Annons:
Etikettutanför-ämnet
Läst 4751 ggr
Ritva
2009-07-27 00:46

Nattsudd del 2

På den här sajten sover vi inte! Istället roar vi oss med att skriva heeelt galna berättelser...tillsammans! =) Här kommer nu fortsättningen då första delen började bli lite väl lång! Men läs gärna den om du vill ha ett gott skratt!

Humor är ett viktigt redskap och något som jag önskar ska prägla den här sajten och det gör det uppenbarligen. Nattugglorna av medlemmarna här på Spökbilder har börjat att skriva historier tillsammans på nätterna.

Helgen den 24-26 juli

Denna gång skojade vi till det lite extra. Vi lånade en idé från Övernaturligt och använde den till helgens nattsudd. Vi tog helt enkelt närmsta bok/tidning och bläddrade fram till sidan 37 och skrev sedan ner det som kändes bäst från rad 6. Böckerna var allt ifrån faktaböcker, manualer till skönlitterära romaner och barnböcker.

Sedan har jag som nattsuddsansvarig sammanfattat, lagt till och ändrat lite här och var för att få ihop det med ett någorlunda sammanhang. Ibland passade det ihop jättebra och ibland blev det lite konstigt.

Men jag tycker att det blev ett helt klart kul resultat! Glad

Citatletare denna gång var: Pirkkolino, Isa56, Choklad, snurro89, Palomino, Pernillaa, poppen, Pose-idon och Popcornett

Tack för er medverkan! Kyss

******

Svenska lärare som säger "Hej" och tilltalas med förnamn, spännande flirt och det kan leda till ett förhållande. Men det kan också tänkas att den ledda leken tränar Attaroa som lät blicken glida över honom en gång. Uppifrån och ner, men sedan ignorerade hon honom. De båda hararna beslöt att sitta och vakta honom medan, vatten är utmärkt ledare för elektricitet och det kan rensa bort energiladdningen som har samlats i tyget. Om man tvättar det. Stryk med båda händernas fingertoppar från skeptisk, (vilken är en fullständigt naturlig reaktion). Försök, tvungna att fatta, efter frukost var inte lika.

- Och jag svarade: "Det är jag som är Herrejesus"!

I Lissabon hördes ett underjordiskt dunder, och nästa ögonblick följde en häftig stöt, som lade största delen av staden i ruiner. Mest spännande är dock den inbyggda telemetrin som sökande skall i ansökningshandlingen. Det var den förfärligaste dag, som Smirre räv hade upplevat. Det har tagit tid för oss människor att bli det vi är inombords, som vi placerade honom i. Sen bar det iväg och sedan fick vi inte medvetenhet och kunskaper om ryggradsskador för att, 1970! ta en korkad brud från Sydhavnen, som hade snygga bröst. Men i Folkets Park spelade mamma, Lappa Låma och ekorrn satt i granen. Hela dagen hade Antoine fantiserat om att gifta sig med henne. Naturligtvis hade reportern omedelbart gått fram och frågat mig riktigt. Han säger att jag bara ger en del av argumentet. Vad är kreativitet? Några iakttagelser och avgränsningar. Runt halsen bar han en stilig kravatt, mönstrad i gult och grönt, man får helt enkelt inte ta det så allvarligt. Det är resultatet av mönsterenheten, som är ingraverad. Medan du gör det tänkte jag berätta lite saker för dig. Hon använde sorgen för att rättfärdiga sitt manipulativa beteende under sitt tredje år, och det brukar vara fem år mellan födslarna. Uttrycker kanske i stället sin vrede i form av någon ironisk onlinetjänst. Väljer du den kopplingspunkt du vill, ett foto av en man i kamouflagekläder. När lejonet blir, i detta fall, kan besvärsmyndigheten inte endast pröva lagligheten utan också lämpligheten. Bara tiden kan ge oss svar, inte är självklart att man fullföljer en graviditet. Rökelser, ljudet av vispen när värden blandar det gröna tepulvret till en skummande brygd, smular i hela huset. "Och så om ni är med i en populär TV-serie i fyrtioåtta avsnitt så, men går samtidigt att påverka genom egen skicklighet. I en vinkel på tio grader, så om man vrider varje dag, väntade jag ängsligt tills resten av adoptivsyskonen. Det fanns ingen anledning att fortsätta leva - utom barnen. Jag kände att jag behövde klä mig lite snyggare för min mors seriefigurer. Ur tidningar, lacka över födan, består av frukt, hålla rädslan under kontroll, menade Fairbairn. Varierande utfärgning, ofta mörkgrå till mörkt halva Lysekil och en stor bit av havet också. Men det brydde hon sig, att hon skulle ha sagt att hon var ledsen om hon hade en gul katt som ligger under ett blått lysrör. Vi samlar och ordnar intryck till sig.

- "Jag ringde henne", sa han.

- Vi väntar, sade Aragorn. Jag är trött och vår jakt har slagit fel. Andra….

- Vart ska vi, frågade Tom. Jag var på väg till tunnelbanan.

Han pekade på en annan sak är att man som nytillkommen i en grupp får honom stanna och vänta medan hon gick in och hämtade resten av min klänning, sydd i all hast av vår sömmerska. Jag hade en i drömtillståndet, som infaller under tiden efter alla mina världsliga ägodelar utom några få saker som jag hade, lär den sig tala tidigare. Det blir inte lätt att styra barnet.

- Säg … Vet du hur det gick till? frågade han sheriffen, igenom alla bilderna i den gruppen tills du hittar den bild du söker.

Bortom klungan av stenhus på andra sidan vägen ligger havet och vi böjde oss fram för att titta på det. Det var ett vanligt sätt, så hon avfärdat honom så kategoriskt. Varför? Inga möjligheter till någon kommunikation, inga dörrar som öppnas, tills någon kom, för att se varför han inte hade kommit tillbaka?

Ingen vet svaren.

*****¤¤¤¤¤¤*****

1-2 augusti 2009

Nattsuddarna denna gång var: Pirkkolino, Snurro89, Zadeira, Pernillaa, Palomino, Isa56, Jinaum, trollduva och Popcornett

 Tack för er medverkan!Kyss

*****

Countrymusiken spelade i bakgrunden och hon skulle precis damma av nattduksbordet som var fullbelamrat av alla möjliga prylar. Plötsligt hörde hon något. Det var ett hjärtskärande ljud från den närliggande skogen i den mörka källaren. Det kändes alltför skrämmande, så hennes hjärta dunkade hårt då hon öppnande, det guldfärgade handtaget. Då såg hon en chockande syn det var en nyckelpiga som hade fastnat i ett spindelnät. Spindeln var just på väg till sin fångst. Nyckelpigan sa "Hej" till Henne.

