Hur många av er tror att kristoffer Columbus trotsade en utrspridd tro att jorden var platt? Det roliga med den historien är att det faktiskt var Columbus som hade fel (han trodde att jorden var mindre än vad den är). De som avrådde honom från resan hade rätt i att det var mycket längre till indien och att de skulle svälta ihjäl innan de nådde dit. Givetvis kände ingen av dem till Amerika…

Det är alltid så att all undervisning tycks släpa efter på ett betänkligt sätt. Som om man skapar en form där man stoppar in det som kommer fram, bakar till det efter receptet, samma gamla varje gång, och ut kommer en likformad kaka, år efter år efter….

Mycket är förenklingar, i skola, i vetenskap, i det dagliga livet, ingen undslipper det. Den stora sanningen, den hela, skulle vara för komplicerad att ta upp, varje gång och inte har vi receptet heller, eftersom det alltid förändras. Därför bakas samma kaka - den funkar ju?! (Kanske tillsätter lite russin nästa gång, eller en gnutta likör kanske….)

Hur lär man ut om atomer och molekyler ? (grundläggande menar  jag nu naturligtvis)  Är det inte fortfarande (eller till helt nyligen iaf) den där modellen med pluppar som snurrar runt en annan plupp. Inte så himla långt ifrån den där kakan om den odelbara atomen. Var är strängarna, Heisenberg, det svårbestämbara - och förstår vi egentligen oändligheten (om universum ens är oändligt?)

Hur ska man lära ut det man inte har resurser att förstå? Det blir så lätt det näst bästa, ett uppiffat recept. (Och nej, jag anser inte att vetenskapen löst alla gåtor.) Det går framåt, men långsamt och glömmer man inte en del ingredienser på vägen?

Och historia….så extra mycket ett fall av anekdoter man bestämt sig för gäller….På något sätt en kvarleva av när människan och jorden stod i centrum. Rätlinjigt, enkel, lättfattligt, allt i en lång radda där "vi" löser mysterierna och har rätt….

(#0 Hejdar mig där: spårade jag ur din tråd med detsamma nu?)

#1 Massor av människor och folk kände sedan långt tillbaka till "Amerika".

Det är en Europa-centrerad världsbild när man tillskriver Columbus "äran" av upptäckten. Och jag tror inte de någonsin trodde att de skulle åka över kanten.

Det första jag kommer att tänka på är vår religionsundervisning där min lärarinna berättade om Jesus liv och hans trollerier. Nu är ju detta ganska länge sen, men jag tror att de icke övernaturliga delarna i denna saga las fram som fakta, vilket jag i nuläget tycker är ganska absurt. Överlag var det ganska mycket snack om denna trollgubbe. Till exempel så läste min lärarinna Jesushistorier när det var adventtider som någon slags aktivitet som inte tillhörde de vanliga ämnena.

Jag undrar om detta var en unik företeelse i min skola eller blev ni andra också utsatta för detta? Detta skedde i en kommunal skola på 80-talet.

#2 "spårade jag ur din tråd med detsamma nu?"

Inte så farligt men du talar om förenklingar som är något annat än felaktigheter. En förenkling är ju en sanning som inte nämner allt, eller en sanning som gäller om man bortser från vissa undantag.

Jag letade mer efter rena felaktigheter.

#3

#3 "Massor av människor och folk kände sedan långt tillbaka till "Amerika""

När jag skrev "ingen av dem" så syftade jag på Columbus och hans kritiker, inte på alla Europeer och givetvis inte på alla människor. Men jag vet inte om massor av människor i Europa kände till Amerikas existens, och det finns ju olka grader av att "känna till" (hur mycket visste de om det). Att det handlar om Europeers upptäckt av Amerika är givet, och på det viset är det Euro-centriskt. Man kan ju lika gärna se det som att Columbus upptäckte Europa åt Amerikanarna om man vill (det är möjligt att någon på kontinenter kände tilld det innan men det var knappast allmänt känt och antagligen inga detaljer).

"Och jag tror inte de någonsin trodde att de skulle åka över kanten."

Men visst har du trott (att de trodde det alltså ) det vid något tillfälle? Jag har i alla fall trott det och det tror jag nästan alla har också. Det är något felaktigt som nästan alla får lära sig.

