För några år sen var mamma och jag påväg hem ifrån lidl då något skumt hände som vi inte riktigt vet hur vi ska tolka. När vi går ner för en backe så blir det helt plötsligt dimmigt och ur dimman kommer en man och går med sin hund. När han såg att vi kollade på honom så började han helt plötsligt prata med oss som om han inte hade pratat på länge. Han var väldigt gammaldags klädd med hatt som man hade långt förr i tiden och hans hund var tydligen en hund/varg som han hade hittat i skogen. Dimman hade cirkulerat runt oss, och han prata ivrigt som om han inte hade pratat med någon på åratal. Han tog mig i hand men det kändes konstigt och ovanligt kall. Han var väldigt blek också. Han sa bland annat att han gick denna väg varje dag, det är utanför vårat hus han påstod sig gå varje dag, och vi har aldrig sett honom förut och vi har hund och är väldigt mycket ute med våran hund. Sen gick han och försvann, dimman försvann med honom. Det var första och sista gången vi någonsin har sett honom. Men vi båda kände en konstig känsla, som om tiden stod stilla. När vi kom in började vi spekulera om det och ringde en granne till oss som har hundar och känner dom flesta hundägare i staden, hon också är ute på den vägen jätte ofta, och hon visste inte vem det var heller. Aldrig sett någon som har sett ut så med en schäfer liknande hund.

Både mamma och jag är känsliga för sånt här och har varit med om ganska mycket, som jag såg vita barns ben springa utanför dörren när jag var i badrummet och jackan som hängde på skåps dörren gungade, jag sprang ut och frågade mamma om hon hade gått förbi men hon hade inte det och det var bara vi två hemma + att vi inte har småbarn som bor här. En annan sak som hände var då mamma och jag återigen var hemma själva och hörde en smäll i köket och vi sprang ut då låg skåps dörren på golvet som hade suttit fast i ett skåp på väggen ovanför diskbänken. Att vi uteslöt att den hade lossnat av sig själv var för om den hade gjort det så hade den slagit i diskbänken först och det hade den inte då vi inte hörde ljudet av stålen som diskbänken är gjord utav. Utan den låg långt ute på golvet som om någon hade slitit av den. Vi ser skuggor ganska ofta. Jag fick ett stort riv sår på foten som jag nu har ett ärr utav. Jag hade det inte den dagen jag gick och la mig utan det märkte jag dagen efter. Vaknat upp med blåmärken som inte går att förklara då jag inte heller hade dom när jag gick och la mig. Hört en man låta ''Hmm'' lite ifrån mitt öra vilket jag lovar sände en kall kåre uppför ryggraden. Min hund har också reagerat konstigt och han fnyser åt ingenting då och då. Skäller för ingenting, kan stå och morra ibland åt ingenting. Han kan också följa något med blicken med öronen spikrakt upp som när man kollar dit han kollar så är det ingenting där. Ibland kan han bli så rädd att han gnyr och springer så lågt så han spring/kryper fram och tillbaka tills han tillslut gömmer sig under sängen i mitt rum. Och då sitter mamma och jag bara i soffan, så det är inte oss han är rädd för, för han har också krupit upp i min famn när han blir så. Jag kan känna mig väldigt rädd och iakttagen vissa dagar och ibland vågar jag inte släcka när jag ska sova. Vi bor väldigt nära ett galgeberg där historien är ganska brutal. Dom hängde dom först och högg sedan av huvuden och satte dom på pålar så att alla som gick förbi skulle se. Så mycket blod har runnit på den marken. Vi prata med en granne i huset bredvid som hade sett ben i deras trappa, ganska liknande dom ben jag hade sett i mitt hem.

Är jag galen eller är det verkligen något som händer här?