De bestämde sig för att gå tillsammans till den läskiga skogen som låg i närheten, när de gick där så hörde de fotsteg i skogen. Det var ett stort läskigt monster som hette Per- Arne Nilsson. Per-Arne var egentligen en mycket snäll figur men hade verkligen sitt utseende emot sig. Han hade näsan i pannan och han såg ut mera som en människoapa med sned rygg. Han hälsade på nyckelpigan och flickan som vart jätterädda först, men sen insåg de att han var snäll. De pratade med han om kärleken. Ack, hur ljuvlig och härlig den kan vara, om det nu inte var för att man ser ut som ett monster. Ingen tror att man är snäll, så att alla springer sin väg. Nyckelpigan lyssnade noga till monstret och sa att Per-Arne var ett snällt monster. Han, Nyckelpigan, kunde hämta hit, en magisk trollfe som skulle göra honom vacker och stilig som en prins som hette Karl Philip. Men han var fortfarande lite sned i ryggraden, för han hade råkat sätta sig på en trebent pall som saknade ett ben och vips ramlade han omkull och kom upp i den gyllene sjön som finns i sagolandet. Där ska jag bada tills ryggen bli rak, tänkte prinsen vips blev ryggen rak. Prinsen blev så glad att han hoppade ur sjön och började göra en moonwalk, trots att han inte visste ens själv, vad det var för konstighet. Men kul var det så han fortsatte lite till! Hela skogens alla djur kom dit och kollade, de dansade me, men ingen av dem lyckades göra en moonwalk.  Nä, för den var för svårt när man inte vet vad ska man göra. Därför valde de att börja med yoga istället och då blev prinsen avundsjuk för han kunde bara moonwalka. Så han hoppade i det magiska vattnet igen, men då kunde han inte göra moonwalk längre, utan bara yoga. Då kom den lilla flickan fram och sa - Wow vilken fantastisk yoga du gör. Nyckelpigan nickade instämmande, men de var trötta efter en lång dag, så Nyckelpigan och flickan begav sig hemåt…

Monstret stannade i skogen för evigt men nu som en snygg lycklig prins som var proffs på yoga. Där väntade prinsen att det skulle dyka upp något nytt och spännande igen i skogen. Det hände inget, så han följde efter flickan och nyckelpigan till Hollywood och Wow, där började hända nya saker. Allra först såg prinsen en jättesnygg kändis, som hette Brangelina, Jones, som han vart förälskad i, direkt, men den gjorde nyckelpigan ledsen. Nyckelpigan tänkte på flickan som satt i kojan och drömde om prinsen, som hon var förälskad i. Nyckelpigan tänkte på hur hon skulle hitta på något att kunna hjälpa flickan. Men vad kan liten nyckelpiga göra? Nja, det måste finnas ett sätt…

Men så bestämde hon sig, Nyckelpigan satte sig ner på ett café där hon fick fundera. Fem minuter efter så kom den kända monsterjägaren Von Nosen körande på sin nyinköpta lila/rosa/gula/röda/gröna scooter. Han tvärbromsade när han såg nyckelpigan.

- Oj, han kanske kan hjälpa mig, var Nyckelpigans tanke….

Von nosen tappade helt huvudet när han såg den söta hamstern som satt under nyckelpigans bord.

- Är det din hamster, frågade Von nosen.

- Vem då undrade nyckelpigan förvirrat, som inte märkt att en liten hamster satt där. Hamstern sa:

- Du ser så fundersam ut. Kan jag hjälpa dig med något?

Ja det kan du. Om du kan trolla… Kanske du skulle kunna fixa hem prinsen till skogen igen?… Ruska om honom så att han fattar vad är äkta kärlek istället för ytlighet…

Sagt och gjort! Hamstern trollade till Prinsen så han begav sig tillbaka till kojan och flickan som var kär i honom. Von Nosen fick sällskap på sin Mc av hamstern som var en riktig spätta…

Sen levde de lyckliga i alla sina dar…

*****¤¤¤¤¤*****

Långsudd med start den 9/8 2009

Denna gång försökte vi hålla oss till temat spökhistoria, och det blev ett riktigt lyckat resultat. Men historien krävde sin lilla tid att växa fram så det har fått tagit några dagar.

 ***** 

Författare denna gång var: Pirkkolino, Isa 56, Palomino, Isa96, Jinaum, Veero och Popcornett.

Tack för ert engagemang som gav oss följande historia…

Det var sent en höstkväll, jag var på väg hem från min vän som bor i en stuga på landet, fullmånen lyste upp vägen där jag gick. Det var vindstilla ute och inte ett ljud hördes i den magiska stunden. Men helt plötsligt kunde jag förnimma att jag inte var ensam. Då stannade jag och lyssnade in mot skogen. Vem var det som var med mig? Jag bara tänkte och tänkte med spända sinnen. Jag tittade runt om mig, men såg ingenting, men just när jag precis skulle börja gå… Oj, då såg jag en ljus gestalt som rörde sig mellan träden och den började närma sig vägen. Så jag stod helt tyst och lyssnade, då fick jag känslan igen! Men den här gången hördes lite musik svagt, den blev allt högre. Dess lockande toner kunde jag bara inte motstå, jag började dansa mitt på vägen. Då kände jag plötsligt ett ryck i jackan, det var någon som stod bakom träden vid vägkanten som ville mig något. Det var en blå liten vätte stod där och jag visste inte om jag skulle bli rädd och springa allt vad jag kunde, eller stanna och se vad han ville! Jag valde att stanna för att det kändes så spännande att träffa denna mystiska varelse som sade: - Du är så söt och dansar så bra, men vad gör du här ute helt ensam? Jag blev ännu mera häpen för att han talade som riktig människa… - Akta dig för den ljusa varelsen därinne i skogen, han älskar att skrämma alla som går på den här vägen, men visa inte att du är rädd. Han är egentligen mörkrädd och vill bara låtsas vara en tuffing i skogen. Han är väldigt lättskrämd också, fast han är ett spöke, helst skulle vilja bo i ett hus, men det går inte. För alla blir så rädda för honom, men om du hjälper honom att finna ett hus, skulle han bli så tacksam. Och du skulle bli rikligt belönad med skydd och vägledning. Den kan jag lova till dig, dessutom vill jag att du lär dig, att spöken inte är farliga som man kan tro. Dessa spöken har givit ut en berättelse som handlar om deras liv på jorden innan de blev spöken, men levande har varit för rädda att de ska skrämma de små barnen. Även djuren hade påverkats.

Jag lyssnade och funderade länge, kunde jag lita på vättens ord och försöka hjälpa spöket med det han ville att jag ska göra. Bo i ett hus istället för skogen. Det var inte lätt att hitta det perfekta huset till spöket. Men efter ett tips från vätten som jag mötte före spöket kom jag på en sak. Nja, kanske inte det bästa, men vad gör man inte för spöket? Jag ringde till den lokala mäklaren för att höra om de hade något. Jag föreställde mig en stor tvåvåningsherrgård med härlig utsikt, ledigt till det snälla spöket.

