Hen är absolut användbart om man inte känner till en persons kön men såklart också om en person inte identifierar sig som binär och vill att man använder hen som dennes pronomen.

Jag använder hen regelbundet till människor som inte angett sitt kön, främst på Internet.

I verkligheten så är jag mer risky och kallar folk han eller hon beroende på vad de "verkar" framstå som, och om jag säger fel, så hoppas jag på att de rättar mig. Är det fel, så är det fel, och då rättar jag mig. Finns liksom inte så mycket annat att göra.

Jag känner inte att jag kan använda hen till allt och alla rent praktiskt. Jag älskar ordet annars.

Vill tillägga att jag, personligen, anser att det är oerhört respektlöst att "tvinga" folk att bli kallade för hen. Det kan t.ex. skada transpersoner ganska mycket. Då syftar jag på när folk menar att vi "bara ska använda hen". Visst älskar jag tanken på ett könsneutralt samhälle, men jag suktar mer efter ett samhälle där alla faktiskt får Själva bestämma och Avgöra vad de vill bli kallade.

Men det är verkligen inte mycket begärt att be folk kalla en för hen.
Det är liksom skillnad på att tvinga någon bli kallad något, och be någon använda ett pronomen som man själv mår bra av. Om folk vägrar kalla mig för mitt önskat pronomen, trots att jag förklarat flera gånger, så är det ingen människa jag vill ha i mitt liv.

Jag tycker att ordet hen bara är ytterligare ett exempel på exempellös lathet, det tar inte många sekunder extra att skriva hon/han om man inte vet könet.

#4 Fast för oss som faktiskt är könsneutrala eller för de som är osäkra så är ordet oerhört användbart.

Jag använder det inte.

#5 Ja det är kanske bra för några, men ordet i sig känns för mig lite förnedrande, särskilt med tanke på den alltmer närvarande engelskan i det svenska språket. Jag tycker att det låter lite "panelhöna" över det och vill inte använda det ordet alls. Jag skulle välja en annan omskrivning för en okänd person av den natur du syftar på.

#7 Jag förstår helt hur du tänker!

Men jag är väldigt säker på att folk hade klagat, vad för ord vi än valde, just för att det handlar om kön och könsidentitet. Folk tenderar att ticka igång så fort det tas upp.

Jag säger han/hon, den eller personen istället, som jag alltid gjort. Gillar inte ordet hen.
Just my opinion.

Av lättja (häpp) kan jag säga att jag håller med homeward bound och Kneko hittills.

Men jag måste säga till #4 att det är all skillnad i världen mellan att införa ett nytt begrepp i språket, som fyller en dittills tom betydelsenisch (i det här fallet till och med två), och att röra ihop ord av ren lättja.

Det är också all skillnad i världen mellan det förra och att av ren lättja sätta samman två ord, varav inget ändå fyller den nischen utan tvärtom stadfäster en tvådelning som faktiskt inte är och aldrig har varit hela verkligheten. 

Så  jag menar att argumenten är starkare för att det är "han/hon" som är latt (ja, den formen fanns en gång). Också eftersom att mynta eller våga använda ett ord som är nytt och som dessutom slår hål i en verklighetsförenkling som är så inrotad i folks väsen och upplevelse av trygghet i tillvaron att de blir mer provocerade av det än vad de blir av allvarliga världsproblem, kräver saker som är svåra att förknippa med lättja.

Den här allmänna ovanan att falla platt för engelskan och låta den bestämma ens svenska tycker jag hör hemma där solen inte lyser.

#10 Nja, jag håller inte riktigt med dig. jag tror inte att begreppet hen kom till enbart för att täcka in ett behov av ett utryck för personer med oklar könsidentitet, utan för att folk i allmänhet, den stora massan, skulle slippa skriva hon/han. Det är där min tanke om lättja kommer in. 

I sammanhanget kan jag passa på att be alla personer som verkligen behöver ordet om ursäkt, jag erkänner att jag inte ens tänkte på er ☺️

Sedan kan man ju diskutera hur man bäst motverkar den här förbannelsen vi har att ordna saker (som kön) hierarkiskt. Och den ordning vi har, med "han" överst, "hon" under och "hen", beroende på hur man vill se det, nere utom synhåll i kloakerna eller inpressat med avhuggna hälar och tår i "han" och "hon".

Med ett enda pronomen? Det måste inte innebära att man förtiger olikheter. Men det måste sannerligen inte heller innebära att man kommer tillrätta med dem; det kräver fortfarande aktivt arbete med just den saken. Även om andra känner det finskspråkiga samhället (med "hän") bättre än jag känner inte jag det som särskilt omacho. Inte heller samhällen där man brukar, eller till nyligen brukade, nöja sig med verbets okönade personböjning utan att ange könade pronomen, som de spansk- och italienskspråkiga (canta = han/hon/hen/den/det sjunger).

Med fler pronomen och ett aktivt arbete mot att rangordna dem de används för? Kanske det arbetet blir ännu svårare än med bara "hen"? Å andra sidan blir väl (marginellt?) färre provocerade. Jag tycker också vi borde kunna bli vuxna nog att se och njuta av olikheter utan att rangordna deras bärare som bättre och sämre. Men det kanske är utopiskt?

#11: det handlar inte bara om penndrag eller knapptryck. Det handlar på ett mer grundläggande plan om tankemönster. (Gjorde det inte det skulle inte folk bli så fruktansvärt provocerade.)

---

---

Att skapa eller att införliva och ta i bruk ett nytt begrepp är att bygga ut ett tankemönster, att bygga ut sin begreppsvärld. Det är motsatsen till lättja. (Det skulle inte förvåna mig om det också skulle kunna visas stimulera synapsbildning och sådant.)

---

---

Det är inte heller helt utbytbara begrepp, ”han/hon” och ”hen”. De har olika associationsmoln, bibetydelser och -innebörder.

---

---

Vilket jag misstänker är fallet till och med när serbokroater återigen tar i bruk en hittills föråldrad dåtidsform av sina verb därför att den är kortare att skriva på mobil än den hittills modernare. De båda formerna har nämligen aldrig betytt exakt samma sak, och den äldre formen finns ju kvar i litteratur.

---

---

Fast där håller jag utrymmet för lättja för större. Dock kan även ett sådant fall leda till nya begreppsdistinktioner i språket. Våra ord ”trä” och ”träd” var en gång ett modernare och ett mer gammaldags uttal av samma ord. (Man kan läsa i äldre texter sådant som att "huset är bygt af träd".) Om synonymer behålls brukar de så småningom glida isär. Och om inte i huvudbetydelse så i biinnebörder, stilvalör eller sådant.

---

---

Så ”lättja” är hur som helst ett problematiskt begrepp i sådana här sammanhang. Den har en tendens att leda till nyskapande.

---

---

Dessutom finns det goda skäl att betrakta snedstreckskonstruktioner som "han/hon" som stilistiska missfoster jämfört med riktiga ord. Och "vederbörande" är både alldeles för långt för ett obetonat pronomen i svenskan och har en väldigt specifik användning och stilvalör, där det också behövs.

---

---

Så här ungefär lär ”hen” ha tillkommit. Varvid man dock bör hålla i minnet att ord inte förs vidare med bruksanvisning utan ändras alltefter hur folk brukar dem:

---

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150601729734077&set=o.191186619054&type=1&theater

---

http://blog.svd.se/kultur/2012/03/08/”hen”-foreslogs-av-sprakforskare-redan-1994-–-i-svd/

  Det bjuder mig emot att kalla någon för en höna. 😃
Okay… oftast, i alla fall. 😉

Dock, om mant tittar lite allvarligare på det, så verkar det som att någon eller några vill ha ett könlöst samhälle. Det tror jag är ett misstag. Att försöka kämpa mot naturen lönar sig aldrig. Inte i längden.

I sådana fall är det bättre att vi säger hin istället.

#14 "Kämpa mot naturen?" 

Fast vem är det som avgör vad som "tillhör naturen" eller inte? Det finns folk som påstår att homosexualitet inte är naturligt. Ska vi sluta kämpa för homosexuellas rättigheter för det?

Och du påstår ju indirekt att vi som faktiskt är könslösa är "onaturliga".

