"I den schweiziska byn Maules går figuren under namnet "Le Loyon". Enligt invånarna går han eller hon klädd i militäruniform, en tjock rock och med en gasmask över ansiktet." (ur länken i #0)

Bara under tio års tid…ingen yeti alltså.

Allt talar väl för att det är  någon människa som dragit sig tillbaka till ensligheten av olika orsaker. Gasmasken kan ju vara för att han/hon inte tål något i luften eller är rädd för något i luften. Militäruniform låter förstås väldigt udda.

Man finner ju ibland ännu människor som dragit sig tillbaka till ödemarkerna  för att undkomma krig. För inte så länge sedan i Vietnam.

#0 Ändrade rubriken lite. 🙂

1.90 lång..gissar att det är någon man som dragit sig undan av någon anledning…

Man ser vad det annorlunda väcker rädsla. "Kuslig" figur och otrevligt är ord som nämns. Ändå har figuren inte setts göra något värre rent konkret än att plocka blommor. (!)

En ansvarig säger: "Men eftersom han väcker rädsla kommer vi att ha ett möte för att reda ut ett sätt att lokalisera honom, och avskräcka honom från att bete sig som han gör"

Bete sig? Gå omkring i udda kläder och plocka blommor?🤔

Reaktionerna kanske är mer skrämmande i sig än själva figuren?

Visst är det så att annorlunda väcker rädsla och en som inte gjort något vill man avskräcka hen för att bete sig som hen gör 🤔 men hen har ju inte gjort nåt så varför inte bara låta hen vara ifred.Jag tycker sånt där är hemskt

Jag växte upp i Alfta och i Bollnäs finns en man som i alla tider gått med brandhjälm och nät för ansiktet men honom är man så van han liksom bara är och ofredar ingen på något vis.Tvärtom oss barn var han snäll mot på den tiden när vi växte upp men även där ville en del ha bort en helt ofarlig person bara för han var annorlunda.

Jag har så svårt för sånt varför skapa rädsla för nån som inte utgjort något hot 🤔 och vilken trist fyrkantig värld vi skulle få om alla satt innan för en trist fyrkant utan att våga sticka ut.

Bollnäsmannen !

#4 Ja jag håller med dig. Låt dessa människor vara ifred.

Jag bodde en del ute på landet som barn där hade vi en ganska tokig man som granne. "Kattmannen" kallades han och sades haft upp mot 100 katter i en lägenhet i stan (han blev också vräkt). Annars var han snäll, enda gångerna man såg honom var när han cyklade förbi huset för att handla kattmat åt sina katter. 

Minns inte hur många katter han hade i det lilla huset men det brukade alltid krylla av katter där. Smått sjukt ändå..

Visst jag har inget emot att någon tar hand om katter eftersom jag själv älskar katter! Min första praktikplats var på ett katthem. Men ett dussin katter som bara får kärlek från en person, nee det funkar inte. Dem blir ju också vanvårdade tillslut.

Jo fast då handlar det om vanvård av katter, inte bara att man är "lite eljest".

Vad fint att du jobbat på katthem!

När jag blir stor ska jag bli en udda kattant i hippiekläder.😃

 # 6 Nä det blir för mycket då och vanvård förekommer lätt när man har så väldigt många.Härligt du jobbat på katt hem,har fyra katter just nu men hade sex en tid och en tös var från katthem.Härligt vi är så många som älskar katter 🙂

# 7 Jag är redan stor och en udda kattant i hippiekläder 😃 😎

#8 Härligt! 😃

Underbart 😎

#7 Ja precis! Han hade säkert över 20 katter när jag bodde där ute i familjehemmet. Man såg aldrig till honom heller. Hörde min lärare säga att hon sett honom ibland på kvällarna dansa naken i månskenet.  

En ren gissning är att han var fullkomligt galen.

Kattmannen var iaf ett bra namn. Såg till honom bara när han kom cyklandes med kattmat i stora kassar (var inte lite mat). 

Tack jag skulle inte tveka jobba på ett katthem igen. Har också varit fodervärd åt en kisse! 🙂

Fast då var jag en ung grabb.. måste säga att det var ändå rätt jobbigt först i början på katthemmet. Varje morgon skulle alla kisse katter ha mat. Även vildkatterna (dem var svåra).

Minns att jag fick beröm iaf för att jag kom så nära vildkatterna, tydligen hade ingen gjort det förut.

Tror jag fick intresset när jag va ännu yngre då jag brukade jaga en katt vid en bondgård. Den saknade svans och var helt förvildad, Förlåt att jag säger detta men då som pojke tyckte jag de va jätte kul att försöka fånga den med håv. Försökte flera gånger men lyckades aldrig. Den kom alltid fram till mig typ som att den ville bli jagad.

Sen hade vi en båt i Slite och där fanns det också alltid massa vildkatter vid fiskebodarna.

Den kanske ville leka med dig och som barn gör man ju sånt man inte som vuxen tänker sig många gånger och dessutom tror jag inte du tog i utan bara ville ur ett barns ögon fånga katten.

Svanslös, var det en manxkatt kanske.Jag hade en manx en gång och dom föds utan svans samt har en ganska hög rygg bakåt på kattkroppen. Hittade en bild på manx.