Minns inte vart jag läste, men tror det var katten (osäker på djur) som hade identiskt känslocentra i hjärnan som människor. 

Och mina sköldpaddor jag hade visste exakt vart de fick vara och inte fick vara. När de gick dit de inte fick vara så lyfte dom skalet och smög ljudlöst. När jag kom på dom och frågade vart de var på väg så tvärstannade de, lyfte på huvudet för att se om det var dom själva eller den andra jag pratade med, sedan reagerade som "Jag? Näe jag skulle bara… undersöka den här väggen." och sedan gick de som vanligt och skalet sa klick-klock då det slog lätt i marken för varje steg. :) 

Och när Honan en annan gång ville nånstans hon inte fick vara så snurrade jag henne åt andra hållet, bar henne till mitten av rummet och så vidare och hon skulle envist till elorgeln där hon kunde fastna. Jag satt ivägen och vi höll på en god stund med denna lilla envishetsdans. 

Sen blev hon arg. Hon sänkte huvudet, gick med frambenen som en bulldogg och strecken i ögonen som normalt alltid var vågräta, vinklades nedåt som sura ögonbryn och hon dängde skalet i golvet så hårt hon kunde. KLAMP KLAMP KLAMP KLAMP! 

Och folk säger att dom är "bara" reptiler. Människan borde lära sig mer och förstå att de känner och förstår mer än man tror. Honan älskade att bli kliad på huvudet, hon slöt ögonen och tryckte huvudet mot fingret och bara njöt. Hanen föredrog att bara ligga på benet och njuta av ens kroppsvärme och var mer tystlåten och försiktig. Då honan råkade bita mamma i fingret en gång så skämdes hon efteråt. Hon simmade in i "grottan" med svansen invikt och simmade med korta simtag och satt där inne nån timme med undantag då hon behövde andas. 

Bilden är inte en av dom, utan en av samma art som vi räddade från att bli vägmos för några månader sedan. Så underbart vackra skal! ❤️

Vilken rolig berättelse, kul att du vill dela med dig. Jag hade ingen aning om att sköldpaddor kunde visa allt detta. För en nybörjare kanske inte kan se det men ju mer tid man tillbringar med ett djur ju mer lär man sig ju! Så TACK för att jag fick lära mig något nytt👍!

Jag delar gärna med mig. :) De var mina älsklingar ❤️

Arten heter på latin Chrysemys picta bellii, målad guldsköldpadda på svenska, och western painted turtle på engelska. Finns även southern, eastern och midland painted turtle. :) Rödörad vattensköldpadda som är sveriges vanligaste husdjurssköldpadda är jätteaggressiv jämfört med denna. Rödörade är rätt vanligt att de biter fingrar och ändå säljs de till barnfamiljer, medans om den målade guldsköldpaddan bits är det ett misstag för att man stoppar ned fingrarna under matning (vilket mamma gjorde) 

Urhärliga är dom, finns ingen annan vattensköldpadda jag nånsin skulle vilja ha. Blir inte större än den där heller, h*n var fullvuxen. :)

Vilka underbara sköldpaddor, Cahira! Jag älskar sköldpaddor! Och vadf int du berättar om dem och deras personligheter!

#1 edit: Om kattens med människor identiska känslocentrum har jag inte hört. Det finns nog inte ett känslocentrum utan flera, men likartade är de helt klart. Mycket av den neurologiska forskningen gjorts på just katter, eftersom deras nervsystem är så likt vårt, vilket i sin tur ställer frågan om det etiska perspektivet….

Tidigare har man t.o.m. trott att djuren inte ens kan känna smärta…..Bekvämt när man hanterar dem illa…..😢

Hur som helst, ju mer som kommer fram om djuren, desto mer lika blir vi…..

Djuren smartare än "vi" trott….minsann…;

"Jag tvivlar på att folk i allmänhet har en aning om hur mentalt avancerade kor, får och grisar är, säger Keith Kendrick, professor i neurobiologi vid Cambridge universitet, till SvD."

http://www.expressen.se/nyheter/far-grisar-och-kor-betydligt-smartare-an-vi-trott/

Så kom "man" på att djuren inte bara reagerar på smärta - de kan känna positiva känslor också. Det är inte nog med att undvika att åsamka dem lidande, de måste ha det bra också:

http://fof.se/blogg/petra-andersson/djurvalfard-och-positiva-kanslor

Lill-Skansen lär barn förstå att djur har känslor:

http://www.skansen.se/sv/artikel/djurens-och-vara-kanslor-rede-0

Varför skulle djuren inte ha känslor? Ett feltänk från början till slut…

Evolutionen har sett till att människor kan uppleva känslor. Det finns områden i hjärnan som hanterar rädsla, undvikande, inlärning men också glädje, tillfredsställelse och lycka och kroppen är utrustad med organ som utsöndrar hormoner som i sin tur ger responser. Hundars, katters, hästars (för att ta några exempel) hjärnor är uppbyggda likartat som våra, djuren kan relatera till oss och varandra så varför skulle de inte känna empati?