Det är också en del av en större myt om att just jordens sfäriska form skulle vara särskilt svår för kyrkan att acceptera, det var så välkänt att det inte gick att förneka att jorden var rund - däremot satte kyrkan ner foten när det talades om att jorden rörde sig runt solen (något som ju är lite svårare att bevisa utan bra astronomiska verktyg).

#4 Står ju i läroplanen att barnen ska lära sig särskilt mycket om kristna traditioner.

Förr i tiden var sådan indoktrinering OK. Som i den här artikeln från 1909 (måste vara feldaterad?).

#6 Det visste jag faktiskt inte. Jag trodde i min enfald att kristendomen fasats ur läroplanen(förutom då som en i mängden av andra religioner i religionsundervisningen)

#7 Finns att läsa här: http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/grundskoleutbildning/laroplaner/grundskolan/laroplan/curriculum.htm?code=GRGRLAR01&tos=COMPULSORY_SCHOOL&a=2#anchor_2

"I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition"

Att de lagt till "och västerländsk humanism" gör det hela ännu konstigare. För det första så känns det minst sagt skumt att säga att skolan ska bygga på "västerländsk etik" eller liknande, för det andra är ju humanismen till sin natur oberoende av nationsgränser så att tala om "västerländsk humanism" är snudd på en oxymoron i sig självt.

#8 Kanske är det så att ordet humanism har andra definitioner i olika delar av världen? Det är en tänkbar förklaring iaf.

Det är förresten lite lustigt att det i efter meningen du citerat står att skolan ska vara icke-konfessionell

Hrm, jag undrar förresten hur länge till meningen med den kristna traditionen kommer att stå kvar? Jag tycker inte den passar in i den övriga texten som i stort vilar på rena humanistiska värderingar. Ser man dessutom det hela ur ett historiskt perspektiv har jag väldigt svårt att se att de hör samman.

#0  Hur många tror att solens avstånd till jorden ger upphov till årstider?

Va? Det har man väl ändå inte lärt ut? Däremot jordaxelns lutning, ju.

#5 jag menar att förenklingar är lätta att ta till när man inte kan baka hela konceptet. På så sätt kan förenklingar också bli fel. Pluppar (elektroner) som snurrar runt annan plupp (proton) och that's it.

Historia som är civilisationscentrerad. Tror den är det fortfarande. man talar om USA:s "korta" historia. Och glömmer/förtränger fortfarande att det fanns människor där före, med kultur, samhälle, liv. (Jaja, själva staten USA då, men ni förstår hur jag menar…..)

Columbus for dit och "upptäckte". Tror han fortfarande gör det, i skolans värld? Och Sydamerika som blev "upptäckt". Allt till fromma för Europa-centreringen.

Men visst har du trott (att de trodde det alltså ) det vid något tillfälle? Jo…..

Det är just det där med centreringen som är en större stötesten, som var det då, som är det nu.

Vad kommer kommande generationer att skratta åt som vi trodde/var tvärsäkra på i varierande grad, eller som de kommer att tro att vi var? Och vad blir deras faktoider om oss?

Att vi är (fortfarande, fast på annat sätt) tillvarons centrum runt vilket allt kretsar, ensamma i ett universum och det materiella 3D är typ allt? Vetenskapen (inte religionen) sköter uttolkningen.

Att det tog så lång tid för kvantfysiken att vinna insteg på allvar?

Att det tog flera hundra år att fatta vad Homeopati går ut på? (Sorry, kunde inte låta bli.)

#11 "Att det tog så lång tid för kvantfysiken att vinna insteg på allvar?"

Kvantmekaniken har som teoribildning haft en strålande karriär och med snabba kliv nått den prominente position den har inom fysiken idag. Så jag håller inte alls med dig.

Jag tror man i framtiden kommer skratta (och vi skrattar redan) åt en del "kreativa tillämpningar" av kvantmekanik som icke-fysiker ibland roar sig med .

Jag yrkar på streck i debatten om kvantmekanik här, det är utanför ämnet och lite för tungrott för att passa i den sorts mer banala missuppfattningar som jag tycker florerar i grundskolan och som jag hoppades få fler exempel på.

"Att det tog flera hundra år att fatta vad Homeopati går ut på?"

Please don't go there .

# 12 vi får se.

"Att det tog flera hundra år att fatta vad Homeopati går ut på?"

Jag antar att du menar att vi kommit fram till att det är vattnade sockerpiller?

#14 Jag vet inte vad vi kommit fram till - då…..

