Att vara mörkrädd
Oavsett vilken anledning man har för att bli medlem på en sajt som denna, så är det lätt hänt att man blir mörkrädd.
Har man aktivitet hemma hos sig själv eller någon annan kanske man "river upp" känslor och rädslor kring aktiviteten genom att lägga upp eget material eller titta på andras.
Kanske är man bara nyfiken och reagerar på ett sätt som man inte trodde.
Är man då en sån som har mycket aktivitet hemma så kanske det inte är så lätt att "tänka bort" det så att man känner sig trygg.
Att mörkret skrämmer är inte ovanligt.
Är du rädd för mörkret?
Varför är du det isf? Vad är det som skrämmer dig med mörkret?
Hur brukar du göra för att känna dig trygg trots att det är mörkt?
Jag själv är mörkrädd. Jag tror att jag är rädd för att bli överfallen av "någonting" och tack vare mörkret så ser jag ingenting så att jag hinner värja mig. Har dessutom sett filmer då det gått ut på att spökena inte kan vistas i dagsljus eller i lampljus. Inbillar mig att "dom" inte törs visa sig utan gömmer sig i mörkret och när jag är i mörkret så kan dom lättare komma åt mig.
Jag har ingen fungerande taktik för att inte vara mörkrädd. Det händer för mycket hos mig för att jag ska kunna värja mig. Några tips? 
Kram
Ha en bra dag! // Pernilla
Jag är mörkrädd men mitt problem är att jag inbillar mig saker, tror på andar och sådant i vanliga fall och har råkat ut för aktivitet men det jag inbillar mig känner jag inte är samma sak. Ibland märker jag inget alls av min mörkerskräck, kan knata runt hemma i lugn och ro mitt i natten utan en lampa tänd men ibland klarar jag inte ens att gå ut i ett nytänt rum utan att någon är med mig.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Jag är normalt inte rädd för mörker. Det kan hända, men är mycket ovanligt.
När jag var yngre, och läste Däniken så var det värre, då kunde jag bli riktigt skraj även mitt på dagen.
Förutom att en del är mörkrädda för att de tror på andar mm, så kanske det finns en nedärvd funktion, eftersom man förr kanske hade anledning till att vara rädd för rovdjur etc.
Jag är rädd för själva mörkret. Inte för andarna som finns i det, utan för själva det kompakta mörkret, eftersom jag inte ser något och kan trampa fel eller gå på något. Det känns som en kompakt tryckande "luft" på mig när det är som värst…jag försöker stå kvar och känna rädslan …..så en vacker dag kanske jag slipper känna paniken…
U R us
#3. Rädslan för att trampa fel är ju rationell, men inte att få panik. KBT kan fungera som lösning om du vill slippa skiten.
Undrar om dagens människor, som är vana vid upplysta utrymmen, är mer rädda för mörkret än vad man var förr, då det mesta var svart efter att solen gått ner?
# 4 Jag tror nog att man inte var mörkrädd förr i tiden…vi är nog lite bortskämda
…vad är KBT?
U R us
#5. KBT=Kognitiv beteendeterapi. En behandlingsform som gett goda resultat på bland annat fobier och paniksyndrom. Inget hokus-pokus.
Man försöker även få in KBT som alternativ till så kallade lyckopiller.
# 6 Det låter ju helt ok…jag tror nog att jag snart ska gå på det faktiskt..ska gå på terapi inom en snar framtid. Väntar bara på att få en tid dit..bra att slippa piller överhuvudtaget, det är ju bra om man verkligen behöver men…
U R us
Pernilla…jag undrar ..blir du väldigt rädd när du upplever dessa spökerier? känner du en överväldigande rädsla utan att finna någon anledning? jag menar, du själv är inte rädd inom dig?
Så isåfall kan det vara "spöket" som är rädd. Så det är egentligen inte din rädsla, utan "spökets".
Hemma här så finns det en ande som hela tiden har förmedlat oro, och när han kommer nära och vill säga mig något så vet jag att det är han..för han förmedlar oro.
Men nu har jag löst problemet..eller ja nästan för nu är han inte så envis längre.
Men jag är inte rädd för det är ju bara min morfar.
Men om du känner någon som av någon anledning vill visa skräck, så fråga varför? Anden vill nog bara säga dig något viktigt, och ju längre tiden går ju starkare blir meddelandet som du ska tyda. Alltså; anden förmedlar en känsla för att du ta reda på varför den uppkommit.
