Det var säkert ett oerhört vågspel alltihop och det var minst lika mycket tur som skicklighet som gjorde att det lyckades. Jag fattar inte ens att det gick! Med räknesticka, typ!

Men jag tror att de landade, med andan i halsen och med minst försynens (eller nåt) hjälp.

Varför? Jag bara tror det av en mängd olika orsaker. En känsla kanske. :-)

Att astronauterna verkar lugna…tja, piloter är oftast, lyckligtvis, väldigt lugna. De är tränade till det och jag kan tänka mig att de var oerhört koncentrerade. (med väldigt hög puls)
Om och varför motorljudet inte hörs…det vet jag inte. Det kan bero på inspelningen eller att det inte hörs på månen eller nåt. Vi vet kanske inte alla faktorer.

Oavsett allting annat kan man lyssna på Ed Mitchell, sjätte människan på månen. Han har instiftat Noetic Sciences (IONS) för att undersöka Medvetandet och han arbetar för att överbrygga gapet mellan ett objektivt, vetenskapligt betraktelsesätt och intuitionens subjektiva samt "religion" (tro).

Lynne McTaggart skriver om honom i sin bok "Fältet", upplevelser han hade och experiment han gjorde under rymdfärderna.

Tror du inte en sådan person tagit bladet från munnen och sagt ifrån om det varit fejk alltihop? 

Inte skulle han fortsatt att leva i en lögn!

(Tror att detta finns med på ett av klippen i #0.) När rymdfärjan startar sina styrraketer (obs, ej någon huvudraket). När styrraketerna startar för att justera rymdfärjan, sa många astronauter i omloppsbana efteråt att det brötade något enormt inne i rymdfärjan.

Det gav ifrån sej ett väldigt oväsen i rymdfärjan bara att köra styrraketerna en stund i vacuum.

Tänk då på den stora huvudraketen som ska stoppa Lunarmodulens vikt av 2,5 ton att gå från Mach 5 till stillastående på ganska kort tid. Lunarmodulen hade inget speciellt material för att dämpa ljudet, utan var mest byggd av aluminium. Månen har heller ingen atmosfär som stoppar fallet mot marken.

Dessutom satt (bokstavligt talat) Apollo 11 astronauterna ovanpå Lunarmodulens stora huvudraket. När raketmotorn provkörts i en testrigg ska den tydligen gett ifrån sej ljudstyrkor på 140-150 dB på ett avstånd av en meter (saknar källa på detta).

Bränslet är lite annorlunda i rymdfärjan, men både Lunarmodulen och rymdfärjan har varianter på hydrazinblandningar (och dikvävetetraoxid). Enda betydelsefulla skillnaden tror jag är att rymdfärjans hydrazinblandning tar några % mindre utrymme.

Att folk håller tyst kan bero på många orsaker. Det finns en del videoklipp på nätet som tar upp att visselblåsare mördats, men det är lite utanför tråden.

Det byggdes stora testanläggningar helt öppet där man skapade "månlandskap" för att träna astronauterna utföra alla moment. Det var 3 km stora inomhusanläggningar som såg ut precis som på månen.

Det byggdes flera fullskalemodeller av Lunarmodulen och andra apparater.

Men dom flesta i rymdprogrammet visste nog inte vad dom var med om att skapa och trodde bara att dom byggde testanläggningar för astronauterna. Att man dessutom filmade astronauterna berodde på att man ville visa astronauterna när dom utförde vissa manövrer fel.

För många astronauter räcker det med att deras befälhavare säger: "Våran president vill att du förhindrar kommunistSovjet att få övertaget. Detta är av oerhörd betydelse. Är du beredd att ställa upp för ditt land?"

Antalet person som fullt ut visste vad som pågick kan ha varit mindre än 200 personer.

Människor har (tyvärr) i alla tider utfört huvudlösa och framför allt hjärtlösa handlingar utan att ifrågasätta auktoriteter och deras syften, så helt omöjligt är det inte att folk ljugit, fejkat och hållit tyst. Det ska man alltid vara medveten om.

Hade det bara varit EN månlandning och långnäsa åt ryssen, (=syftet uppfyllt) hade det varit lättare att köpa teorierna om fejk från början till slut, men nu var det fler!
200 personer låter helt orimligt lite för ett så gigantiskt projekt. Det måste varit massor inblandade!
Dessutom tror jag inte de närmast inblandade var så viljelösa och lättstyrda. Snarare entusiaster och äventyrare med en anmärkningsvärd skicklighet i vad de gjorde. (Naturligtvis också lika olika som människor är mest.)

Och, igen, Ed Mitchell, bara som exempel, verkar vara modig nog att gå sin egen väg.

Nej, jag tror inte det är fejklandningar…

Totalt jobbade 400 000 personer på Apolloprojektet.

Det finns dom som säger att USAs underrättelsetjänster har betydligt fler anställda idag. Vi kan räkna antalet Snowdens som blåst visslan. Inte så många visselblåsare totalt sett.

Dessutom spelade rädslan för Sovjet in, under det kalla kriget.

Man kan även föra det omvända resonemanget. När USA väl lyckats med första landningen, så hade man "vunnit". Varför riskera en presigeförlust genom att göra fler månlandningar så fort efteråt. Tänk om USAs folk fått se i direktsändning att allt gått åt pipan.

Lunarmodulen landar snett och välter. Astronauterna kommer inte ut för dörren är blockerad, eller om dom kommer ut klarar astronauterna inte av att räta upp den 2,5 ton tunga Lunarmodulen. Lunaruppstigaren är dessutom bucklig och trasig, syret börjar ta slut osv…

Så man kan ha det omvända resonemanget att en månlandning kunde räckt på det politiska planet och sedan kunde man väntat på att Sovjet kom ikapp, och först då bestämma sej för om man skulle fortsätta kapplöpningen.

Att någon, t ex Ed Mitchell gör andra bra saker skulle ju kunna vara en kompensation för delaktigheten i en hopljugen och fejkad månlandning. Biskop Brask ungefär, "härtill nödd och illa tvungen".

Avsaknaden av ljud och vibrationer från Lunarmodulens stora huvudraket under den direktsända "månlandningen" behöver förklaras.

Från #4 Avsaknaden av ljud och vibrationer från Lunarmodulens stora huvudraket under den direktsända "månlandningen" behöver förklaras.

Några fler tankar runt detta? (Känner att min tekniska kompetens, eller brist på sådan, bör hålla tyst. 🤐)

/Flyttar hit från en annan tråd, då jag tycker den passar bättre här eftersom den handlar om månlandningarna/:

av Huygens 

Det finns ett filmklipp som sägs vara från Apollo 14 med Ed Mitchell. Vid samtliga Apollolandningar var det bara två man på månen åt gången.

Vi ser Ed Mitchell och Alan Shepard i bakgrunden när båda arbeter nära Lunarmodulen.

Jag kan inte helt säkert säga om klippet är äkta, så någon annan får gärna kolla på det. I förgrunden, runt 00:22 syns en tredje arm (?), hand (?) röra sej under en sekund. Vem är det som rör sej? På originalklippet (?) sker rörelsen ca 2:25 in i klippet.

Är det en okänd backup-astronaut? En kameraman som sparkar till och av misstag kommer in i bilden? Ett stycke textil som blåser till i månvinden?

Shepard hade dessutom många år lidit av Ménières sjukdom, så det var lite ovanligt att skicka upp någon på ett så svårt uppdrag som kanske inte är helt frisk, drabbas av tinitus och yrsel, även om han verkade kry vid uppskjutet.

#28 Var hittar du att Alan Shepard led av Ménières sjukdom under rymdfärderna? 
Jag råkar veta en del om den sjukdomen och finner det högst osannolikt att en drabbad ens skulle tänka på allvar på en rymdfärd, ännu mindre klämma in sig i en rymdkapsel och utsätta sig för allt vad det innebär.
Man behöver nog vara rätt kry från början åtminstone….

När väl Lunarmodulen landat syns inte ett spår av huvudraketens utblås på marken. Betänk att det krävs en riktad stark kraft nedåt för att bära Lunarmodulens vikt på 2,5 ton (15 ton på jorden).

Utblåset måste vara centrerat och koncentrerat. Vid raketprov som sakta fick sänka sej mot marken där det fanns sand, fick man gropar under raketerna som var ca 6 dm djupa (jag saknar dock exakt källa på detta). Det fanns därför en oro att en sådan grop skulle kunna göra Lunarmodulen instabil.

Det vore katastrof om Lunarmodulen välte. Den var för tung för att kunna lyftas upp av astronauterna.

Några bilder, klicka på "Original file" för att se stort foto:

* Lunarmodulen efter landning, Aldrin står med ryggen till.
* Alan Bean, Apollo 12, notera fotavtrycken.
* Fotavtryck, landningsbenet och Aldrin.
* Landningsbenet och en vit säck, Apollo 11.
* Landningsbenet, Apollo 11 (klicka på bilden förstorar)

Vi kan notera fyra saker:

* Det saknas spår på marken av radiellt utblåsta småstenar, dvs spår efter stenar som blåsts bort av huvudraketens kraftfulla jetstråle.

