# Döden Author: pernillaa Hej Går lite halvt OT här. Men det har ju ändå en koppling till sajtens huvudämne så skrev inte OT i titeln. **Är du rädd för att dö?** (Och då menar jag inte HUR du skulle dö utan mer hela grejen att "försvinna") **Är du rädd för vad du tror kommer efter döden?** Berätta gärna i en kommentar vad ni tror kommer efter döden. De här båda frågorna här ovanför kan man kanske uppfatta som i princip likadana men...jag tar mig själv som ett exempel här: Jag har inte accepterat än att jag ska "försvinna" men när det väl är gjort så känner jag mig ganska bekväm med vad jag tror kommer efter döden. ## Comment 1 Author: Anna-Helga När den dagen komer är jag färdig med det jag ska göra här och när jag går över blir jag väl emottagen av mina nära och kära och alla andra på Andra Sidan, då får man ju facit liksom! Hehe! Spännande! ## Comment 2 Author: DarkAngel Nej jag är inte rädd för något av dom två. Jag känner mig ganska säker med vad som händer och vad som finns på andra sidan. Skulle det sedan visa sig att jag har fel...ja då har jag det. Men övergången kommer inte bli lika jobbig som för vissa andra (dom som är rädda). Missförstå mig inte, jag vill inte dö. Men det ska bli spännande när den dagen är här...=) DA ## Comment 3 Author: Skogselva Döden är oundviklig, även om jag skulle ha varit livrädd så skulle jag ha dött när min tid var kommen. Men jag är inte rädd vare sig för döden eller vad som komma skall efter det, vill naturligtvis leva, men är nyfiken på vad som händer i nästa värld. ## Comment 4 Author: viktoria91 Jag är inte rädd för att dö, det är en naturlig del av livet. jag är int09e heller rädd för vad som händer efter min död utan mest nyfiken. ## Comment 5 Author: Zadeira Jag är inte rädd för att dö. Kanske lite rädd för vilket sätt det kommer ske på, men inte för döden i sig. Däremot är jag lite rädd för vad som kommer sen, om där kommer något, hur det är osv. Det skrämmer mig lite.. ## Comment 6 Author: Hamstertjej _Hur_ man dör är ju inte så trevligt kanske:P Är egentligen inte rädd för att just försvinna som pernillaa också förtydligade... Undrar hur det känns att vara död? :) ## Comment 7 Author: pernillaa När jag var yngre hade jag en enooorm rädsla för vad jag trodde skulle hända efter döden. Jag trodde ingenting skulle hända efter döden så såg bara ett oändligt mörker av obefintlighet i all evighet. Man bara försvinner som sagt. Jag var nog rätt nära att kunna föreställa mig evigheten. :P  (skämt åsido) Sen när man blir äldre bildar man sig bit för bit en egen uppfattning om vad som kommer hända. Jag hade en icke närvarande fader som var kristen och jag låtsades dela hans tro för jag ville så gärna vara en del i hans liv och att han skulle vara stolt över mig men jag trodde inte på änglar och någon himmel efter döden. Min mor pratade heller aldrig med mig om döden och så. Var väldigt ensam och instängd i mig själv och mina egna tankar och filosofier. Försöker därför prata mycket med min son om döden och vad (enligt vad jag tror) kommer efter döden. Att det inte är något farligt och något helt naturligt. Och att man får bestämma själv vad man tror ska hända efter döden. tror det är viktigt att prata med barnen om döden, för det är sån stor del av livet ändå. Pratar ni med era barn om döden? ## Comment 8 Author: DarkAngel pernillaa - Ja, jag pratar om döden med B. Det var tre st av den äldre generationen som dog ganska tätt in på varandra och då kom många frågor. Det var svårt att svara på dessa frågor. Men jag sa: Jag tror... och Andra tror,,, ## Comment 9 Author: Caroline.H Jag undrar nog mest hur det känns att vara död... ;) ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise Jag är rädd för både döden och det som kanske kommer efter. Vem vet hur det är att dö, och vem vet vad som händer? Tänk om båda sakerna är hemska? ## Comment 11 Author: LitenPyssling Jag är inte rädd för döden då jag emellanåt har en enorm dödslängtan. Går även runt med en tanke jag haft sedan jag var 4år (17år nu) att jag kommer dö som ung i trafiken på ett eller annat sätt. Har vart väldigt nära på att dö i trafiken, åkte buss för inte så längesen (åker buss varje dag egentligen) och då sladdade hela bussen och jag satt på höger sida - närmast diket med andra ord. Och man kände hur vänster sida av bussen lyfte, det var en enorm sladd. Som sagt, jag går snarare runt och väntar på att dö än att vara rädd för den. Mitt motto har sedan 7års ålder (okänd anledning) varit; Lev hårt, dö ung! Däremot har jag en önskan när jag dör - att bli begravd hemma! ## Comment 12 Author: [Borttaget] jag är inte rädd för att dö,är mer rädd för vad som kommer efter,var nere med ena foten i graven för några månader sedan och det var inte alls läskigt snarare en väldigt lugn känsla i hela kroppen ## Comment 13 Author: KaninPiggelin Det är ju lite läskigt o inte veta vart man tar vägen sen efter döden...=( ## Comment 14 Author: Jossangizmo Jag är inte rädd för att dö men rädd för vad som kommer efter döden! - Vet inte varför men vem vet vad som finns bakom dessa tjoka väggar? ## Comment 15 Author: pernillaa LitenPyssling... jag förstår din känsla, har själv gått med den väldigt mycket tidigare, särskilt i unga år. Men idag när allt börjar ordna sig så smått så har det slagit helt åt det andra hållet. Det blir nästan ännu läskigare bara pga inställningen man haft tidigare. Det skrämmer mig hur jag tänkte och kände förrut och man blir liksom less på längtan och lite överrumplad av den här nya känslan. För mig var det ingenting som kom succesivt, jag bara upptäckte en dag att längtan var borta och hade ersatts med en rädsla för att dö. Känslan av att ha "slösat bort" alla år med att längta efter döden, och så står man där som 25-åring och känner att man just börjat leva och att livet är för kort. :P Och den känslan i sig leder en vidare till tankarn om hur man kommer dö och vad som händer sen. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Nu var det ju ett tag sen den här frågan ställdes, men den känns alltid lika aktuell då det ju är en stor del av livet. Egentligen har jag aldrig funderat speciellt mycket på det men är inte rädd för själva döden i sig, utan när det är dags så är det. Och vad som än händer i "efterlivet" så är det ju ingen idé att oroa sig för det nu. För dels är det ju inget man kan göra nånting åt förrän det är dags iallafall och dels är det väl bättre att oroa sig för saker och ting som man faktiskt kan göra nåt åt medan man lever? Men när man ser på till exempel "Det okända" så verkar det ju va hur mysigt och trevligt som helst att "gå över", nästan som paradiset väntar på en. ![Cool](http://spokbilder.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 17 Author: [Borttaget] #16 Skulle det inte vara det då?? Nä jag är absolut inte rädd för att dö och inte vad som händer efteråt! Jag kommer ett steg närmare mitt hem där jag kommer ifrån:) Man har ju alltid kännt sig utanför och ensam och nu har man fått att man faktiskt hör hemma någon annanstans:) ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag är lite rädd för att dö innan jag känner mig "klar" med livet. Men å andra sidan så tror jag att allt har en anledning och att min tid kommer när det är min tid så att säga. Vad jag tror händer efter döden kan man väl kortfatta med att jag tror jag kommer tillbaka till Gud och får träffa alla nära och kära igen och slippa alla sjukdomar och problem som kroppen för med sig. ## Comment 19 Author: Geru Jag är inte rädd för döden - och inte rädd för det som kommer efter, vilket är ingenting:p Jag ser det som att somna och inte behöva ta tag i nästa dag:) ## Comment 20 Author: Magi-cat om livet efter detta: Greg Taylor: Stop worrying - there probably is an afterlife [http://www.indiegogo.com/afterlife](http://www.indiegogo.com/afterlife) ## Comment 21 Author: NinjaKakan Jag är rädd för att dö och rädd för vad som kommer efter. Har ex antal gånger innan varit nära döden, men var ung och brydde mig inte. Numera är jag livrädd för att dö, och rädd för vad som kommer efter.. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Jag är rädd för att dö. Rädd för vägen dit och hur man dör. Men jag är inte rädd för vad som sker efter döden. Det är jag bara nyfiken på. ## Comment 23 Author: NinjaKakan Jag är både rädd och nyfiken på vad som kommer efter döden. Jag vill veta om jag kommer få träffa min farmor och vänner,också dom alla djur man mist, men just att dö är jag rädd för.. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Precis Missf... Man vill ju veta om man får träffa de som är borta. Jag hoppas det. ![Flört](http://oforklaradefenomen.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 25 Author: Morris. Mia, exakt så som du svarade i inlägg #22. Rädd för att dö, men inte rädd för livet på andra sidan. ## Comment 26 Author: NinjaKakan Ja, det hoppas jag verkligen man får :P ## Comment 27 Author: yvonnel #0 Jag är inte rädd för att dö men jag hoppas att jag får vara med ett tag till för jag tror att min dotter behöver mig och så vill jag väldigt gärna träffa mina blivande barnbarn och vara en mormor som dom vill komma ihåg med glädje. En annan sak är att jag hoppas träffa dem som varit mina släktingar i detta livet när jag går över, det finns en hel del frågor som jag skulle vilja ha svar på. Sedan kan man ju hoppas att själva döden inte blir alltför långt utdragen och hemsk att genomlida, det har ju faktiskt varit rätt mycket redan. ## Comment 28 Author: Monsva Jag är rädd för att själva döendet ska vara smärtfullt och ångestfyllt. Har i mitt arbete varit med om att en del verkligen får kämpa innan de somnar in. Det vill jag inte vara med om.   Är även rädd för vad som ev händer efter döden. Tänk om min ångest och oro jag levt med under stora delar av mitt liv, fortsätter. Tänk om jag aldrig får komma till ro.. Hoppas att döden betyder slutet på allt. Som att bli sövd inför en operation, man bara försvinner. Ändå har jag någon slags tro på att det existerar en annan livsform. Kanske ett slags tillstånd av enbart välmående. Jag vet inte. ## Comment 29 Author: yvonnel Om man tror på ett liv efter detta så skulle det nog innebära att det ligger en fortsättning och väntar oss. Så att det som vi hittills har varit med om i detta livet var en väg att lära oss av erfarenhet, att komma till insikt, att mogna. Kanske är det en ganska avancerad tröst för alla svåra saker många av oss har fått uppleva, men då är det ju ändå en mening i den övertygelsen. Hoppas att jag inte var alltför otydlig/snurrig i min förklaring. ## Comment 30 Author: Monsva #29 Jag förstår hur du menar och säger inte att du har fel. Men om man tänker på alla barn som svälter, misshandlas, våldtas och far illa på alla sätt och vis, är det svårt att förstå att de ska kunna ta lärdom och komma till insikt. Och vad händer med alla dessa förövare i livet efter detta? Och tänk om man blir en förvirrad själ som inte förstår att man är död, och inte går över "till andra sidan". Några får ju hjälp av medium, har man sett på tv, att gå mot ljuset. Men alla andra då? Nej, jag hoppas nog att döden är det absoluta slutet. Önskar att jag hade en Gudstro som kunde ge mig lugn och trygghet men det har jag tyvärr inte... Monica ## Comment 31 Author: yvonnel #30 Jo, det var just det, med svåra upplevelser, jag har haft några av dem du räknar upp, sexuella övergrepp vet jag vad det är. Jag har nog inte heller vad man kallar gudstro men jag tror på någon inre energi - förhoppningsvis finns det en vilja att rikta denna energi åt ett bra håll för oss alla. Det var i samband med att jag måste hantera mina framvällande minnen från barndomen som jag blev medveten om den beskrivna energin/styrkan. Jag har inte heller studerat religionshistoria något vidare men har ändå fått uppfattningen att den energi jag försöker beskriva här, nog finns inom alla religioner, bara under olika namn. Och jo, spiritualismen har betydelse för mig, när det inte handlar om gesheft, där är ju tyvärr mycket att städa upp och dem som har äkta utvecklad medialitet är jag tacksam för att dem finns och jag kanske också ska utvecklas vidare där men jag är ju inte längre någon ungdom så det är lite tveksamt men vi har en hel del sådant i min släkt. Detta blev en långbänk men jag kan inte tro annat än att vi lika gärna kan sluta att oroa oss, det är ju energikrävande och hindrar annat som behöver plats, vi ska ju alla dö från jordelivet ändå. Bättre att ge så mycket man kan av kärlek och omsorg till sina nära och kära så långe man kan.