Men min tanke gick väl i lite annan riktning. Men ok, sidospår….

#6 2009 ska den väl vara ifrån, artikeln…..

Vad svarar du på #10, JD? Har man lärt ut det? (Har inte kollat upp själv)

En hel del missuppfattningar finns i språkets värld och är så vida spridda att de nästan blir sanning.

T.ex. det som alla vet att på Grönland har invånarna x antal ord för snö! Så accepterat att det t.o.m. lär användas på själva Grönland, i turistbroschyrerna.

Ursprunget till myten lär vara ett verk av en legendarisk antropologisk lingvist som hävadar att miljön påverkar ordförrådet. Han ska ha nämnt att eskimåer har "fyra, och kanske rentav fler" ord för snö. Detta citerades sedan vidare och det blev som en snöboll i rullning: mer och mer snö fastnar på den och fler och fler ord för snö fick man.

Skärskådar man svenska språket finns där också massor med ord för snö; snöfall, blötsnö, snöflinga etc……

Poängen i myten är väl just att miljön påverkar ordförrådet: om snön är kolossalt viktig, vilket den borde vara i ett land av snö, har man många ord för den. Och kanske är just poängen det väsentliga?

(citat och källa: M. Parkvall: Lagom finns bara i Sverige)

Pudersnö, snökristaller, skare, djupsnö, snöglobb, snögubbe…

Om vi anstränger oss kan vi också kan köra samma grej turistbroschyrerna då.

#19 Nämen, man kunde tro att vi är insnöade.

Vi kör med midnattssol, vårsol, morgonsol, solaktivitet och solgud….

"Balla kulan"

som Hasse å Tage kallade solen i Spader Madame

En annan lagom vanlig missuppfattning, även den så spridd att den nästan är riktig, är att ordet "lagom" bara finns i svenskan.

Lika svenskt som sill och midsommar, så unikt att det nästan motsäger sig självt! Eller?

Men givetvis finns det lagom ofta i andra språk också, om än uttryckt med flera ord eller omskrivningar. (eng: adequate, enough, just rigth, sufficient m.fl.)

Men rena motsvarigheter finns också; estniskans paras och finskans sopiva t.ex.

Egentligen kan man ju undra så här över vartenda ord vi översätter. Är verkligen ordet exakt detsamma? Tänker t.ex. på böcker som blir översatta….ibland är det som om en ny bok blivit skriven, inte bara översatt……

Kan man översätta exakt, eller bara….. ungefär?

(Och i förlängningen - hur svårt det kan vara för två olika människor att förstå varandra, även med samma språk och kultur. Men det blir lite utanför ämnet.)

(källa: s.o.)

Jd: Hur många tror att solens avstånd till jorden ger upphov till årstider?

Har jag svårt att tänka mig att någon tror!

Jag antar att du fått uppgiften från Wiki (så det måste ju vara sant att det lärts ut) men var, när (det räcker med vilket århundrade), ur vilken bok och vid vilket stadium?

Det låter i #0 som om du fått lära dig det, men det tvivlar jag starkt på….

(Eftersom jag är intresserad av astronomi skulle det vara kul, bara för eget nöjes skull, att få veta.)

"Jag antar att du fått uppgiften från Wiki"

Faktiskt inte, att det är en vanlig missuppfattning har jag hört från olika källor. Att det förekommer att lärare påstår det har jag hört "ryktesvägen", närmare bestämt en nära bekant som påstår att dennes lärare lärt hen det. Gissningsvis handlar det inte om lärare som har som som ordinarie arbetsuppgift att svara påfrågor om astronomi, utan snarare kommer det upp som ett sidoämne någon stans eller en vikarie. Jag kan höra senare hur omständigheterna var för just min bekanstskap.

"Har jag svårt att tänka mig att någon tror!"

Som jag skrev redan i #0 så är det nog ovanligt jämfört med den andra myten jag nämnde.

