Hon lever i kulturmarxisternas gyllene era! Och för att inte glömma feministernas 😎

Ursäkta, men kvällspressen har väl aldrig haft någon högre status, vad beträffar vettig och god journalistik! Mina barns far var en helt underbar far!

Det är professor Annica Dahlström, känd från boken "Könet sitter i hjärnan", som för fram idéerna. Hon är tydligen nervcellsforskare och professor i histologi och neurobiologi vid Göteborgs universitet.  Samt även full med så konservativa idéer att man bara häpnar…

Boken är från 2007 så det är inte helt nytt…

http://www.dn.se/debatt/pahittade-fakta-om-konsbiologi-utgor-missbruk-av-forskarroll/

Någon som läst boken?

Inte läst boken men detta går väl helt i linje med vad majoriteten av kulturdebattörerna på Aftonbladet tycker. Dock bra att en pappa fick intervjua henne och ställa kritiska frågor. Tydligen går hon på magkänsla efter vad andra läkare säger och inte efter fakta. 

Det är ungefär som att en polis ser fler "mörkhyade" begå brott än "vita" och åberopar att man jagar dem mer. Trots att det kanske bara sker i just denna polismans område och inte rör den rikstäckande statistiken. Samma sak med Annica Dahlström, detta är hennes yrkesområde och hon tycker sig se fler pappor skada deras barn där än mammor men det är ändå inte fakta.

Sen är det i alla fall fel o säga att pappor inte är lämpliga föräldrar första åren. Det är en grov generalisering och visst vissa pappor behöver säkert mer hjälp att klara ta hand om barnen första åren än mammor men påstå att det är skadligt för barnet är så tråkigt att jag själv får ont i magen.

Ja jag tror också att pappan har glidit in i mammarollen mer o mer och att det inte är så farligt om han har varit närvarande med barnet från början…

Mja, det är ju professorns egna åsikter, inte i sig Aftonbladets. Frågan avhandlades i flera tidningar och hon har uttalat sig i TV.

Hon verkar inte ens ha någon statistik att gå efter…

Väldigt konstigt alltihop….🥶 Och otroligt mossigt…

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hur sjutton kan man påstå sig veta något utan vare sig statistik eller bevis. Jisses.

Jag tror att pappor har precis samma önskan och vilja att se sina barn leva och växa och bli starka och smarta individer. Enda skillnaden som jag förstår det hela ligger i hur de gör det och i hur det fungerar i kroppen. Vilka hormoner som utsöndras osv. Alla småbarnspappor jag träffat har varit otroligt omtänksamma och ansvarstagande. Försiktiga och sätter barnen i främsta rummet. Alltid.

Håller helt med, Wony!

Det är juh synd att hon drar alla pappor över en kam.

Det finns både bra och dåliga pappor.

Kul att hon uttalar sig i frågan utan att kunna visa nån statistik i frågan. Att hon dessutom "hört det från läkare" gör bara hela artikeln mer skrattretande.

Visst är vi biologiska, instinktstyrda varelser. Men människor av bägge könen är tänkande och empatiska också. Fast i denna bakåtsträvande professors fall kan man tvivla på att det sistnämnda är som det ska. Hon hade en sanslös otur när hon tänkte.

Om ett småbarn skulle kommentera påståendena tror jag att det skulle se ut så här: Slösa mer tid på såna dumheter skulle barn inte göra. Hellre krama sin pappa.

Jag var ett väldigt hårömt barn. Mamma slet i håret när hon borstade/kammade mitt hår medans min pappa var försiktig och tog sig sin tid, kändes knappt alls så bara pappa fick borsta mitt hår. Jag sov alltid på pappas mage som liten, och han hade roligare fantasi, roligare äventyr och han kunde trolla fram fotografier i mörkerrummet. Min pappa var magisk! Mamma var den som höll i reglerna, du får inte, du ska inte, du måste. 

Tycker min uppväxt var underbar i den aspekten. Min pappa var min idol. ❤️ Och jag hade inte varit så tålmodig, empatisk och fantasifylld om det inte vore för honom. 

När jag var rädd att vara allergisk på naturbruksgymnasiet sa han "Du brinner för djur och du kommer ångra dig om du inte ens försöker. Gör det bara!" Och samma sak när jag skulle flytta utomlands. "Jag kommer sakna dig, men du lever bara en gång. Åk!" 

Min pappa är bäst. 😊

#13 🙂 Tänkte på det där du skrev om din mamma. Är ju själv en mamma som fått så många ljusa stunder och glada skratt med mitt barn. Men så var det det där med att hålla i reglerna; att vara den "tråkiga nejsägaren". Där låg min pappas brist. Där ligger många pappors brist. För min pappa var den som stod för lek och äventyr. Jag var hans lilla busiga prinsessa, med rufsigt hår och smutsiga byxknän.

Men min mamma var den tålmodiga, trygga och alltid närvarande människa, som gjorde mig till den varma och humoristiska människa jag är idag. Hennes tålamod kommer jag aldrig i närheten av. Jag är så skrattretande lik min härliga pappa.

Så visst ska vi försvara papporna. Men de skulle stå sig slätt om inte alla dessa jordbundna mödrar tog hand om "resten". Inget tack väntar sig en mor. Vi njuter av att se våra män förgylla våra barns liv.

Utan pappornas förmåga att ledsaga de små ut i "vida världen", skulle vi stå oss slätt. För som mamma kan man vara rätt närsynt och ofta (fast inte alltid förstås) är det papporna som får barnen att våga språnget ut i det okända.

Så vilken tur att vi är olika och vad tacksam jag är för att jag hade just de föräldrar jag hade!

Förstår precis vad du menar #14 :) tänkte att jag vet ju nu varför mamma sa nej åt saker och höll koll på mig, men vart den som skrivit artikeln/boken fått dom där sakerna ifrån kan man ju undra. Och visst har jag bra minnen av mamma med, men tänker jag på just barndomen så är det jag skrev i #13 det jag tänker på. :)

Kan inte låta bli att tycka synd om professorn. Hon måste fått en väldigt dålig erfarenhet av män som brutala och känslofattiga, utan förmåga till inlevelse med små och behövande.

Vad som är svårare att begripa är hur hon med sin profession som bakgrund kan generalisera på det sätt hon gör…

Jag anser ju att det självklart finns biologiska skillnader mellan könen, men det leder inte över till att barnet måste skyddas så till den grad från männen att en barnflicka hellre bör anlitas än den biologiska pappan…det går inte ihop…..

En bok från 2007 får ändå betecknas som rätt ny i sådana här sammanhang! Jag tycker det verkar vara en dåligt underbyggd och bearbetad bok som saknar förankring i verkligheten. Alla barn behöver och har rätt till båda sina föräldrar. Faktum är också att en del fäder är betydligt bättre föräldrar än en del mödrar. Så var det i mitt fall, min mor var helt oförmögen att ta hand om barn, så min far anställde barnflickor för att själv kunna arbeta.

Tror att jag ska försöka låna den där boken för att läsa den!

#0 Det där var några år sedan nu. Men fortfarande ganska upprörande. Ett bra exempel på att även professorer och läkare ibland tappar greppet om verkligheten.

#1 "Hon lever i kulturmarxisternas gyllene era! Och för att inte glömma feministernas "

Kan du förklara vad det har med feminism att göra? Hennes huvudpoäng är att kvinnor ska vara hemma och ta hand om barn istället för att utbilda sig eller förvärvsarbeta.

Så kopplingen är inte glasklar. Om man verkligen vill dra ordet feminism i smutsen kan man kanske kalla det hon står för för särartsfeminism, men det är ju ingen riktig feminism och tas inte på allvar av någon 😎.

Särartsfeminism är som tur är en obskyr och marginaliserad företeelse och har verkligen inte någon "gyllene era".

#18 Särartsfeminism va en bra jämförelse! 🙂

Jag tänkte mer på det där att kvinnor är bättre på att ta hand om barn. Såg det som en typisk feministisk attityd. 

Hennes huvudnummer behöver inte alls vara att kvinnor ska stanna hemma o ta hand om barnet (fast nästan oundvikligt isf). Så långt har hon inte uttalat sig vad jag vet? Det kan så vara att hon efterfrågar mer skattesubventionerade barnflickor och hushållsnära tjänster för de pappor som haft eller har psykiska problem. Också något á lá typiskt i denna tid vi lever (borgerlig politik). 😎

Jag vill inte dra all feminism i smutsen (ber om ursäkt). Feminism har funnits sen tusentals år tillbaka och skildrades redan av de antika grekerna (Sapfos, Medea). Feminism är idag en grundpelare för demokrati o jämställdhet.

#19 "Jag tänkte mer på det där att kvinnor är bättre på att ta hand om barn. Såg det som en typisk feministisk attityd."

Jag tror du får leta ett tag för att hitta en enda feminist som tycker så. Så någon "typisk" attityd är det verkligen inte. En feministisk stereotyp kanske snarare.

"Hennes huvudnummer behöver inte alls vara att kvinnor ska stanna hemma o ta hand om barnet (fast nästan oundvikligt isf). Så långt har hon inte uttalat sig vad jag vet?"

Hon har sagt att alla kvinnor bör vara hemma minst tre år med sina barn. Men hon har också sagt rakt ut att kvinnor inte är lämpade till exempel att forska. När intervjuaren påpekade den uppenbara paradoxen i det påståendet så svarade Dahlström att hon hjälv nog har en ovanligt manlig kvinno-hjärna 🤦‍♂️.

Jag hittar inte intervjun just nu så ta det med en nypa salt ellerefterforska själva. Men här skriver hon att kvinnor kan ha manliga hjärnor, till synes utan att inse att det motbevisar kärnan i hennes hypotes.

#20 "Hon har sagt att alla kvinnor bör vara hemma minst tre år med sina barn."

Jag måste då instämma med dig om uttrycket särartsfeminist. 😎

Har inte läst på om allt va denna kvinna sagt men tycker det är obegripligt hur man kan komma med sådana uttalanden. 

Dahlström åsikter är ju precis bara åsikter.. Bygger ej på fakta eller forskning, inte heller ett demokratiskt tänkande.

Vad synd att professor Dahlström inte är här. Då hade hon kanske kunnat förklara varför hon hade sån otur när hon tänkte. Ännu mer otur fick hon när hon skrev eller talade om saken.😉

Man blir ju riktigt nyfiken på denna kvinna.