Trauman kan ärvas från föräldragenerationen till barn i flera led. Epigenetik kallas det fenomen som möjliggör att kroppen "lagrar" föräldrarnas minnen.

Förintelsen satte sina spår hos dem som var med i koncentrationslägren, och hos deras barn även om man inte pratade med dem om de fruktansvärda upplevelserna.
Kvinnor som var gravida under 9-11 och som drabbades av posttraumatisk stress kan ha överfört risken att drabbas av PTSD till sina barn.

Den här nedärvda fruktan kan förklaras med att en stressad hjärna producerar små molekyler som "brännmärker" arvsmassan. Tack vare denna epigenetik har miljön möjlighet att snabbt ändra genernas funktion utan mutationer - något som ofta skulle ta alldeles för lång tid.
En traumatisk upplevelse kan således stänga av vissa gener så att organismen reagerar annorlunda, t.ex. med en inplanterad rädsla.

Den här mekanismen finns även hos växter, som vid t.ex. svår torka kan programmera om sina frön att bättre klara torrperioder.

Men nackdelen är att fruktansvärda händelser sätter spår, i generationer framåt…'

Mycket tyder också på att svältkatastrofer kan utlösa epidemier av fetma och diabetes typ 2. Epigenetiken gör att barnens ämnesomsättning ändras för att undgå sväldöden. Om risk för svält inte längre är aktuell blir resultatet fetma.

Moderns kostvanor ger också konsekvenser för generna i tre generationer.

Jag tycker det här är väldigt intressant och förklarar hur förändringar och anpassning kan ske snabbt, mycket snabbare än som kan förklaras med mutationer. Hade vi bara mutationer att lita till hade vi inte suttit här. Epigenetiska förändringar är mer precisa och snabba.

källa: Illustrerad Vetenskap 2014: 18