Ta reda på varför den gör de saker som den gör vad de vill säga dig..
U R us
När jag var liten så tyckte jag det var läskigt med mörker, men jag är inte speciellt mörkrädd. Det som finns i mörker finns även i ljuset.
Men jag går inte gärna i mörker. Inte för att jag är rädd utan för att jag inte vill trampa fel eller ränna in i väggar och andra hinder.
Mörkret kan vara riktigt skönt och lugnande tycker jag.
# 9 Ja, när man ska sova . När jag var liten skulle jag alltid ha en lampa tänd..men nu kan jag inte sova om det är tänt i rummet…man är en underlig varelse..rädd för mörkret men kan inte sova utan det
U R us
Jag är äckligt mörkrädd och jag blev medlem här för att bli av med rädslan.
Jag kan inte känna mig lugn där det är mörkt och går det inte att tända en lampa så går jag heller inte in där :P
#11. Har du testat KBT? Inget hokus-pokus, det fungerar för många. En bekant till mig var riktigt skiträdd för att åka hiss, och blev av med rädslan efter fyre-fem träffar.
Kostar nog en del, men om du tycker rädlsan är jobbig kanske det kan vara värt det?!
#12 Nej det har jag aldrig testat.
Det skulle vara otroligt värt för min del eftersom att det är extremt och folk blir irriterade på mig för att det är så pass överdrivet.
Men vem ska man prata med för att få hjälp?
#13. Tror det kan vara svårt att få hjälp inom den vanliga sjukvården, men jag skulle börja där. Min bekant anlitade en privat terapeut, tror jag i alla fall. Sök på KBT, det är ganska inne för närvarande.
#14 okej :) Tack!
Går själv hos en kognitiv beteende terapeut för min ångest och depression. Det är väldigt bra. Man får "verktyg" att använda när man ska bemöta de jobbiga situationerna. Rekomenderar verkligen KBT.
Allobosia, vad i mörkret är det du är rädd för?
Kram
Ha en bra dag! // Pernilla
Jag är tycker mörker inomhus är obehagligare än utomhus.
Jag är inte rädd för att spöken och andligt ska vara tydligare bara för att det är mörkt, det är nästan värre att vara ensam på dagen hos oss. Det är då spökena leker som bäst konstigt nog här och hittar på jävelskap.
När jag är mörkrädd är det snarare rädsla för att nån ska stå i alla vrår och skrymslen, typ nån människa, än för spöken (även om det också händer att man tror ska dyka upp.)
Sen kommer allt det där i vågor. Ibland, särskillt om här varit mycket andlig aktivitet här under dagen och jag sett nån läskig film kan jag vara skiträdd. Sen i perioder går jag ner i vår källare utan att tända lamporna, och där är rätt läskigt även med lamporna tända. Så min mörkerrädsla beror faktiskt oftast på omständigheterna, att jag liksom lite själv frammanat det.
Jag har tur …. Jag är inte rädd för mörkret eller något annat. Men visst har det hänt övernaturliga saker som fått håret att resa sig, bara för att jag strax efteråt konstaterat "jaha, det var ju inte farligt, spännande att det fungerar såå …", eller något liknande …
Det kanske hänger ihop med alla mina gånger som döden har dregglat över lilla jag …. Sammanlagt åtta skott, vid tre tillfälle, har avlossats mot mig, och en del blixtar har varit mycket nära …
Likadant då "Jaha, det var nära, jag lever … ", Nackhåren reser sig även då, men rädd … NADA!
Pernillaa! Testa med vigvatten och eb bibel. Det kan vara värt ett försök. Jag kan också, skicka dig mitt favorit smycke som jag har runt halsen om du vill. Det kan ge en viss trygghet!
Eftersom du är en bra tjej, med ett gott hjärta, gör jag gärna det ….
Vänlig kram, till er alla, Stefan
Inomhus är jag inte mörkrädd, kanske mest för att jag känner mig trygg med min stora vovve här hemma även om det är mörkt.
Utomhus tycker jag det är läskigare att vara när det är mörkt, det är jag helst inte ensam. Men då är det mest för att jag är rädd för att bli överfallen av någon människa, inte något spöke.
Starta ny diskussion