Tillräckligt vanligt för att det ska finnas flera sidor tillägnade att slå hål på myten:
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/sommarsolstand-och-vintersolstand-1.4180
http://www.faktoider.nu/stagioni.html

Det kan så klart vara en slags "meta-faktoid" där det är en myt att det finns en sådan myt, så det hade ju varit bättre att hitta någon som direkt påstår motsatsen. Problemet är att de människorna antagligen inte är jätte intresserade av astronomi och osannolikt att någon av dem skrivit några "frågor och svar" spalter om ämnet eller så. Här är en anonym frågare som verkar tro att det finns ett orsakssamband mellan avstånd och årstider (dock inte det enkla närmare-varmare sambandet):
http://metrobloggen.se/fragaola/jordens_omloppsbana_ar_ju_eliptisk_och_narmare_solen_under_sommar_och_vinter_kan_det_vara_sa_att_omloppsbanan_har_blivit_rubbad_pa_nagot_satt_sa_att_jorden_ar_narmare_lite_senare_pa_aretr_tim_posselwh/

Internationellt sett (finns mycket mer):
http://www.lawrencehallofscience.org/pass/passv14/Seasons_EarthSunDist.pdf
http://www.astronomy.org/programs/seasons/

Jag vet inte hur många som har den här missuppfattningen (om det har gjorts någon opinionsundersökning). Jag kommer ihåg att Bill Maher nämde en siffra för den amerikanska befolkningen någon gång, men jag kommer inte ihåg siffran och ärligt talat misstänker jag att han bara hittar på siffror ibland eller använder tveksamma källor utan att uppge dem.

Här är en poll som påstås visa att 33% av USAs befolkning inte tror att jorden roterar årligen runt solen. Ja, då tror de ju åtminstone inte att det är ellipsformen som orsakar avståndet.
http://watchingthedeniers.wordpress.com/2011/03/21/army-of-darkness-33-of-americans-think-the-sun-goes-around-the-earth/

Tack för utförligt svar….:-)

Ja vad de tror i USA kan nog vara både det ena och det andra…..

Men det var väl mest Sverige jag tänkte på.

Att enstaka lärare slirar på kopplingarna och kläcker ur sig felaktigheter kan väl hända, även om det är illa nog så är det anekdotiskt. Det intressanta var om det förekom i undervisningen vilket vore helkonstigt, minst sagt.

Den andra myten, att jordens skugga orsakar månens faser är mer intressant.

Den fick jag absolut lära mig i skolan och i vuxen ålder trodde jag fortfarande på den. När jag funderade på det insåg jag att det inte kunde fungera eftersom det skulle innebära att månen alltid måste befinna sig i jordens skugga (vilket i sin tur skulle innebära att den inte roterar runt jorden utan snarare bakom den).

Lite ytterligare funderingar ledde mig till att själv lista ut hur det måste orsakas (att månen skuggar sig själv) och när jag presenterade teorin för min omgivning mötte den kraftigt motstånd . Det visade sig att min hustru (som idag är en minst lika engagerad skeptiker som jag) fått lära sig samma sak i skolan och var minst sagt obenägen att tro på min hemmasnickrade teori över vad hennes lärare berättat. Andra bekanta som vi tillfrågade tenderade att hålla med henne (om än med en axelryckning, ingen var kanske särskilt intresserad av ämnet).

Jag kommer inte ihåg hur jag lyckades övertyga henne om att jag hade rätt, om vi kollade upp det hela ordentligt eller om mina argument och simuleringar med hjälp av en lampa och frukter i olika storlekar avgjorde det .

Intressant historia i alla fall, det verkar som att myten är otroligt utspridd och att det närmast är ett undantag att människor känner till sanningen. Och givetvis ett ypperligt tillfälle för mig att bära Galileis skor, att möta omgivningens hån och förakt för att jag dristar att säga sanningen etc.

#26 Och givetvis ett ypperligt tillfälle för mig att bära Galileis skor, att möta omgivningens hån och förakt för att jag dristar att säga sanningen etc.

öh….

*lyckas med viss möda hindra fingrarna från att skriva vad jag först tänkte om den obetydligt självbelåtna infallsvinkeln, tack vare att syftningen är himmelskt klar*

Jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag lärde mig i skolan i den frågan i tidernas begynnelse! Hur som helst kan man, om det är sant det du säger, vilket jag förutsätter, se det som ett exempel på att undervisningen bedrövligt mycket släpar  efter kunskapen.

edit

Haha det är lätt att vara efterklok och göra sig lustig över gammal inskränkthet.

SAMTIDIGT hugger man huvudet av varenda uppstickare som utamanar den rådande "sanningen" i sin egen tid.

Aldrig identifiera sig med den som utmanar etablerad "kunskap"

Hellre då en som utmanat för ex antal hundra år sedan, men som fått upprättelse.

Lite som att äta och behålla kakan….

