Helen Wambach, född 1925 och och fil. dr i psykologi i USA, blev uttråkad på sitt jobb som inte gav henne så mycket inblickar i hur det mänskliga psyket fungera som hon hoppats. Forskningsobjekten verkade mest bestå av vita möss och andraårsstuderande, som hon skämtsamt sade.
Hon började också fundera över de stora livsfrågorna, livet, döden. Meningen med allt.
Den forskningsuppgift hon tog sig an växte fram för att utforska djupen i människosinnet, de tillstånd som kanske finns bortom det kroppsliga planet. Finns det liv före livet?

Totalt 750 försökspersoner försattes i djup hypnos och guidades genom en sinnets resa. De fick uppleva sin födelse (om de ville), tiden i moderlivet och varför de valt att (åter)födas på jorden, om de valt det.

Efter hypnosen fick försökspersonerna fylla i ett formulär med frågor om vad de upplevt.

Många beskrev hur de valt att födas på jorden, ibland motvilligt, ibland med mild övertalning av någon lärare eller vishetsperson. En del hade en uppgift. 81 % sade att det var deras eget beslut att födas. Ändå var det bara 28 % som var direkt entusiastiska över (åter)födelsen.

Intressant nog var det bara 0,1 % som angav att någon gudom lett dem in i det nya livet! (Det här är alltså USA.)

Många sade att slutet av  edit: tjugonde århundradet var en viktig tid då människans medvetenhet skulle väckas. Kvinnans roll skulle omvärderas. Många noterade en större enhetskänsla.

En del berättade också om hur de dött. Märkligt nog upplevde 90 % av fp att det var en positiv upplevelse att dö.

Inte mindre märkligt var att fler tyckte det var besvärligt att födas. Många rapporterade om själva födseln (de var guidade att inte känna smärta), hur modern kände sig, hur de togs emot, ljus i ögonen, kyla.

Under tiden i moderlivet gick de ut och in i fostret en tid eller anslöt inte förrän strax innan födelsen. De kunde se och känna fostret från en plats utanför den som skulle bli deras jag. 

En intressant sak inträffade med en tvilling i hypnos. Just när hon gick igenom födelseregressionens känslomässiga upplevelser, ringde telefonen. Det var försökspersonens tvillingsyster som ringt. Hon befann sig 300 mil bort med hade fått en telepatisk ingivelse att systern befann sig i någon sorts svårighet och ringde för att fråga hur det stod till!

Tvillingar fick förresten inte samma upplevelse av tiden före födelsen.

Källa:

"Liv före livet" av Helen Wambach

Boken har några år på nacken och jag tror inte man kan köpa den i handeln längre, men den finns på bibliotek och antikvariat.

Jag tycker det var en intressant och varm bok. Särskilt intressant att upplevelserna är så pass samstämda. Likaså att försökspersonernas religiösa eller andra åsikter inte verkade avspegla sig i rapporterna.
Det ger också något att tänka på hur man gör mottagandet för det nya livet så bra som möjligt. På den tiden när Wambach gjorde studien var man inte så medveten om att babyn kände och upplevde så mycket som den gör.