Jag brukar bara inse att jag försöker lära en vägg hur skönt det är att röra på sig och struntar i diskussionen då den är dödfödd ändå. :)

#1 vilket roligt sätt att tänka:) Jag känner så men har aldrig sett det så bra formulerat tidigare!

#1

*ha ha ha* DEN var bra.   😂

#0 Om man lyckas enas om en neutral part som kan lyssna på er båda och avgöra frågan är det kanske en möjlighet?

Sedan beror det så klart på vad det är för fråga och hur tvärsäker den man talar med är.

Jag insåg en dag då jag mötte på en som inte lyssnade ens när jag höll med personen ifråga, att "Tiga är guld"
Håller med #1 riktigt bra skrivet!

Alla lever vi våra liv, i våra universum med den kunskap vi har samlat under vår livs tid. Vi har vetenskapliga bevis från flera sidor och vetenskapen ändrar sej och kommer med framsteg hela tiden. Ingen kan säga att han rätt, eller sitter på en fullständig sanning. Alla är vi människor som lär oss nya saker hela tiden!
Så när även vetenskapen kan ha fel och rättar sina sne steg. Vem kan då säga att han har rätt?

#0 Hej Kottschejk!

Kul uppslag till tråd!🙂
Kanske du vill ge något exempel?

Att "bevisa" vem som har mest rätt går nog aldrig.

Ja milda makter, man roas lätt av själva frågeställningen 🙂

Men måste ju tillhöra en av mänsklighetens mest klassiska problem genom tiderna. Lite av en populär knäckfråga i hur man kan få den andre att komma till insikt om de mest uppenbara.

Nu bör man kanske undvika risken i trampa in på ett andligt ämne i förhållande till de mer tekniska i själva logiken att hitta lösningen till få någon att förstå skillnaden i vad man själv bemästrar i ens nivå på faktisk kunskap. Och då i relation till vad den andra personen sitter på i konkret kunskap och vetande. Men vill förstå tanken.

Tro och vetande har lite tendensen att bli två olika delar om man ser till vad som oftast är perspektivet i samhället, som exempel:

En enkel fråga man kan ställa till sig själv. Hur bra blir oftast betyg i jämförelse med den som alltid tror & gissar att den hade rätt och den andre då som visste vad den talade om under testen & proven?

Man måste alltså veta här i livet för kunna komma någonstans.

Tar jag däremot och vänder på frågan i förhållande till detta med synen på tro. Då tillhör ju detta mer ett mänskligt område som måste kunna få innehålla en människas hela inre liv av de egna personliga lekandet med tanken och känslan, de undermedvetna & medvetna sinnet. Föränderligt, svävande och obegränsat där man själv bestämmer. Samtidigt intressant, hur långt är man villig att gå i mötet med en annan människa? Lite som känna in var den andres kunskap tar vid och min egen slutar. 

Det blir liksom allt de där gränslösa i tron som blir lite av ett problem.

Menar att det blir till ett hinder om man gissar sig fram, fast man tror starkt på sin egen idé ifall man t.ex diskuterar världsliga praktiska ting i verkliga livet. En lösning skulle då kunna vara att den som sitter på facit , låter den andre få lära sig själv av sina egna misstag. Problemet kan ju då sluta med att en försöker göra något och den andre mer eller mindre leker och allting riskerar ta längre tid och mer kraft än vad som egentligen hade behövts om man hade gjort rätt. I en familj där stora delar kretsar kring detta med ekonomi och pengar så kan ju sånt få enorma återverkningar med felsatsningar & lidande som följd.

Om jag t.ex säger att du är från vettet och inte vet vad du dillar om, då kan ju inte nästa steg leda till något annat än konflikt & bråk och två sidor som blir sårade. Då har man ju uppnått ett sämre utgångsläge tills de blir dags nästa gång. Chansen till man börjar idiotförklara varandra, motarbeta varandra, ovänskap och att man går åt skilda håll, den risken är ju stor.

Håller då med i tankegången att ett bättre val är att förhålla sig neutral och tiga till en början.

Men så handlar ju mycket om att få någonting gjort också. Det blir ju många gånger i dem lägena som man tvingas gå igenom elden när diskussioner kommer igång och olika skilda viljor ska prövas.

Själv funderade jag lite på detta Jonas beskriver, att jämföra med en tredje referenspunkt. Minns inte precis om man stötte på några riktigt bra exempel ifrån skoltiden. Annars så borde ju detta va rätt så välbekant för lärare världen över.

Kanske främst där samspelet fungerat väl i klassrummen och eleverna lyckades bra senare. Där väggar har rationaliserats bort, dels utav en positiv hållning kanske med tyngdpunkt på bekräftelse.

En tredje viktig grej borde ju då vara detta med jobba mera positivt.

Tycker vi inte ska ge upp riktigt än 🤦‍♂️Att rädda dem medmänskliga värdena & friden/förståelsen mellan människor, det är alltid värt all den tid & möda man lägger ner🙂

Ska försöka titta & söka runt lite på nätet om jag finner nått passande.

Känn er välkomna ni också Och tack för alla fina svar.

Fyll gärna på så mycket ni orkar & kan:)

Tack så här långt🌺

Mindmap

En tankeväckare som bygger på att ingen behöver såras i onödan. Vinklad på ett neutralt sätt där man kan testa värdet i sin egen slutsats i jämförelse med ett annat påstående ("vi vet ju på förhand att den sista slutsatsen är mest hållbar i längden").  Möjligen tillsammans med en tredje referens, som helst funkar på papper.