#28 Jamen det är ju skillnad, ju….Nu vet vi ju så precis…….Ve den som säger något som inte stämmer med precis……

Lycklig den som klarar sig undan "bålet" och får upprättelse medan han lever…..

Vi kör en s.k. rant på det här tycker jag.

#28 Du get ett annat bra exempel på en myt som jag ofta ser här i trakterna, att Galilei var offer för förföljelse från vetenskapligt håll (det var givetvis katolska kyrkan som avkrävde honom tystnad, alltså religiös förföljelse från djupt troende och ingen "upplysningens baksida" eller så).

Jag blir alltid förbryllad när Galilei används som ett slagträ mot skepticism när han snarare är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är med kritiskt tänkande.

Vidare brukar man tala om hur vanligt det är att forskare som haft kommit på något banbrytande trakasserats av andra forskare, men jag ser väldigt sällan några exempel och när jag gör det så är det aldrig några detaljer om vad trakasserierna bestod i utan bara påståenden tagna ur luften. Det vore så klart osannolikt att det aldrig hänt att någon forskare betett sig klandervärt mot en annan, men vissa får det att låta att det är mer regel än undantaag och då borde man kunna göra mer än att peka på något enskilt exempel.

Jag tror i grunden det orsakas av följande tankefel: Om

A påstår vetenskaplig bevisa "X alltså Y"
B kritiserar A och menar att A har fel
Senare visar sig att Y stämmer
Alltså har B fel och är allmänt hemsk.

Problemet är ju att det är möjligt att A fortfarande har fel eller att hans resonmang lutade sig mot premisser som ännu var okända. Det är alltå möjligt att man har fel även om man drar en korrekt slutsats. Till exempel om jag säger "2+3=5 eftersom 5/3=2" så har jag fel - men min slutsats råkar vara rätt. Skulle jag i efterhand hyllas för min upptäckt att 2+3=5? Skulle de som påpekat att jag har fel och att vi inte vet om 2+3=5 kritiseras för sin trångsynthet?

Ett bra exempel är teorin om kontinentaldrift (som nämndes i en annan tråd som exempel på förtryck från den vetenskapliga huvudfåran). När teorin lanserades fanns det stora hål i den. Flera forskare pekade ut hålen och menade att det vore fel att annamma teorin innan hålen fyllts igen. Hade de fel? Det man får betänka är att flera andra teorier som förklarade samma saker lades fram samtidigt, de innehöll också hål, som också påpekades men som inte gick att fylla igen eftersom teroierna var fel. Hade de som kritiserade dessa teorier också fel?

Kort fråga som sammanfattar det hela: ni som kritiserar att även korrekta teorier genomgår hårdför vetenskaplig granskning, kan ni beskriva exakt hur dessa teorier skulle behandlats istället när det uppstod (tänk på att vi ännu inte vet vilken som är korrekt, så det duger inte att säga att vi alltid tror på den som är rätt).

#29 Som tur är så går vi mer och mer mot ett samhälle som styrs av vetenskapliga ideal och där kyrkan har mindra makt.

Vetenskapen belönar och hyllar tänkare som Galilei istället för att hota eller skada dem som kyrkan hade för vana att göra.

(Eftersom detta inlägg är för långt för att någon ska kunna förväntas orka läsa det följer här en kort sammanfattning: Galilei hade sina poänger, även om han avsvor sig den rätta läran. Vetenskapen har också sina poänger. Densamma får bara passa sig för att i maktpositioner bli lika självförhärligande som en gång kyrkan. Och nästan lika trist. "I rörelse är framtiden" och med facit i hand är allting lättare.)

Mycket har blivit bättre.

Maktens boningar förändras och maktens strukturer förändras. Likväl är det så att makt korrumperar.

På Galileis tid var det kyrkan som var statsbärande, uttolkaren av rättvisa, gudomlig åtminstone till namnet.

Vetenskapen, med Galilei som sinnebilden åtminstone i efterhand, för den fräsche uppstickaren, ifrågasättaren, banerföraren för ett annat sätt att tänka än det av makten stipulerade. Allt manglat i historieskrivningens kvarn (minns att alltid segraren håller i fjäderpennan när historia skrives) - är det en myt vi betraktar eller vad som verkligen hände?

Låt oss säga att det som skrivs, hände. Galilei utmanade världsbilden, den rådande, gjorde noggranna anteckningar och forskade om planeterna på himlavalvet, pendelns rörelser, det lutande planet och mycket mer. Metod, inte tro.