* Den lösa "månsanden" ligger kvar orörd, så att astronauterna kan göra fina och tydliga fotavtryck.

* Det saknas måndamm och småstenar på ovansidorna av Lunarmodulens landningsfötter och landningsställ.

* Grop i marken under Lunarmodulen saknas.

Lunarmodulens huvudraket skapade en enorm nedåtriktad jetstråle som borde blåst bort alla lösa föremål, virvlat ut måndamm i turbulenta former och skapat släpspår i marken av stenar som blåsts bort.

Ändå ser marken orörd ut och inte ett uns av damm finns på Lunarmodulens kopparfärgade landningsben och -fötter.

Kan Lunarmodulen placerats i en filmstudio? En kran med en stålvajer hissar helt enkelt ner Lunarmodulen på plats i en gigantisk inomhusstudio som sträcker sej över 3 km.

#7 Står lite i texten om Apollo 14.

"The mission was a personal triumph for Shepard, who had battled back from Ménière's disease which grounded him from 1964 to 1968."

Uppenbarligen kryade han på sej.

Eller så var hans främsta egenskap att han klarade av att hålla tyst om en stor hemlighet, kanske efter att ha blivit lovad betald sjukvård av NASA.

#9 I så fall vet jag inte hur man tänkte…🤦‍♂️

Det måste å andra sidan inte ha den allra värsta förklaringen.

Aha! Shepard var alltså erfaren testpilot som varit i rymden innan han fick sjukdomen som gjorde att han måste stanna på marken några år. 

Sedan opererades han framgångsrikt (Endolymphatic sac (ES) shunt surgery): http://emedicine.medscape.com/article/2181237-overview) och kunde flyga igen.

"Alan Shepard - (November 18, 1923 - July 21, 1998) was the first American in space and the fifth person to walk on the moon, commanding the Apollo 14 mission. In the early 1964 Shepard was diagnosed with Meniere's Disease. The condition caused him to be removed from flight status for most OF the 1960's as the disease cause disorientation, dizziness and nausea. In 1963 Shepard was designated Chief OF the Astronaut office which involved monitoring the coordination, schedule, and control OF all activities involving the NASA astronauts. Shepard was eventually restored to full flight status by 1969 after going through corrective surgery. At the age OF 47 years old, he was the oldest astronaut in the program when he took part in his second space flight as commander OF the Apollo 14."

http://www.disabled-world.com/artman/publish/menieres-famous.shtml

#0 #2 #4 #8 #9

Wow!

DN har en lite förbryllande artikel idag som hänvisar till en artikel från BBC. Artikeln handlar om att landa en farkost på Mars, som har högra gravitation än månen.

"Ett av de mest grundläggande problemen som Nasa kämpar med när det gäller bemannade Mars-resor är att med dagens teknik kan man bara landa farkoster som maximalt väger 1,5 ton."

Maximalt 1,5 ton?!??

Med dagens teknik? Det går inte ihop.

Ändå tänker NASA använda en fallskärm på Mars.

Apollo 11 landade med en Lunarmodul som vägde 2,5 ton (15 ton på jorden) på Månen. Dagens teknik borde vara snäppet bättre än så.

Eller var det en pappersmåne.

Det finns en radioutsändelse med Art Bell på C2CAM där Bell nämner att han flera gånger intervjuat Edgar Mitchell, börja 34:40 - 36:25, ca 2 minuter långt. Jag antar ett detta hände under en av dom senare intervjuerna runt sent 1990-tal. Originalinspelningen saknas dock i länken. Bell säger till Mitchell:

"I'd like you to tell me what it felt like to walk on the Moon. Your feelings, as you walked on the Moon. Your best emotional memories - it must have been something you'd never forget all your life."

(Lång paus)

Ed Mitchell svarar:

"You know Art, this is going to sound strange, but I don't remember much OF it. I don't remember much OF how I felt."

Det lustiga är att Edgar Mitchell ska ha sagt i en intervju att Neil Armstrong inte vet vad han pratar om.

.

Runt 1:08:40 - 1:10:00 i radioprogrammet diskuterar dom även ljusförhållandena för Apollo 11 - Aldrin när han går ner på månen. Låt mej referera till några foton på den tydligt upplysta Buzz Aldrin här1, samt här2, och här3 och även här4. I synnerhet den sista bilden är skum på flera sätt, bl a den totala avsaknaden av märken i marken under raketdysan efter utblåset av den kraftfulla landingsraketen.

När Aldrin klättrar nerför stegen på Lunarmodulen säger han (i radiointervjun):

"Visibility is, as we said before, not to great."

