Tänkte passa på att berätta en sak jag inte vågat berätta för någon innan.

Detta hände när jag var runt 10 år gammal (snart 20 år sedan). Jag hade följt med en kompis hem till hennes farmor och farfar över en helg, de bodde på landet/skogen. På deras mark fanns en stor kulle i en hästhage. Detta var på vintern och vi åkte pulka på denna kulle.

Hennes farfar berättade att det var en form av grav från längesedan. Om man stampade hårt i marken så kunde man höra att det var ihåligt (ekade).

Vi tyckte detta var jätteskoj så vi stampade på hela dagen och framåt kvällen gick vi ut igen och hoppade/stampade för att höra hur det ekade dovt under oss. Efter en stunds idogt stampande satte vi oss ner för att vila och efter ca 10 sekunde så hör vi dova dunk ifrån under oss. Inte så snabbt som vi har stampat utan långsammare, med typ 2 sekunder mellan dunken.

Vi blev skitskraja och rusade hem men vågade inte säga något till farmorn och farfarn, vi var säkra på att vi stört några "döingar".

Några veckor senare hälsade vi åter på hennes farföräldrar, men bara över dagen. Farfarn tog då fram ett kort och visade för min kompis föräldrar. Det var taget i hästhagen och några rådjur står och betar. Han sa att han tagit kortet i somras och nu framkallat det. På kullen står även en man. Vi beundrar rådjuren och min kompis pappa frågar vem mannen är. Farfarn svarar bara enkelt att det vet han inte för när han tog kortet på rådjuren så fanns där ingen man i hagen. Min kompis pappa skrattade lite nervöst och skakade på huvudet. Farfarn stoppade undan kortet och igen och ingen säger något mer om detta.

Jag minns än idag hur rädda vi var när det dunkade under oss. Och även hur enkelt farfarn berättade att det inte fanns någon man när han tog kortet. Det verkade inte vara något konstigt för honom.

Jag vet inte… men denna händelse gör att jag idag inte kan svära på att det inte finns "spöken" eller "andar".

Vad tror ni om detta? Låter det helt knasigt?

Jenny