Inkvisitionen upptäckte och fattade intresse för honom. För att göra en lång historia kort: Galilei avsvor sig sin tro på sina fynd. Helt förståeligt med den stickande lukten av det hägrande bålet i näsan. Han fick leva, fortsätta att forska resten av sitt liv, men i husarrest. Enligt vad om berättas ska han då ha yttrat de odödliga orden: "Och dock rör hon sig…" (E pur si muove)

Det gick ju bra för Galilei. Odödlig blev han, med epitetet Naturvetenskapens fader.

Sämre gick det för Giordano Bruno. Han var filosof och förfäktade även han den heliocentriska världsbilden. Inkvisitionen var inte lika överseende mot honom, han höll fast vid sina påståenden, och han blev bränd på bål.

Makten, oavsett vilken, finner alltid sina kättare.

Sokrates betraktas ibland som den moderna vetenskapens fader. Han lärde ut att man alltid ska kritiskt ifrågasätta alla observationer i samhället och naturen. T.o.m. betvivlade han våra sinnen och upplevelser. Denna metod, detta ifrågsättande ansågs av den tidens makt vara så farlig att han serverades giftbägaren. Farlig därför att den opponerade mot inställningen att svaren är givna och uttolkarna har rätt.

Allt det där är historia nu. Ett kritisk förhållningssätt är inte längre så kontroversiellt. Vetenskapen "går framåt", säger man, när den ständigt ställer nya frågor där svaren hela tiden ger upphov till nya frågor. Att aldrig bli stillastående, som jorden i maktutövningens synvilla på Galileis tid. På det sättet är vetenskapen alltid kättersk, alltid obekväm. Det är den tilltalande sidan.

Kanske invaggas vi i en falsk säkerhet att vetenskapen är på något sätt utanförstående, objektiv, saklig och inte kan förvanskas? Inga jämförelser i övrigt, men ungefär som på Galileis tid, förutom att det då var kyrkan som var den makalösa, uttolkaren av sanningen, ärligheten själv ty den var sprungen ur gud.

Det är inte vetenskapens fel i sig själv, men dess rön kan användas på varjehanda sätt. Som något alldeles, alldeles underbart. Eller så kan man göra atombomber av geniet Einsteins fullständigt oustanding upptäckter och teorier. Även Darwin kan användas fel.

Medicinska upptäckter kan rädda liv. Men penningstyrda intressen kan också styra samhället i en riktning som generera mer pengar än räddade liv.

Obekväma vetenskapliga rön ger inga forskningsanslag.

Ibland går samhälle, folklig medvetenhet och mainstream-vetenskap i otakt, som när dr Annika Dahlqvist hängdes ut och riskerade förlora sitt jobb med påståenden som skulle visa sig närmare sanningen än den officiella versionen. Mer tack vare folklig opinion än mainstream-vetenskap.

Dan Shechtman fick, efter en svår tid, sitt Nobelpris. Han hade tur som fick upprättelse medan han lever, ty Nobelpris delas inte ut postumt.

"“Quasicrystals are a fascinating aspect OF chemical and material science – crystals that break all the rules OF being a crystal at all!”

“The existence OF quasicrystals, though controversial, was anticipated much earlier, but Shechtman was the first to see them in nature. The 16th century astronomer Johannes Kepler drew quasicrystal-like patterns in his book Mysterium Cosmographicum.”

“In an interview this year with the Israeli newspaper, Haaretz, Shechtman said: "People just laughed at me." He recalled how Linus Pauling, a colossus OF science and a double Nobel laureate, mounted a frightening "crusade" against him. After telling Shechtman to go back and read a crystallography textbook, the head OF his research group asked him to leave for "bringing disgrace" on the team. "I felt rejected," Shachtman said.”" (min kursiv)

Va? Var redan gamle Kepler inne på samma sak? (Fast utan tillgång till nutidens alla möjligheter och metoder.) Intuitionen, rent av….

Efter Shechtmans Nobelpris har andra nutida forskare erkänt att de var inne på samma sak, men slängde upptäckten i papperskorgen. Det krävs mod också att stå emot "bålet".

För andra har det inte gått lika bra. Popps, Benveniste.

Luc Montaigner, Nobelpristagaren som enligt vissas utsago blev "gaggig" praktiskt taget över en natt när han ställde till med en storm i ett vattenglas i forskarvärlden.

