Är det nåt som ska vara sant?

Nja det vet ja inte, vet inte var ifrån jag hört den, men tänkte bara lägga ut iallafall. hade inte så mycket för mig så ja tänkte att det kan vara trevligt att det finns nåt mer att läsa under fliken "spökhistorier" :)

:) okej då är jag med! Jag är för trött för att fatta ;)

Så mysko alltså. Ja och där kom automatiskt det där ordet igen.

den där har jag hört :D och lite lämpligt i ett stall dessutom ;) men den jag hörde var lite mer detaljerad, minns att jag blev väldigt rädd av den när jag fick höra den :$

Fattar den inte riktigt…Trodde man skulle få veta mer varför hon blev så rädd för nysnön. Eller har jag missat nåt?

#4 Ja men "mysko" är ett sånt bra ord

#6 det kanske var något uppe på loftet som fick henne att bli galen… vad vet man ;)

#7 Jooo, men vad? Vill ju veta mer…

Det är nu vi får nytta av vår fantasi. =)

Men jag har ju så dålig fantasi…

Som jag skrev förut finns det en lite mer detaljerad version som jag hört. :P typ;

 det var två tjejer, Anna och Maria, ute i stallet som skulle fodra. Helt plötsligt började lamporna blinka, och så hörde de något uppe på loftet. just då brydde dom sig inte så mycket om det, ljudet kunde ju ha kommit ifrån katten.

Efter att hästarna fått kraftfoder och allt gick den Anna upp på loftet för att hämta hö. Under tiden hon var där uppe började lamporna blinka igen. Maria, som stannat hos hästarna, märkte att djuren började bli oroliga och rädda. Samtidigt började det dunsa uppe på loftet igen. Nu började Maria bli riktigt orolig. Varför tog det sån tid att hämta några balar hö? Och vad var det med lamporna egentligen? Hon blickade ut genom fönstret och såg snön falla där ute, den första snön för året. Sekunden senare kom Anna nedfarande för stegen, alldeles vit i ansiktet.

- Varför tog det sån tid? Vad har hänt? frågade Maria

- Jag vet inte, det var någon , något, där uppe på övervåningen!

- Äsch, var inte löjlig! Varför tog du inte ner något hö? Hästarna måste ha mat.

Lite stöddigt gick Maria upp för stegen, medan Anna stod kvar där nere. Nästan omedelbart började det dunsa på loftet igen, och den här gången var det ordentliga slag i golvet. Hästarna började nu gnägga oroligt och trampa runt i sina boxar.

- Maria kom ner nu! ropade Anna.

Inget svar.

Dunsarna tystnade där uppe, och lamprona slutade blinka. Hästarna lungnade sig.

Fortfarande inget svar ifrån Maria. Det var helt tyst uppe på loftet.

Anna tog mod till sig och klättrade försiktigt upp för loftstegen.

Där inne, bland höet och dammet, satt Maria, med knäna uppdragna till hakan, vaggandes fram och tillbaka. Hon satt helt tyst, och ögonen var alldeles blanka. Utanför slutade nysnön att falla.

Maria fick bo på ett boende det året, hon sa aldrig något, hon brydde sig inte om någonting, utan hon bara stirrade stumt in i väggen. Men, när nysnön började falla utanför ett år senare, började hon att viska, om och om igen; - nysnö, nysnö, nysnö, nysnö…

den lite mer detaljerade versionen som jag hört

Ja den var ju mycket läskigare:)

#13 haha okej :)  det brukar det bli om man broderar ut det lite :P

#11 Ja, den var lite läskigare

#15 haha, egentligen hade man velat ta ut svängarna ordentligt, typ, skriva två tre sidor eller något sånt, men… nja, jag tror inte att alla orkar läsa hela historien då

#16 Nä men lite mer detaljerat brukar bli mer spännande. Det är ju likadant med roliga historier…

Tur att solen skiner för nu började jag nästan frysa.

#17 haha sant ;)

En sann historia som jag och min mamma utsattes för vintern 07. Vi hade fått i uppdrag att ta hand om en väns hästar över helgen. Vi satte oss i bilen och körde, men efter halva vägen var det som om någon började böja på bilens framljus. det for upp och ner sakta först, sen fortare, morsan trodde lamporna satt lösa, så hon gick ut och kollade men inget fel. så fort hon satte sig i bilen igen så såg hon likblek ut och jag frågade vad det var. Hon var tyst. Jag upprepade frågan igen. Hon kollade på mig med stora ögon och skräckslagen och sa: Jag tror någon kom in i min kropp nyss. Jag trodde hon skojade, men så såg jag i hennes ögon och liksom bara försvann. långt inne i pupilerna såg jag ett svagt rött sken, som blev fort större och sedan försvann. Mamma "vaknar" i panik och skriker: jag gjorde dig inte illa va? Min vackra dotter, hon grät. Jag frågade vad det var ännu en gång. Då sa hon gråtandes( nästan panik) han ville göra dig illa men jag stoppade honom.. han ville, men jag stoppade honom…

Vi for inte till stallet den kvällen och jag ville inte riksera något så jag körde hem även om jag inte hade körkort…

Vet inte om detta passar in men var tvungen att berätta det. Jag har än idag kalla kårar då jag tänker på det..

Tack för er tid.

Men fy! Har ni pratat nåt om det här senare?

#21 jo vi har pratat om det, men i dagens läge minns mamma inte så mycket, men då hon kom ihåg sa hon att hon kände en kall "ondskefull" kraft komma rakt in i hjärtat.

#22 Läskigt…

#23 jo det var det verkligen..  det var något i luften den kvällen… glad att de inte hänt igen

#20 Fy vad hemskt och vilke0n tur att hon inte gjorde dig illa.

Påhittade spökhistorier blir man bara rädd av 1 gång.
Däremot var #20 historia lite kuslig.

Ja, spökhistorior har man ju hört många genom tiderna. Har hört en liknande med två killar som skulle sköta ett gäng kor i en ladugård.

Den ena "Sven" skulle stå på foderbordet och dela ut hö och den andra "Stig" skulle gå upp på skullen och slänga ner buntar genom foderluckan. Sven tog emot buntar på foderbardet och delade ut hö till korna tills alla hade fått. Sen ropade han upp på skullen att det räckte till alla, varpå en han fick höra Stigs röst från mjölkrummet att han inte ens varit där uppe än. Creepy, men det var väl ett snällt spöke får man tro :P

#27 haha ja, det lät lite halvmysko :D men det kanske kan ha varit en annan människa där också? ;)

#28 Det hör väl till storyn att det är en liten gård uppe i norrland…och inte en käft i närheten. Men jag tvivlar starkt på att historien är san. Vet inte om det har varit tanken med den någonsin, men när vi var små tyckte vi att den var läskig.

#29 aha, ja, man vet ju aldrig.. kanske var en jättesupergammal historia som funnits sedan typ.. 30talet eller så, för att skrämma barn, fast den kanske är sann. fast det låter ju inte möjligt :P

#30 Hur som helst så skulle jag nog bli asrädd om jag råkade ut för det :)

#31 Haha, vem skulle inte bli det.. ;) men du.. du bor väl i hus? :P

#31 Men jag är uppvuxen på landet på en bondgård.

#33 aha, då förstår jag ;D