Nedanstående länk talar om två problem som kan ha bidragit till felaktiga slutsatser. Dels antropomorfism, där människor projicerar sina egna känslor och behov på djuret. Dels svåriogheten att studera känslor hos andra arter.

I länken talas också om hur vissa djur sörjer sina döda…..

http://animal.discovery.com/animal-facts/animals-have-emotions.htm

Superbra!

Dom som tror kor är dumma har aldrig försökt lura en. Just saying. ^^

Och de som tror att djur inte känner sorg har aldrig hört ett mammadjur ropa hjärtskärande på sitt döda barn. Vi har kor nu och då som har dödfödda kalvar och de ropar upp till tre dagar efteråt och står där de sist såg kalven eller de såg kalven begravas och ropar och ropar. 

Vi har en mamma katt nu som hade sex ungar, nu är fem kvar. Hon vet, hon ropar utan svar. 💔

Och när vi pratar om intelligens, vår åsna har lärt sig öppna ladudörren, en stor skjutdörr i plåt. 

Och min katt lärde sig öppna dörren genom att iaktta mig en vecka, sen visste han att det hade nåt att göra med handtaget. Han även fattade snabbare än min hund att jag belönade för att markera vilken skål teet låg i; även om jag flyttade på teet till en annan skål (av tre). Han lärde sig även öppna skåpdörrar. 

 Och hur ofta lär sig inte djur att rymma från inhägnader? De underskattas väldigt ofta. Människan har ofta en dålig vana att sitta på höga hästar och tro sig vara överlägsna när vi alla är gjorda på samma celler. :) 

Denna får tala för sig själv gällande intelligens. :) http://www.youtube.com/watch?v=bmTxB5nXlzk

Här är ännu en läsvärd länk om djurens empati, där råttor väljer att hjälpa en kompis framför egen behovstillfredsställelse:

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/djur-kan-ocksa-kanna-empati

Självklart har arternas fortlevnad tjänat på empati.

Det kommer mig att tänka på en bok: "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn. Han menar att det är klokt att vara "snäll", inte dumt, svagt och naivt som det ibland felaktigt antas. Det är det största vi kan erbjuda vår omvärld och oss själva, säger han.

Denna förmåga har naturen, klokt nog, försett oss - människor och djur - med. 

Vi kan sätta likhetstecken mellan "snällhet" och empati och se det som ett sätt att förhålla sig till omvärlden och naturen, ett sätt som varit evolutionärt gångbart och som definitivt gör livet lättare även nu. Jag tycker även att ett empatiskt synsätt ger ett perspektiv till det märkliga som kallas medvetande - det vi gör hela tiden utan att tänka på det: upplever ett medvetande, ett "jag". Men nu blev det OT….

#7 Tack för berättelserna, Cahira! Så hjärtslitande med korna som ropar efter sin kalv!💔

Inhägnader för hästar är mest en fråga om inlärning….vill de ut så kommer de ut….Och man brukar prata om intelligenta hästar, men listiga ponnyer, där de senare ofta är de som tar initiativet till rymningen….😃 Lirkar upp haspar, knyter oförklarligt upp grimskaft, hittar just det rätta stället att krypa under etc…

Kul video med kissen! 😃

Och så dyker det lämpligt upp (I fucking love science) ännu ett rörande exempel på djurens rika känsloliv:

En liten blind spaniel får hjälp av sin seende schäferkompis, helt underbart:

http://www.spcai.org/news-and-blog/blog/entry/the-german-shepherd-who-has-become-a-seeing-eye-dog-for-a-blind-cocker-spaniel.html

Åh så härligt!

Här är ett till par med blind hund och blindhund tillsammans. http://www.youtube.com/watch?v=0EDgbU-abrE

På tal om empati bland djur förresten så har jag en till historia att dela med mig.

Då jag var liten hade vi ett akvarium, och i akvariumet fanns en stor mal som blev 15 år gammal. Mot slutet hade vi skaffat två till, små ungar. Sista gången jag såg den stora malen i livet låg hon ute i det synliga och inte i sin grotta där hon alltid var, men hon låg konstigt. Jag tittar närmare och ser ena ungen under "vingen" och de låg så väldigt väldigt länge. Dagen efter var stormalen död. 

Jag inbillar mig att stormalen tröstade den lilla, men jag kommer aldrig få veta säkert.

#11 Gulligt! 🌊🌈

Nåt annat som faschinerar mig, på tal om empati, är hur försiktig alligatormammor är med sina ungar då hon bär ungarna från boet till vattnet. 

http://www.youtube.com/watch?v=RQpj8tpxPcM

Jag älskar djurriket! ❤️

#13 Maaooowww så gulligt! 🙂

Det är förstås samma fenomen som jag skrev om någonstans, sköldpaddsungarna som liftade till stranden i krockomammans gap….☝️

Tack för länken!🌺

#14 sånt är så hjärtvärmande! ❤️

🎈