Annons:
Etikettövrigt
Läst 3796 ggr
Magi-cat
2014-01-16 12:12

"Döden tänker jag mig så..."

Råkade just läsa en episod med ingredienser som Astrid Lindgren, döden, synkronicitet - och en hare.

Det är Margareta Strömstedt som berättar. Hon och Astrid åkte en gång för många år sedan bil tillsammans i halka och snöglopp. Långsamt och försiktigt körde de i det besvärliga väglaget. Just när de skulle svänga upp på en bro fick de syn på en liten, liten hare, knappt mer än en unge, vid vägkanten. Den satt där, trots att bilen närmade sig och de tutade. När de öppnade dörren vände den och hoppade upp på bron. Där hoppade den sakta fram i billyktornas sken, haren först, bilen sakta efter, som för att visa dem vägen.

Astrid började läsa en dikt av Bo Setterlind:

"Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så."

Nästan framme vid brons slut hoppade haren ner från vägen vid brofästet, försvann och var borta i mörkret.

"Döden tänkte jag mig så…" mumlade de båda kvinnorna i bilen.

Nästa dag gick Margareta Strömstedt till biblioteket för att hämta de böcker hon behövde för sin research om Astrid Lindgren. Bibliotekarien och hon kom i samspråk om en konstnär, Staffan Hallström. Margareta var mycket förtjust i hans tavla "Ingens hundar" som hänger på Moderna museet. En tavla som lyser i ett hett, flimrande gult ljus, mycket speciell. Bibliotekarien hämtade en konstbok där en bild på tavlan fanns med. De beundrade den och talade om den en stund.

Kort därpå ringer Astrid till Margareta och berättar, chockad, att konstnären Staffan Hallström kört ihjäl sig föregående kväll. Händelsevis på samma plats vid bron där haren de mött försvunnit ner från vägen. Det hade hänt precis en halvtimme innan.

"Haren, sa jag och skakade."

(Källa: Margareta Strömstedt: "Jag skulle så gärna vilja förföra dig - men jag orkar inte")


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Annons:
Astell
2014-01-16 12:34
#1

Oj vad fint!

Ming
2014-01-16 13:42
#2

Verkligen….jag ryser!!

Gahella
2014-01-16 18:27
#3

Åhhh jag ryser också!

Så förunderligt livet är…

Denna kommentar har tagits bort.
Lilla Stjärna
2014-01-17 15:13
#5

Vilken fantastisk berättelse……….

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
m2studio
2017-09-16 11:31
#7

Det var så fint båda händelsen och berättelsen.

Jag tror på många saker som inte syns. Ha öppen sinne.

Vi tror, ser,hör och mm, men vi förstår ej i vilken värld vi lever.

[rore]
2017-09-21 11:50
#8

Vacker skrivet och berättat,,, vackert framfört hur Livet talar till oss - När vi lyssnar. Tack ❤️

Magi-cat
2019-10-12 08:11
#9

❤️


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Ghosthunter
2019-10-20 21:42
#10

Haren var dödens förebud. Ödet var förseglat.

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

Magi-cat
2021-08-30 12:01
#11

🎈


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Upp till toppen
Annons: