Jo men kan ju förstå det…för har man allt det vackra i naturen runt sig så kanske behovet av sökandet efter mening och glädje i livet inte är så påträngande som när man bara ser betong & asfalt. Bara naturen i sig är som en religiös upplevelse för mig. Samhörigheten med alltet… som du säger Magi-cat…❤️

Visst är naturen en religiös upplevelse, man har direktkontakt med alltet.

Måste säga att jag är förvånad. Jag har alltid haft en föreställning om att de som är mer andliga/religiösa i större utsträckning söker sig till naturen. När man är inne i den där stressiga miljön och stadsbuller så har man inte samma möjlighet att komma i kontakt med sig själv eller med sin andlighet. 

Samtidigt att naturens skönhet kan ersätta sökandet efter Gud och meningen med livet kan jag förstå. Till viss del. Varje gång som jag själv slagits av naturens skönhet och förundrats över hur allt är fullkomligt och obeskrivligt vackert, har jag också känt att det är just då som jag kommit nära det som skulle kunna kallas för Gud och känt en samhörighet med andra människor och allt runt om. Det är då som jag verkligen tänkt: Det måste finnas en Gud! 🤔

Några saker: Vad är hönan och vad är ägget?

Söker sig irreligösa människor mer till skönheten i naturen? Det kan vara dels av ett mindre behov av gemenskapen i en religiös sammanslutning. Dels att samhörigheten med naturen fyller ett behov. Eller - ger den sköna naturen ett mindre behov att söka sig till religion? (Detta sägs också i artikeln. Lägg märke till att de skriver ut mainstream religion.)

Det sägs också att det kan finnas många faktorer och den här korrelationen måste inte vara gällande.

Studien är också gjord i USA där religion har en helt annan plats och betydelse än hos oss. Jag undrar om resultatet skulle bli detsamma här? (Jag tror inte det.)

En annan faktor är den som tas upp i Malinowskis ofta citerade studie från Trobrianderna. Lever man lugnt och tryggt har man mindre benägenhet för religiöst eller magiskt beskydd. Fiskarna långt ute till havs använde magiska ritualer men inte i lika hög utsträckning som de som fiskade på tryggare plats i lagunen.
Människor i de natursköna vistelseorterna skulle således känna sig tryggare och bli mindre benägna till religiositet? Resultatet skulle lika gärna kunna bli tvärtom. (I alla fall när höststormarna viner och vägarna korkas igen av en meter snö.)

Och så är det frågan om religion och "andlighet" som inte behöver ha med varandra att göra. Andlig kan man vara utan religion. Religion är makt och kontroll. Andlighet är….är……Ja vad är det? Att vara tillfreds i sitt inre, kärleksfull, ickesökande det materiella?

#4 Bra tänkt där om religion här och i USA. Även andlighet. När jag skrev inlägget (#3) tänkte jag nog mer andlig än religiös. För mig är det inte samma sak. Andlig kan man vara utan att vara religiös och tvärtom. Andlighet är för mig något större, bredare och friare. Någon som  kan söka och finna sin egen väg. Religion är lite mera inramad och religiösa får liksom en manual som de ska följa.