Annons:
Etikettintressant
Läst 18674 ggr
[trollduva]
7/2/10, 1:37 AM

Svenska spökhotell del 1

nu är sommarsemestern snart här och varför inte passa på att boka in ett par nätter på något av alla sveriges spökhotell

Åkerblads hotell & gästgiveri:dalarna

I den lite kalla höstmorgonen visar Åkerblads Hotell och Gästgiveri upp sig med sina vackra röda knuttimrade gårdar allteftersom den lätta dimman släpper. Varmt välkommen till Tällbergs bys äldsta bondgård, Gatugården Tällberg 1:1!

   Den gamla bondgårdens historia tar sin början på 1400-talet då jord- och skogsbruket var den största livnäringen. Sidledes anordnades kalas, bröllop och begravningar, men det var först år 1910 som det började drivas pensionatsrörelse på allvar. Dock fanns boskap kvar ända fram till år 1943 trots att hotellrörelsen då var ganska stor. Idag drivs Gatugården av 19:e, 20:e och 21:a generationen Åkerblads som i rakt nedstigande familjeled månat om och skött gården.

   Tänk, vad dessa väggar kan berätta. Du riktigt känner hur deras själ och andar vakar. En vänlig vind sveper genom hotellet, gardiner fladdrar till, gungstolar hörs lugnt gnisslandes och skrivmaskiner flitigt smattrandes. I gårdens gamla finmatsal Arsstuggu kan röster från ett rådslag höras. I gästrummen bredvid är det lekfulla problem med teveapparater som stängs av och på och värmeljus som blåses ut. Och i den äldsta delen av gården hörs steg i korridoren och ljumma barnskrik från den gamla babystugan ljuder.

   I hotellets Sällskapsrum där brasan nu på höstkanten sprakar varmt, syns ibland en gammal man sittandes i en fåtölj i hörnet av rummet. Han har en brun kostym på sig, grått hår och tummar lite nervöst på en mössa. Hans uttryck är lite ledsamt men väldigt vänligt. Han sprider en känsla av att han önskar säga något, men han förblir tyst vakandes med fina ögon. För Arne Åkerblad, farfar på gården idag, påminner beskrivning av mannen om hans egen farfar.

   På gården har familjen haft förmånen att få välkomna många bra Medarbetare och personal, några vilka även fortfarande flitigt arbetar på och försöker ge den nuvarande personalen en hand. Så titta lite extra på morgonen när gryningen sakta sprider sig över Siljan och se om du kan få uppleva Nanny, som med sin gråa kofta och gråsvarta hår omsvept av en sjal börjar sitt morgonpass. Hon har setts i hotellets matsalar, och nere vid de gamla personalbostäderna hörs hon gungandes i sin gamla gungstol. Det är en varm själ som stod familjen Åkerblad nära. Hon tar gärna den gamla vägen runt hotellet genom dörrar och korridorer som inte längre finns.

   Så fortsätter historien om Åkerblads Hotell och Gästgiveri, uppmuntrad av gårdens gamla trotjänare och släktingar. Var inte rädd för dem, säger familjen Åkerblad. De vill oss bara väl!

http://www.akerblads.se/

Yxtaholms slott:södermanland

Lars Knutsons Yxta - sedermera Yxtaholm - har sedan tidigt 1300-tal varit privat egendom fram till mitten av 1900-talet. Många ägare har det varit genom åren och givetvis har några av dem satt sina spår. Frågar du vår personal om det spökar på Yxtaholms Slott får du troligtvis olika svar.

Några har upplevt märkliga händelser såsom att saker har flyttat på sig, ljud har hörts från klirrande glas, stolar som ställs tillrätta o s v. Andra har inte märkt någonting och skakar bara på huvudet åt detta med spöken. De som upplevt olika saker vet med säkerhet att det i alla fall rör sig om snälla spöken som tillåter gästerna att i lugn och ro få njuta av Yxtaholms Slott och dess sköna omgivningar.

http://www.yxtaholmsslott.se/

Villa aske:stockholm

Det går många historier och sägner om Aske och trakterna kring Sigtuna. En plats som varit i händelsernas centrum genom århundraden och där många personer, kända som okända, lämnat sina avtryck. Avtryck som hjälper oss att se både bakåt och framåt i tiden.

   Aske som egendom kan spåras så långt tillbaka som till 1200-talet. På gården Håtuna i närheten av Aske överrumplades kung Birger Magnusson av sina bröder hertigarna Erik och Valdemar år 1306 i det som kallas "Håtunaleken". Bröderna lät fängsla sin bror kungen för att själva få makten i Svea rike. Kung Birger sattes bakom galler i Nyköpings slott där han senare tog revansch benämnt "Nyköpings Gästabud".

   Och som på många andra ställen med gamla anor har också Villa Aske ett spöke. Det är en kvinna som levde här för över 100 år sedan, som nu ser till att bli ihågkommen…

   Kvinnan var barnflicka på Aske vid sekelskiftet 1900. Hon levde ett svårt liv med knapp lön och hon blev utnyttjad av gårdens män. Hon tog sitt liv genom att gå ner sig i ett kärr strax söder om Askes huvudbyggnad.

