"Lynne McTaggart är känd för att skapa band mellan vetenskap och andlighet."

Riiight… 🙂

Om man ska skapa band mellan vetenskap och något annat räcker det inte med att man använder samma ord som man gör i vetenskap, det måste finnas någon ytterligare koppling.

Ett minikrav för att man ska kunna sägas "skapa band mellan vetenskap och andlighet" är att man kommer på något som intresserar de som sysslar med vetenskap, men så verkar inte vara fallet här.

En bättre beskrivning är nog, som så ofta när det dyker upp sådana här påståenden, att hon försökt kapa begreppet vetenskap och förvrida dess innebörd.

#1 Trodde väl inte du skulle vara särskilt imponerad. 😃

Men kapa och förvrida är väl att ta i. Syftet är bra, intresset vällovligt och fältet enormt. Det finns forskare som inte går av för hackor inom gränslandet också.

Gå och lyssna vetja!

#2 Hon är inte i något gränsland, det måste du väl ändå hålla med om?

Jag kan förstå att människor har ett behov att tro på det ena och det andra, men varför envisas vissa med att kalla det de tror på för vetenskap? 🤔

Jag har aldrig känt något behov av att kalla mina politiska uppfattningar för vetenskap, eller att kalla min musiksmak för vetenskapligt grundad. Jag antar att just religiösa frågor är speciella för dessa människor…

Jag antar att det är en form av renomésnyltning: Vetenskap har ett välförtjänt gott rykte och om man inte kan vinna trovärdighet för sina idéer på ett hederligt sätt kanske man ändå kan lura någon genom att kalla det kvantfysik…

#3 Nu tycker jag du går för långt. Lura? Religiösa frågor? Behov att tro? Renommésnyltning?

Har du läst böckerna?

#4 "Nu tycker jag du går för långt. Lura? Religiösa frågor? Behov att tro? Renommésnyltning?"

Jaha, det tycker du. Jag tycker du går för långt när du påstår att det hon snackar om är vetenskap.

Ja, jag anser att hon lurar människor.

"Har du läst böckerna?"

Nej, jag förlitar mig mestadels på pålitliga andrahandskällor.

Lynne McTaggart är journalist, författare och föreläsare. Hennes bok "Fältet" om det "energifält" som förenar allt i universum och där människans medvetande och fysiska kropp inte existerar oberoende av omgivningen, blev mycket populär och omtalad. Boken följdes sedan (på svenska) av "Bandet - tomrummet som förenar" där hon behandlar insikten om vår inneboende strävan att förena istället för konkurrera, förstå istället för polarisera. Att arbeta för ett gemensamt mål kopplar oss samman.

Arthur C. Clarke om Fältet: 

"Denna viktiga bok tänjer på fantasins gränser. Vi står inför ännu en revolution när det gäller vår förståelse av universum." 

Mycket har sagts och skrivits om morfogenetiska fält, om energetiska fält, om sammanflätning och kvantfysik, i en salig eller ibland osalig röra. Man behöver inte googla särskilt länge på dessa begrepp för att finna exempel på trivialtolkningar eller tolkningar som är mer välvilliga, mer entusiastiska än kunniga. På så sätt kan jag förstå de som reagerar häftigt och dissar ALLT som har med detta område att göra. Kvantfysik ÄR inte lätt. Den som påstår något annat ska man nog passa sig för att ta för bokstavligt. (Att koppla det till andlighet med bibehållen stringens gör inte precis saken lättare.)

Lynne McTaggart har som vetenskapsjournalist lyssnat, lärt och populariserat mycket av forskningen inom detta mycket intressanta fält. Forskning som är kontroversiell, javisst, men när började vetenskapen (eller snarare vissa av dess företrädare) per autopilot rygga för det som stör friden och är kontroversiellt?

Medvetandeforskningen med neuropsykologi och neurofysiologi går framåt så man hisnar. Nya fantastiskt intressanta rön presenteras hela tiden. Det är roligt och det finns mycket att göra. Medvetandet, medvetenhet är trots allt något som det återstår att placera, inte i ett fack, men i ett sammanhang.

Jag är själv lite allergisk mot tendenser att slänga ur sig "brobygge" under ackompanjemang av pukor och ostämda trumpeter. (Jag får nästan spunk av det.) Inte sällan havererar "bygget" i sårade känslor och ännu mer minerad mark och starkare befästningar. (Eller kapitulation.)

Jag ser hellre bilden av en "hiss" där båda "sidor" når ett högre stadium. Kanske de inte ens känner igen landskapet på den nya nivån, men den är ny, den är vidunderlig och den har oanade möjligheter.

Slutar denna långa harang med ett citat av prof. Adrian Parker:

"…om vi vill vara äkta skeptiker måste vi stå ut med osäkerhet och tvetydighet. Om man bara vill ha fastslagna svartvita svar, då får man syssla med något annat." (ur Folkvett 2011:3)

#6 "…om vi vill vara äkta skeptiker måste vi stå ut med osäkerhet och tvetydighet" Det är kanske just det som tycks vara så svårt. Vi människor ogillar osäkerhet och tvetydighet tycks det som. Samtidigt är det just det gåtfulla och ofärdiga som lockar till nya upptäckter. Fältet är nog här för att stanna, precis som jorden blev rund en gång. Tack för tipset jag kanske går och lyssnar på föreläsningen. Gillar att ta del av saker i första hand. Andrahandsupplysningar i all ära….men att läsa själv och bilda sig en EGEN uppfattning smäller högre.

#7 Andrahandsupplysningar i all ära….men att läsa själv och bilda sig en EGEN uppfattning smäller högre.

Det håller jag helt med dig om, Olaf! 🙂

Hoppas du kan gå på föreläsningen, så får du berätta för oss sedan! 😎

#6 "Forskning som är kontroversiell, javisst, men när började vetenskapen (eller snarare vissa av dess företrädare) per autopilot rygga för det som stör friden och är kontroversiellt?"

Varför tror du att det är ryggmärgsreflex och inte grundat på noggrann genomgång? Jag förstår att det blir enklare för dig att driva din tes om det skulle vara "autopilot" som ligger bakom kritiken, men har du verkligen fog för att påstå det?

I övrigt tycker jag ditt inlägg är välskrivet och jag håller med dig på flera punkter, med reservation för att vi kanske skulle tolka dem olika i konkreta situationer.

#7 "Fältet är nog här för att stanna, precis som jorden blev rund en gång."

Jag tror tvärt om. Det är redan förpassat till den intellektuella sophög som brukar kallas pseudovetenskapen, och där tror jag det kommer stanna tills den glöms bort totalt och ersätts av nästa trendiga fringehypotes.

Angående jordens form så är det en myt att någon bredare intellektuell strömmning någonsin ansett att den varit platt (det har jag påpekat många gånger här innan när folk dragit upp samma loppbitna gamla liknelse så du känner kanske redan till det). Jämför med kontinentaldrift eller heliocentrism eller något istället, där det funnits en genuin om än obalanserad kontrovers.

Var på hennes föreläsning i höstas i Göteborg.

Det var rätt så intressant men samtidigt om man har läst en del - kommer man fram att alla egentligen pratar om samma sak bara med andra ord…

Kort sagt - hon i stor sätt vänder sig precis till skeptiker. Och det är inte bara hon i vetenskapsvärlden som har fattat att det räcker inte med "nutidens" vetenskap för att förklara massa saker som nu samma vetenskap kan tom mäta tex… Men andra ord fysiken skrevs om (eller vidgas) nu för tiden… Och hon skickligt plockar fram sådana nya forskningar som ställs av främsta fysiker…