Ja. Hur ofta misstolkar vi inte andra människor?

.

Om man visste allt, fanns det ju inget nytt/spännande att upptäcka. 😕

Är en icke-smak en smak?

Jag tror inte att vetenskapen någonsin kan få svar på Guds existens.

#1 När stora frågor kortas ned till en mening är det lätt att det blir en annan andemening än den som egentligen uttalades, särskilt när det gäller oändliga frågeställningar.

Jag tror inte det är möjligt att veta allt. I alla fall är vi bara ett baby-step på väg.

Vad tror du själv om icke-smak-smak? 🙂

(Jag tror inte icke-smak är en smak eftersom en smak förnims av smaklökarna, tolkas i hjärnan etc, medan ickesmak inte kommer dit.)

#2 Många säger att den frågan ligger utanför vetenskapen. Allt kanske är på något helt annat sätt antingen vi tror eller inte-tror.

En sak till från Hawking-fronten:

Vad sade han egentligen om svarta hål?

http://gizmodo.com/no-stephen-hawking-did-not-say-black-holes-dont-exist-1513870928

#3 Jag anser att icke smak inte är en smak. 🙂

Och när det gäller smak, har vi ju olika förmåga att känna olika smaker. Även våra värderingar påverkar hur vi tycker något smakar. Länken är ett exempel på detta.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/svenskmarkta-tomater-upplevs-godare

.

På en annan sajt skrev en person om varför de som inte har någon tro, inte kan påstås ha tro. Jag kommer tyvärr inte ihåg hur personen formulerade sig, men det handlade om att något som "inte är", inte kan finnas/existera.

#5 Då är vi överens om smak. 🙂

Om något förnims av sinnena och t.o.m. har en plats i hjärnan som lyser upp när området aktiveras är det enkelt att ta ställning. En ickesmak är ingen smak.

Svårare blir det när det gäller en tro på något så subtilt att det inte ens finns en god-spot i hjärnan utan "bara" en tro på något man inte vet riktigt vad det är utan själva föreställningen bildar tron. Är det så fundamentalt annorlunda än förnekelsen, att inte tro på detta man inte vet vad det är?

Vissa påstår att religion/tro är påhittat av människan. Detta kräver fantasi.

Även att tro, kräver fantasi.

Kan människan (till viss del) ha utvecklat sin fantasi och sitt språk, vid lägerelden?

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/elden-gjorde-manniskan-smart

#6 Det är hela grejen med att tro, Annars heter det att veta 😉

#8 Om man bara tror att man vet? 😉

#2 "Jag tror inte att vetenskapen någonsin kan få svar på Guds existens."

Det finns många frågor som vetenskapen aldrig kommer få svar på. Vad jag åt till frukost i morse till exempel 🙂.

Oftast när vetenskapen inte kan svara på en fråga så beror det inte på att den är ett allt för stort mysterium, utan snarare på att frågan är för dåligt formulerad.

#10 Ändock är det, dåligt formulerad eller inte, en fråga som upptar ganska stort utrymme totalt sett. Större än vad du åt till frukost.🤓

#11, Väldigt sällan i vetenskapliga sammanhang då gud som koncept inte riktigt låter sig  undersökas vetenskapligt.

#12 Instämmer, helt klart så.

Ingenting är vad det ser ut att vara. Allt är ett spännande tomrum. (Vad är tomrum?)

Ingen kan uttrycka någonting så vackert som Janna Levin:

"Ingenting är vad det ser ut att vara. Vi består huvudsakligen av vatten. Vatten är huvudsakligen tomrum. Tomrummet är en ton som spelas på  en elementär sträng" (Janna Levin: "Hur universum fick sina fläckar)

Och så Max Tegmark som har svindlande  passager i "Vårt matematiska universum". (Han har kallats "världens smartaste svensk", men skriver så att alla förstår. I alla fall så man förstår att man inte förstår och finner det riktigt roande.) (min kursiv i citatet nedan)

"Den som intuitivt förstår svarta hål fullt ut bör snabbt som ögat lägga undan den här boken och låta publicera sina upptäckter på kvantgravitationens område innan någon annan hinner före och kammar hem Nobelpriset."

I den stilen går den här fantastiska, hisnande sköna boken som en berg-och-dalbana i det okända som man får känna att man intuitivt inte tar till sig, men som finns, på sitt matematiska sätt. Boken (som jag bara börjat i) är som en spännande upptäcktsresa i vad verkligheten egentligen är, skildrat som en personlig resa i sökandet efter tillvarons beskaffenhet …

"Jag menar att det viktigaste fysiken har lärt oss om verklighetens yttersta beskaffenhet är att den, oavsett hur den ser ut, inte alls är vad den verkar."

(Nu hoppas jag ingen tar illa upp för att jag citerar storheter inom fysik. Jag tycker det är så oändligt vackert det de målar upp, på sitt personliga vis.)

#7 Visst är det något visst med den sprakande lägerelden! Berättelser som fördes vidare från generation till generation hade säkert stor betydelse i det sociala kittet som håller oss samman och som för det gemensamma kulturarvet vidare. Läser just en bok om hur vi i framtiden, som redan är här, lägger våra minnen utanför oss i externminnen och behöver inte minnas och berätta och hur det omformar hjärnan. Kreativitet och fantasi kanske blir sämre?

Religion är påhittat av människan, (härskarklassen) som ett medel att utöva styrning  och makt över sinnen och produktionsmedel.

Men är tro på "något mer" påhittat från början till slut, eller är det så intimt förknippat med kulturarvet att det inte kan skiljas från själva oss? Finns det nedlagt i hjärnan, precis som upplevelser i NDU?

Detta beror nog mycket på hur man ser Gud. Själv tror jag inte att Gud är en trevlig gammal gubbe i skägg som sitter bland molnen. Jag ser Gud som den stora skaparen omkring oss….som universum/kosmos…..en kraft och en lag som styr helheten.🙂