#15

  Homosexualitet finns i naturen.

Och en människa utan kön tillhör väl inte direkt majoriteten i samhället. Och inte heller i naturen. Och jag tror att det är ytterst få människor som ser könlöshet som naturligt. Sedan kan man ju fråga sig vad könlöshet innebär. Är det en människa utan könsorgan? Eller är det en människa utan könsdrift? Eller är det en människa som känner sig helt neutral när det gäller kön? Som alltså inte vill definiera sig som man eller kvinna. Eller som både och.

Men det är inte råsexualitet som den här diskussionen gäller. Det handlar mest om semantik här. Och här råkar det vara kopplat till hon eller han. Alltså det vi normalt betraktar som kön. Och personligen tror jag inte det är så lyckat att försöka släta ut begreppen så mycket att könet blir helt betydelselöst. För hur man är vrider och vänder på det och hur modernt hip man än försöker vara så är det i verkligheten inte alls betydelselöst.

Om du av någon anledning upplever dig som könlös så är det nog lika bra att du accepterar att du faktiskt är ett undantag. Åtminstone när det gäller det som vi kallar kön. Alla människor har sin särart och är på det ena eller andra sättet ett undantag. Fast hos dig är det då mer laddat i och med att världen trots allt sätter så stor vikt vid kön. Du kan liksom inte räkna med att världen skall ändra sina normer bara för att det skall passa dig.

Däremot är du en människa. Med en människas alla talanger och brister. Att du skulle vara könlös kanske många människor upplever som sorgligt därför att du då går miste om något som de då tycker är extremt viktigt. Åtminstone för dem. Men du upplever det antagligen inte alls så. Du tycker kanske att folk bara är allmänt oförstående. Men å andra sidan så har du förmodligen någonstans något som kompenserar för detta. Även om du kanske inte direkt tänker på det.

Idealt vore i min mening att enbart använda hen som tredje-persons pronomen för människor. Jag tycker inte det finns någon anledning att könsuppdela centrala delar av språket, dels för att det ger onödig komplexitet och dels för att det trots allt är en rest från en tid då kvinnor och män betraktades som så väsensskilda att man i varje situation behövde uppge vilken av grupperna den man omtalar tillhör (även när det är helt irrelevant för vad man säger).  

Men pragmatiskt sett inser jag att en sådan reform skulle ta sin tid och jag använder han och hon precis som jag använder typ oregelbundna verb och andra förlegade språkkonstruktioner.

#14, #16: som jag redan (#12) har gett exempel på har könlösa pronomen (eller verbformer) ingenting med könlöst samhälle att göra. Det är två helt olika saker och av det förra följer inte det senare.

För det andra är det mycket få av dem som förespråkar hen som vill ha ett könlöst samhälle.

För det tredje verkar det vara en ny upplysning för dig att det finns folk som vill kallas "hen". I så fall finns det kanske mycket man inte har satt sig in i av utbredning, historiska mörkertal, diskrimineringsaspekter (ska vi ha majoritetsdiktatur i andra frågor också? Återuppta försvenskning av samer och norrbottensfinnar och godta att finnarna gör likadant med finlandssvenskarna? Vad har vi språket till, har vi det för att kunna uttrycka saker eller ska vi dölja saker med det? I synnerhet när det gäller ord som det ändå finns fler funktioner för? …) och så vidare.

Skulle aldrig få för mig att använda det.

😟

#19 Jag instämmer.

#14 "Att försöka kämpa mot naturen lönar sig aldrig. Inte i längden."

Två invändningar:

1. Det finns ingen naturlag om vilka pronomen som är lämpligast. 

2. Några av mänsklighetens största framsteg har faktiskt åstadkommits genom att kämpa mot naturen (beroende på vad man menar).

#14 Kanske du behöver upplysas om vad som omfattas av naturen då? Det är belagt att mellan 5 och 10 procent av mänskligheten har någon form av sexuell avvikelse från det som betraktas som norm (heterosexualitet) och med stor sannolikhet har det förhållit sig så under hela Homo sapiens existens med början någonstans mellan 200 000 och 250 000 år sedan. Detta gäller även hos ganska många andra större däggdjur.'

#13 Jag har ju redan erkänt och bett om ursäkt för att min reaktion på ordet hen enbart var en begränsad reflektion gällande hon/han.

#22: jag såg det och det var inte (bara) det jag skrev om. Mycket av det jag skrev kan förstås tillämpas på det också, men inte allt. Det jag avsåg var "hen" som ospecificerat personligt pronomen, alltså "i stället för" "hon/han" och sådant.

#17

  Du har faktiskt en poäng här. I vissa lägen så skulle det vara praktiskt.

Men varför hen?

Vi lever i en tid där man strävar mot rättvisa och jämlikhet mellan könen. Och det är väl på tiden, kan man tänka. I de flesta kulturer så har väl kvinnan betraktats som en varelse som är underlägsen mannen. Detta trots att hon har förmågan att föda barn. Lite märkligt, faktiskt.

Men om man har lite fantasi så verkar det som om tiden för kvinnans storartade hämnd är inne. Och hon kommer så småningom att ta över världen och vi går då  sakta men säkert mot ett matriarkaliskt samhälle. Om man har lite fantasi, alltså. 😃

Så om man betraktar ordet hen så är det alltför likt ordet henne. Och därmed så är elementet likvärdighet borta. Finns det andra valmöjligheter här?

Låt oss börja med att testa ordet hön.
Men det är också alltför likt ordet höna. Dessutom så är det bara ett par prickar mellan hon och hön. Så det duger inte.

Hän går inte heller bra. Det är bara ett par prickar mellan han och hän. Dessutom existerar redan ordet hän.

Och hån är ju inte så speciellt lyckat heller.

Och hyn existerar redan.

Men hun då? Tja, vore kanske en idé. Fast det ligger kanske lite väl nära ordet hon. Lätt att se och höra fel i hastigheten.

Och hon fungerar uppenbarligen inte. Även om i många fall det faktiskt redan används. Exempelvis: "Vad är klockan. Ja, hon är snart sju." Man säger inte: "Ja, han är snart sju." Lika lite som att man pratar om Fader natur. Kanske lite orättvist.

Hin kan man knappast använda. Det associerar alltför mycket till han hornpelle. Även om en del associerar lucifer med en feminin entitet. Exempelvis i Polanskis The Ninth Gate.

Och så är vi tillbaka till hen och han.

Kanske man kunde testa en helt annan lösning.
Vad sägs om ordet Hzn?
Skall då uttalas som ett vibrerande "zzzzzzznnnnnnnnn". Nästan som ett svartkonstens fatalt vibrerande mantra som kan spränga bort en hel värld.

Men vem vet? Det kanske skulle fungera. Även om det ibland kan vara lite jobbigt för lillfingret att hitta den sällan använda z-tangenten.

Om vi människor inte har något problem så är vi mästare på att hitta ett. 🥳

#24: ja, med knappologi kan man sabotera allt. En lång rad helt okontroversiella ord som redan finns kan säkert också uppbringas i syfte att få folk att börja bråka om att de och de liknar varandra för mycket.

Jag har gett ett par länkar om "hen":s ursprung. Kanske de kan vara en bra utgångspunkt för tänkandet?

#24 "Så om man betraktar ordet hen så är det alltför likt ordet henne"

Objektsformen… Ytterligare en språkkonstruktion som vi skulle kunna slopa nu. I framtiden spår jag att vi slutar prata om henne, och istället talar om hon eller möjligen om hen.

Ditt resonemang om ordet hen verkar vara en ren halmgubbe.

#26 …

"Ditt resonemang om ordet hen verkar vara en ren halmgubbe."

😃 Jo, det kan jag förstå att du tycker. Jag tycker om att lägga in lite privat humor i det hela när jag är på det humöret. Sedan har jag en känsla av att vi ser saker och ting på lite olika sätt. Kanske. Men det spelar väl inte så stor roll egentligen.

Om alla såg saker på exakt samma sätt så vore nog världen ganska tråkig, misstänker jag.

Använder aldrig ordet "hen" (förrutom nu då). Har inget behov av det och så länga de flesta människor har en könsidentitet ser jag ingen anledning att jag ska styras av en minoritets könslöshet. Gällande jämstäldhet mellan könen tror jag inte ett ord kan lösa det problemet.

använder endast ordet om jag skriver på engelska om höns.  

har lite olika ord jag använder på okända beroende på situation men kan även användas på kända objekt för mig

En fråga:

Ni som talar för att "hen" bör användas (mer eller mindre) genomgående: ser ni det främst som en social fråga där språket kommer in som en nödvändig del i strävan efter jämlikhet?

Eller finns där även en biologisk tankegång, att man inte kan eller bör göra en uppdelning i ett givet antal kön?

#30 Biologi har inte mycket med saken att göra. Jag ser det till lika delar som en lingvistisk och social fråga. Det enklaste argumentet för 'hen' är det #28 skriver, även om hen har råkat vända det upp-och-ner: Det finns oftast inget behov av att använda han och hon.

Det är lätt att dra paralleller till du-reformen, som också togs emot illa av en och annan reaktionär veteran, men som idag är nära nog universellt accepterad.

#31 Ok, tack för svar!

(Ang. den demokratiska och mycket lyckade du-reformen som vi tagit för självklar, fast det inte hör hit, tycker jag mig se tendenser till uppluckring, när många nu säger "ni" igen….🤔)

#31 Jag  tycker inte att parallellen med du-reformen är alldeles självklar att dra. Ordet "du" var ingen nymodighet då, bara användningen av det. Ordet hen är ett helt nytt ord och inte ett alldeles självklart uttryck för ganska många, mig själv inkluderad. Jag tycker att det är svårt att använda hen, det känns inte naturligt, snarare tillgjort och lite fånigt.

Omsvängningen i användandet av ordet "ni" tycker jag inte om. Jag som är lite äldre och numera ofta tilltalas "ni", blir illa till mods och känner fysiskt obehag av att bli tilltalad så. Jag upplever att det oftast är nysvenskar som säger "ni" till mig. De har fått lära sig att det är ett tecken på respekt, men för mig betyder det att man tar avstånd och markerar en skillnad mellan människor. Jag ber alltid den som tilltalar mig med "ni" att inte göra det för att det känns obehagligt för mig.

#33 "Ordet hen är ett helt nytt ord och inte ett alldeles självklart uttryck för ganska många, mig själv inkluderad."

"Du" var inte heller självklart innan reformen. Det är däri själva reformen ligger 🙂.

Jag tillhör ju inte dem som förordar "hen" istället för han eller hon när ettdera av de senare är motiverat – men peter54 har rätt i att det är en avsevärd skillnad i motståndet mellan ett helt nytt ord och ett som redan fanns i närliggande användning.

Det är synd i ett fall som det här, där språket uppenbarligen kan berikas (ja, jag har ännu inte läst något hållbart argument för motsatsen), men så fungerar folk. Nymodigheter på strukturnivå tar tid och att medvetet nyinföra sådana är en klar avvikelse från hur språk brukar fungera.

#35 "Jag tillhör ju inte dem som förordar "hen" istället för han eller hon när ettdera av de senare är motiverat"

Motiverat med hänseende till vilket syfte?

#36: det kan man alltid diskutera. Men skillnaden finns, bland andra skillnader, och ibland är den relevant av bättre skäl än vana, fördomar och kontrollbehov. Och jag tror det skadar mer i längden ju mindre språket kan uttrycka. Se också #12.

Jag tycker att det är bra att det finns ett tredje alternativ - men jag haaaaaatar att det används som "könlöst" istället för tredje kön. Dvs okänt kön. Om man identifierar sig som en hen så är det bra för dom men jag tycker att man ska separera tredje kön med okänt kön. 

Han, Hon, hen, hän (finskan har bara hän för båda, alla är en hän) till exempel. Efterom finskan använder hän för båda så tycker jag att det är ett perfekt mellanlandning för en tredje.

Förtydande…. man kan använda hen för "vad nu hen identifierar sig som" men om man sedan kan bestämma om man känner sig som en han, hon eller mittemellan. Jag ogillar att dom inte separerar de två. Mittemellan och okänt.

Angående finskans "hän" så finns det en tråd på Finlands-forumet. Intressant att läsa hur de finsk-kunniga uppfattar det. Det känns som om det ändå inte var riktigt samma sak som "hen", eller…? (Förutom att hän låter på något sätt trevligare än hen.)

Fungerar det där så borde det fungera här. 🤔

http://finland.ifokus.se/discussions/535d74038e0e747a20000603-han

Ja jag fick det förklarat som att alla är en hän. Är liksom inget han eller hon begrepp bara alla är hän. Jag ska hem till hän. 

Och ja jag instämmer att jag tycker hän låter bättre. hän = personen liksom. Jag ska hem till personen. Har personen tappat sin penna?

#38 Om jag förstår dig rätt så är din föreslagna användning raka motsatsen till hens ursprungligt avsedda innebörd, där hen var avsett för personer som varken identifierar sig som han eller hon.

Det finns en tydlig glidning åt det hållet, språkrådet har nyligen uppdaterat sina riktlinjer för att göra den betydelse som du förespråkar mer betonad: http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/sprakradgivning/aktuellt-sprakrad/granskade-rad/2014-04-30-hur-anvander-man-pronomenet-hen.html

.

Du föreslår om jag förstår dig rätt ett tredje pronomen (annat än hen) för ett tredje kön, men är inte senaste modet att betrakta kön som ett spektrum snarare än en diskret uppdelning? "Det finns inte två kön. Det finns tusen" är en populärt slogan, och då kan man ju lika gärna säga att det inte finns tre kön.

Min åsikt är enkel. 

Detta är politiskt motiverad genusgrammatik som saknar belägg för att ha några positiva inverkningar i språket. Naturvetenskaplig forskning pekar allt mer på tydliga skillnader mellan könen, that's it. 

Egentligen borde inte pronomen "hen" finnas, men med tanke på dagens vänsterliberala normer och oprofessionella politiker som agerar proffstyckare än lyssnar på sakkunniga så förändras samhället i sakta takt till något löst experiment.

#43 "Detta är politiskt motiverad genusgrammatik som saknar belägg för att ha några positiva inverkningar i språket."

'Positiva inverkningar' är ju lite subjektivt när man talar om vilket språkbruk som är bäst, och det är ju svårt att bevisa att något ord har positiv inverkan i någon objektiv bemärkelse. Det kommer ju nyord varje år utan att någon skriver en avhandling om deras samhällsnytta 🙂. 

Jag kan ge dig konkreta belägg för positiva inverkningar från mitt perspektiv om du vill. 

"Egentligen borde inte pronomen "hen" finnas, men med tanke på dagens vänsterliberala normer och oprofessionella politiker som agerar proffstyckare än lyssnar på sakkunniga så förändras samhället i sakta takt till något löst experiment."

Vilka sakkunniga är det de ska lyssna på? Och vad ska politikerna göra tycker du? Förbjuda ordet hen? 🤔 Ja, jag antar att "vänsterliberala normer" kan komma i vägen för den sortens beslut 😃. 

På ditt stora hela tycker jag ditt inlägg är skrattretande eftersom du talar om införandet av ordet 'hen' dels som att det vore ett politiskt beslut och dels som att det mer eller mindre kan innebära världens undergång 😃.

"Naturvetenskaplig forskning pekar allt mer på tydliga skillnader mellan könen, that's it."

Tydligare än skillnaden mellan en X-  och en Y-kromosom eller tydligare än könsorganens utformning eller vad? Och vad har det med 'hen' att göra?

Att ordet "hen" existerar och används i folkmun har jag ingenting emot. Det är bara bra om människor (inte politiker) finner ordet användbart men jag anser att nyare ord som införs eller "uppfinns" i samhället måste ha mer "grund" och bakomliggande forskning än ideologiska motiv.

Tanken bakom ordet "hen" bygger tämligen på vänsterliberala idéer som uppkom på 60-talet. Genusgrammatiken vill sudda ut "sociala konstruktioner" och skapa blanka individer som alla kan definieras med ett ord, oavsett ras, religion och kön.

#45 "Det är bara bra om människor (inte politiker) finner ordet användbart […]"

OK, så grundproblemet är att du inte ser politiker som människor?  

