Hej ALPHIRA! Underbar fråga!✨🌛

Jag har ingen förklaring på fenomenet ni upplevde, men hoppas du får svar av någon annan.

Jag stod själv med maken härom kvällen och tittade på stjärnhimlen. Perfekt tid just nu enligt min mening. Klara nätter (om man har tur) men inte så förtvivlat kallt som på vintern. Jupiter är fin i väster, Mars är på sitt rödaste humör i sydost, Saturnus lite längre åt öster. Och det blir riktigt mörkt fortfarande.

Lite som på hösten när ni såg fenomenet. Jag vet bara att man kan bli helt överväldigad när man plötsligt kommer ut en riktigt klar kväll/natt när det inte är så mycket dis som det oftast är eller annat ljus som stör eller fullmåne som lyser, och slås av hur MYCKET stjärnor där är, som ett täcke! När man kan räkna fler stjärnor i Plejaderna än annars och det känns verkligen som om det var mycket mycket nära, nästan så man kan HÖRA dem knastra, universums musik…

Håll upp ögonen (antar att ni gör det) och om det händer just så någon mer gång, kolla in stjärnbilderna…

(Finns en app till telefonen 📱)

Hoppas det kommer fler och mer upplysande svar.

Tack Magi-cat för ditt svar. Du skriver vackert som en poet!

Tack ALPHIRA 🌺 Inspirerad av dig i så fall.🙂

Följande intressanta resonemang om samma ämne, utspann sig på Astrologi iFokus. Jag har fått tillåtelse att lägga in det här.

#1 av Moonwing 

Jag har också varit med om något liknande..men mer att jag tyckt att stjärnkonstellationer flyttats, förmodligen en illusion..jag har även tyckt mig se "stjärnor"dela på sig och susa iväg åt varsitt håll..

Detta har oftast hänt mig i "ödemarken", när natten är klar och stjärnupplyst..vem vet vad som lurar där ute! The Truth?

Spännande är det helt klart, och gammalt som gatan (fenomenet)-vem har inte hört berättelsen om Jesu födelse tex-astrologin har väl i alla tider intresserat sig för fenomen på himlavalvet..

"Inom en människa av ljus, finns det ljus…När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

1Bra inlägg 

| Anmäl

2014-04-23 22:42#2 av Moonwing 

En möjlig förklaring? 

http://texttv.tv4.se/?page=129

"Inom en människa av ljus, finns det ljus…När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

1Bra inlägg 

| Anmäl

2014-04-25 02:22#3 av greenseng 

  Något för Clas Svahn, kanske?

Fast han är kanske lite marig att få tag på. Du är antagligen inte den enda som sett märkliga fenomen så han har kanske blivit lite anonym med åren. Annars skulle han antagligen bli sittandes framför datorn hela tiden och svara på frågor. 

Men… han jobbar för UFO-Sverige. Så där finns kanske möjligheten att få en funderare.

Men den enda egentliga information du har är en hop av stjärnor som tycks ligga skilda från andra hopar och ganska koncentrerade. Och tycktes vara väldigt nära. Och en enda enstaka stjärna längre bort.

Annars helt tomt.

Om du hade tittat ut genom ett fönster och sett detta… och ritat en cirkel på fönstret som precis täckte in "stjärn"-hopen… Hur stor diameter hade denna cirkel haft?

Om himlen är helt svart på kvällen så är den molnig. Annars ser man stjärnorna. Det första man tänker sig är naturligtvis då ett hål i molnigheten så att en hoper av stjärnor trots allt syns.

Men detta stämmer inte riktigt in på din berättelse eftersom du säger att de tycks vara extremt nära. Vad får dig att uppleva dem som nära? Var de ljusstarkare och större?

Ett annat alternativ är att det inte alls är fråga om några stjärnor. Det är då alltså något annat i atmosfären. 

Då kommer nästa fråga som ett brev på posten. Verkade de röra sig på något sätt? Förmodligen inte eftersom du refererar till dem som stjärnor.

Om det är något annat i atmosfären som orsakar detta fenomen så måste det ligga under molntäcket. Och ge ifrån sig ljus som får det att först framstå som en stjärnhop. Och som också är helt stilla. Vad kan något sådant vara?

Lite märkligt, faktiskt. 

Avstånd är svårt att bestämma i skyn på natten. Något som verkar vara väldigt långt borta kan istället vara väldigt nära. Och tvärtom.

Men en stjärnhop är alldeles för många objekt. Det första man tänker sig som "funderare" är väl snarare i sådana fall ett enda solitt objekt som ligger väldigt nära men som av någon anledning ger ifrån sig ljus i form av mängder av spridda ljuspunkter. Och helt stilla.

Vad skulle det rimligtvis kunna vara?

हूं

3Bra inlägg 

| Anmäl

2014-04-26 21:27#4 av ALPHIRA 

greenseng. Tack för det genomtänkta svaret, du har uppfattat precis som vi såg eller uppfattade det hela.

"Om du hade tittat ut genom ett fönster och sett detta…och ritat en cirkel på fönstret som precis täckte in "stjärn"hopen…Hur stor diameter hade denna cirkel haft?"

Detta var en ny "synvinkel" för mig att tänka på. -Svaret är att jag tror att jag bara hade sett en mörk himmel eftersom "stjärnorna" var så ihoppackade precis ovanför stugan (tomten). Har fönster åt alla väderstreck. Möjligen, kanske, hade jag sett något alldeles i periferin…Man kan också säga att denna stjärnhop var mycket tydligt "rund", på något sätt kompackt eller hur ska jag uttrycka mig…

Vad får dig att uppleva dem så nära? Var det ljusstarkare och större?

På A svarar jag VET EJ om dom var ljusstarkare än stjärnor och på B svarar jag JA, dom var mycket större än "vanliga" stjärnor.

För övrigt så rörde sig inte stjärnorna på något sätt, inte heller den ensamma stjärnan längre bort i mörkret.

Det också att om man "normalt" ser på stjärnhimlen så ser man enstaka stjärnor och man ser olika formationer som man känner igen. Men "våra" stjärnor var alla enstaka och stora, dom var rätt så -skulle vilja säga- "placerade" på jämnt avstånd från varandra.

Att vi upplevde dom som stjärnor…undrar du…så gör ju enkla människor i första hand…eftersom det fanns inget annat konkret som skulle tyda på att det skulle handla om något utomjordiskt. Kan tillägga att min man och jag för övrigt tror på UFOs (och vi båda har vissa erfarenheter av dom). -Och tur var det att jag hämtade min man att se på spektaklet och att han upplevde samma som jag och lite till…

Han nämligen upplevde att det (helt konkret) kom ner värme och ett ljus (=två smala ljus"pelare" eller vad man skulle kalla dom för) längs hans bröst, från halsen och neråt och han kände en enorm ro och lugn. Jag själv kände bara lugn och ro. Han för sin del har idag ingen minnesbild av den avlägsna stjärnan vilket jag har.

Avstånd är svårt att att bestämma i skyn på natten. Något som verkar vara väldigt långt borta kan istället vara väldigt nära. Och tvärtom.

Ja, det är det säkert och våra sinnen kan man inte alltid lita på men nu var vi två i alla fall som såg detta. Och märkligt var det i alla fall. Och som det ofta är i såna här fall så vi är TVÄRSÄKRA på vad vi upplevde men det är svårt att beskriva för andra sin upplevelse.

Vad det än var, så var det något ytterst fint vi upplevde och ingen kan ta det ifrån oss.

2Bra inlägg 

| Anmäl

2014-04-26 21:30#5 av ALPHIRA 

Nu blev det lite rörigt där ovan, jag hade nämligen kursiveratdet som DU hade skrivit och jag citerat men i nu syns det inte pga mitt slarv… 

0Bra inlägg 

| Anmäl

2014-04-26 22:50#6 av greenseng 

  Det din man upplevde låter intressant. Ok… alltihop är intressant men det är extra intressant. Jag uppfattar alltså att det här med ljuspelaren och känslorna han hade var vid samma tillfälle som det här med stjärnorna och hade en koppling till dem. Men… jag kan ju ha missuppfattat dig.

Men är det så så handlar det gissningsvis om en mer andligt betonad upplevelse. Och bör nog mer ses från det perspektivet. Visst… att ufo-n och annat kanske skulle kunna stråla ner på oss är väl möjligt, men de här "stjärnorna" eller ljuspunkterna talar nog i sådana fall mer om något utanför vetenskapens och logikens gränser.

En fråga här: Såg du själv ljuset på honom eller var det hans personliga upplevelse?

Oavsett svaret så hade ni nog en upplevelse som de flesta människor skulle önskat sig.

हूं

2Bra inlägg 

| Anmäl

2014-04-26 23:15#7 av ALPHIRA 

Ja, han fick denna konkreta känsla i samband han tittade upp till himlen och han relaterade känslan till stjärnorna -något dom skickade ner till honom. Hans personliga upplevelse. Jag var så "upptagen med mitt", reagerade inte om han hade något ljus på sig eller inte.

Efter den här diskussionen så tror jag också att man kan se det hända från det andliga perspektivet vilket du föreslår. Vi får "nöja oss med" med det och sätta punkt på diskussionen. TACK så hemskt mycket!

Moonwing, din upplevelse är intressant. Det verkar aldrig ta slut, det som människor på sina håll får erfara.

Lyfter upp den här tråden av en sorglig anledning:
Vår kära ALPHIRA är själv en stjärna på himlen nu. 

Hon var en så vänlig människa med många fantastiska berättelser. AlPHIRA kämpade mot sjukdom en längre tid, men nu har vi nåtts av beskedet att det är över.

RIP ALPHIRA ❤️🌺🐱✨

RIP kära ALPHIRA.
🌺

R.I.P

🌺

Finaste ALPHIRA! ❤️Kommer att sakna henne och alla hennes fantastiska berättelser. ❤️🌺

Vad synd att människor måste dö i massa sjukdomar, det är orättvist. Jag önskar att världen vore utan alla dessa hemska sjukdomar, men tyvärr tyvärr😢. Nu kände jag inte ALPHIRA , men R.I.P.🌺

#10 Det önskar man ibland, Vilsen. Ofta.

Snällt av dig att engagera dig fast du inte kände ALPHIRA. 🌺Det gjorde inte jag heller personligen, men i ifokus-livet och jag och många med mig saknar henne.❤️

ALPHIRA 💗✨👼

Hon är saknad! 💗✨