Hej,

Jag har bytt miljö, flyttat från Medelhavets klimat till Sverige för 30 år sedan. Jag var van vid blå himmelen , sol, rörelse … då jag flyttat till Göteborg , efter ca 18 månader , började mina problem: sur, hängig, sömnig, lät deppig, mera och oftare deppig, förkyld …

Så småningom gick jag jag till läkare, besökte varenda en, alla specialister sada en och samma sak : "E, om jag hade sådan hälsa, vore jag frisk som du skulle jag vara överlycklig." "O k , då borde jag var glad, lycklig och nöjd, nästan tacksam" tänkte jag och gick hemåt visslande.

Men, nej faaaan ! Hela historien (som jag beskrev ovan) bara fortsatte, och fortsatte och ständigt och säkert FÖRVÄRRADE DEN SIG.

Överlevde hela vintern , halv vaken - halv sovande, förkyld och deprimerad nästan hela tiden.

"Men, det här går inte !" sa jag till mig själv och "zurick" till läkarna. "Vi skall kolla blod, och lungor, här är remiss för hjärta specialisten … och här psykiatriker och psykologen ." "Tack, tack " tackade jag som den tacksamt buggade Tjackovsky brukade bugga sig djup till golvet i sin svarta kostym sin framför publiken (med "en viss" inställning i tankarna), och gick.

Alla de remiser och rekommenderade instanser har jag systematiskt och ansvarsfullt avverkat med en enda enstämmiga slutsats : FRISK SOM NÖTKÄRNAN.
Med detta argument i handen dök jag igen (nu var det 3-4 kämpandeåret i rad för min hälsan) hos läkaren. Nu blev han både nervös, uppenbart irriterad , men också arg och osmakligt agresiv : " Vad skall jag göra?" suckande frågade han sig. Jag kan bytta hela din blod, kanske har du inte de försvars … som vi har i Skandinavien som krävs för en effektiv immunförsvar." "Nej tack! Mitt blod INTE är vatten för att bytas så" ,som vi säger. Visade honom långfinger och med råd " du är för tjock, doc. "Help you self, doc.!", gick jag och -- tog saken i egna händer: 1) Springa maraton senast om 12 månader. 2) Mat som sport kräver och naturen (hälsokost) bjuder. 3) Nog med sömn . 4) Undvik "människor-vampirer" och störande idioter (skicka de till prästen …) . och så var det jag klarade en, två, tjugotvå maratonlopp på 3:15 min . nästan alla Göteborgsvarv , men PROBLEMET STOD KVAR ; som om förkylningar och depressioner håller varandra i handen och dansar en obruten evig djävulens dans. I denna kamp har jag sprungit många gånger i en så trött-utmattad-deppigt tillstånd att jag knappast kunde gå, men " djävlar! till målet skal jag komma!" Och jag gjorde det alltid ( till min stora förvåning), men till sist blev det "burn out!" . Nu gällde det att SJÄLV komma upp ur denna helvetet. Och efter LÅNG OCH SVÅR KAMP kom jag upp till solen, men den var flintskalligt och blind på det ena ögat. Faaan, samma "dans" : förkylningar och depressioner sig i hand och dansar vidare. Många år har gått sen det och en gång till jag går till läkare … "Nej, jag hittar ingen fel hos dig, stark som en atlet på 23 år." "Men , varför mår jag så illa alla dessa år?". "Jag vet inte. Ingen vet!". "Då är det enda medicinen som hjälper mig att flytta tillbaka till Medelhavs klimatet!" "Det verkar så", är allt vad läkare har att säga.

Detta är en SANN historia, och min frågan är : " Finns det någon människa som har liknande erfarenhet?"