Här är en till bild med dimman i föntret, utan ansikte.

Hej Emsay.

Tack för din intressanta bild.
Jag tycker mej se något men kan inte urskilja vad det är.
Har du lagt upp detta inne på Övernaturligt Ifokus? Där kan du kanske få hjälp med detta.

MVH Mia

Det är en väldigt grynig bild - det blir så när en digitalkamera tvingas ta kort med för lite ljus - men jag ser ju dimman du pratar om. Däremot ser jag inget ansikte i den dimman alls. 

Möjligtvis kan jag tycka att några av prickarna ser lite ut som ögon, men de prickarna är som jag sa resultatet av att digitalkameran försöker samla in så mycket ljus som möjligt för att skapa bilden. Det är inte mer meningsfullt än att slå på en gammal TV på en tom kanal. 

De som tror att man kan hitta betydelser i sådant slumpmässigt radiobrus sysslar med något som kallas EVP, eller "electronic voice phenomenon", vilket är ungefär som att lyssna efter en sång i bruset när man häller upp badvatten.

Och effekten att tycka sig se ansikten i slumpmässiga mönster kallas paradeoilia eller något sådant. Det har att göra med att vi människor är VÄLDIGT BRA på att känna igen ansikten, och försöka läsa av människors uttryck även på mycket långt håll. Vi känner igen varandra, kan man säga, även i tjock dimma och rasande vattenfall, vi är utvecklade under miljontals år att känna igen och förstå varandra.

Tyvärr betyder det också att våra hjärnor är väldigt bra på att "känna igen" ansikten i slumpmässiga saker, som Moln och stenar.

Det betyder att du saknar din vän. Hon är alltid i ditt närminne, och din hjärna försöker hitta henne åt dig. 

Jag är verkligen ledsen.

Ja de kan ju vara så att jag verkligen försöker se ett ansikte och inbillar mig. Men jag tycker mig se att de är ett ansikte, fast de är från andra hållet.. om man roterar fotot, vid översta pilen är där jag ser ansiktet. Men hur som helst tycker jag att dimman var konstig, kan de finnas någon logisk förklaring till de? Aldrig blivit så på mitt fönster förut så man blir ju lite fundersam :)

När min hund dog så såg jag ett Moln på himlen som liknade en tass så tror de ligger mycket i de du säger faktiskt! Att man saknar någon så mycket att man letar efter tecken och former i allt möjligt.

#5, Emsay,

Här sitter jag och vrider på huvudet som en toker framför datorn, men jag ser det tyvärr fortarande inte. Jag tror att jag ser typ någon slags cirkel, eller två halvcirklar, men jag får det inte till ett ansikte. 

Ingen aning om varför fönstret blev immigt just då. Kan ha varit fel på elementen eller så blev det fuktigt snabbt av någon anledning. Men om vi är överens om att det förmodligen inte var något ansikte, så är ju dimman egentligen det enda mystiska som hände, och enskilda mystiska saker kan ju hända ibland utan att det är så konstigt. Eh, om du förstår hur jag menar. :)

Men visst är det också så att när man väl SETT något, så går det inte att "o-se" det igen. Som den här illusionen med en ballerina som snurrar medsols… eller motsols?

#8
Hur jag än tittar kan jag bara se henne snurra medurs. Jag har sett denna bild måna gånger, men aldrig har hon snurrat moturs.

Varför är det så?

😮

http://oforklaradefenomen.ifokus.se/articles/4d714c85b9cb46222705fc4d-pareidolia?articles-3

#9 Vi hade en liten tråd om snurren…..🤪

Jag ser både medurs och moturs 🙂