   Idag är hon ett vänligt sinnat spöke och hon sågs första gången på övervåningen på villan och i ett utav sovrummen. Nu använder vi det som grupprum och det heter följaktligen Spök. Efter en tid kunde vi fastställa kvinnans identitet och hennes tragiska öde. Vi ser henne nu oftast uppe under kupolen, där hon tycker om att hålla till.

www.aske.se

Wanbo herrgård:dalarna

Wanbo Herrgård är byggd ovanpå en källare i sten. Den är mycket skickligt valvad och är troligen byggd under 1100-talet. På den tiden fanns en ingång till källaren som senare rasade igen. Det är oklart om den föll ihop eller fylldes igen med avsikt. Men legenden säger att en silverskatt ligger gömd under den gamla ingången. Det sägs att skatten var krigsbyten i så kallade heliga krig. Det var en mycket orolig tid och kungarna avlöste varandra på den svenska tronen. Ingen tycks veta när silverskatten gömdes eller vem som gjorde det. Myten lever vidare och lockar idag människor att besöka herrgården för att titta närmare på den igenrasade ingången.

   I slutet av 1200-talet härjade svarta döden, pesten, i Sverige och släckte många liv. Under denna sjukdomstid förvarades upp till 77 lik i källaren i väntan på begravning vid Malma kyrka. På vintern drogs liken över sjöisarna till kyrkan.

   Under samma tid bodde prosten Birgersson i Wanbo. Han var kyrkans utsände och skatteindrivare. Han var "hård i nyporna" och därför inte särskilt omtyckt av folket i byn. Birgersson försvann spårlöst från Wanbo i början av 1300-talet. Ryktet säger att han blev mördad. Idag kan flera vittna om hans vålnads närhet, både personal och gäster. Och om man uttalar "Birgersson, ta min hand" i källaren kan man känna en kall vindil.

   Men Birgersson är inte det enda spöket på Wanbo Herrgård. Här bor även en mörkhårig kvinna som visar sin skepnad lite då och då. Ingen vet vem denna kvinna var eller varför hon går igen. Man vet dock att fotsteg hörs trots att ingen finns närvarande, ljus tänds och flera personer har sett en ung kvinna stå stilla i huset eller på gården för att sedan upplösas i dimma.

   Några hundra meter från herrgården står en mässten. Den visar den gamla sockengränsen mellan Norrbärke och Söderbärke. Här skipades rättvisa och tvister avgjordes. Historiska dokument säger att minst sju människor dömdes till döden och avrättades här. Många fler fick utan tvivel sina huvuden avhuggna vid denna mässten.

   Alla dessa historier är ett mysterium och ingen kan med säkerhet säga vad som är sanning. En sak är dock säker. Verksamheten på Wanbo Herrgård är i full gång även när man inte har några gäster…

www.wanbo.se

Söderfors herrgård:uppsala

Sent om hösten 1792 ser den lilla betjänten Jansson ut genom herrgårdsfönstret. Han ser en mörk gestalt urskilja sig i mörkret. En soldat på sin häst. Soldaten sitter av och tar fram en pistol, stryker ömt bort manen och trycker av. Ett eldsken speglar sig i de långa fönsterraderna. När skottet träffar hästens panna viker sig benen långsamt under den och dess tunga kropp lägger sig stillsamt tillrätta på marken. Hovarna sparkar några gånger i gruset.

   Vid fönstret bevittnar Jansson händelsen ståendes på tå. Med en enkel lykta som enda ljus öppnar han de stora portarna. På gården står Baronessans brorson som ska komma och bli den nya herren över gården. Jansson struttar ner mot gårdsplanen, hukar sig för sin herre och bär in hans bagage. Den lilla betjänten är klädd i livré med knäbyxor och en lång grå vadmalsrock som snuddar vid marken.

   Att klockan är över midnatt är inget att reflektera över. Brukspatron Tamm önskar middag och då skall middag serveras. Jansson visar sin nya herre till sitt rum, där mat och vin står och väntar på honom. Betjänten hjälper brukspatronen av med sina stövlar. Vilket skulle bli en vanlig företeelse i Janssons liv och även i livet efter detta…

 Än idag när vinden viner och löven prasslar kan man vid skymning se en grå liten man spatsera över gården och försvinna in i ena flygelbyggnaden. Han kommer ut efter en stund och fortsätter skyndsamt in i nästa byggnad. Som om han fortfarande vakar över gården. Den lilla mannen avslutar sin tillsynsrunda nere vid vattnet och går sedan in i huvudbyggnaden. Han ses sittande i skräddarställning i det fönster han en gång sett sin herre komma på hästen.