Rättvisa finns sällan. Astronomen Jocelyn Belle gjorde en epokgörande upptäckt när hon som doktorandstudent upptäckte pulsarerna. För det fick hennes supervisor Nobelpris. (Hoppas han bjöd henne på fika)

(Detta var endast några gamla favoritexempel. En seriös genomgång skulle föra långt utanför syftet med detta inlägg och denna sajt.)

Mycket har blivit bättre. Men så snart de friska idéerna tas upp av institutionaliserad maktutövning finns en påfallande risk att den värnar om sig själv. När inte bålen brinner finns ignorans, uteblivna anslag och förlöjliganden som metod. T.o.m. annars hedervärde Linus Pauling kan falla i fällan.

Kyrka vs  vetenskap  - kampen utlöste en väldig kraft och enorma framsteg. Men vad sedan? Om glansen och kämpaglöden avtar och alltför mycket börjar handla om anslag och ryggdunk, forskningsfusk och beställda resultat, börjar något nytt gro.

Ingenting får stå stilla. Jag tror att något nytt krytt gryr, och gror….

Vad lär man sig av det här nu då och hur…hrmmm…anknyter det till tråden?

Segraren skriver historia. Självbelåtenhet går före fall. Ingenting är hugget i sten. Gårdagens skratt är dagens sanning.

#30 Du get ett annat bra exempel på en myt som jag ofta ser här i trakterna, att Galilei var offer för förföljelse från vetenskapligt håll (det var givetvis katolska kyrkan som avkrävde honom tystnad, alltså religiös förföljelse från djupt troende och ingen "upplysningens baksida" eller så).

Jag blir alltid förbryllad när Galilei används som ett slagträ mot skepticism när han snarare är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är med kritiskt tänkande.

Vi vet det. Metaforen med Galilei används vanligen som ett exempel på hur makten klämmer åt de som förfäktar obekväma åsikter. Oavsett vilken makt. När makten klämmer åt den som "utmanar etablerad kunskap" som Olaf skrev.

Jag blir också förbryllad när du skriver så. Knappast att Galilei används som slagträ mot skepticism? Du har nog missuppfattat.

Vi vill också se ett kritiskt tänkande. Verkligt kritiskt.

En myt som jag tror är väldigt vanlig är att vårt smaksinne bara består av sött, salt, surt, beskt och umami. Vi har ju möjlighet att uppfatta en massa andra smaker som inte är bara är kombinationer av dessa. Metallsmak är ett exempel på en sådan smakförnimmels. "Kylande" smak en annan. Röksmak nämns inte, men den antar jag också borde specifika receptorer.

Här kan man läsa mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Grundsmak

Jag gissar att vi i framtiden kommer att hitta en massa fler smakreceptorer som är kopplande till andra specifika ämnen.

#34 Intressant, och definitivt en vanlig myt! Tack för länken!

Visst måste det finnas mer receptorer än bara för grundsmakerna, tycker man. Evolutionärt måste det ju vara viktigt att noggrant kunna särskilja smaker. Umami har ju dessutom "tillkommit" på senare tid….

Det stod en annan sak i länken:

"Kattdjur kan inte känna sötma". Att katter inte är särskilt lättflörtade med sötsaker är känt, men är det en myt att de inte kan eller stämmer det?

En annan myt är att bara människor och de stora aporna kan se färger.

Det är t.ex. en MYT att tjurar inte kan se rött. Ju mer man undersöker saken, desto fler färger kan djuren se…..

Framför allt är väl myten att man har känner olika smaker på olika delar av tungan (och att det är samma del för salt, surt etc för olika personer).

Den myten fick jag lära mig i skolan, vi fick till och med göra experiment för att "bevisa" det har jag för mig.

Skulle vilja tala lite om experimentupplägg med den läraren…

MYT: Hjärnceller kan inte nybildas hos en vuxen människa.

Rätt: jo, det kan och det görs.

MYT: Hjärnan åldras för att hjärnceller dör.

Rätt: Hjärnan måste inte nödvändigtvis skralta till sig när man blir äldre. Men om man inte använder kopplingarna i hjärnan regelbundet lägger de av. Men det kan också bildas nya!

Fråga:

Det här med höger och vänster hjärnhalva, alltså att känslor och logik ligger på var sin sida - är inte det också en myt?