Ett spöke, skriker mäklaren? Nej du är inte riktigt klok. Men du kan fråga en präst.  

Toppen, tänkte jag direkt, en präst! Jag tyckte att det skulle vara toppen om spöket kunde få bo i en prästgård. Fast de vill nog inte ha ett spöke som inneboende, eller skulle de kunna komma överens? Det låter… äsch, varför inte, kanske ändå av ren nyfikenhet. Men nyfiknaste av alla var nog jag själv. Så sa jag till spöket. Du får faktiskt följa med mig. Vi ska göra överraskningsbesök på prästgården. Oj vad spöket blev lyckligt. Vi gav oss iväg till fots, medan vätten skuttade förtjust efter oss i natten. Vätten tyckte att fullmånens magi gjorde allting ännu mer spännande. Jag kände också påtaglig spänning i luften när jag och spöket vandrade mot den gamla, lätt förfallna prästgården som såg ut som ett riktigt spökhus redan från långt håll. Vi närmade huset med iver i våra sinnen. Hu, vad mörkt och dystert det ser ut, jag började känna mig tveksam, men spöket började skratta och sa. Du tvekar väl inte nu när jag redan ser en möjlighet att bli ett riktig prästgårds spöke, vars existens hela världen kommer  att prata om. När vi kom fram till prästgårdens trappa slogs dörren upp, och där stod en gammal kvinna och stirrade på mig med röda ögon. Jag fick rysningar och känslan att det har hänt något tråkigt i huset. Efter en stunds stirrande sa kvinnan med svagröst. Min man, prästen, dog inatt. Jag orkar inte ta emot gäster. Kvinnan såg givetvis bara mig. Spöket gled sakta förbi kvinnan och viskade till mig. Jag är hemma igen. Men säg inte till min fru att jag kom tillbaka. Va, spöket i skogen var alltså prästen!!! Jag stod gapande stilla medan spöket ställde sig bredvid kvinnan och blåste försiktigt i hennes ansikte och sedan smekte han hennes gråa hår. Kvinnan stod helt stilla medan hennes ögon började lysa. Hon suckade djupt och sa. Jag känner min mans närvaro trots att han är död. Kvinnan tittade på mig, och sa: Du ser någonting? Eller hur? Jag tvekade, ska jag säga sanningen eller inte? Jag stod där och lyssnade min inre röst och kollade på spöket. Han förstod att jag behöver råd av honom.  Han tyckte att jag skulle berätta att han finns i hennes närhet, och jag kan förnimma honom som spöke. Men berätta försiktigt. Jag kände mig redo, samlade mig och bad kvinnan sätta sig ner och lyssna på vad jag hade att berätta, och så berättade jag. Jag kände hur spänningen svävade omkring i det gamla huset medan kvinnan lyssnade. Plötsligt sa hon: kom in och berätta mer medan jag

tänder brasan. En kopp kaffe med likör hade passat nu också. Jag ringer på hembiträdet…

Jag trodde att det var svårt att prata om spöken, men där hade jag fel, hon var jätteintresserad och ville veta allt. Medan vi satt och pratade öppnades dörren och in kommer det gamla hembiträdet, som började skratta. När hon hämtat sig sa hon - Det var värst vad roligt klädda ni är. Ska ni på maskerad? Och ska jag ta in tre koppar till er?För några timmar sedan hördes bara snyftandet från rummet, och nu sitter Frun och skrattar. Det låter som musik i mina öron och prästen skulle blir uppspelt om han kunde höra ert glada babbel och skratt.  Det kanske han kan, svarade frun lite försiktigt. Hon ville inte skrämma livet ur hembiträden som redan stirrade henne med öppen mun. Men, hon övervann sin rädsla och blev nyfiken. Vad de pratade om? Hon satte sig ner i fåtöljen och frågade skeptiskt: Vad sa du Frun ,har prästen kommit tillbaka?? Prästen kanske är här, började Frun att säga.

… men varför ser inte jag honom? Nu förstår jag ingenting. _Småfolk har jag sett som barn, men spöken _låter mera skrämmande.__ Hon darrade när golvet bakom henne knakade. Hon såg en ljus skugga glida in i rummet och fram till soffan, där han satte sig ner och tittade sig runtomkring i rummet. Jag hörde spöket sucka och säga. Jag är hemma igen. Frun började andas häftigt, jag hörde att hon kände sin mans närvaro. Hembiträde däremot såg fortfarande vimmelkantig ut. Situationen var absurd, så jag kände att jag måste komma härifrån. Jag smög mig tyst ut och öppnade ytterdörren som gnisslade så som gamla dörrar gör. Sedan stod jag ute i mörkret som månskenet försökte lysa upp lite. Det gällde att samla tankar och försöka förstå vad jag hade varit med under kvällen. Att plötsligt möta ett "livslevande" spöke tillhör inte vardagen för mig, så jag kände mig omtumlad. Men ändå så harmonisk och lycklig. Upplevelsen gav mig en annorlunda syn på livet, än vad jag någonsin kunnat drömma om. Jag tänkte tillbaka på dagens händelser och fick igen en annorlunda känsla av att någon var med mig, kanske ett annat spöke som vill hitta ett hem? Vem vet? Men det fick vara tillsvidare för nu ska jag ta mig hemåt genom skogen, bara jag nu hittar stigen som leder till mitt hem. Precis när jag tänkte tanken hoppade vätten fram framför mig. Han skrattade och sa: Nu vet du lite mer om vad som händer när man går ensam i månskenet. Man är inte så ensam som man tror, eller hur? Han skrattade och tittade roat bakom mig. O nej. Där fanns ett spöke till. Såklart började den också, att tigga om att få ett hus att bo i. Nä, nä, nu räckte för mig. Jag sprang det fortaste jag kunde, åt rätt håll, trodde jag i alla fall. Men jag hamnade hos min vän igen. Hon lyssnade med runda ögon när jag berättade om mitt häftiga äventyr om att fixa till prästgården till ett spökhus…

Slut.

*****¤¤¤¤¤*****

14 augusti 2009

Författare denna gång var: Isa56, Palomino, Pernillaa, Veero, Pirkkolino, Koppsal, Snurro89, Jinaum, Absinthe och Popcornett

Tack för er medverkan och fantasi.

*****

Blunda och tänk dig att en bläckpenna ligger på bordet framför dig. Plötsligt lyfts pennan upp och börjar skaka sådär ohyggligt, så man inte riktigt törs fortsätta titta. Men jag var samtidigt nyfiken på vad som skulle hända. Jag vände kinden till och lät först ena ögonlocket glida upp, och sen det andra. Pennan vibrerade fortfarande, som att ja, som att den inte riktigt visste vart den skulle. Jag började funder på vad den ville? Kanske…

Plötsligt hoppade den rakt upp i luften och började skratta, hahahaa, och sa förtjust: Nu blev du allt rädd va? Jag ska visa dig, om du bara tar fram lite papper att klottra på, då ska du allt få se en sak. Sen ska vi ut i natten på ett äventyr, som du aldrig sett eller varit med om förut. Men först måste vi packa ryggsäcken full med klotterpapper. Nu ska vi genast gå

Först gick vi till den gamla prästgården och klottrade lite graffiti på väggarna. Vi tog ett snack med salig prästen som dog: - Alltså kvinnliga spöken är inte lika jobbiga som manliga, men allra värst är alla dessa djurspöken som vandrar omkring. Pennan ville skriva en dikt om dessa djurspöken. Medan pennan skrev dök plötsligt en man upp och frågade efter vägen till kyrkogården? Var nu den kunde finnas? Tillsammans gav de sig ut på vägarna att leta efter den försvunna kyrkogården.

Dimman tilltog och det kändes svårt att hitta, men till slut dök kyrkogården upp bakom en sluttning. Det hördes konstiga ljud inifrån, det lät nästan som något som raspade mot ett papper! Sitter någon och skriver på en kyrkogård? Jag tvekade, ska jag våga, men jo jag vågade. Jag försökte smyga så tyst jag kunde närmare och närmare. DÅ började pennan vibrera så där konstigt igen. Därför att den tyckte jag var fånig som smög så sakta. Jag sträckte på mig och gick frimodigt framåt. Det visade sig vara ett skelett av en författare, som satt där på sin gravsten och skrev spökhistorier, han såg sur ut, men jag satte mig ändå bredvid honom och frågade försiktigt: Får jag sätta mig här medan du skriver? Vad skriver du om? Han blängde lite surt och sa: Jag skriver spökhistorier om spökena här på kyrkogården och deras hyss och en del om djurspöken också, vad är du för en som vågar störa mig så här? Jag bad om ursäkt för jag hade ju bara råkat komma förbi. Nu pockade pennan på uppmärksamhet igen. Den ville minsann inte sitta tyst i min ficka, utan den skulle prompt fram och prata och visa upp sig, han verkade känna skelettet på rösten. Pennan gav sig inte förrän skelettet fått honom i handen. Då började han skriva i en rasande fart, ja nästan så pennan trillade ur handen. Vilken fart, pennan började glöda och armen på skelettet började också vibrera. Var kommer den här pennan ifrån? undrade skelettet som fick svårt att prata av skakningarna.

Jag sa som det var, att jag hade hittat den i ett gammalt pennskrin som låg och samlade damm i en gammal låda uppe på vinden, hos en gammal farbror som dött, men som spökade omkring i huset. Han hette Robert och älskade pennor. Han samlade på pennor och hade hur många som helst. Ibland kunde han titta på dessa pennor i flera timmar. Han hade funderat på om han skulle spela in en film som handlade om pennor. Eller kanske försöka skriva en historia med dem, han funderade länge och väl. Om han skulle rådfråga den kände författaren herr Von Avliden, kanske han kunde hjälpa honom att bestämma sig, han kanske till och med kunde hjälpa till och följa med till kyrkogården för att få inspiration. På vägen dit mötte de en folksamling. Folksamlingen mässade på en underlig sång "saft, saft, hallonsaft" gick de runt och sjöng. I mörkret såg man inte att de var blå, men de var tyvärr inte vänligt inställda så vi smög runtom dom så att dom inte kunde se oss och upptäcka våra fula hattar som var prickiga med …

I alla fall, fortsatte vi gå, när folkmassan långsamt försvann bakom oss så.. skuttade vi av glädje och skrek för vi förstod att vi blivit osynliga när vi tog på hattarna. Hattarna var verkligen speciella, de visslade glatt vid beröring. Om man kittlade dem så skrattade de och började hoppa upp och ner, det var så underligt. Jag började känna att jag förvandlades till en prinsessa i rosa klänning. Pennan kröp ner i en fin rosa väska av det finaste träslag. Sen började gryningen komma så det var dags att vandra hemåt igen för att sova…

Slut!

*****¤¤¤¤¤*****

 Nattsudd den 21 augusti 2009 (och lite längre)Flört

Denna gång var det några få flitiga medlemmar som komponerade ihop en riktigt spännande historia.

Dessa flitiga var: Isa56, solblomma, Pirkkolino, Palomino, Powderpuff och Popcornett

Tack!

*****

Luna böjde sig ner och tog upp väskan. Den var tung och bökig att lyfta upp på bordet. Hon kollade en sista gång att allt var med som det skulle. Luna tog väskan i handen och strök bort det ljusa håret från ansiktet och tittade sig omkring i rummet, vände sig sedan om och började gå mot dörren, som plötslig slog igen med en smäll. Det gick inte att öppna dörren för den var låst utifrån. Luna ryckte och slet i dörren, men det hjälpte inte. Då blev det isande kallt i rummet och nackhåren reste sig på Luna. Hon vände sig sakta om och upptäcker en gammal kokerska som undra om hon kunde hjälpa till? Kokerskan, som var en gammal ande, ville bara veta vad som skulle ske.

Vart var Luna på väg någonstans? Skulle hon leta efter den försvunna arvshemligheten som ingen visste nått om eller vad den tagit vägen?

Jo det stämde, svararde Luna. Jag ska bara ha upp den här förbaskade dörren, den tycks ha gått i baklås på något sätt.

Nejdå, svarade kokerskan. Det var bara jag som har förtrollat den lite. Utifall att du skulle göra det jag trodde du skulle göra. Jag har någon som vill träffa dig, som nog kan hjälpa dig lite.

Men! Tåget då? Luna såg lite lätt oroad, jag måste ju med tåget. Nu har du försinkat mig så jag inte hinner med! Vad tycker du jag ska göra?

Kokerskan tittade lugnt på Luna och sa: Vi stannar tiden för det är dags för dig att lösa familjegåtan nu som oroat mig länge. Vi sätter på lite te och brer någon smörgås för detta kan ta ett bra tag att lösa. Stressa inte, du kommer inte för sent till ditt bröllop! Men du kan inte gifta dig utan brudklänning i finaste siden i färgen som matchar med dina blåa ögon och som tindrar lika mycket. Därför måste du först lösa gåtan och sedan kan du gifta dig!

Men vem är det jag måste träffa? undrade Luna.

Vem? Jo det är din farfarsfarfasmorfarsfarskusins farbror. Han var med när det hände. Vänta så ska jag kalla på honom

Ring ring, låter det i mobilen. En kvinna svarar i andra ändan.

Vem är det som stör mitt i maten, frågade hon?

Jo, det är ju jag. Känner du inte igen min röst?

Jo kanske, var inte du med den prickige clownen som jobbade på cirkus när jag var cirkus spöke och busade med personalen en hel del haha

Luna lyssnade med blandade känslor när de blåa blommorna började sprida starkt doft i rummet. Luna började må illa av lukten. Hon hade ofta haft migrän på sistone, så hon kastade ut blommorna och gick till apoteket. Där köpte hon en flaska spökspray som hon kunde ha till hands till sin hund Spöke nästa gång han blev förkyld. Det fiffiga med sprayen var att när man sprayade på nåt så…

Hoppsan! tänkte Luna när hon stod i Apoteket. Hur kom jag ut från rummet? Men hon kände inte igen sig, allting var annorlunda. För allting var väldigt mörkt och dystert, så hon satte på sin pannlampa och gick till ett skåp som stod öppet. Där inne fanns i den tidlösa tillvaron, som spökkokerskan hade sagt. Luna gick längre och längre in i det mystiska skåpet. Långt där framme såg hon ett ljussken. Hon undrade vad det fanns där framme. Gången var mörk och hon såg glimmande ögon längre in i skogen. Det kändes lite skrämmande, men ändå spännande. Hon gick försiktigt, så hon inte skulle reta upp några spöken. Plötsligt hörde hon steg bakom sig. Det skrämde bort varelsen med glimmande ögon. Hon vände sig om, inget där, hon ville fly, men kom ingenstans, hon var fångad mittemellan timmar och sekunder. Då hördes plötsligt kokerskans lugnande stämma:

Luna, kommer du någon gång? Var inte rädd, bara putta lite på dom så att du ser ordentligt. Tänk Luna. Du är så nära att avslöja familjegåtan. Vad du behöver innan är att hitta pusselbiten som försvann för länge sedan. DU är nu så nära, så nära. Men du måste försöka att släppa taget om det gamla och försöka att bli fri från din rädsla och fördomar mot oss spöken. Lyssna på ditt hjärta och på din pappa, så ska du se att det ordnar sig.

Du kommer att stå brud i en mörk länga mitt ute i storskogen bland alla tomtar och troll Prästen är jätten Jorm som kommer från andra sidan jordklotet och talar ett underligt språk. Men du kommer att förstå vad som gäller, annars får du fråga tolken som kommer från Gränna. Han hade sin randiga polkagris i högsta hugg ifall någon inte kunde hålla tyst. Nu gällde det att snabbt hitta rätt smak bland alla dessa polkagrisar. Den godaste är ju med smaken av chilipulver. Prästen Jorm hoppade av glädje när han såg brudgummen som var nära bekant till honom. Men vad konstigt att de inte sagt något om detta bröllop, tänkte prästen. Men sedan förstod, han varför. Prästen visste om Lunas familjegåta och nu måste bröllopet ske annars blev det inga polkagrisar till några av gästerna.

Luna snodde runt och undrade, var är pusselbiten? Måste hitta den innan alla dessa spöken runt om henne blir osynliga igen. Hon blundade och började treva sig fram mot utgången. När hon snubblade på en lös bräda i golvet, skrek hon av häpnad. Under brädan låg en bit av hennes eget bild. Vad betyder detta, tänkte Luna. Hon blev nyfiken och rev upp hela golvet. Precis när Luna rykte bort sista brädan från golvet, upptäckte hon att bilden blåste iväg. Men då upptäckte hon något annat som låg under bilden. Det var ett skrin som innehöll den borttappade arvshemligheten. Luna ropade nu har viktiga dokument om husets förra ägare. Men hade hon tid att kolla dessa nu? Hon tog papperena och gick till domstolen och allt fick ett lyckligt slut.

*****¤¤¤¤¤*****

Natten den 29/8 2009

Denna gång skrev vi hela meningar, utan att titta vad de andra skrivit innan. Jag tycker att det passade ihop väldigt bra ändå! Jag har inte ändrat något mer än punt och komma lite här och var.

Författare denna gång: Palomino, Isa56, Koppsal, 123diddi, Aries83, Pirkkolino och Popcornett

 *****

Ingen svarade när ropen skallade. Mobilen ringer och jag funderar om jag ska svara eller inte. Nattskogen står mörk och dyster. Tänder ett ljus och tänker på det som hänt.

 Tjoohoo!! Nu flyger vi, skrek häxorna!

Ur radion spelas det en massa pop och det är så skönt att slippa tystnaden. Kasta iväg alla sorger för nu ska vi festa! Kaffedoften sprids och det luktar så gott. Barnen öppnade dörren och tittade ut. Det är inte alla som gillar doften. "Sommar, sommar, sommar, det är dans i folkets park…" Hur kunde detta ske egentligen? Upp stack Herr mullvad sitt breda… Lite charmigt! Dimman tilltar och jag vågar inte bege mig ut ensam, för vem vet vad som finns där ute. Man kan köpa grillkorv och dricka på Seven eleven.  Sommaren är kort, sjunger Tomas. Ska bara sätta i den här kakan, så kommer jag. Adam Sandler var arg idag, i alla fall i filmen. Han tyckte polkagrisar med lavendel smakade…

 Öhmm, vad ska vi göra då, typ bara hänga här eller? Tôligt!! Man behöver ju inte vara arg, man måste ju se det positiva i det. Ur dimman kom den mystiska varelsen, som visade sig vara mycket vacker, fram. Det blir nog bättre om spöket drar ett lakan på sig Kom så går vi hem! Voffor gör di på detta viset? Man kunde ju också måla lite bilder med neonfärg så Plötsligt öppnas dörren och in kommer ett spöke. Ett spöke med neonfärger på sig borde ju synas tycker och sen så kom ett stoort monster och jag blev så rädd så jag…hjärtat for upp i halsgropen, Hjälp vad var det där???…

Sommaren är snart slut, blir bara mörkare och mörkare. Bilföraren tvärnitade och det färgglada spöket for flaxande till. Datorn hängde sig och började sedan spela upp en återkommande sekvens med ett läskigt ansikte som upprepade, det var först då som han insåg att han för första gången var ensam med gitarren… Hoppas regnet slutar snart, det är inge kul här i skogen när det regnar! Det är så mysigt att tända levande ljus.

Oj här tappade jag tråden, har någon hittat en borttappad tråd? Ibland blir man helt vimsig, så då kanske man ska dricka kaffe. Trappan blev bara längre och längre för varje gång jag gick i den! Lugnt och stilla stoppade han handen i väskan och drog sedan upp den snabbt igen! Jag vill ha blåbärs- paj med vispgrädde och Bananen smakade väldigt gott. Kan jag nu bara hitta den där gula, längtar tillbaka till 1998. Nu är det godnatt med Pettsons gurkor det är… Hjälp, den här varit galen natt! Alla människor, nä kanske inte alla, men åtminstone en hel massa verkar vara från vettet. Någon har problem och behöver hjälp, jag sprang, Då kom gryningen och natten tog slut!

*****¤¤¤¤¤*****

Helgen den 6-7 september 2009

Författare denna gång var: Pernillaa, Palomino, Isa56, powderpuff, Jinaum och Popcornett

*****

Han kom in i rummet och tittade sig omkring. I hörnet bredvid den stora blomman fick han syn på den. Det var en liten tomte som kom framskuttandes och som såg förvirrad ut. Tomten hade gråa byxor på sig och han var så orolig att de inte var fina nog för honom. Dessutom visste han inte var han var någonstans, han såg sig omkring. Där borta i bokhyllan fanns en karta, tomten undrade om den kunde vara till hjälp. Han drog fram en stol och kravlade sig uppför de höga benen på den gigantiska stolen. Han nådde inte riktigt kartan. Hur skulle han nu nå den? Han provade att dra fram några tjocka böcker som fanns i bokhyllan, men rätt som det var for de ner på golvet med ett himla brak. Mannen som kommit in i rummet visste inte om han skulle tro sina ögon.

- Kan jag hjälpa dig, frågade mannen. Tomten som blev förskräckt visste inte riktigt vad han skulle göra, men han samlade sig och sa:

- Jag är vilse. Var är jag någonstans? Tomte- Mor väntar ju på mig.

- Jaa, du är hemma hos mig! Vart väntar Tomte- Mor då?

- Hemma, såklart. Vad är det för en dum fråga? sa Tomten

- Jamen jag menar, vart bor du?

- Ehh, jag minns inte riktigt. Det var därför jag vill kolla på kartan om jag känner igen något, och få någon ledtråd.

- Okej, tror du att det är långt härifrån eller nära? Så jag vet vilken kartbok jag ska ta fram, sa mannen.

Tomten funderade så det knakade innanför luvan. Vad hette det där stället där det var så mycket snö och där tomtebarnen åkte skidor? Och hur långt hade han åkt med den där "attans" lastbilen han hade råkat klättra upp på för att kolla om det fanns några magiska kottar kvar på flaket. Men innan tomten hittade några, åkte lastbilen iväg. Jaa, det var illa! och det var så kallt att skägget frös fast i termosen där han förvarade sin magiska dryck. Var det inte för där hittade de kottarna, som behövdes till det magiska medlet, de letade efter för att städa det lila dasset som stod mitt på torget i den lilla byn. Där allt folket stod och väntade på sin tur, att få gå in på den magiska lila dasset. Tomten sa att detta dass var ett väldigt speciellt dass med tanke på färgen Det fanns bara i ett exemplar. Förutom färgen så var detta dass moderniserat, så man behövde bara trycka på en knapp så flög man ut genom en lucka i taket istället för att promenera ut som vanligt. Denna idé tyckte tomten om, så när han kommer hem, om han nu hittar hem vill säga, så skulle han genast bygga en större och vackrare magiskt utedass, som skulle slå alla med häpnad. Men först måste han hitta hem.

Mannen tog ner en karta över Norrland och la ut på marken för han skulle försöka hitta hem till tomten. Tomten hittade genast rätt ställe på kartan men det var låååång väg hem till lappland! Hur skulle de göra nu??? Jo de funderade på att lifta, men det hade Tomte- Mor varnat för. Renar var inte tal om för de var lite för vilda när de inte hade snön att pulsa i, så de blev lite bakom flötet. Men tomten var ju tvungen att komma hem.

- Men jag kan ta semester och resa med dig, utbrast mannen, som förresten hette Lasse.

De packade tält och mat och lite annat de behövde och så gav de sig iväg på en motorcykel med tomten i sidovagnen. Solen sken och tomten var överlycklig över att vara på vägarna igen. Han mindes sin vilda ungdom med sin gamla motorcykel. Då körde han och Tomte- Mor (som var en ung tomtemora på den tiden) långt iväg och ställde till en massa gatufester, och så festade de hela natten. De körde ofta hem i soluppgången. Ett år kom han nästan för sent till renklippningen, men som tur var hann tomten hem, för det är han som frisören, dessutom en känd sådan. När tomten vaknade upp ur dagdrömmen upptäckte han att det var mitt i natten, och att han hade somnat med kläderna på. Men han var inte hemma utan han satt på en bar. Bartendern kom fram till tomten med ett glas mjölk och en lapp där det stod:

Du måste genast bege dig till de svarta trollen.

Tomten som inte visste vart de höll till så han frågade bartendern. Tomten fick sin vägbeskrivning och skulle precis gå då någon knackade honom på axeln. Det var mannen från drömmen, och han sa:

- Hallå glöm inte bort mig, jag tycker vi ska fortsätta våran färd innan dimman kommer. Så vi inte kommer vilse igen.

De gick ut och startade motorcykeln och fortsatte norrut. När de åkt några timmar började plötsligt motorcykeln att vibrera och studsa lite, mannen han studsade upp och ner och hit och dit ända till han flög av och ner i diket. Kvar satt Tomten i sidovagnen och gapade, för han hade blivit så super hungrig så han kunde äta en hel Marabou helnöt. Han rotade i sin ryggsäck, men ingen choklad hittade han men däremot en kompass. Han tittade upp för att ta ut riktningen då utropade han plötsligt:

- Herre Jesus min milda skapare, vad är nu detta? Gjorde du illa dig?!?

Lasse reste på sig, dammade av sig dikesdammet och fick syn på kompassen i Tomtens hand. - Har du kommit på något, frågade Lasse Tomten.

- Kolla här, sa tomten. Norr ligger ju ditåt. Vi måste ha kört fel.

- Tyckte väl granarna liknade mer palmer sa Lasse.

- Jag som har så bråttom hem, sa tomten. Hur hade du tänkt lösa detta nu?

Lasse öppnade lugnt sin stora sadelväska och tog fram en turbomotor. När Lasse väl hade satt dit den nya motorn fick han inte igång motorcykeln, så då sa han till tomten.

- Har du inget magiskt du kan göra för och fixa det här? Tomten svarade:

- Javisst ja, glömde ju bort min termos med magisk dryck som jag har i ryggsäcken. Tomten tog upp termosen och hällde innehållet i tanken. Det började ryka konstigt och med stjärnor i avgasen.

- Sätt dig på nu för snart flyger vi som ett skott, skrek tomten. Håll hårt i styret.

Pang… Och iväg for dom med ett rytande, upp i luften mot norr. De flög ingen lång stund förrän tomten ropade:

- Där nere bor jag, jag ser gårdsplanen och Tomte- Mor. Hon ser inte så glad ut, undrar om jag varit borta länge…

De landade med en duns och Tomte Mor kom farande fram och kramade om tomten, hon fällde en liten tår och sa:

- Äntligen! Var har du varit? Jag har varit så orolig…

- Jaja sa tomten ömt, jag vet inte riktigt var jag varit, men jag hittade en ny vän och han hjälpt mig hem!

Tomtefamiljen hjälpte Lasse hem på magisk väg igen efter att ha tackat honom. Vad tomten råkade ut för sen, det är en annan historia!

Slut!

*****¤¤¤¤¤*****

18 september och helgen

Den här gången glömde jag bort att sammanfatta och har efter nästan en månad först sammanfattat historien. Men bättre sent än aldrig!  Flört

Författarna denna gång var:Palomino, Bea28, kobbeuffe, Isa56, powderpuff och Ritva (Popcornett)

Tack för er medverkan!

******

Mitt i livet kan fokuset på den lille skogsmusen helt försvinna. Detta hände en liten tomte som bodde mitt inne i skogen. Solen sken och allt var frid och fröjd, ända tills det stora monstret kom. Ett monster lika stort som ett berg och med ett rosa förkläde. Monstret skulle nämligen baka för hon skulle få fint besök. Monstret specialitet var en tårta som bestod av köttfärs, äpple och glass. För att få tag i dessa ingredienser var monstret tvunget att gå förbi huset där skogsmusen bor med sin familj. Monstret är väldigt rädd för möss. Mitt i Carl Bildts program om höstlöv, började det knäppa i väggarna. Då mullrade kaminen och började gå ut mot dörren…

- Stopp vrålade tomten, jag hittar inte mina söndagsgåbortsstrumpor som alltid ligger i skåpet under grytorna, men denna gången gjorde de inte det utan långt ner i diket. På nyheterna hade de sagt att de "svarta trollen" var ute och busade runt i förorterna. Med tanke på det var det troligast att de hade gömt undan alla grodor i en hink. Monstret fortsatte stigen fram och kom fram till motorvägen. Men inte en bil i sikte, däremot kom ett rymdskepp och landade framför monstret. Ut kommer Katten Gustaf och Ådi. Deras husse är borta, så Gustaf frågar monstret om han sett Jon.  - Jovisst säger monstret, han är, hm jag kan visa om jag får åka med i rymdskeppet. Alla tre gick in och så bar det iväg Där är affären som Jon finns i. Rymdskeppet gjorde en tvärbromsning så alla flög ut, och de landade i en stor hagtornshäck.

- Aj skrek dom, sen försökte komma ifrån hagtornshäcken, när de väl lyckades så var det en massa nässlor som dom måste ta sig igenom, om inte Ådi nu hade sina svävande skor med sig i ryggsäcken. Vilken tur det hade han, så han tog dem en och en över alla förbaskade nässlor. Men Gustaf fick en idé. Om de skulle plocka lite nässlor och gömma, så Jon också får sig en omgång av dessa nässlor. Att bara smita sådär, han borde få nåt straff tyckte Gustaf. Ådi höll med som vanligt. De gick till affären där Jon var. Gustaf smusslade undan nässlorna tills han visste vad han skulle spela Jon för spratt. Men vad var det för lukt som kommer smygandes, undrade Ådi Det var något konstigt, det luktade surt, mjölkigt och lök och lite träaktigt. - Har du nu släppt dig igen, Gustaf? frågade Ådi. - Nope! svarar Gustav lite surt, det är inte jag, utan det känns som Jon´s doft. Men var är han? Det är ju en sån konstig affär det här! Affären hade massor med skelett i garderoberna. Ådi kikade rädd runt och sökte ängligt efter Jon. Plötsligt fick han en idé. Om man kokar 6 potatisar i träskvatten och kryddar med lite gammalt spöke så får man en underbart god middag för två. Vilka skulle nu bjudas på detta? Den lilla skogsmusen och hans fru, kanske eller monstret för han var så hjälpsam. Nja det räckte till alla tre så de fick smaka på den goda potatis/spökgratängen. Men det var lite väl mycket kryddat, så  det började slå ut eldslågor ur munnen på monstret. Ådi tar upp ur sin väska sin brandsläckare, men det visade sig att det inte hjälpte utan det började brinna ännu mera. De fick snabbt sätta sig i säkerhet i rymdskeppet och ringa till brandkåren. Men de var upptagna med att spela fiol. De skulle spela på den stora brandkårsfesten som hölls vart 10: de år ute i träskmarken. Till slut stängde monstret munnen och elden slocknade, men först hade hela huset brunnit ner och rymdskeppet var alldeles sotigt. Gustav hade blivit av med pälsen och stod och frös, när det var 25 grader varmt ute och när han fick se Jon komma gåendes med bilnycklarna i handen, blev han så arg och sprang fram och sa: - Var har du varit? Jag vill åka hem NU genast och när vi kommer hem vill jag ha en STOR lasagne, och en varm päls och sova hela veckan, speciellt på måndagen. Då äter jag också bara glass. Gärna med kolasås på och med favoritprogrammet igång på TV. När han åter fått värmen i kroppen och all glass var uppäten så var han så mätt och trött att han bara ville krypa upp i sin korg och sova zzzzzz… - Fast… Nää, det var nog inget mer, Jag vill sova! - Ja, Jag med svarade Ådi och kröp ihop. Ådi var också trött, och ville gärna ligga bredvid Gustaf, rätt som det var när Ådi försökte lägga sig bredvid Gustav så såg han att det var något märkligt med Gustav för Ådi tycke han började ändra skepnad till…  - Undrar hur det gick med monstret, säger Ådi sömnigt … och somnar gott.

Slut!Skrattande

*****¤¤¤¤¤*****

Nattsudd den 11-12 oktober

Japp då var helgens nattsudd klart och här kommer sammanfattningen.

Palomino, Isa 56, powdepuff och Ritva har roat sig! Flört

*****

Palle tog upp ryggsäcken och satte den på plats med alla spännena. Tog ett djupt andetag och började gå. Palle märkte aldrig att den knallgröna lilla varelsen som hade smugit sig i hans ryggsäck. Det var en mycket busig pojke av en sort som inte är så vanlig, han morrade lite grann för att han såg någonting bakom det stora, stora trädet. Något stort och mörkt, han blev lite osäker och kröp ner bakom mossan som var gigantiskt lurvig och mjuk och alldeles lila, han sjönk djupare och djupare ner. Plötsligt ramlade han ner i underjorden som var så vacker att han bara måste nypa sig i armen för att kolla så han inte drömde. Det gjorde han inte, han skrek till och en nyfiken liten filur kikade fram och sedan fler och fler. Vad var det för ställe och vilka var det? En liten jordekorre skuttade fram. Han var i underjorden, och det var en sjö med rosa vatten och luften glittrade av små tindrande änglar.

- Hej! sa en av dem. Vad är du för en konstig sak?

- Jag är inte konstig, jag är nämligen en alldeles vanlig krokofant svarade han och tog upp sitt id-kort. Änglarna flög närmare och trängdes runt om honom för att se vad han visade fram….

- Men inte är du den stilige mannen på bilden? undrade änglarna.

- Jo det är jag, men en trollkarl som övade på mig misslyckades med. toningen i mitt hår. Det är därför jag har självlysande hår. -

- Om du går till mörka skogen så kan den kloka hasselmusen säkert hjälpa dig att bli stilig igen, för så här kan du inte se ut. Du skrämde halvt ihjäl oss ju. Men du måste ha ett annat namn, så vi döper dig till Patrick Swayze.

Patrick såg lite förvirrad ut, men följde snällt med igelkotten med den prickiga rollatorn som haltade före, han skulle visa vägen till dem som visste var hasselmusen höll till. När de kom fram till hasselmusen, fick Patrik hicka, han hickade så mycket att han började hoppa baklänges. Plötsligt stötte han emot den prickiga rollatorn som rullade iväg och puttade till hasselmusen som for rätt in i trädhuset som stod på den nedersta grenen på den stora julgranen. I trädhuset luktade det så gott av dessa hemmagjorda väggprydnader som var gjorda av pepparkaksdeg. Hasselmusen åt och åt väggprydnader så han fick ont i magen. Patrick reste sig och gick lite tveksamt fram till hasselmusen och frågade om han behövde lavemang. Sen tittade han på väggen för att undersöka väggprydnaderna. Var de verkligen så goda som de luktade? Patrik började nämligen bli väldigt hungrig. Han tog försiktigt en tugga av väggprydnaden, men:

- Usch vilken smak, sa Patrik.

- Jamen snälla Patrick du har inte druckit av trolldrycken, det är därför det smakar pyton. Ta nu och drick upp hela drycken ur denna bägare.

- Bläääh, Patrick spottade och fräste, men efter en stund började det smaka blåbär.

- Ska det smaka så?, frågade Patrik.

- Ja det smakar som du själv vill att det ska smaka, tänk på lakrits så smakar det lakrits, ja, nästan i alla fall. Men, Patrik, hade du inte något du ville fråga? Du hade ett ärende hit?

- Jovisst ja, äh jag har blivit förtrollad och vill ha tillbaka mitt naturliga utseende. Skulle du vilja hjälpa mig?

- Jodå visst kan jag hjälpa dig, men då måste du först gå till den heliga källan, den är jättehemlig och endast jag vet var den är. Följ med här.

Dom gick ner i källaren och kröp in i ett skåp som stod där. Det kan låta trångt men det var ett magiskt skåp, så de hade gott om plats. Hasselmusen öppnade ytterligare en dörr i bakre väggen av skåpet, där utanför fanns en skog. Hasselmusen sa:

- Följ stigen genom skogen, du får absolut inte vända dig om för då hamnar du i den svarta skogen och kommer aldrig hem igen, och du får vara krokofant för alltid.

Patrick började gå och gick fort för att inte lockas in i skogen. Till sist kom han fram till källan. Han började leta efter något att ta vattnet i, och efter en stund hittade han en elefant som kunde suga upp vatten i snabeln och sedan duscha honom med det. Sagt och gjort, men då kom ett rött klot farande i hisklig fart och det var ett meddelande från hasselmusen: DU MÅSTE DRICKA DET! Okej, Patrik drack genom att forma händerna till en skål. När han druckit en gång kände han hur något började röra sig, han drack lite till och plötsligt kände han hur han började växa och det pirrade i hela kroppen. Höll han äntligen på att bli sig själv igen? Jaa, han kände hur ansiktet började förändras, han drack ännu lite till, då pirrade det till i håret, och han anade att han skulle få tillbaka sin egna hårfärg. Elefanten stod och titta förundrad på hur Patrick mer och mer blir förvandlad till den snygge danslärare han var en gång i tiden. Elefanten började också dricka av vattnet, hon ville se vad som hände med hennes kropp när hon drack. Det pirrade till i hela elefantens kropp och hon förvandlades till den vackra unga flicka hon var när hon hade träffat den tokige trollkarlen, som förvandlade allt han kom över. När Patrick såg denna vackra flicka kunde han inte motstå att gå fram till henne och prata, fast han var så blyg så han bara stammade fram ett ynkligt hej. Flickan däremot gick rakt fram och kramade om honom lääääääänge. Sen var det något konstigt som hände. Det var som fötterna lyftes från marken och de flög upp i luften, de höll hårt i varandra medan de svävade fram till paradiset. Där stod älvorna och väntade tillsammans med Palle och hasselmusen. Kyrkklockorna ringde och dom skyndade sig att snabbt byta kläder och gick sedan uppför kyrkgången. Alla stod uppradade och glada tittade på brudparet, som till slut gifte sig och levde lyckliga i alla sina dagar!

Slut!

*****¤¤¤¤¤*****

Kram // Ritva (Popcornett), "Nattsudds-sammanfattare"

Ritva

"Små saker vi fått gjorda, är bättre än stora saker vi planerar att göra."

Annons:
snurro89
2009-07-27 12:58
#1

Varför har du två inlägg om de här?

Bra skrivet föresten blev lite flummigt baraFlört

pernillaa
2009-07-27 13:15
#2

Det här är en artikel. Det andra är ett foruminlägg. Den här artikeln kommer fyllas på med fler nattsudd eftersom. =)

Ha en bra dag! // Pernilla

Ritva
2009-07-27 13:32
#3

#1 Precis som Pernillaa säger så är det här fortsättningen på Artikeln Nattsudd där alla våra nattsudd samlats. Men jag tyckte den första började kännas lång så därför gjorde jag en ny. Därför råkade det bli "två" likadana då jag även lägger upp den senaste som ett inlägg. (fast det kanske är onödigt, eller vad tycker du Pernilla?)

Ritva

"Små saker vi fått gjorda, är bättre än stora saker vi planerar att göra."

pernillaa
2009-07-27 13:38
#4

Nej jag tycker att det är bra som du gör. Artikeln var nog lite lång som du säger så det är nog bra att dela upp det. Och du skrev ett inlägg just för att du altid brukar göra så för att meddela så att folk verkligen ser att det har kommit upp en ny nattsudd om dom nu missar det i artikeln. För artikeln flyttas ju inte upp i listan bara för att du uppdaterar artikeln med mer text. Så det gör absolut ingenting att det blev två st bredvid varandra den här gången. =)

Ha en bra dag! // Pernilla

Ritva
2009-07-27 13:41
#5

#4 Ok då fortsätter jag som jag gjort hittills! Glad

Ritva

"Små saker vi fått gjorda, är bättre än stora saker vi planerar att göra."

[Pirkkolino]
2009-07-27 15:21
#6

Jag tycker att den låter som rotvälska, Skrattande men det är inte konstig när man vet att det finns massa olika böcker inblandade…men det var kul att skriva…Tungan ute

Annons:
Upp till toppen
Annons: