Allt och alla består egentligen av, och kommer från samma stjärnstoft. Allt hör verkligen ihop. Enligt fraktalsynen på universum utgår Naturen från några få mönster som upprepas ....och upprepas.....
Fraktal: "ett självlikformigt mönster med struktur i alla skalor" (Wikipedia.se)
När syremolekylen förenar sig med vätemolekylerna hamnar de alltid i samma vinkel till varandra, 104 grader och bildar det livsviktiga vattnet. Ett pålitligt mönster.

Ett friskt vatten strävar efter att bilda kristaller i hexagon-form, sexkantingar. Alla kristaller blir olika varandra, men alla är uppbyggda av fraktaler, små pusselbitar som byggs på och där varje del speglar helheten. Om man känner den lilla delen kan man också känna den stora, helheten.
Det finns en tid före och det finns en efter Benoit Mandelbrot, en fransk matematiker. Före Mandelbrot betraktade man naturen som så komplex i sig själv att det inte skulle gå att finna en matematisk formel för att beskriva den. Det går inte att representera ett träd med den gamla matematiken, eller en bergskedja.
Det behövdes kraftfulla datorer och en Mandelbrot för att komma vidare och göra denna häpnadsväckande, enkla och vackra upptäckt. - att naturen använder sig av småsmå delar, av fragment, s.k. fraktaler där varje liten del återger det stora mönster den är en del av. Varje liten del har information om det stora, om helheten. Naturen tycks fungera på det här sättet. Allt från det allra minsta, till stora system som orkaner och galaxer kan enligt fraktaltanken vara uppbyggt av några få, naturliga mönster.
Den här tanken ”väver samman naturvetenskap och filosofi i en enda stor, elegant berättelse om hur universum är konstruerat. ”
Bilden av Mandelbrotmängden är känd, en av de första fraktalbilderna. Intressant nog även avbildad i en sädescirkel.
Är naturen en enda långa datorberäkning?
Allt i det kända universum, du och jag, stjärnor, blommor, vattnet, djuren, träden, tycks höra samman i ett gemensamt fält, ett energifält, en matris. Det vi kallar materia manifesterar sig som upprepade mönster, fraktaler. ”Matrisen” skapar dessa mönster. En korsning av ljus och materia i ett speciellt mönster.
Fraktalsynen på kosmos täcker även in de estetiska aspekterna av balans och symmetri, det gyllene snitt som konstnärer eftersträvar och det vi gärna uppfattar som tilltalande proportioner.

Om det här synsättet yttrade sig en gång fysikern John Wheeler så här: "En dag...kommer vi helt säkert att få grepp om den centrala idén som något så enkelt, så vackert och så betvingande att vi alla kommer att säga till varandra: 'Ja, hur skulle det ha kunnat vara på något annat sätt?"
Det gyllene snittet:
Det verkar som om vad vi uppfattar som vackert, harmoniskt, med rätta proportioner styrs av ett matematiskt/geometriskt förhållande kallat Det gyllene snittet eller talet phi….
Den svenska flaggan anses som ett exempel på en ungefärlig tillämpning av gyllene snittet, liksom t.ex. Cheopspyramiden och templet i Parthenon m.fl. fantastiska byggnadsverk.
Men inte bara i man-made-skapelser. Tallkotten är ett exempel från naturen. Om man räknar dess fjäll går 8 medsols och 5 motsols. Delar man det blir det – nästan talet phi. Likaså om man delar ananasens spiraler, eller den där ljusgröna romanescu-kålen.

Vad har Vintergatan och en snigel gemensamt? Det gyllene snittet. En tromb, en solros, getternas horn……När man börjat titta närmare på saken hittar man det överallt. Inte helt förvånande, kanske också i DNA-spiralen där där de två sektionerna i en komplett cykel av dubbelspiralen innehåller en relation dem emellan som är just fi.
Är det en ton eller frekvens som "ordnar" universum? En gemensam faktor för alla olika former av liv? Om det är en gemensam kod för Universum kan det förklara varför vi upplever detta förhållande som harmoniskt, välljudande...
”Geometrin har två stora skatter: den ena är Phytagoras sats och den andra är… det gyllene snittet. Det första kan jämföras med guld, det andra med en värdefull juvel.”
Johannes Kepler (1571-1630
Källa och citat: Gregg Braden: Övertygelsens kraft
inspirationskälla: Janna Levin: Hur universum fick sina fläckar
bilder från pixabay.com