 När natten tagit vid hörs det småspringande steg längst korridoren. Man kan från vinden urskilja ljud från möbler som flyttas. Tjänare Jansson lever kvar på herrgården och utför de sysslor som han alltid har gjort sedan 200 år tillbaka…

www.soderforsherrgard.se

Såstaholm:täby

Det fanns en skådespelerska som hette Torborg Krebs. Hon levde på Såstaholm, eller Höstsol som det då kallades, som hushållerska efter sin pension på teatern. Hon bodde i det västra tornrummet och hon sägs ha hållit ett strängt regemente i hela huset. Därför betraktades hon som grym och till och med despotisk. Man ville inte betrakta frasandet av hennes kjolar och rasslet från hennes nycklar som ett löfte om trygghet.

   Torborg Krebs var i verkligheten en bedårande varelse. Och hennes valspråk var: "Lyckan är som en parfym. Vi kan inte stänka den på en annan utan att ett par droppar kommer på oss själva.". Den okända sanningen om madame Krebs är att hon ville andra väl. Men i hennes gåva låg att alla till varje pris skulle bidra till att hålla institutionen ren och oklanderlig. Men man ville inte acceptera att hon därmed önskade alla lycka och framgång. Och hennes flit upphör aldrig.

   Man säger att Torborg Krebs, som avled 1965, ännu håller ett vakande öga över Såstaholm. Och visst händer det märkliga saker i det västra tornrummet. Sena nätter kan vi ana hennes närvaro, höra frasandet av hennes stärkta kjolar och ljudet av den stora nyckelknippan hon alltid bar på. Men det konstigaste av allt berättar Camilla Dahlman:

 "På fredagen går vi runt, låser alla dörrar och släcker alla lampor. Vi sätter oss i bilen och kör nedför allén. Och när vi tittar upp mot det stora huset, då tänds lampan i det västra tornrummet…"

 Sägnen säger att Torborg Krebs är snäll så länge man vill huset väl och bevarar Höstsols minne. Annars kan hon ställa till mycket förtret. Vi på Såstaholm lovar att göra allt för att hon och våra andra gäster ska trivas.

www.sastaholm.se

Slussens pensionat:västra götaland

Alfrida Andersson, den första ägarinnan som i början av 30-talet byggde upp det gamla badpensionatet, var en stark och frejdig kvinna. Hon var alltid djupt engagerad i verksamheten och även sedan hon sålt pensionatet på 60-talet hjälpte Alfrida till med maten.

Det är inte konstigt att hon fortfarande stryker omkring i kök och serveringsgångar. När det är riktigt mycket att göra, hetsigt och livat, då blir hon helt hissig och vispar runt bland hyllorna. Kaffekoppar far ner från skåpen helt obefogat, kaffekannor åker i golvet och besticken rasslar i sina lådor. Men Alfrida ger sig sällan ut i matsalen bland gästerna, lika lite nu som på 30-talet.

Ett av våra konferenshus i hamnen var förr bageri och kafé i Slussen. Tre kvinnor; två systrar och en väninna, bodde på ovanvåningen och hade verksamhet på bottenvåningen. Den stora bakugnen laddades i tidig gryning, nästan mitt i natten, för att brödet skulle bli klart till frukostgästerna.

 Fortfarande är de upptagna av det dagliga baket. Känsliga konferensgäster vaknar på nätterna och hör töserna rumstera i sitt bagerikök och förbereda dagens laddning av bröd, bullar och kakor. En av våra gäster, en pålitlig dansk herre med erkända mediala förmågor, har flera gånger vaknat och känt av våra cafetösers tydliga närvaro.

Man kan nog säga att våra husspöken är ganska vänliga och oförargliga.

www.slussenspensionat.se

 (löpesdelbild:tagen av mig)

Annons:
Ghosthunter
7/2/10, 12:35 PM
#1

Slussens pensionat ligger inte så lång ifrån Göteborg. Det ser fint ut….ligger fint vid vattnet, dessutom så har den ett ganska livligt spökeFlört…där skulle jag vilja vara en natt helt själv, med hela huset för sig själv….

I all vänlighet vill jag säga att länken inte funkar….det beror på en felstavning….det har råkat bli ett i för mycket där!!Skrattande

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

[trollduva]
7/2/10, 8:05 PM
#2

ska fixa det ser inte felskrivningar på en gång=)

Ghosthunter
7/2/10, 8:24 PM
#3

Cool

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

[trollduva]
7/2/10, 11:33 PM
#4

dyskalkulin ställer till det iblandTungan ute

Ghosthunter
7/2/10, 11:45 PM
#5

Jag förstår, trollduva!!Kyss

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

[trollduva]
1/5/11, 11:48 PM
#6

putar upp denna och lovar en del två,har helt glömt bort dennaSkäms

Annons:
KaninPiggelin
1/6/11, 4:06 PM
#7

ja vad kul att ni skrev om spökhotell, som jag önskade! :D

Har hört att det finns hotell/rum där man får pengar om man vågar bli kvar hela natten….

Skulle aldrig våga något sådant ;):P

 /Ida Lövgren, Vedbybackens Kaningård

♥ Findus ♥ Polly ♥ Tingeling ♥ Skorpan ♥ Holly♥ Lukas ♥ Ginny ♥

Upp till toppen
Annons: