#0 Jag har då inte sett några! 🙂 Men jag har en vän som påstår väldigt bestämt att både hon och hennes dotter har sett tomtar. 

Här har du en tråd med berättelser från de som sett tomtar!

Hej Ylvala!

Jag har inte heller sett några tomtar, men hört trovärdiga personer berätta om tomtar.  🙂 Inte de där rödklädda som sitter i köpcentra till jul och är jobbiga 🤪 utan små gråklädda varelser som tittar till djuren och vill att allt ska flyta på, varnar om räven gått in till hönsen eller någon varit slarvig med eld.

Och naturligtvis sätter vi ut gröt på julafton. 😉Det är en viktig tradition.

Min mamma som aldrig någonsin pratade om något övernaturligt, eller verkade tro på det, berättade för mej att hon hade sett en tomte på ett tåg en gång. Inte självklara platsen för en tomte kan man tycka.

Det var natt och hon vaknade av att tåget krängde. När hon satte sej upp såg hon en tomte som tittade in genom rutan till kupen. Hon tittade sej runt för att se om någon annan såg det , men alla andra låg och sov. När hon reste sej upp ur sin sovbrits, försvann tomten därifrån. Det kanske var en dröm, men hon var övertygad i flera år efteråt att det hade hänt på riktigt.

Hade någon annan än hon berättat det, så hade jag inte ens orkat skriva om det, för jag tror själv inte ett dugg på tomtar. Men hon var för övrigt en så kritiskt och logiskt tänkande person.

Jo, en gång till nämnde hon en övernaturlig händelse som hennes morbror berättat för henne. Det var också det enda han hade upplevt och mamma som kände honom som en av de klokaste och vettigaste personer hon hade träffat, var säker på att det inte var något påhitt. Men det var inte om tomtar, nu började jag irra mej iväg i skrivandet :)

#3 Hej! Tack för din berättelse om tomten som din mamma såg!

Jag tror jag förstår vad du menar med att du inte ens orkat skriva det om någon annan, mindre trovärdig, berättat.
Så kände jag när jag skrev tomteberättelsen i den andra tråden, att den här människan är ingen som skulle hitta på för att skoja, skrämmas eller bara vimsa till det.
Vi tenderar att lättare tro på människor som vi betraktar som vanligtvis "kritiskt och logiskt tänkande" när de berättar något extraordinärt.

Ändå har upplevelsen av den här typen av händelser normalt inget eller mycket lite att göra med (brist på) kritik eller logik eller intelligens för den delen. Men den som "tror" att det finns något mer än det fullt synliga är förstås mer benägen att berätta för andra än en som närmast tvivlar på sitt förstånd när en så speciell händelse inträffat.

#0 "Finns små tomtar?"

Nej, troligtvis inte. 

"Jag själv har aldrig sett något och tycker att detta låter väldigt otroligt, men ska man bara förneka dessa historier?"

Förneka och förneka. Man kan ju påpeka att det finns många andra enkla förklaringar till observationerna, och att det ofta förekommer att folk ser saker som inte finns. 

Och man kan konstatera att sammantaget så pekar det mesta på att tomtar inte finns.

#4 Jag uttryckte mej nog lite dåligt när jag skrev "annars hade jag inte ens orkat skriva om det". Det lät ju lite nonchalant och det var inte meningen, men bra att du förstod vad jag menade Magi-cat.

Blev bara så förvånad att en berättelse om en tomte kom från min mamma . I alla fall så hade det varit en stark upplevelse för henne.

Det är ju lättare att ta någon på allvar som normalt inte tror på övernaturliga saker, när de har upplevt något, än på personer som vill så gärna och har en tendens att ge det mesta övernaturliga förklaringar.

#4 "Ändå har upplevelsen av den här typen av händelser normalt inget eller mycket lite att göra med (brist på) kritik […]"

Jag skulle nog hävda motsatsen, att det normalt sett har med precis det att göra. 

"Men den som "tror" att det finns något mer än det fullt synliga är förstås mer benägen att berätta för andra än en som närmast tvivlar på sitt förstånd när en så speciell händelse inträffat."

Att tvivla på sitt förstånd låter överdrivet för en sådan här sak. Snarare handlar det om att tvivla på sina sinnen. Att vara öppen för möjligheten att man inte har perfekt syn och minne till exempel.

#7 Jag håller inte med. Nu låter du som om de inte begriper bättre. De människor jag (och andra i tråden) talar om vet redan allt det där, ÄR kritiska och logiska. - Samt har sett tomtar, trots att det för dem är något exceptionellt.

Naturligtvis räcker inte individens observationer som bevis för tomtars existens, men det är det ju ingen som tror heller.

Men något har de sett, de som normalt inte tror på s.k. övernaturliga fenomen. Ingen är immun.

#8 "Nu låter du som om de inte begriper bättre."

En del av dem gör troligtvis inte det. 

"De människor jag (och andra i tråden) talar om vet redan allt det där, ÄR kritiska och logiska."

Hur kan du vara så säker på det? Det låter inte särskilt kritiskt av dig 🙂.

Var man drar gränsen för vem som är kritisk, logisk och rationell är så klart inte något jag förväntar mig att vi ska vara helt överens om, men jag har hittills inte hört någon vara övertygad om att den sett en tomte och samtidigt haft insikt i sina egna sinnens begränsningar. Det ligger liksom i sakens natur att om man helt avfärdar möjligheten att man misstagit sig så saknar man den självinsikten, jag ser inte hur det skulle kunna vara på något annat sätt. (Talar man om folk som säger att de sett något som de tyckte såg ut som en tomte är det så klart en annan sak, jag talar om de som är övertygade om att de faktiskt sett tomtar.)

#9 "Naturligtvis räcker inte individens observationer som bevis för tomtars existens, men det är det ju ingen som tror heller."

Hur vet du att det inte är någon som tror det? Du hävdar sådant här helt bergssäkert,  men vad har du för underlag för det egentligen? Min erfarenhet är tvärt om att det är vanligt att människor har precis den uppfattningen, att om man har sett det själv så är det bevisat (och det låter ju inte så orimligt vid en första anblick). 

"Men något har de sett, de som normalt inte tror på s.k. övernaturliga fenomen."

Vi ser så klart saker hela tiden precis som alla andra. Men inte tomtar.

Intressant. Självklart är det något som skapar mycket frågor. Jag tror på spöken/andar men annars  tror jag inte på annat "övernaturligt". Därför är jag myyycket förvirrad över detta!

#10 Det låter lite som om det vore en skillnad mellan "vi" som begriper bättre och "de" som bara har tomtar på loftet. Som om skillnaden mellan att se en tomte/ eller inte/ rätt och slätt är en skillnad i kunskap och insikt. Eller det senare en brist på kritik. Jag tror det är en förenkling.

Om de som jag hört sett tomtar kan vem som helst "drabbas". 

Hur vet du att det inte är någon som tror det?

Ok, om det är så viktigt. Några (eller många) tror förstås det men det var inte riktigt de jag tänkte på nu.

#11 Förstår dig. Och inte blev det så mycket klarare här. 🙂

#0 Ja, de finns. Jag har själv sett tomtar….men med min inre mediala syn. 2 ggr har jag sett dom i vattenkvarnar, där brukar dom hålla till!🙂Dom är goda och hjälper till på gårdarna om man är snäll mot dom, annars kan de vara väldigt elaka…..så det gäller att vörda och vara snäll mot tomtarna eller Vettarna!

#10 /…/ hittills inte hört någon vara övertygad om att den sett en tomte och samtidigt haft insikt i sina egna sinnens begränsningar. 

Det har jag. Iakttagelsen är intressant nog inte enbart en kunskapsbrist.

Och det är f.ö. inte heller sunt om man hela tiden skulle misstro sina sinnesintryck

 (Talar man om folk som säger att de sett något som de tyckte såg ut som en tomte är det så klart en annan sak, jag talar om de som är övertygade om att de faktiskt sett tomtar.)

Det är väl så de flesta uttrycker sig, som att de är konfunderade över händelsen. Men att den inte kan avfärdas. Deras observation av tomte stämmer med andras observationer av tomtar. Det hände kanske bara den enda gången i livet….

Jag skulle gärna se en tomte någon gång…🙂 Eller ett (annat) naturväsen.

(Och ja, jag vet att hjärnan fyller i sinnesorganens input.)

#15 "Och det är f.ö. inte heller sunt om man hela tiden skulle misstro sina sinnesintryck"

Nej, givetvis inte. Om man ser en hare i skogen till exempel så finns det inte lika goda skäl att tvivla på vad man sett (eftersom vi vet att det finns harar i skogen, till skillnad från tomtar). 

Jag tror den här balansen är det som en del har svårt för.

Som första gången jag såg en mårdhund. Jag hade aldrig sett mårdhundar och visste inte att de fanns där. Jag kommer ihåg hur det liksom bläddrade snabbt i hjärnan….hmmm… det är inte en räv, det är inte en grävling (för kort nos), det är inte en tvättbjörn (det finns inte på de här breddgraderna), det är inte osv…Men vad tusan ÄR det? Tills minnet bläddrat fram till mårdhund.

Skulle tro att det bläddrar på liknande sätt hos de som ser en tomte. Tills bara "tomte" finns kvar…

Nu vill jag se en!

Mårdhunden hade jag en god stund på mig att observera på nära håll. Hade den bara skymtat förbi hade jag kanske "sett" en hare, eftersom jag tror på harar, har sett sådana förut, har relativt god kunskap om dem och är mer beredd på harar än något jag aldrig sett förut eller trodde fanns där. 

Sannolikheten att hjärnan tolkar ett synintryck som en tomte måste vara liten om man inte tror tomtar finns och inte har någon beredskap alls att se sådana. Jag förstår att människor känner sig väldigt omtumlade om de till slut konstaterar "tomte" i synfältet.

#19 Det kanske var en hare. 😇

"Sannolikheten att hjärnan tolkar ett synintryck som en tomte måste vara liten om man inte tror tomtar finns och inte har någon beredskap alls att se sådana"

Nej, det måste den (sannolikheten) inte alls vara. Vilken konstig sak att påstå, var fick du den idén från? 🤔

#20 Ny variant på hare i så fall. 😃

 Vilken konstig sak att påstå, var fick du den idén från? 

Inte alls konstigt. Det handlar om beredskap. Som vid älgjakten varje år med beredskapen för älg på topp och hög arousal till det. De ser absolut säkert en älg, men så…

Det är inte riktigt samma sak, men väntar "jag" mig att se något är det troligare att att ett diffust synintryck tolkas som det jag tror finns.

Har man god tid att studera synintrycket, inte tror på tomtar men ändå bara har kvar "tomte" i hjärnarkivet är det så klart intressant.

#21 "Det är inte riktigt samma sak, men väntar "jag" mig att se något är det troligare att att ett diffust synintryck tolkas som det jag tror finns."

Och miljoner exempel på motsatsen avfärdar vi hur?

För att påstå att det är ovanligt att folk ser sådant som inte finns låter som en ganska extrem hållning. 

Sedan är jag inte säker på att hjärnan fungerar så som du tror den gör. Jag skulle snarare säga att den kopplar till saker man känner till, abstrakta begrepp som rationalitet, sannolikhet etc. kommer först senare. 

Slutligen kan man säga att även om du har rätt i att människor över lag gör korrekta bedömningar så är det inte ett argument för att de som tror på tomtar har rätt. Att ett fåtal människor ser tomtar och de flesta andra inte gör det stämmer perfekt med att människor oftast gör korrekta bedömningar men då och då inte gör det.

#22 Jag skulle snarare säga att den kopplar till saker man känner till osv

Lite så, ja. Den ser en hare eftersom den känner till harar. Vanligen mycket bättre än tomtar. (Det har varit hare alla andra miljoner gånger.)

Att se saker som inte finns (bevisat) kommer senare. (beledsagat av en känsla av overklighet, antagligen.)

Jag vet att det inte finns argument för tomteseende. I de fall jag tänker på har tomtetron uppstått efter observationen, vilket gör det hela intressant.

Att ett fåtal människor ser tomtar och de flesta andra inte gör det stämmer perfekt med att människor oftast gör korrekta bedömningar men då och då inte gör det. 

Eller så är de bara ytterst sällsynta numera. 
Eller så har de en liten osynlighetsmantel som failar ibland.🙂

Hur som helst, jag väntar ivrigt på min första egna observation.😉

Vad läskigt! Jag skulle på riktigt svimma om jag såg en meter lång tomte. Det är ju riktigt stort…

Så här års är en säsong för att se tomtar! 🙂

God jul! Och glöm för all del inte att sätta ut grötfatet!😉

#25 Off topic

På tal om det, vet du (eller nån annan) om tomten accepterar socker och kanel istället för smöröga? För vi har bara mjölkfritt margarin och norrgott hemma 😃

Jadå, tomten gillar socker och kanel, fast inte för mycket! Och träslev ska det helst vara, inte plast och absolut inte metall!😉

#27 Tack 😃

Alltid redo för tomten! 👍

Vill inte vara tråkig…..men tänk på att skilja på Jultomtar och tomtar😉

😃

#30 Fast man bör ju ut gröt till gårdstomten inte jultomten

#30 och #32: sant. Man bär åtminstone till jul ut gröt åt gårdstomten. Hittar man grötrester i jultomtens skägg efter jul bör man bära ut gröt en gång till med en tydligt framförd ursäkt.

Såvida det inte verkligen är gårdstomten som är jultomte, men det har jag då aldrig hört talas om.

#33 uhummm….vem vet…kanske ännu ett julmysterium….

Ibland klär han ut sig till räv. Det vet jag för det har varit rävspår runt grötfatet ibland. Eller om de är kompisar och delar, förstås! 👍

Min granne (en äldre dam) berättade att hennes seriösa bror till lastbilschaufför berättade att han fick lov att stanna för han såg tre tomtar vid sidan av vägen när han kom körande genom skogen norr om oss. De var klädda i grått o hade luvor och var ca. 1 meter höga. Inget rött. 
Det lite speciella i detta var att hennes bror aldrig skulle prata om sånt här om det inte hade varit upplevt. Brodern är mycket jordnära. Sug på den ni!

God Jul förresten!

Intressant, Fisken!

God jul! 🙂

🎁🎂 🐱

Klart det finns små. Sett dom flera gånger på olika ställen. Fanns många där jag bodde förut. Här där jag bor nu finns inga. Min mormor sa att det inte är bra att bo där de små inte vill vistas och jag tror hon har rätt. Trivs inte här och mycket går galet..

Och på tal om att se galet. På väg till mitt natt jobb för några år sedan , i utkanten på en stad , Springer en hyena ut framför min bil. Undrar fortfarande vad det var för något…..

#37 Vildsvin?🙂

Nä dom vet jag hur dom ser ut😨

Detta var som en korthårig halvstor magerlagd kutryggig hund med skitstora alldeles runda öron… Skabbräv tänkte jag men dom runda öronen är väl vad som gjorde det så skumt…

Tror den får hamna i hallis kategorin😉

Åhh Vad jag gillar rubrik frågan! Själv har jag aldrig sett några. Men har haft människor i min omgivning som säger sig ha sett dem

Och nu kanske jag går utan för ramarna för Ot s fråga.

Men det kan inte hjälpas. Ni får ta bort om det inte passar sig.

Jag tänker så här: Finns det små tomtar? Vissa säger JA, andra blir lite ställde och kliar sig i huvudet. Vet inte riktigt hur de ska hantera frågan. Och andra säger blankt NEJ.

OCH sen tänker jag så här:

Alma en godhjärtad människa, som ALLA tycker om. Hon fixar och donar och sprider vänlighet omkring sig. Alla är glada och nöjda i hennes sällskap.

Så kommer Malin plötsligt in i denna lilla bubbla av gemenskap , någon annanstans i från.

När ingen ser. ger Alma Malin tjuvnyp och sarkastiska verbala inslag. Alma är elak på ett sofistikerat sätt.

Malin blir ledsen. Hon berättar för någon. Hon vill ha stöd.

Va! Säger denna Någon. Det kan jag väl aldrig tro. Det måste vara ett missförstånd. Alma som är så snäll mot allt och alla. Någon ler ett milt överseende leende- ett sån där leende som inte når upp till ögonen.

Hon säger:

Det där har du nog fått om bakfoten lilla vän!

Snart är sorlet i full gång i denna annars så välorganiserade lilla bubbla av gemenskap. Där alla är eniga och lyckliga. Malin är konstig tycker de. Hur kan hon säga så om Alma?

Kvar står Malin med sin tolkning av verkligheten, som inte alls överensstämmer med de övrigas verklighet.

*****

#40 Helt ok att spinna vidare för att belysa frågeställningen. 🙂

Det är så där det fungerar (Alma och Malin och resten) i en social gemenskap. Ett virrvarr av tolkningar och ord, bias, känsloyttringar, personkemi, tillkortakommanden, svek, kärlek, missförstånd, försoning, och allt det där som bildar attityder…Men det tillhör verkligheten. Med tidens gång kommer kanske alla inblandade att förändra sin syn på det skedda, lojaliteter och attityder löses upp och knyts om.

Men små tomtar är beständiga, de finns oavsett vad vi tycker om saken. 🙂 Eller inte. 😕

Det är lite det jag vill belysa…..

För i mänskliga relationer finns det *osynliga spelverket* (som vi satt etikett   på) eller vad jag nu ska kalla det. Som vi inte är medvetna om i den på gående processen.

Är vi stängda så sker ingen förändring.

Är vi stängda för det övernaturliga. Det som inte ALLA kan se. Så blir ju minoriteten sedda som konstiga.

Men *det osynliga* finns ju där trots allt. Jag har svårt att förklara hur jag menar.

Och Ja,, tomtarna är beständiga🙂

#42 Jag tror jag förstår hur du menar. Letar man efter en penna och tror den är blå, så ser man inte den röda pennan, fast det var penna man behövde. 

Det roliga med små tomtar är att även de som verkligen inte tror på dem har sett dem. Om vi utgår ifrån att iakttagelsen stämmer så finns tomtar oavsett vad vi tycker och tänker om saken. (fastän sällsynt)
Såvida inte tomtesignalen utlöser något annat i hjärnan som den inte vet hur den ska tolka, utan ser tomte.….

Hur kan *tomtesignalen* utlösas hos flera olika individer på olika platser🤔,, och om inte hjärnan vet vad det är,,, hur kan den då tolka det till tomte??🤦‍♂️

#44 Om tomtebegreppet finns inlagt sedan förut. Beredskap. Tolkningen av en retning kan då bli "tomte". (Något liknande som älgjägaren med hög arousal ser en älg, fast det inte är det, utan bara en enbuske eller i värsta fall kompisen.)

(Men jag talar inte emot dig egentligen. Jag tror på små tomtar. 😉👍)

#45.

Ja, jag tror också på dem. När jag var i 11 års åldern så var jag hemma hos en kompis som bodde med sin pappa ute på landet i ett gammalt hus. Vi var ensamma hemma.

Plötsligt hörde jag hur ytterdörrens handtag rafsar och till slut gick upp. Jag hörde hur någon torkade av fötterna och rafsandet på dörren innan den gick igen.

Jag hörde trampet av fötter som gick förbi rummet där vi satt i rummet. Micke ropade :Hej!

Och jag satt som ett fån😮. För jag såg ingenting ( men jag hörde ju)och jag frågade vad det var.

Hus tomten svarade han hur självklart som helst. Det var länge sen han var här!

#46 Häftigt!

Hahaha, ja. Det var ett tag sen nu och länge sen jag mindes detta. Det satt i länge och jag hoppades få åter uppleva det.

Visst har det rört på sig emellan åt hemma vid också, men eftersom jag inte kan *se* vad det är. Så tvivlar jag ganska ofta på min *hörsel* och förnimmelse.

Vilken härlig människa, rore….Hustomten👍

Eller hur Ghosten.✨

GOD JUL!!!

God Jul! 🎁✨🎄

🎈

För många år sedan fick jag en julgran av två kompisar, som hade en stuga i skogen och granar i trädgården. Strax efter jag fått den började det hända lite märkliga saker i lägenheten. Såg också "i ögonvrån" något som rörde sig.

Så småningom uppfattade jag det som en ca en meter hög tomte. Den såg ut som de gamla gårdstomtarna med grå klädsel. Han var lite krävande men var nöjd när han fick sin gröt på julafton.

Tydligen följde han med granen in. Trodde han skulle försvinna efter jul men det gjorde han inte. Det verkade dock som om han kom och gick lite som det passade honom.

I början trodde jag att jag inbillade mig, men så hade jag besök av en medial kompis. Hade inte berättat för henne om tomten, men flera gånger märkte jag att hon tittade mot granen, så jag förstod att hon såg något. Berättade då att det fanns en tomte i lägenheten och hon bekräftade att hon sett honom.

Hon var från England och kände inte till våra hustomtar, men beskrev honom ändå precis som jag hade uppfattat honom. Så då insåg jag att det inte var inbillning.

Har inte märkt av honom så mycket de senaste åren, men han får ändå gröt varje julafton ifall han skulle komma på besök. (Det är inte han på bilden, utan det är min gamla tomte Julius.😊)

#54: Så himla häftigt! Just när man får bekräftelse genom andra som inte kunnat veta något gör att det inte går att avfärda eller bortförklara.

#54 Vilken speciell upplevelse! Han måste ha följt med granen, som du säger. Bra att han får gröt! 🙂

#55 Precis, man litar ofta inte riktigt på sig själv när det är något extraordinärt. Men så bra med bekräftelse av en som inte hört historien eller hade förväntningar av något slag.

.

Jag har tyvärr aldrig sett någon tomte, men självklart blir det gröt varje jul. 🙂

#56: Ser honom inte längre, men märker ibland närvaron. Fast de senaste åren har jag inte märkt av honom så mycket, så kanske han har flyttat tillbaka till skogen igen. Han får dock fortfarande gröt varje år. 🎅

👍🌲🎅🥗<gröt

Min granne kom upphetsad och berättade att hennes jordnära lastbilschaufför till bror hade kommit hem till henne och sagt allvarligt att han hade sett meterhöga, gråklädda "tomtar" i skogsbrynet längs vägen. "Han är ingen som snackar trams", sade hon.

#59 Undrar vad tomtarna ville? 🙂

#60:
Kanske lifta ner på byn?