#38 Det finns inget som tyder på att det finns en så enkel indelning i alla fall. Det går att mäta skillnader i hur kognitiva funktioner fördelas mellan hjärnans halvor men något enkelt samband som att kreativiteten sitter i en viss hjärnhalva har man inte påvisat och det verkar vara olika från person till person.

#38 bara delvis.

Båda hjärnhalvorna arbetar (förhoppningsvis) tillsammans och kommunicerar över corpus callosum.

Men vissa funktioner är belägna på olika ställen, olika sidor i hjärnan. T.ex är språkcentrum beläget i vänster hjärnhalva.

Något som däremot är helt och hållet (?) myt är att vi använder bara si eller så många procent av vår hjärnkapacitet, resten skulle ligga i någon slags dvala. Det stämmer inte.

Däremot jobbar hjärnan väldigt mycket på egen hand, omedvetet, fast vi kanske tror att vi sitter och styr hela tiden.  Det gör vi inte.

Ah, OK. Tack för svar Jonas och Magi-cat.

Det finns ju berättelser (om de är sanna eller ej vet jag inte) om människor som förlorat en stor del av sin hjärna men kunnat träna upp de flesta funktioner med den hjärnbit som fanns kvar.

#41 Hjärnan är otroligt plastisk, formbar och har en oerhörd kapacitet att bilda nya kopplingar och utveckla förmågor! (kanske delvis därför myten om att kapacitet ligger i dvala, uppkommit) Hela livet!

Hörde om en man som var framgångrik, intelligent och allt det där men som råkade ut för en olycka. Det visade sig då att han saknade stora delar av storhjärnan men hade en enorm tredje ventrikel och lite annat smått och gott istället. Så visst finns det reserver som kan tränas upp….

Mycket om smaksinnet, så då kan jag inte låta bli…varför kan man inte känna smaken när man andas in…bara när man andas ut.

Prova så får ni se.

#43 Provade på lunchen.

Fast jag tyckte nog att det var smak åt båda hållen…..

Kan ju hänga ihop med att smakupplevelsen är nära sammanlänkad med luktsinnet…..

Hittade i gömmorna en samling uttalanden som i efterhand visat sig bli väldigt roliga. SANT eller bara humor, döm själva….

(Frågan är om inte den sista är allra bäst. Lugnt och tryggt liksom, bara att slå sig till ro.)

- Lord Kelvin, skotsk fysiker, president för Royal Society 1895

- Thomas Watson, IBMs chef, 1943

- Richard van der Rief Wooley, astronom, 1956

- Erasmus Wilson, professor, Oxford University, 1878

- Lord Kelvin, skotsk fysiker, president för Royal Society 1897

- Popular Mechanics 1949

- Lord Ernest Rutherford, atomfysiker 1933

- Rutherford B Hayes, USAs president 1875

- L. E. Hill engelsk läkare 1912

Thomas Threshold, tågingenjör 1835

- Charles H Duell, chef, USAs patentverk 1899

Jag testade på en clementin igår och drog slutsatsen att den smakade mindre när jag andades in. Jag antar precis som Katten att det beror på luktsinnet. Rimligtvis borde molekylerna från det man äter på inte träffa receptorerna i näsan när man andas in eftersom de liksom sugs åt motsatt håll.

Vet inte vad det beror på..känner ingen smak när jag andas in.

En annan myt (när vi ändå är inne på hjärnkontoret) är att musik försiggår i högra hjärnhalvan. I själva verket är musik uppdelat på flera områden i båda hjärnhalvorna. Det har man studerat på människor som av sjukdom eller olycka fått vissa delar av hjärnan obrukbara.

Vissa områden fokuserar på rytmiken, andra på harmonier, notavläsning osv. Så musik är komplicerat!

Något som jag undrar är varför musik och matematik verkar höra ihop. Många av snillena, bland Nobelpristagarna t.ex., är även mycket skickliga musiker.

Hur kommer det sig? Eller är det, trots allt, en myt?

En annan missuppfattning handlar också om månen:

När den "går upp", full och i all sin glans ser den mycket större ut än när den väl är "uppe" på himlen. Många tror att den är närmare i det första fallet, eftersom den helt uppenbart ser synligt större ut.

Är den inte det? Nej, det är en synvilla, uppkommen av att ögat/hjärnan organiserar perspektivet och därmed storleken efter vad den kan jämföra med.

Denna video handlar inte riktigt om samma sak, men nästan..