Läckert!

Studien för den som är intreserad: 
http://www.cell.com/current-biology/abstract/S0960-9822%2814%2901638-8

Jag kan köpa att en 'geomagnetisk signatur' hjälper dem känna igen stranden enklare än andra sinnen, men hur det hjälper dem navigera dit förstår jag inte riktigt (såvida de inte minns geomagnetiska signaturer över hela vägen de tagit från stranden och sedan tar precis samma väg tillbaks, men vad jag förstår handlar det om ganska lång tid, typ 30 år). 

En äldre studie som säger att de använder en kombination av syn och magnetism för att navigera:
http://jeb.biologists.org/content/206/23/4317

#2 Tack.

"Turtles likely imprint on the unique magnetic signature OF their natal beach."

Som jag fattar det (läste lite snabbt) behandlade studien att de hittar rätt strand, inte hur de hittar dit över dessa enorma avstånd.

Man kan väl tänka sig att när de inpräglar geomagnetisk signatur av födelseplatsen är de känsliga för linjernas variationer över avstånd och kan på något mysko vis orientera sig rätt efter dem.

(Det vore roligt att veta var det hummar när de passerar olika linjer. Och hur det känns, om det känns.)

Av den äldre studien (sköldpaddor i labmiljö 😕) framgår att när de berövas både syn- och geomagnetisk orientering blir de vilse.

Att hitta rätt strand i en hel ocean genom att gå efter synintryck låter som ganska svårjobbat. När de kommer närmare kanske det blir det mer väsentligt.

Samma mekanismer används förmodligen av andra migrerande djur, såsom fåglar, lax etc, säger båda studierna.

Det är på sätt och vis ännu märkligare att det är så viktigt med denna migration, att ta sig tillbaka till födelseplatsen. Varför? Kanske för att det funkade en gång, och borde funka igen? 

Likadant med fåglarnas flyttning, (ål, lax) så oerhört energikrävande, ändå har naturen föredragit detta upplägg.

Och så undrar jag till slut hur det går om de magnetiska fälten ändras radikalt?

#3 "Man kan väl tänka sig att när de inpräglar geomagnetisk signatur av födelseplatsen är de känsliga för linjernas variationer över avstånd och kan på något mysko vis orientera sig rätt efter dem."

Kanske. Fast några egentliga linjer finns inte. Linjerna som det talas om i studien är helt virtuella, som linjerna på en topografisk karta.  

"Och så undrar jag till slut hur det går om de magnetiska fälten ändras radikalt?"

Gissningsvis skulle just den generationen sköldpaddor ha svårare att hitta rätt, och endera navigera fel eller få förlita sig på andra sinnen. 

Sannolikt får det inga katastrofala följder, eftersom sköldpaddor som art har klarat sig genom flera radikala ändringar av magnetfältet.

#4 Fast några egentliga linjer finns inte. Linjerna som det talas om i studien är helt virtuella, som linjerna på en topografisk karta.  

Javisst. Men om de inpräglar den geomagnetiska signaturen på födelsestranden kan man tänka sig att det hummar högre eller lägre (bildligt) om de närmar sig eller avlägsnar sig från den.

"homing-signal"

Sannolikt får det inga katastrofala följder, eftersom sköldpaddor som art har klarat sig genom flera radikala ändringar av magnetfältet.

Det låter ju betryggande. 

Det skulle säkert bli rörigt i början. Sedan kompenserar de. 

Ungefär som det blir rörigt när man gjort stora förändringar på jordytan. En massa fåglar blev förvirrade av Öresundsbron t.ex. Nu har de lärt sig…

#5 Man kan ju också se det så här: Om varje sköldpadda alltid skulle klara att återvända till sin egen strand så skulle det bara finnas en strand i världen där sköldpaddor la ägg 🙂.

Så sporadiska störningar av kompassen är nog positiva för arternas fortlevnad.

#6 Problemet förvärras när de inte hittar någon strand. I alla fall ingen utan oljespill eller turisthotell.😕

#7 Vad menar du med att problemet förvärras? Det låter som ett helt separat problem som lika gärna kan drabba dem när de navigerar rätt.

#8 Ok, det är ett separat problem, mycket större än svaj i kompassen. Jag såg för mig en massa vilsna sköldpaddor som inte hittar sin strand utan måste försöka med plan B. Eller C.

Det kan förstås hända även på den rätta stranden, tyvärr.

Vid äggläggning är det många ägg som grävs upp av andra honor och av rovdjur, och de få ägg som överlever ska ta sig levande från ägget till vattnet där många rovdjur lurar, och sedan i vattnet lurar ännu fler rovdjur. 

Havssköldpaddorna har en ytterst liten överlevnads% oavsett hur många stränder det finns eller inte finns. 

Sedan kan vi ju spä på hur många som blir dödade för mat av människor, eller skadas av båtar, eller att det är ont om alger att äta. Och hur hög chansen är att hanarna hittar en hona och i så fall vinner över andra hanen att få para sig med henne.

Honan kan förvisso sedan bevara denna sperma levande inuti sig i upp till tre år. Jag minns inte källan på den, tror det var national geographic.

#10 Ja, det är tragiskt. 😢 Jag älskar sköldpaddor.

Läste om något projekt där man försöker aktivt skydda dem vid äggläggningsplatserna och de mycket riskfyllda metrarna ner till stranden…

Hittade ett projekt:

Bara en av 1000 kläckta paddor resulterar i vuxna individer.

30 000 dödas olagligt i Kalifornien och 50 000 dödas i Sydostasien. Ofattbara siffror!
Därtill skapar klimathotet problem eftersom könsutvecklingen i äggen är klimatberoende. Och så all denna miljöförstöring, med plast och skräp…

http://animalfriends.se/radda-havsskoldpaddan/

Ja reptilers kön bestäms av temperaturen i ägget under utvecklingen. Så global uppvärmning är definitivt ett hot mot reptiler.