En av dessa platser fick jag känslan av massdöd, typ slagfält, galgbacke osv. Har ingen aning om vad som hänt där, eller om det ens har gjort det…

Vi flyttade till en lägenhet inne i samhället där ett hörn av huset kändes elektriskt, inga växter kunde leva där, katterna gick aldrig dit. Dock var det det enda som hände just där. I min pojkväns gamla hus från 1700talet har det tydligen hänt en hel del under åren, alla som besökt huset har sett sk shadowpeople i trädgården utanför, dock hann jag aldrig se "honom", men jag vaknade ofta av att någon slog i elementen eller drog ner mitt täcke, ibland kunde temperaturen sjukna till 10 grader för att sedan gå upp till 20 på nån minut. Jag vaknade en natt av att der var iskallt, och när jag tittade mot fönstret såg jag två vita/genomskinliga skepnader föreställande två kvinnor i 1700 talskläder och frisyr. De gjorde inget utan försvann bara. På morgonen berättade min pojkvän att han drömt precis samma sak, två kvinnor i äldre kläder hade böjt sig ner mot honom i sängen… Tidigare samma natt hade vi båda vaknat eftersom vi hörde kvinnoröster prata ute i trädgården, och ett väldigt gällt och högt skratt. Kanske samma damer som vi senare såg.

Senaste lägenheten jag bodde i hade en ganska sorglig historia, vet inte om det var någon som bott där tidigare eller bara i huset, hade hursomhelst tagit livet av sig på 50talet, antingen i min ägenhet eller på vinden ovanför, historierna varierar lite där. En man dock, som jag "döpte" till Åke. Mycket sorglig närvaro, men väldigt sällskaplig och varm, så länge jag inte hade min kille där… Hade jag det kunde jag bli knuffad och slagen lite då och då. Svartsjuk? Annars brukade jag märka av att någon andades på min hals ibland, det spolade i toaletten, klappade mig på håret när jag skulle sova, blåste på min panna när jag hade feber, kort och gott en väldigt öm och omvårdande närvaro. Dock varje natt runt tre-fyra på morgonen hördes någon dra runt stora tunga lådor på vinden, olyckligtvis råkade jag komma upp på vinden precis under ett sånt tillfälle, mycket olustig känsla. Möjligtvis om han "återupplevde" dödsögonblicket då, eftersom det var en så sorglig känsla att jag inte ens kunde tända lampan och gå in utan vände och gick ner i min lägenhet igen.

Jag kom hem från jobbet en kväll och ställde ner väskan i hallen och gick in i köket för att fixa lite mat, när jag hörde en smäll från vardagsrummet, en bok hade slängts ut mitt på golvet, från bokhyllan där den stod inkilad bland andra böcker, med en ljusstake framför. Tänkte att det var Åke som jäklades lite som han brukade och fortsatte med maten. Senare på natten låg jag i sängen och såg på Hemsökta Hus, när taklampan börjadeblinka precis som någon tryckt på strömbrytaren. Ett gammalt hus har gamla ledningar tänkte jag. Helt plötsligt exploderade precis alla lampor i hela rummet på samma gång… Efter det hörde jag inte av Åke nåt mer, och i de lägenheter jag bott i efter det har inget hänt.

Woozy och naimaG; Vet inte om ni pratat om det andra ansiktet…i rutan länst till vänster. Ansiktet som har ena handen för munnen?

Den rutan är ju mer "röd" än de andra fönsterglasen av någon anledning.

jenny

Men checka detta då. Kanske det #28 menar?

Ser ut som en liten skogstomte, haha. Dock en äldre farbror. Klockrent.

*putt*

#29 det ser ut som han bläckfiskansiktet i pirates OF the caribbean o:

När jag va hemme hos min kompis så klockan 2 på natten kollar ngn på oss i fönstret, och det va en lampa ute och den hade inget ansikte, lite innan det blev vi nypta, slagna och dragna i håret av andarna…