Eller går det inte?

I en bok jag läste (hittar inte titel eller författare just nu) föreställde sig författaren som en tom, vit bioduk när han ställde frågan var något eller någon fanns. Efter en stund såg han - i bästa fall - bilder på "bioduken" var man skulle söka.

Jag tror att det går. Enligt mina barn så är jag den bästa "letaren" i hela världen 🙂Jag hittar alltid saker som både min man och mina barn förlägger. Sen  om det handlar om Intuition eller lång erfarenhet och mycket träning med fyra barn. Eller en kombination, vet jag inte. Men det brukar inte ta längre tid än ett par minuter att hitta något.

När det gäller mig själv så är det betydligt svårare. Men jag brukar göra så här (efter att jag helt uppjagad sprungit runt i cirklar och vänt på allt flera gånger):

Jag brukar sätta mig ner, blunda och meditera. Det första jag gör är att fokusera på andningen och att lugna ner mig, för att sedan rensa bort alla tankar och bara fokusera på här och nu. Inga tankar på det jag tappat bort. Jag brukar sitta så länge som det krävs för att vara helt avslappnad och inte fästa mig vid någon tanke utan låta dem bara passera. Efter en stund brukar jag be om hjälp min andliga guide och ber honom att visa mig var ex. nyckeln finns. Det händer ofta att jag då ser platsen där nyckeln finns. Riktigt häftigt de gånger det fungerar! Sen om det verkligen var min andliga guide som visade vägen eller om det var jag som helt enkelt plockade upp ett minne som inte var omedelbart tillgängligt, låter jag vara osagt. 

Det här med Intuition är rätt så intressant. Jag är lite kluven i fråga om det handlar om ett "sjätte sinne" eller bara hjärnans begränsningar. Jag tänker på att intuitionen är egentligen att veta något även om vi inte har tillgång till all fakta. Om vi ser på det här med att leta efter saker… många gånger kan det bli så att vi egentligen vet var vi lagt något, men att hjärnan inte uppmärksammat det just då. Sen när vi fokuserar på det (som jag gör när jag mediterar) dyker minnet upp. Vi kan ju inte uppmärksamma allt hela tiden, då skulle hjärnan drunkna i intryck. Så att "lägga undan" vissa saker blir kanske ett sätt för hjärnan att se till att inte bli överbelastad. 

Men sen kan man ju tänka hur kan man veta var saker finns som någon annan tappat? Det finns människor som klarar det. 🤔

#3 Tack Mesa, det var intressant! Och vad praktiskt det måste vara att du kan hitta saker! 😉

Hur gör de som hittar saker åt andra, t.o.m. på distans?🤔

#4 Tack själv för alla intressanta trådar! 🙂

Ville bara lyfta upp tråden i hopp om att det finns några fler (det måste det väl ändå göra 😉) som vill berätta hur ni gör när ni hittar saker åt er eller andra intuitivt. Eller om ni har några tankar och idéer om det går och i så fall, hur fungerar det. Sen är det överhuvudtaget intressant att diskutera Intuition och vad det är för något.

Jag har testat att göra som Anna-Lena Wikström tipsar om i sin bok"hon som ser". Man sätter sig och blundar och tänker till vem eller vad man ska gå, sedan tänker man att man går in i en stor stormvirvel typ tornado. Det stormar kraftigare och sedan när man går ur är man på den platsen man tänkt sig. Då kan man se som att man är där men utan sin kropp. Jag har testat och det var en häftig upplevelse! Det ska naturligtvis göras med respekt och inte med fel syfte. Då brukar universum blockera utövaren.

#9 Spännande! Har det fungerat?

Jodå. Det gjorde det faktiskt. Det blir en form av astralresa.

Det verkar som om flertalet sätter sig ner och blundar och på något sätt stillar sinnet. Minskar intrycken från sinnesorganen och "lyssnar" på de svaga förnimmelserna. Är det så?

Nu ska jag berätta något personligt som jag inte tror jag berättat förut. (Den som vill får gärna komma med invändningar.)

För en massa år sedan innan jag hittade till iFokus (eller om det var samtidigt, innan jag var särskilt aktiv i alla fall), häckade jag lite på ett annat forum. (Passagen nånting, med ett annat nick)

Jag blev intresserad av att en del verkade kunna, eller i alla fall försöka, hitta borttappade saker (och djur!) på distans. Hur gjorde de?? Tänk så underbart om man kunde hitta bortsprungna katter!

Jag bestämde mig för att själv prova lite smått. Det fanns många frågor om borttappade spel, nycklar och prylar av alla de slag (och katter!) att öva på. I en glad men avspänd och helt kravlös sinnesstämning (men utan Meditation och absolut utan ansträngning) läste jag frågorna.
"Svaret", som bara poppade upp, skrev jag i tråden. Anonymt förstås, det ingår i kravlösheten. Jag bara "såg" var det efterfrågade fanns. (Fast inte alltid förstås). Ibland var det ord som kom upp.

Och se, det gick till min oförställda förvåning bra och det gick bättre och bättre! Mer än hälften (lågt räknat) av sakerna hittades och även katter kom till rätta. Jubel! En tid…

Sedan hände något. Jag började få frågor om allt möjligt, om svåra saker, livsval och annat. Jag fick t.o.m. förfrågan om att hålla föredrag om att  läsa av och hitta bortsprungna katter! (Det gjorde jag förstås inte.) 
Och jag började känna krav, mest från mig själv. Från att ha varit "en kul grej" blev det till något som jag "borde". Och mycket riktigt, den där riktiga sinnesstämningen ville inte infinna sig inte och resultaten blev sämre. 

Jag bestämde mig för att byta nick och börja om igen, från ingenstans, utan förväntningar. Det gick för all del bättre och bättre från noll räknat, men aldrig lika bra som förut. Och det var inte lika kul, det satt som en tagg att jag "borde" kunna bättre. Så jag slutade snart och nu är sådan "förmåga" borta. Eller jag försöker inte.

#14 Intressant Magi-cat! Tack för den berättelsen! 🌺

Jag tror att det är en förmåga som man kan träna upp. En del har kanske lättare för det, andra har det svårare. Tror att det till stor del handlar om förmågan att kunna komma in i rätt stämning, att vara avslappnat. Och framförallt, utan krav på prestation. 

När vi känner att vi måste leverera (egna eller andras krav), så blir det lätt att man låser sig och vågar inte riktigt lyssna inåt. Tvivel dyker upp lättare då. Så det var smart att byta nick och börja om från början. Att du fick lov att bli "någon annan". Sen är det förstås häftigt att det blev rätt så ofta. 

#13 För mig är det så! Att försöka "nollställa" hjärnan och sudda ut intryck, känslor, logiken…

Lite småtråkigt svar här kanske men pendel har fungerat jättebra för mig.

#16 Tack för svaret. 🙂

#15 Tack själv, Loris M! 🙂🌺

Som ett litet förtydligande så menar jag inte att det är något "övernaturligt" med min berättelse.

Många svar är helt logiska. Och gissar man tillräckligt många gånger att "grunkan ligger i väskans sidofack" så stämmer det till slut. (Men det blir förstås ingen vidare bra statistik.)

Men intressant ändå är det som många säger, nollställningen, sinnesstämningen.

Vinden - Det där fick vi öva på när jag var hos Anna-Lena på kurs. Man kunde förflyttas till en annan plats. För mig gick det dock inte så bra….men jag lyckades iaf att lämna kroppen och vandra ut i lokalen där vi var🙂

Väldigt bra tips där, Loris!👍

#20 Tack! 🙂