Aha! Så är det förstås!

Ögat och synen är en komplicerad historia och tills helt nyligen har man inte förstått varför en del till synes egendomliga lösningar växt fram.

Näthinnan, retina, är det ljuskänsliga lagret som täcker insidan av ögongloben. Baktill på retina har vi  tappar för färgseende och stavar för att se i svagt ljus. 

Men innan ljuset når tapparna och stavarna, måste det passera igenom retinans cellager och neuron för att processa bilden och överföra den till hjärnan för tolkning. Varför ligger syncellerna bakom nervcellerna och inte tvärtom?
Det verkar bakvänt och tills nyligen har man inte förstått varför dessa celler ligger framför tappar och stavar, inte bakom. Särskilt som denna lösning finns hos alla vertebrater och således synes evolutionärt stabilt.

Nu har forskare funnit att gliacellerna (supportceller) i retina har en intressant uppgift: Dessa celler är också tjockare än andra retinaceller. I den genomskinliga retinan gör detta att gliacellerna styr (guide) ljuset ungefär som fiberoptiska kablar!

De bidrar alltså till att ge en bättre bild! Och hela arrangemanget har en betydelse som inte är slumpartad utan ändamålsenlig.

Sedan följer lite mer intressant om färgseendet:

De färger som lättast passerar genom gliacellerna är färger inom grön-röd-spektrat som ögat behöver mest för seende i dagsljus. Vanligen mottar ögat "för mycket" blått och har därför färre tappar för blått.

Grönt och rött koncentreras 5-10 gånger mer av gliacellerna till respektive tappar än blått ljus. Överflödigt blåljus sprids till omgivande stavar.

http://www.iflscience.com/health-and-medicine/look-your-eyes-are-wired-backwards-here-s-why

Evertebrater, som bläckfiskar har en annan lösning för sitt seende där ljuset träffar syncellerna direkt, utan att passera cellagret. De har alltså inte en "bättre" uppbyggd synapparat, bara olika.