"jag anser att nyare ord som införs eller "uppfinns" i samhället måste ha mer "grund" och bakomliggande forskning än ideologiska motiv."

Det där är en total missuppfattning om hur språk utvecklas. Nya ord uppfinns inte i laboratorier, och de behöver inte säkerhetstestas innan man använder dem 🙂.

#46 "Genusgrammatiken vill sudda ut "sociala konstruktioner" och skapa blanka individer som alla kan definieras med ett ord, oavsett ras, religion och kön."

I princip har du rätt även om du så klart valt formuleringen "blanka individer" för att ge en negativ konnotation. 

Håller du med om att det vore problematiskt om vi hade särskilda pronomen baserade på ras eller religion? Vore det i så fall fel att sträva efter att ändra det?

#47 "OK, så grundproblemet är att du inte ser politiker som människor?"

Jag ser politiker främst som yrkesmänniskor eftersom det är en titel. Beslutsfattare påverkar hela folket genom införandet av olika sorters samhällsexperiment.

"Det där är en total missuppfattning om hur språk utvecklas. Nya ord uppfinns inte i laboratorier, och de behöver inte säkerhetstestas innan man använder dem"

Där håller jag inte fullt med, ord som "Kärrtorpa" är politiskt motiverade.
(läs mer om det här och här)

Jag ser såklart syftet med att använda könsneutrala pronomen men införandet måste baseras mer på naturvetenskaplig forskning än ideologiska agendor..

#48 "Beslutsfattare påverkar hela folket genom införandet av olika sorters samhällsexperiment."

Och vilka politiska beslut angående hen är det du syftar på? 

"Där håller jag inte fullt med, ord som "Kärrtorpa" är politiskt motiverade."

Jaha? Vad har det med saken att göra? Det är ett ord som hänvisar till en politisk aktivitet, givetvis har ordet med politik att göra 😃. 

"Jag ser såklart syftet med att använda könsneutrala pronomen men införandet måste baseras mer på naturvetenskaplig forskning än ideologiska agendor.."

Vad menar du med "baseras mer på naturvetenskaplig forskning"? Det finns ingen naturvetenskaplig forksning om vilka pronomen man ska använda 🤦‍♂️.

Det finns naturvetenskaplig forskning som pekar på starkare biologiska skillnader mellan könen. Att då införa könsneutrala ord som "hen" anser jag är felaktigt. 

Vi människor behöver faktiskt identifiera oss med något utav könen för att känna en sorts tillhörighet. Ord som "hen"gör barn och ungdomar förvirrade då många är väldigt osäkra på sig själva. Naturvetenskapen säger att de behöver identifiera sig med något. Kanske precis av samma anledning som många människor tror på Gud.. 😎

#50 "Det finns naturvetenskaplig forskning som pekar på starkare biologiska skillnader mellan könen."

Jag frågar igen: Starkare än vad? Starkare än vad ordet 'hen' tillåter? 🤔

"Att då införa könsneutrala ord som "hen" anser jag är felaktigt."

Varför? Vad har det med saken att göra? 

Är du ok med att använda ordet "du" eller måste det också delas upp efter kön? Kanske "do" och "da"?

"Vi människor behöver faktiskt identifiera oss med något utav könen för att känna en sorts tillhörighet."

Tala för dig själv, och jag tycker fortfarande du överskattar konsekvenserna av ett extra pronomen något alldeles vanvettigt. Det är bara ett ord, ingen kommer kräva att du avsvär dig din könstillhörighet om den nu är så viktig för dig. 

"Ord som "hen"gör barn och ungdomar förvirrade då många är väldigt osäkra på sig själva."

Haha, kul att du först talar om vikten av forskning och sedan kastar ur dig sådana plattityder helt utan källhänvisningar. Stor humor.

Det är som att du själv personifierar problemet du beskriver med okunniga proffstyckare 😃.

"Naturvetenskapen säger att de behöver identifiera sig med något."

Oj. Har du någonsin studerat något naturvetenskapligt ämne måste jag fråga, eller ens slagit upp ordet i en ordbok? Psykologi och sociologi brukar inte räknas som naturvetenskapliga ämnen.  Om du inte använder en väldigt bred definition, men då kanske 'vetenskapen' kort och gott passar bättre. 

Och nej, naturvetenskapen säger inte att ordet hen är skadligt för barn eller att ungdomar behöver identifiera sig med "något" 😃. Du kanske blandar ihop naturvetenskap med något annat forskningsområde, eller helt enkelt med dina egna personliga övertygelser 🙂.

#51 Ordet "hen" intresserade mig långt tidigare då jag funderat länge hur debatten verkar. Har kollat många sajter (svenska och utländska) för att skapa mig en bild över ordets betydelse. Länkar till en ganska bra debattartikel som du gärna får läsa Jonas.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.870212-sluta-ljug-for-barnen-skrota-begreppet-hen-

#42: såvitt jag vet var "hen":s ursprungligt avsedda innebörd just precis "kön okänt eller irrelevant" på tiden innan det fanns någon medvetenhet om folk som inte passar in i tvåkönsnormen. Jag gav ett par länkar i #13, den som vill kan söka vidare. "Folk som inte passar in i tvåkönsnormen" är alltså en senare tillagd betydelse. 

Som jag stöder, i brist på fjärde ord, men historien är som den är.

Beträffande ett fjärde ord kan jag väl hänvisa till det jag skrev i #35:

"/…/ det är en avsevärd skillnad i motståndet mellan ett helt nytt ord och ett som redan fanns i närliggande användning.

Det är synd i ett fall som det här, där språket uppenbarligen kan berikas (ja, jag har ännu inte läst något hållbart argument för motsatsen), men så fungerar folk. Nymodigheter på strukturnivå tar tid och att medvetet nyinföra sådana är en klar avvikelse från hur språk brukar fungera."

Det är alltså saftigt nog med ett nytt pronomen. Som också synes av debatten. Den som vill förorda ett till bör kanske sätta sig in litet i hur stela språkstrukturer brukar vara och därefter bedöma om det verkligen är rimligare, säg, de närmaste hundra åren än ett pronomen som betyder två saker men ändå är på väg in.

För övrigt, #43, finns det folk som identifierar sig som varken man eller kvinna eller något av båda. That's it.

Vad naturvetenskapen beträffar svänger den hit och dit. Till exempel har (givetvis förenklat uttryckt) genetiken nyligen gjort stora framsteg, alltså fick förespråkarna för arvsbestämmelse i stället för miljöpåverkan vatten på sina kvarnar. Sedan började man upptäcka epigenetik och att hjärnan är mer plastisk än man hade trott…

… varmed jag inte vill säga att det är "miljönissarna" som har rätt. Snarare att vem som helst som bara ser till en faktor, eller stirrar sig blind på vetenskapens innevarande ståndpunkt utan litet utblick bakåt och framåt, ser för litet. I ett sådant här fall, som rör levande människor, kan det också vara en bra idé att gå ut och titta på och fråga dem innan man sätter sig med abstraktioner.

Gör man det upptäcker man snart, till och med om man nu utesluter folk som är fysiskt svåra att klassificera som "man" eller "kvinna", dels att det psykiskt och i mycket även fysiskt sett inte finns något sådant som "alla kvinnor är på ett sätt och alla män på ett annat", utan det är fråga om skalor av egenskaper, läggningar och livsvisioner där könen överlappar varandra (nästan?) helt; dels att det på individnivå inte spelar någon roll hur mycket hen eventuellt avviker från genomsnittet för sitt kön, hen är som hen är i alla fall, och det enda sättet att ta reda på hurdan en person är är att informera sig om just den personen.

#52 "Länkar till en ganska bra debattartikel som du gärna får läsa Jonas."

Debattartikel? Vad hände med den järnhårda vetenskapen? 

Den artikeln är inte skriven av någon forskare utan, som du själv uttryckt dig, en simpel "proffstyckare". 

Uttrycket "kasta sten i glashus" har sällan varit mer passande.

#47: "Nya ord uppfinns inte i laboratorier"

Nåja, vissa facktermer kan nog göra det, och av dem har särskilt ordet "gas" diffunderat ut i det allmänna språkbruket (http://www.etymonline.com/index.php?term=gas, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/83/72.html).

(Men det är förstås kuriosa här.)

#56: en OT-detalj jag förbisåg är dock att etymonlines uppgift om "dutch" g kan vara felaktig för 1600-talet, särskilt för Flandern där det ljudet än idag brukar ha ett uttal som anses äldre.

Jag förstår verkligen inte detta motstånd mot ordet hen. 

Det tar inte bort något, det begränsar inte något, det förbjuder inte något - det tillför något!

Argumentet, eller … "argumentet" att det är en översättning av engelskans höna måste vara ett av de sämsta i världshistorien. 

Ingen tvingar dig att använda ordet, ingen påstår att du är "en hen". 

Det är mycket användbart och förenklar i många fall. Använd det om du vill, eller låt bli. Men varför denna aversion?

Följdfråga: "man" blir "en"?

Bör man (!) sluta använda det indefinita pronominet "man" och genomgående införa t.ex. "en" ? (Eller annan ersättning.)

I så fall varför?

1. För ett jämlikt samhälle. ("man" befäster gamla könsroller)

2. För ett könsneutralt samhälle. (det finns många kön och "man" motverkar neutralitet)

3. "Man" är ett obestämt pronomen vilket som helst. Varför skulle man ändra det? Det gör varken till eller från.

4. Annat, vad…?

Jag tar mig för pannan. 🥵
Vilket "@£†®§" trams. 😡
Ska en mycket liten del av befolkningen förstöra språket och göra orden "han och hon" till den nya "negrerbullen"?
Spola ner "hen" i dasset tillsammans med annan sk*t.

#60 Vårda ditt eget språkbruk innan du spolar någon annans.

#55 Jag försöker bara komma med konstruktiv kritik. Dock ska man inte sopa under mattan att naturvetenskapen ger belägg för biologiska skillnader. 

Könsneutralitet kan beskrivas som en social konstruktion tack vare ordet "hen". Varför göra barn och ungdomar än mer förvirrade med något nytt genus-pronomen när man istället borde uppmuntra barn till känslomässig trygghet att identifiera sig till ett kön. 

Framförallt barn känner sig mer självsäkra om de tidigt i livet  antar en tillhörighet och skapar sig en identitet.

👍

Nr 3 valde jag 🙂

#54: "Dock ska man inte sopa under mattan att naturvetenskapen ger belägg för biologiska skillnader. "

En enkel okulärbesiktning med kläderna på ger för det mesta belägg för biologiska skillnader.

Inte desto mindre gäller det jag skrev i #54.

Begreppen "han" och "hon" är också sociala konstruktioner. Eller lingvistiska, hur man nu vill se det. Det finns språk som inte eller mer sällan gör den distinktionen på det sättet, se #12 andra stycket.

Språk är alltid en social konstruktion. Det är till exempel därför man säger "han" eller "hon" om saker som är könlösa i de dialekter som inte har infört "den", och det är också därför man säger "han" om fler saker än man säger "hon" om.

Så frågan är inte om vi ska ha sociala konstruktioner eller inte, utan om hur de styr vår bild av världen och vad vi vill ha för bild av världen.

#65 Får jag fråga bara: har den språkliga konstruktionen "hon" och "han" i svenska styrt vår bild av världen och skiljer den bilden sig från den finska där man använder "hän"?

Kanske en dålig fråga, men jag söker bringa reda i begreppen och är allmänt intresserad av språk och etymologi. M.m.

För mig syns det mer som om den sociala strukturen styr språken, inte tvärtom.

#62 fatcat

Jag tror och tycker att du förstorar upp det hela väldigt mycket. 

Varför inte se ordet som en förbättring av språket, helt enkelt - skippa din upphakning på genus. 

Den absolut största användningen av ordet är helt enkelt ett annat och enklare sätt att säga/skriva t.ex  hon/han, h*n, personen, den, denne, denna - det tar inte bort någons könsidentitet. 

Sedan finns det en grupp människor som själva verkligen inte vill ha någon specifik könsidentitet, de som själva vill att ordet ska användas om dem, men den gruppen är väldigt liten. Varför hakar du upp dig på just den delen? 
Jag tror att det är en liten del av "hen-förespråkarna" som anser att barn/personer vars kön är känt ska kallas för hen.

Som du resonerar så kan man tro att du tycker att man ska använda ord som t.ex. chaufförerskan, uppläserskan, försäljerskan, läkerskan - bara för att det av någon anledning är väldigt viktigt att verkligen tala om vilket kön personen i fråga har.

#59 Magi-cat

Däremot när det gäller detta ofog att börja säga/skriva en i stället för man … Det är jag emot, åtminstone tills jag blir övertygad om annat.

Det tillför ingenting, däremot kan det förvirra.
En är ett antal (en styck), man är ett ord vars betydelse i sitt givna sammanhang är/borde vara helt klar.

#66: svenskan och finskan är ett svårt ämne. Kan också vara svårt att skilja ett språk från de inre bilder folk ser när de talar det, vilket är relevant för finskan eftersom både svenskan och andra genusböjande språk (som ryska och tyska) har påverkat den finska kulturen så länge. Vet inte om den här aspekten har undersökts.

Styrning sker väl sedan i båda riktningarna. Olika språk delar in världen på olika sätt och förankrar den uppdelningen i olika saker. Belyser olika saker i världen och lägger olika andra saker i mörker.

I japanskan böjs "adjektiv" som verb. På bland annat kinesiska och i stor utsträckning ryska finns inget verb för "att vara". På afrikanska bantuspråk finns något dussin grammatiska genus som det till stor del är rätt genomskinligt vad de går efter. I nahuatl (aztekiska) lär "ägande" och "ägt" vara ett grundläggande drag i substantivens böjning. I flera central- och östasiatiska språk är det (eller har före västerländskt inflytande varit) mer naturligt att använda participkonstruktioner än bisatser – sådant vi svensktalande skulle kalla gammaldags byråkratsvenska och ännu värre. På vissa nordamerikanska språk lär ord som "blixt" vara verb. Böjningen i somliga språk är koncentrerad till substantiven, i andra till verben. Med mera. Sedan finns skillnader i ordförråd som också kan betyda mer än man tror. Stötte på ett bra exempel häromdan, kan ha varit du som postade det, om ordet för "blå":

http://uk.businessinsider.com/what-is-blue-and-how-do-we-see-color-2015-2

Så det är klart att allt sådant styr den utblick på världen, och inblick i sig själv, man växer upp i. Styr den mycket mer än man tror. Sedan är det väl svårt att se mer konkret hur ett strukturdrag som den gamla indoeuropeiska (bland annat svenska, men inte finska) indelningen av världens föremål och företeelser i manliga, kvinnliga och neutrala har påverkat oss. Men den bör ju ha uppkommit av någon anledning, och den motsvaras rätt väl av hur vi av hävd har sett på världen. Abstrakta företeelser tenderar att vara kvinnliga, djur och barn är ofta neutrala, de flesta döda ting som inte är neutrala brukar vara maskulina, väldigt förenklat.

Sedan är man förstås inte enbart slav under sitt språk heller. Och förändringar sker naturligtvis, som i rikssvenskan ersättningen av de flesta "han" och "hon" med "den". Men man får nog räkna med att man är mer fånge i sitt språk än man tror och att förändringar är något som sker antingen långsamt eller också i riktningar som kanske inte är de man tycker det skulle vara någon nytta med (som i nusvenskan sammanfallen av "var" och "vart" eller "hans/hennes/hens/dess/deras" och "sin").

Ja, några halvsorterade tankar om den saken i alla fall.

#68: "en" är ju redan en dialektal form för det obestämda "man", så det är väl mest en fråga om att göra ett dialektalt uttryck accepterat i hela svenskan. Det skulle inte vara första gången.

Det obestämda "man" kan kanske delvis ha ett annat ursprung än substantivet "man", i ett neutralt ord som kunde avse slavar, tjänare, "mannar". Men det kan man ju inte räkna med att folk vet. Orden är homonyma (två ord som lyder likadant).

Som svar till ovanstående kommentarer: Jag vill agera kritiker eftersom det inte är många angående ämnet 😎

#67 Såklart kan man tillföra saker i grammatiken men införandet av "hen" framfördes ideologiskt än vetenskapligt och grundligt. Forskare och pedagoger ser risker med barnens utveckling.

Önskar att jag hade tid och skriva mer men är på arbetet 🤔

Länk till källor: 

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kritiker-hen-gor-barn-forvirrade/

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/03/28/vagrar-vara-konsneutral

http://www.pluggasvenska.nu/hen-debatten-ett-sprakpolitiskt-skeende/

http://www.svd.se/kultur/understrecket/hen-kulturer-ar-inte-mer-jamstallda_6927977.svd

En objektiv utländsk artikel om införandet av "hen".

#71 "Forskare och pedagoger ser risker med barnens utveckling."

Vilka forskare ser risker med ordet hen?

De proffstyckare du länkar till beskriver sig sjävla som:

1, "debattören och socionom" samt "fri skribent och kolmunist [sic] i Svenska Dagbladet"

2. En adjunkt från Malmö högskola (INTE en forskare)

3. (Handlar inte om risker med barnens utveckling)

4. (Handlar inte om risker med barnens utveckling)

5. (Handlar varken om forskning eller om risker med barnens utveckling)

Om du missat det så är avsikten med källor att ge stöd till det man påstår. Bara för att du har blå text i slutet på ditt inlägg betyder det inte att det du säger är sant.

Svara nu inte undvikande eller hänvisa till fler debattartiklar, utan berätta vad det är för forskning du hela tiden talar om! Jag har frågat dig flera gånger nu men du undviker noggrant att svara med något annat än subjektiva åsikter.

 #72 …

  Forskningen idag är allt annat än helig. Den har etiskt sett sjunkit långt ner i kvicksanden. Det hade den redan för 30 år sedan. Och ingen skall försöka övertyga mig om att det blivit bättre på senare tid. Att se vetenskapens värld som helig är den moderna tidens Vidskepelse.

Många gånger kan faktiskt vanligt sunt bondförnuft vara bättre. Men VoF-farna verkar ha svårt att att ta till sig det. Antagligen för att de själva inte besitter så mycket av den varan.

Att barn kan få problem med ordet hen anser jag vara helt självklart. Jag behöver inte någon modern forskning för att inse det. Och modern forskning skulle aldrig få mig att ändra ståndpunkt här. Jag har sett alldeles för många horribla exempel på hur den egentligen går till.

#73  "Forskningen idag är allt annat än helig."

Det borde du kanske säga till fatcat då. Hen använder forskning som ett mantra i den här tråden, jag frågade bara vilken forskning hen syftar på.

"Många gånger kan faktiskt vanligt sunt bondförnuft vara bättre. Men VoF-farna verkar ha svårt att att ta till sig det."

Möjligt att jag har fel men jag tror inte fatcat är någon vofare.

Är du säker på att det inte är du som har svårt att ta till dig forskning?

"Att barn kan få problem med ordet hen anser jag vara helt självklart."

Är det så ditt bondförnuft fungerar? Du bestämmer dig helt enkelt för att tycka si eller så och förklarar inte varför utöver att du påstår att det är självklart?

Jag tror du blandar ihop 'förnuft' med något helt annat.

#74 …

  Trams!

Och försök inte vända gevären åt fel håll.

Den här tråden har för länge sedan fått en alltför osmaklig odör.
Så därför tackar jag för mig.

Det här är ingen VoF-fråga.

Och jag har pekat på språk som har eller under århundraden har haft motsvarigheter till enbart "hen". I kulturer som har varit väldigt könsuppdelade och i många fall macho. Det bör säga något om riskerna för barns könsidentifiering.

Alltså: även om vi skulle införa enbart "hen" – vilket mycket få förespråkar, och hur nu det skulle gå till mot ett så kompakt motstånd – så skulle de problem vi (försummar att) brottas med idag kvarstå ända tills vi tar itu med dem också: en tvåkönsnorm med rigida könsattribut och män överst som gör det svårt för alla män och kvinnor som är på andra sätt än enligt normen och som helt utesluter alla som inte är män eller kvinnor.

Men som vanligt får vi som inte är anti-hen inga underbyggda svar. Bara tyckande och anförande av några extremexempel utan att visa att ens de har ställt till katastrof för barn. Naturligtvis har tyckandet någon orsak, i synnerhet när det kommer med en sådan känslomässig styrka. Men inte kan man reda ut något på det sättet.

För att tjata litet till om risken för barns könsidentifiering så glömde jag ett extra bra exempel: persiskan. Den har liksom finskan bara hen-form i både verb och pronomen, och vad man än kan beskylla det iranska samhället för (och det afghanska, där persiska i formen dari är ett av de två stora språken), inte är det problem att hålla isär två kön.

Jag använder begreppet hen flitig, mitt eget pronomen är hen.
Blir uppriktigt ledsen över mångas kommentarer.
De existerar inte bara cismän & ciskvinnor, utan så mycket mer.
Men så fort vi andra får lite andningsrum eller inkludering så ska det klagas.

Men det bästa är nog när folk klagar på att hen betyder höna på engelska..
Ptja, fast barn betyder ju även ladugård och fart betyder prutt.
Mer exempel?
Slut är ett ord på engelska för "slampa" och pet är ett husdjur..

Anonym pga en viss person som förföljer mig och hackar på mig pga min könsidentitet.

Kära Jonas, syftet med forumtråden är väl att framföra olika åsikter?
(Eller har jag fel Magi?) 

Att hitta forskarrapporter är svårt men känns inte heller aktuellt då ingen forskning pekar på motsatsen att "hen" verkligen ger en positiv effekt. Jag ville bara påvisa att det finns skeptiker med rimliga argument, likväl mig själv som är konservativ.

#79 "Kära Jonas, syftet med forumtråden är väl att framföra olika åsikter?"

Ja? Bara för att jag slår hål på dina flummiga argument så betyder det inte att jag hindrar dig från att säga vad du tycker.

På vilket sätt är mina argument flummiga? 🤔

Eftersom införandet av "hen" inte bygger mer än på argument så är väl det lika flummigt, eller?

#81 "På vilket sätt är mina argument flummiga? "

På alla sätt jag beskrivit ovan. Du blandar ihop flummiga hemmasnickrade spekulationer om barns identitetssökande med naturvetenskap. Du upprepar ordet vetenskap som ett mantra, men när det är dags att lägga korten på bordet så länkar du bara till några debattartiklar.

"Eftersom införandet av "hen" inte bygger mer än på argument så är väl det lika flummigt, eller?"

Om någon började svamla om att det finns en naturvetenskaplig grund för det så ja, det vore lika flummigt. Men det är det ju ingen som gjort, åtminstone inte i den här tråden. Och även om det vore någon som gjorde det så skulle du fortfarande få ansvara för ditt flum och hen för hens flum 🙂.

Att själva användandet av ordet skulle vara flummigt förstår jag inte. Vad menas ens med det? 🤔 Det är väl lika flummigt eller o-flummigt som alla andra ord.

Och vad menar du med att införandet av ordet hen "bygger på argument"? Det bygger väl på ett uppfattat behov av ett könsneutralt personligt tredjepersonspronomen i singular, precis som vi har för första och andra person och för tredje person plural. Men man behöver ju inga särskilda argument för att använda nyord, annat än att man själv anser att de är användbara.

Kan vi släppa själva flumspåret nu? 🤦‍♂️ 

Det börjar bli suddigt mitt huvud. 🤦‍♂️

#82 "Och vad menar du med att införandet av ordet hen "bygger på argument"? Det bygger väl på ett uppfattat behov"

Ett "uppfattat behov" bygger väl ändå på argument? Politiker och proffstyckare förespråkade (argumenterade) för ett könsneutralt ord och införde det i samhället. Att det finns en "stor majoritet" som ville införa ordet mer än HBTQ-personer ser jag inte heller som mer än politisk gegga. Även om en grupp med förespråkare vill införa nyord så hade man förmodligen inte gjort något liknande om förfrågan kom från Sverigedemokraterna eller annat högerparti med motsvarande majoritet.

Sen vad som är rätt eller fel är inte jag att avgöra men ordet är ju flitigt använt idag så visst finns ett gott syfte med "hen"! 🙂

*redigerade och uppdaterade texten*

#84 ändrade till "#82" eftersom det nog var hen du svarade…😉

(Lägger förresten märke till att stavningskontrollen opponerar sig mot hen.)

#84 Du svarar inte på någon av mina frågor direkt. Ändå förväntar du mig att jag ska svara på dina verkar det som.

"Ett "uppfattat behov" bygger väl ändå på argument?"

Det tycker jag inte. Jag kan uppfatta att ett behov av en glass utan några direkta argument för det.

Men man kan så klart argumentera för/mot användningen av hen, till exempel kan man påpeka att det är tre stavelser mindre i hen än i "han eller hon" och att det därför är att föredra.  Precis som man kan argumentera för/mot att äta en glass till exempel efter vädret eller på dentalhygieniska grunder.

Men behovet jag har av pronomen/glass är ju ett obestridligt faktum som inte går att argumentera för eller mot.

Men det här börjar bli ganska OT.

"Politiker och proffstyckare förespråkade (argumenterade) för ett könsneutralt ord och införde det i samhället."

Du har fortfarande inte svarat på vad du menar med att politiker infört det här ordet. Proffstyckare har så klart samma rätt som alla andra att välja vilka ord de använder och inte. 

"Att det finns en "stor majoritet" som ville införa ordet mer än HBTQ-personer ser jag inte heller som mer än politisk gegga."

Vem har pratat om någon majoritet? 

Och åter igen, vad menar du egentligen med att införa ordet? Menar du att vissa personer använder det? För det är så klart helt deras eget val, om du inte vill förbjuda användningen av det?

"Även om en grupp med förespråkare vill införa nyord så hade man förmodligen inte gjort något liknande om förfrågan kom från Sverigedemokraterna eller annat högerparti med motsvarande majoritet."

Liknande vad? 

Vad är det för "förfrågan" du talar om?

Motsvarande majoritet till vad?

Och för hundrade gången, vad menar du med att ett nyord införs?

Och varför förmodar du vad det nu är du förmodar?

Då vänder vi på det. Vi kan slopa alla tre och kalla varann för "du", "ni",  eller tilltalsnamn. Istället för "äter hon kött" kan man säga "äter anna kött?" och om det är okänd person så säger jag "elektrikern", "sotaren", eller personen.

Funkar utmärkt att slopa alla tre.

#86 Nyordet "Hen" infördes i samhället tack vare förespråkare inom HBTQ-rörelsen och politiska påtryckningar. Att ordet infördes i nyordslistan på grund av popularitet tror jag inte då "hen" var nästan helt okänt innan all medial uppmärksamhet.

"Liknande vad? 

_Vad är det för "förfrågan" du talar om? _

_Motsvarande majoritet till vad?  _

Och för hundrade gången, vad menar du med att ett nyord införs?"

Kolla en av länkarna ovan där de jämför ordet "flyktingslott" som används flitigt bland människor med drygt 3.600 träffar på Google men ändå inte införs i nyordslistan medans "Kärrtorpa" som nästan hade noll träffar ändå infördes av språkrådet i svenskan.

Uppenbarligen finns det en politisk influens bakom införandet av en del nyord.

Jag säger inte att det är rätt eller fel med användandet av politiska ideologier för att införa nyord, det kanske rentav är positivt. 

Idag används ju "hen" flitigt av många människor så ordet hade ju införts i samhället förr eller senare.

#88 "Nyordet "Hen" infördes i samhället tack vare förespråkare inom HBTQ-rörelsen och politiska påtryckningar."

Jag frågar för hundratredje gången: Vad menar du med att det införts? Och vilka politiska beslut eller påtryckningar är det du talar om?

"Att ordet infördes i nyordslistan på grund av popularitet tror jag inte"

Vilken nyordslista? 'Hen' har så vitt jag vet inte varit på språkrådets nyordslista och om du tror att den listan är någon slags uttömmande lista på nyord så tror du helt fel. 

Jag måste säga att du är påfallande dåligt påläst om alla delar av den här diskussionen. 

"medans "Kärrtorpa" som nästan hade noll träffar ändå infördes av språkrådet i svenskan."

Oj, du har verkligen totalt missuppfattat språkrådets funktion. De har ingen makt att godkänna eller "införa" ord i svenskan 😃. Deras årliga lilla "nyordslista" där de uppmärksammar ord de tycker är skojiga ska inte betraktas som någon slags officiell ram för svenska språket, hur du nu kunnat få för dig det 🙂 .

Med "införts" menar jag att ordet "hen" blivit inskrivet i svenska akademins ordlista över svenska språket. Att Språkrådets nyordslista inte bestämmer tillförandet av "nyord" i svenskan är jag mycket medveten om. Men, de har ett väldigt stort inflytande då orden uppmärksammas av massmedierna. Faktum är att många av "nyorden" i listan blir inskriva i akademins ordbok.

Ber om ursäkt ifall jag skriver otydligt. Inte lätt på såna här små telefoner.. :p Jag är inte så påläst om änmnet, det är jag inte Jonas. Men eftersom det knappt var några som debatterade ville jag ge mig in i leken! :)

Att ett ord, som är väldigt praktiskt användbart (till och med i denna tråd!), kan skapa så mycket aversion, övergår mitt (mitt visserligen kanske inte så stora, men ändå) förstånd. 

Det handlar inte om något slags "avkönande" - det handlar om förenkling! Oavsett vad tanken var med det från början.

#094 Det verkar dock som om meningarna om såväl förenkling som syfte går isär en del.

#95

Menar du att folk tycker olika?! Det var värst.

Har du själv någon åsikt i frågan?

#96 jag lyssnar

En följdfråga till:

Bör man byta ut "man" i alla yrken till något könsneutralt som "person" eller annan omskrivning?

Talesperson heter det redan. Men hur är det med sjöman, vetenskapsman, brandman etc?

Lärarinnan är borta sedan länge och yrket heter genomgående lärare. Läkarinna har det aldrig hetat, alla kallas läkare.

Veterinär heter samma och har alltid gjort det. (Jag tror kvinnor är i majoritet numera.)

Men sjuksköterska har aldrig ändrats till sjukskötare utan man titulerar sig  "Alfred, sjuksköterska" t.ex.

Gynnas yrkesroll, status, lön, anseende, jämlikhet och likställdhet av en ändring från "man", i så fall till vilken?

"Läkarinna har det aldrig hetat, alla kallas läkare."

Fel! förr i tiden då finare kvinnor inte yrkesarbetade så hade dom en "feminiserad" variant av deras mans yrke en läkarinna var alltså en kvinna som var gift med en läkare, en proffesorska var gift med en proffesor osv.

Detta var alltså inte deras yrke utan var en titel men det hette så på den tiden

#99 Jo, det förstås… När man läser gamla skrifter (behöver bara vara en 50 år tillbaka i tiden) är det ett fasligt titulerande om doktorskan och pastorskan och handlerskan hit och dit…Undrar om man inte sade doktorskan, inte läkerskan, för det har jag i alla fall aldrig stött på.

I min fråga tänkte jag mer kvinnor som själva är i yrkesrollen.

För "vetenskapsman" är vi några som använder "vetenskapare". Själv är jag förvånad över att det inte är fler, eftersom det flyter minst lika bra. Ordet "taleskvinna" förekommer också.

#191 Det brukar jag använda. Vetenskapare alltså. Har nog aldrig sett det någon annanstans.

#98 "Talesperson heter det redan. Men hur är det med sjöman, vetenskapsman, brandman etc?"

Jag använder oftast 'forskare' istället för 'vetenskapsman'. 

De andra orden har jag inget akut behov av att byta ut men om någon har bra förslag så skulle det inte vara mig främmande. 

"Men sjuksköterska har aldrig ändrats till sjukskötare utan man titulerar sig  "Alfred, sjuksköterska" t.ex."

Sjuksköterska är en skyddad titel också.

#103 Tack för svar.

Det har du rätt i, att sjuksköterska är en skyddad titel. Hur är det med barnmorska?

Dom borde kunna ändra till förlossningsläkare eller nåt.

#105: just förlossningsläkare är upptaget, dessutom är man inte läkare när man är barnmorska.

Men jag måste erkänna att jag själv retar mig våldsamt på manliga "sjuksköterskor" och eventuella "barnmorskor", fast jag inte gör det på kvinnliga "professorer" och bara en bråkdel så mycket på kvinnliga "brandmän". (Som för all del kan kallas "brandsoldater", men det klingar av ett militärcentrerat samhälle som jag inte heller vill ha tillbaka…)

Säkert för att det, som vårt språk är uppbyggt, är de manliga beteckningarna som är grunden och de kvinnliga som är de avledda och särskiljande och med lägre "språkligt inbyggd" status.

Kvinnor hade inte alltid egna förvärvsarbeten förr eller fick för den delen ta plats i den akademiska världen. Det är klart att manliga beteckningar är grunden sedan gammalt. Lärarinna och sjuksköterska blev väl bland de första yrken som kvinnor inte bara tog plats i utan också utvecklade självständigt. 

När attityder (till t.ex. könsroller) förändras i samhället, förändras  också attityden till begrepp och språkliga beteckningar. 

Det är attityder och barriärer, ojämlik lön och diskriminerande villkor vi ska slåss mot, inte i första hand vända på ord om det inte finns uppenbara anledningar eller växer fram en opinion bland de som finns i yrket.

"Axel, sjuksköterska", har använts länge (flera decennier i alla fall) och jag har inte hört någon bra anledning att byta ut det, och ser ingen anledning att börja peta i frågan så länge inte "Axel" själv med tunga sakskäl driver frågan i sjuksköterskefacket. Eller att "Anna, sjuksköterska" gör det. När allt fler män tar plats i yrket tycker man inte det låter avvikande. "Sjuksköterska" är ju något att vara stolt över, inte byta ut!

"Brandsoldat" skulle inte vara ett fall framåt pga den militära tonen. Det finns kvinnliga brandmän, några få. Jag ser ingen orsak till att det är namnet som behöver bytas ut.

#107 Jag tänker att "-ska" ändelsen i sköterska och morska är så arkaiska att framtida generationer knappt kommer att känna till etymologin. Det verkar finnas ett konsensus kring att behålla orden som de är. 

Brandman skulle jag kunna tänka mig att byta ut. Kanske "brandbekämpare"? Lite anglifierat så där.

#108 Håller med om sjuksköterska och -ska-ändelsen. Den kommer att mista sin betydelse.

"Brandbekämpare" är för långt och krångligt att säga. Ser ingen anledning att byta ut det heller.

#107 "Det är attityder och barriärer, ojämlik lön och diskriminerande villkor vi ska slåss mot, inte i första hand vända på ord om det inte finns uppenbara anledningar eller växer fram en opinion bland de som finns i yrket."

Som du själv brukar säga i andra sammanhang: det behöver inte vara antingen eller.

Sedan berör inte språkfrågor bara de närmast berörda. Det är en vanlig uppfattning bland språkligt lekfolk att språk är som att gå, det kan alla och var och en kan vara sin egen hemmasnickare även för de stora sammanhangen, här behövs inga experter. 

Men det finns något som kallas "språkkänsla", och den kan man inte fara hur som helst med om man vill behålla ordbildningsmöjligheter eller folks känsla för nyanser. Kanske i synnerhet inte hos ett folk som svenskarna, som aldrig i folkminne har fått någon bra anledning att inte lyda överheten. I det ingår också att man inte rakt av kan kalla ändelser med en levande betydelse "arkaiska" (#108). Språket är ett ekosystem, dess delar hänger samman.

Intressant på Vetenskapens värld, SvT, ikväll:

"Svenskt vetenskapsmagasin från 2015. Flickor och pojkar – födda olika? Är mäns hjärnor bättre lämpade för att hitta rätt väg och kvinnors inställda på att läsa av känslor?. Om det finns sådana könsskillnader i hjärnan: är de då medfödda eller inlärda? Michael Mosley och Alice Roberts är läkare och vetenskapsreportrar. I den här filmen ger de sig in i forskningen kring biologiska och beteendemässiga könsskillnader. Mosley är övertygad om att så kallat pojk- och flickbeteende är inbyggt i hjärnan från början, medan Roberts menar att det uppfostrats fram. Båda blir överraskade av vad de lär sig."

Om könsskillnader - och likheter:

http://www.svtplay.se/video/2762547/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-avsnitt-8

#111

Oj vad jag tycker att det där inte hör hemma i en diskussion om användandet av ordet "hen".

#113 De flesta verkar ha sagt sitt om just "hen", åtminstone har diskussionen avstannat.

Jag tyckte det var passande att tipsa om programmet om manligt/kvinnligt, hjärna (och/)eller miljö.

Vill du fortsätta tråden med diskussion om vad som inte hör hemma i diskussionen eller har du något mer att tillföra?

Jag skulle vilja tillföra att diskussionen om användandet av ordet "hen" inte bör handla om könsskillnader/-likheter, eftersom det är en språklig fråga. 
Varför byta topic?

Diskussioner om genus hör hemma i en annan tråd.

Å, det finns säkert de som menar att det är hårdkablat i våra nerver att "hen" kastrerar pojkar. Eller något.😈

Om Vetenskapens värld-inslaget blir väl min korta sammanfattning att åtminstone jag inte lärde mig något väsentligt nytt, men alltid roligt att få en (förhoppningsvis hjälpligt aktuell) uppdatering.

Neurologiska skillnader finns, men deras omfattning är svår att avgränsa från miljöpåverkan (dit man för övrigt strängt taget kunde räkna också hormonexponering – och exponering för miljögifter som påverkar hormoner, och så vidare – i livmodern). 

Att uppfostra ett signifikant antal pojkar och flickor helt kulturfritt för att ta reda på det inflytandet går ju inte, preferenser för dockor respektive bilar som barn måste inte nödvändigtvis säga något om hur man vill inrätta sitt liv som vuxen, och hur som helst kan man inte dra några slutsatser på individnivå från statistiska skillnader mellan grupper. 

I synnerhet inte när läggningar och även angreppssätt i varseblivning och problemlösning (som hjärnkoppling mellan halvorna eller bakåt-framåt) tycks överlappa varandra rätt grundligt mellan könen och när man bara behöver gå ut i verkligheten och se sig om litet för att se att folks livsval gör det, och tycks göra det mer ju mer valfrihet folk får.

Och motsättningen mellan arv-Michael och miljö-Alice var säkert till större delen vanlig polariserande mediedramaturgi redan från början.

Men alla i ansvarsställning (och då inte minst i media) borde verkligen hitta bättre sätt att uttrycka sig än dessa evinnerliga "kvinnor är…" och "män är…". 

För så länge det består kommer folk att fortsätta nyrekryteras till tänkesättet "alla män är bara A och inte alls B, alla kvinnor är bara B och inte alls A, därför ska vi 'erkänna olikheterna' så att vi inte 'gör de stackars barnen förvirrade'".

Det är en bekväm projektion av deras egen förvirring, och de som vill "utplåna könsskillnaderna" eller "låtsas som om de inte finns" är deras projektion av folk som bara vill låta barnen välja själva i den faktiskt mycket begränsade utsträckning som är praktiskt möjlig. Det är normalt att den som är van vid eller behöver auktoritära strukturer uppfattar en mildring av dessa strukturer som att de försvinner helt. 

Men det gör de inte, och vi andra måste också ha utrymme att leva. Och även för den som vill ha hårda strukturer finns det bättre alternativ än ett polärt svartvitt tänkesätt. Att döma av de livsval folk gör idag i de delar av världen där man har någorlunda frihet har framför allt kvinnorna, men också de flesta män, haft det rätt helvetiskt genom större delen av historien. Visserligen måste man då korrigera för att man oftast inte har vetat av något annat, men så genetiskt annorlunda nutidens människor kan de ändå inte ha varit.

Så spåren förskräcker, kan jag tycka.

#115 Jag förstår (nog) hur du menar, men det finns många facetter här. Det som enligt en del "bara" är en tämligen enkel språklig fråga om en vokal mellan två konsonanter, ses som något bredare av andra.

Eftersom det står han hon den det hen så tycker jag det beskriver rätt bra att det handlar om annat än bara hen.