Ögonvittnesuttlåtande att sikten var inte så bra för Buzz Aldrin, ändå kan man se på fotona att hela området är upplyst och väl synligt. Knepigt.

.

Sjuka astronauter?

Vi vet att astronaut Shepard led av en svår yrselsjukdom, men hur var det med dom andra astronauterna?

Friska som nörkärnor?

Tydligen hade Michael Collins drabbats av allvarlig diskbråcksinväxt. Det var allvarligt dels för att bitar hade börjat pressas in vid ryggmärgskanalen och dels för att det satt högt upp, vid halsen. Läkarna blev tvungna att operera ihop 5:e och 6:e kotan. Knappast en kille man vill skicka upp med raket i 8-9G, ifall han plötsligt blir förlamad i hela kroppen pga påfrestningen. Om man inte fejkar månlandningen på jorden vill säga.

Även astronaut Eugene Cernan led av en svår infektion, men blev mirakelfrisk och kunde gå på "månen" under Apollo 17. Den s k "sista mannen på månen".

#14 Shepard togs ur bruk när han drabbades av Ménières sjukdom , men kunde återinträda i tjänst som astronaut efter att han opererats för balansrubbningarna.
Svårt att säga med de andra.
Vid Apollo 13-projektet togs Mattingly ur bruk vid minsta misstanke om att han kunde varit smittad med mässlingen. Om allt varit fejk hade man ju inte behövt fejka den mirakulösa räddningen, med silvertejp och räknesticka, av Apollo 13 heller. Bara ta några foton till hade det varit klart.

De är nog ganska "egna" de här killarna, och olika personligheter allihop. Inte tror jag de är sams och rörande ense hela tiden, eller gillar varann allihop eller är helt bortanför konkurrenstänkande. Vilken detalj som helst skulle kunna få någon av dem att peka ut hjälten som icke-hjälte som inte var på månen. Vilken grej! Men - det händer inte.

Läste Allt om rymden om att leva på en rymdstation.

Chris Hadfield, mannen som blev rymdkändis och gjorde rymdmusikvideo, intervjuas. (Han har också skrivit boken "En astronauts guide till livet på jorden".)

Vad som fick honom att bli astronaut? Det var när han som nioåring såg Armstrong och Aldrin vanka omkring på månen. Sådan ville han också bli! Vägen dit var lång och hård och hur tränad han än var, var han en nybörjarnolla jämfört med John Young som han fick jobba ihop med i början.

Och så belöningen - stoltheten att se vad man åstadkommit i rymden, se jorden svischa förbi med 8 km i sekunden, rymden djupsvarta svärta…(Tror han nämner att när man vänder sig från jorden är det bara djupsvart man ser.)

Skulle den här kaxige Hadfield verkligen kunna hålla tyst? Att allt är fejk? Nej, jag tror inte det, inte heller de andra.

Intressant f.ö. att läsa om det internationella samarbetet på rymdstationen.

Att Mitchell svarar som han gör kan ha en mängd andra förklaringar än att han inte gick på månen. Han kanske var så tagen av ögonblicket att han inte minns känslorna, att han var så upptagen av stundens allvar och arbetet han skulle utföra att känslorna hölls tillbaka, att han menar något annat, att det är oerhört svårt att "förklar' för en som ändå int' begrip'" eller något helt annat…

OM allt varit fejk och noga inövat hade han naturligtvis övat in replikerna till intervjuarna också…

Från Illustrerad Vetenskap om Apollo 11:

http://illvet.se/apollo

#15 Försäkringsbolagen ville inte sjukförsäkra astronauterna, det ansågs för riskfyllt att vara astronaut. Så astronauterna fick vara utan sjukförsäkring. Om en astronaut i det läget blev allvarligt sjuk, blev han ett lättare byte för NASA.

I utbyte mot att astronauterna medverka i dom fejkade månlandningarna, fick astronauterna sina ekonomiska förhållanden tryggade och flera astronauter blev dessutom väldigt rika på att sälja böcker, "minnesföremål" och signera autografer (ja, Buzz Aldrin tog bra betalt), hålla föredrag m m.

.

När det gäller Mattingly, är historien att han blev väldigt tveksam till planerna på den fejkade Apollo 13 olyckan och därför byttes ut med påståendet om mässling, som han aldrig fick trots att han saknade immunitet från sin "smittade" astronautkompis Duke. NASA såg sedan till att på olika sätt knyta Mattingly tätare till sitt fejkande och han deltog därför i Apollo 16.

Omständigheterna kring Apollo 13 kanske kräver en egen tråd.

När det gäller Chris Hadfield, så vet vi inte, men det råder en del konstigheter med saker runt ISS, som jag nämnt i en annan tråd.

Jag tror vi gör det väldigt enkelt för oss om vi säger att vi tror på allt som påstås. Minns Lance Armstrong (cyklisten) när han säger att han kände sej väldigt besviken på människor som är så små att dom inte kan tro på fantastiska drömmar.

Det finns dom av oss som trodde lika mycket på Lance Armstrong, som vad andra tror på Chris Hadfield eller Edgar Mitchells.

I alla tre fallen syntes tecken i skyn.

#18 Nej, jag "tror" inte på allt som påstås. :-) Människor kan göra väldigt mycket för pengar, ära, berömmelse, för auktoriteter och vad de tror på för sjuka idéer men också för vad de tror på av högre ideal.
Att kunna hålla hela fuskbygget vid liv med alla dessa speciella människor involverade, låter osannolikt. Förr eller senare hade någon velat bli ensam hjälte, peka finger och säga att den där mallgrodan minsann aldrig satt sin fot på månen. Eller blivit religiös och velat bikta sig eller fått ruelse i en livskris. Eller snackat på fyllan, för den delen.
Om Armstrong (Lance) blev avslöjad som en simpel fuskare, hade nog Armstrong (Neil) också blivit det.

Att de blivit rika på bokförsäljning ser jag inget orimligt i. Att ha varit i rymden är ju verkligen något att skriva hem om, om man säger, men värt att fuska för…? TÄNK vilken slät figur man skulle bli vid ett avslöjande! Inte kunde man komma tillbaka efter två år och se glad ut, som vid dopingavstängning!

Och det internationella rymdsamarbetet  - hur många ytterligare skulle behöva mutas, trugas och hållas efter, därtill från andra länder?

Det kan naturligtvis vara så som du säger att alla bilder inte är äkta, en del kanske påbättrade eller fixade för att visa duktiga USA i ännu bättre dager….men allt? Verkligen? Nej, det håller inte.

#19 Men Lance Armstrong blev aldrig avslöjad. Han tog en massa segrar och vann Tour de France 7 gånger.

Han åkte aldrig fast.

Ingen doping.

Någonsin.

Fundera istället på vad som hände. Det är inte vad vi först trodde att det var. Det är något annat som händer. Det är mycket större. Han fråntogs alla sina 7 Tour de France titlar utan att ha fastnat i en enda dopingkontroll. Det är unikt. Och när sedan allt var över, sa Lance att han var beredd att avslöja alla inblandade i dopinghärvan under hans aktiva karriär - sponsorerna, läkarna, tävlingsarrangörer, dopinglabratorier, tävlingsteamen, lagledare, toppchefer, elitcyklister och idrottspampar bara han gavs juridisk immunitet. Men dopingbyrån USADA vägrade ge honom immunitet. Tänk vilken guldgruva av avslöjanden det hade kunnat bli.

Detta med Lance Armstrong är lite utanför tråden, så jag tar inte upp det mer här, annat än möjligen som undantag.

Dessutom finns det visst inblandade som försökt avslöja den fejkade månlandningen, dom har alla mördats. Två personer med koppling till NASA i kontakt med Bill Kaysing, drabbades kort därefter av cancer, insjuknade svårt och dog inom loppet av 90 dagar. (Noterbart är även Ralph René, visserligen inte en "avslöjare", han påstods dock ha begått självmord genom att skjuta sej i huvet genom munnen.)

Även James B Erwin (Apollo 15) var på väg att avslöja fusket, men dog plötsligt 1991, dagen efter att han höll på att övertalas till att berätta.

Tomas Ronald Baron dog mystiskt innan han skulle presentera sin 700-sidor långa rapport om problemen med Apolloprogrammet 1967. Dokumentet försvann och har inte återfunnits. Ingen vet vad Baron skrev i det.

Så jo, det finns dom som tänkt avslöja, men deras telefoner har avlyssnats och dom har röjts ur vägen innan dom hunnit gå offentligt.

45 år sedan första fotavtrycket på månen! Eller?

En bra fråga i artikeln: Är det verkligen lättare att iscensätta en bluff än en äkta månlandning?

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/manniskan-har-inte-landat-pa-manen

11 har följt i spåren:

http://www.dn.se/dn-150-ar/elva-har-foljt-i-armstrongs-fotspar/

45 år sedan…

En riskfylld färd för astronauterna! I artikeln berättar Woodfill, projektingenjör fortfarande verksam inom NASA, om förbättringar man gjorde sedan tre astronauter omkom i Apollo 1.

http://www.space.com/26576-apollo-11-moon-landing-risks.html?cmpid=514630_20140720_28130906